Star Trek-ish: The Man Who Folded Himself och början på en David Gerrold-tråd.

The Man Who Folded Himself är ytterligare ett dåligt samvete som jag kunde stryka från min att göra-lista den här sommaren. Boken sattes i mina händer för flera år sedan av min kompis Marcus med motiveringen att den var queerig SF av en författare som inte bara var homosexuell utan också skrivit Star Trek-avsnitt. Och nu i efterhand undrar jag ju hur jag lyckats undgå David Gerrold så här länge. Inte bara skrev han det legendariska originalserieavsnittet The Trouble With Tribbles, och den animerade uppföljaren More Tribbles, More Troubles, utan också The World of Star Trek. En bok som bland annat innehåller kapitlet “Star Trek Analyzed – The Unfulfilled Potential”, där han kritiserade saker som han tyckte att serien misslyckats med. Tankar som han lär ha försökt realisera när han senare arbetade med Star Trek: The Next Generation under seriens första säsong. Ja, eller under ganska mycket av den första säsongen. Tydligen ska bråk med Gene Roddenberry ha varit orsaken till att han inte pallade jobba kvar säsongen ut.

Utöver det här skrev Gerrold förresten också det animerade avsnittet Bem. Plus att han gjort cameos, både IRL och i animerad form i Star Trek. Så, visserligen kunde jag stryka den här boken från min lista, men fick nu också lägga till The World of Star Trek, Gerrolds Star Trek-romaner The Galactic Whirlpool och Encounter at Fairport och den delvis självbiografiska The Martian Child. Och hans bokserier Star Wolf och The War Against The Chorr verkar ju också intressanta. Varför blir det så här hela tiden? Nya Star Trek-trådar vecklar ständigt ut sig in i ännu mer läsning och research. Evighetsprojekt, man kan inte annat än älska dem.

The Man Who Folded Himself är för övrigt en mestadels rappt berättad (och ganska kort) roman som beskriver tidsresor på ett ovanligt inspirerat och förvirrande sätt. Personen som reser i tiden i boken kan träffa och prata med tidigare versioner av sig själv, vilket skapar en rad märkliga situationer. Han upptäcker så småningom även både faror och fördelar med att ändra i tidslinjen, förstås. Och det är de där erfarenheterna och resonemangen kring dem som upptar större delen av texten. Hur huvudpersonen försöker orientera sig i sin nya roll som tidsresare, och hur tiden trots allt hinner ifatt honom. Som utlovat finns det definitivt homosexuella inslag, och så många möjliga och omöjliga tidsparadoxer problematiserade att en tidsreseskeptiker som jag blir väldigt nöjd.

I min utgåva, från 2002, finns för säkerhets skulle ett efterord som sätter romanen i ett tidsrese-sammanhang, ett sånt hade jag nog gärna velat att flera Star Trek-säsonger avslutades med. Men mer än så här om själva boken vill jag nog inte skriva, den här ska läsas ospoilad tycker jag. Rekommenderas varmt, medan jag fortsätter att fördjupa mig i Gerrold-Trekiana. Så småningom.

The Man Who Folded Himself är skriven av David Gerrold. Så här långt i min Startrekathon har jag betat av 13 spelfilmer, 7 dokumentärer, 9 Star Trek-romaner, 15 lite större seriealbum samt 797 tv-avsnitt. Och lite till.

Fan-produktioner. Del 2: Uppföljarna till The Animated Series.

animated fan series 2

Det har varit lite tyst från mig ett tag. Det beror till viss del på semesterslöande i kombination med dålig tillgång till internet. Men det handlar också om att jag för första gången på allvar har gått ner mig i Star Trek-fandom på allvar, och det tog visst lite länge tid än jag trodde att orientera mig de nya omgivningarna. Precis som jag behöver åtminstone ett blogginlägg till (det här) innan jag helt kan lägga den animerade serien bakom mig.

För trots att det sista avsnittet av Star Trek The Animated Series sändes för mer än 40 år sedan, i oktober 1974, så håller en handfull entusiaster fortfarande fenomenet vid liv. Curt Danhousers Guide to the Animated Star Trek är en central sajt i de här sammanhangen. På sidan kan man läsa att den är inne på sitt tjugonde år, och det känns verkligen när man försöker surfa på den. Är fortfarande lite osäker på om den medvetet är utformad i en web-antik retro-stil, eller om Danhouser helt enkelt inte brytt sig om att byta publiceringsplattform sedan starten. Fult och svårnavigerat är det i varje fall, och det gäller alla de olika sajter som Danhouser driver på temat Star Trek.

animated fan series 1Men viktigare än webdesignen är förstås att Curt Danhouser på egen hand börjat producera en fortsättning på den animerade serien. Han återanvänder scener, teckningar och musik som han blandar med egna animationer för att konstruera nya historier. Den primitiva animationstekniken i serien gör det här till ett ganska tacksamt jobb: Betydligt svårare är det att få till replikerna. Jag har en stark känsla av att Danhouser sjlv gör 95% av alla rollfigurernas röster hemma på kammaren.

Den här typen av produktion är förstås inte helt okontroversiell ur rättighetssynpunkt, trots att den görs helt ideellt och utan vinstintressen. Av copyright-skäl var Danhouser till exempel tvungen att ta bort ett helt avsnitt, And Let the Heavens Fall, härom året. Men det verkar inte ha avskräckt honom. Sedan 2011 publicerar han med ojämna mellanrum nya delar av vad han kallar för avsnitt 24 i den animerade serien, Ptolemy Wept. Där återser vi bland annat Flint från Requiem for Methuselah och återvänder till planeten vars invånare försökte stjäla Spocks hjärna.

Ett annat, fristående fan-projekt är Starship Farragut, vars äventyr sker parallellt med kapten Kirks på Enterprise (jag tänkte återkomma till hela den serien lite senare). Menfarragut animated utöver att man producerat en rad avsnitt i samma stil som Star Treks originalserie, så har man också gjort två animerade avsnitt. Och medan animationen känns helt i linje med den gamla serien, så är amatörnivån hos de fasta Farragut-skådespelarna anmärkningsvärt påtaglig även i de animerade avsnitten. Samtidigt tycker jag förstås att det är otroligt coolt att man fullföljer sitt projekt så konsekvent att man även gör animerade äventyr som utspelas på rymdskeppet Farragut.

En annan sajt som obsessar kring den animerade serien är Star Trek: The Animated series. Där finns bland annat en rad nyproducerade seriealbum, men de har jag ännu inte hunnit ta mig igenom. Jag måste ju, trots allt, begränsa mig till rörliga bilder om jag ska kunna ta mig igenom samtliga Star Trek-avsnitt till hösten 2016.

Statistikextra: The Animated Series

st missing

Em av de roligaste sakerna med den här bloggen är att jag har några trogna läsare som liksom gör det där lilla extra. Som signaturen LDL som nu för andra gången gjort statistik av betygen jag satt på de olika Star Trek-avsnitten. Jag tycker att det lagts ner lite för mycket jobb på det här för att det bara ska utmynna i en undanskymd kommentar till ett inlägg, så här kommer ett extrainlägg med statistik.

(P.S. Befinner mig just nu på  semester med dålig tillgång till internet, så takten på inläggen kommer att minska under de närmaste veckan)

Så här skriver LDL:

Ja, då var TAS avkarad också. Två serier i backspegeln. Jag blev ganska positivt överraskad över hur mycket du ändå verkade tycka om TAS, det är verkligen inte en serie som faller alla fans i smaken. Då var det dags för film ett till sex då, TOS filmerna, innan nästa serie tar vid. 🙂

Så lite statistik dags också. Här finns lite grafer för TAS.

De första avsnitten i Säsong 1 började ganska väl, innan du kom i en sekvens av avsnitt som mest verkade duga för att få dig att somna. Mitt i den sekvensen kom också en av seriens bästa avsnitt enligt din betygssättning, men mycket mer än så verkade det inte finnas för dig att ta med dig. Men säsong 1 ryckte upp sig mot slutet på ett väldigt imponerande sätt, med en rätt lång sekvens av bra eller väldigt bra avsnitt utan avbrott. Den typen av jämnhet på bra betyg hade vi inte sett än i det här projektet.

Tack vare allt detta så slutade säsong 1s medelbetyg på över 6.0, vilket med marginal är den bästa betygsatta säsong hitills i projektet, när det kommer till medelbetyg iaf.

Båda säsongernas betygsfördelning hade två toppar, runt dåliga/tråkiga avsnitt (3-4) och bra/väldigt bra avsnitt (7-8). Normal sett i en jämn säsong så skulle man ananrs förvänta sig att den stora toppen hade vait någonstans i mitten, eller iaf mer jämnt fördelat likt säsong 2 av TOS. För säsong 1 av TAS så var det ett övertag för de bra avsnitten.

Säsong 2 var betydligt mer ojämn, det var väldigt mycket fågel eller fisk. På så sätt så liknar det väldigt mycket hur de två betygsatta säsongerna av TOS kunde jämföras med varandra, där säsong 3 verkade något ojämnare än den tidigare säsongen. Det bör dock sägas att då säsong 2 av TAS bara hade 6 avsnitt så bör statistiken som är specifik för säsongen kanske tas med en nypa salt, då det inte är speciellt många datapunkter. Men det som kan ses är att Säsong 3 i sin något högre ojämnhet också får ett betydligt sämre medelbetyg än säsong 2, samt att betygsfördelningen är mer jämnt fördelad mellan de 2 topparna med en klar dipp i mitten på skalan (5-6). Avsnitten var antingen en succé eller en flopp.

Medelbetyget för TAS som helhet sänktes dock inte så mycket av säsong 2, då den som sagt innehöll få avsnitt.

Medelbetyg S01: 6,19.

Medelbetyg S02: 5,33.

Medelbetyg TAS: 5,95.

Median S01: 7.

Median S02: 5,5.

Median TAS: 7.

Här är en jämförelse av de olika betygsatta säsongernas medelbetyg så här långt i projektet, både från TOS och TAS.. Lite intressant dock, i.o.m. att säsong 1 av TAS hade överlägset bäst medelbetyg så här långt, att säsong 2 av TOS låg på liknande nivåer efter samma antal avsnitt, men tyvärr var den då bara halvvägs igenom säsongen och den andra halvan av densamma sänkte medelbetyget. Ju fler datapunkter desto säkrare och stabilare är resultatet så klart. Men det är som det är, och säsong 1 av TAS hade inga fler avsnitt efter det.

Bästa avsnitten från TAS:

9/10 – The Magicks of Megas-tu (1×08)

9/10 – The Jihad (1×16)

8/10 – The Lorelei Signal (1×04)

8/10 – The Slaver Weapon (1×14)

8/10 – The Eye of the Beholder (1×15)

8/10 – The Practical Joker (2×03)

8/10 – The Counter-Clock Incident (2×06)

Sämsta avsnitten från TAS:

2/10 – Mudd’s Passion (1×10)

2/10 – How Sharper Than a Serpent’s Tooth (2×05)

3/10 – Once Upon a Planet (1×09)

3/10 – Bem (2×02)

The Counter-Clock Incident. Det där alla blir bebisar.

st clock

Jag är väldigt förtjust i det allra sista avsnittet av The Animated Series. Det fortsätter liksom i samma skruvade, underliga, bisarra ton som jag uppskattat så under de här 22 avsnitten. Det verkar ha funnits något slags gränslöshet i vilka idéeer som faktiskt fick genomföras under den här produktionen, även om själva utförandet (animationen, de korta avsnitten, musikläggningen, återanvändningen av ljudeffekter) är primitivt och grovhugget. Så varför inte avsluta hela serien med ett besök i tvärtomvärlden. Där är himlen vit och stjärnorna svarta. Dessutom åldras hela besättningen baklänges, så att bryggan på Enterprise för en stund förvandlas till ett enda stort rymddagis.

Handling: Enterprise försöker hindra ett skepp från att fara rakt in i en supernova genom att koppla på sin traktorstråle, men något går fel och istället för att stoppa det främmande skeppet dras Kirk och de andra med in i den exploderande solen.

st clock 6Men Enterprise besättning dör inte, istället hamnar de och deras skepp i en annan dimension, en sorts tvärtom-värld där tiden går baklänges. Och inte bara tiden. Enterprise åker verkligen baklänges genom rymden och människorna som bor där föds som gamla och dör som barn (exakt hur den där själva födelse/döds-processen går till redovisas däremot inte). Men det här betyder också att besättningen på Enterprise blir yngre och yngre medan de befinner sig i det här universumet.

När Kirk och Spock väl hittar ett sätt att ta sig tillbaka till sin rätta dimension och accelererar mot stjärnan de ska ta sig ut igenom går det motsatta åldrandet allt snabbare. Till sist är det bara hedersgästen på Enterprise, den pensionerade kaptenen Robert April, som inte förvandlats till ett litet barn och alltså kan styra skeppet rätt.

st clock 4Det här är nytt: Jag kanske är lite partisk kring det här avsnittet eftersom jag träffade författaren bakom det, Fred Bronson, tidigare i år (även om han skrev det här avsnittet under pseudonymen John Culver). Det Bronson verkade mest stolt över med The Counter-Clock Incident var att han uppfunnit Robert April, som alltså är den förste kaptenen på Enterprise någonsin. Ett typiskt kanon-statement som enligt andra källor inte helt uppskattades av Star Treks skapare Gene Roddenberry. Vi får också reda på att April är nypensionerad, eftersom han fyllt 75, ytterligare en ny detalj kring vardagslivet inom federationens stjärnflotta.

För oss som är intresserade av skeppsdesign är det också lite kul att se på tvärtomvärldens konstiga skepp, som alltså går baklänges hela tiden och har ett ganska speciellt utseende (se ovan).

st clock 2Det här har vi sett förut:  Avsnittet slutar med att man använder sig av det där påhittet om att “transportören kan återställa alla som de en gång var”, och hela besättningen återfår alltså sin “rätta” ålder. Även Robert April och hans fru går tillbaka till att bli gamla igen. De tycker att livet varit så perfekt att de inte behöver leva om det en gång till, säger de. Blir lite sur varje gång manusförfattarna kör det där transportörtricket. Det är ett så himla bekvämt grepp som tillåter dem att flippa ut fullständigt under avsnittet och sedan liksom nollställa handlingen under den sista minuten så att allt är som vanligt i nästa avsnitt.

Betyg: 8/10. Det är värt så mycket att få se alla i besättningen bli barn. Faktum är att jag önskar mig ett lite längre avsnitt bara för att få se samspelet mellan baby-Kirk och de andra på Enterprise.

Sista repliken är förresten: “It gave all of us a second life”. Och kanske var den animerade serien exakt det som behövdes för att hålla Star Trek-konceptet levande. Fortsättning följer inom kort!

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 6/6. Avsnitt 102 i min Startrekathon. 

How sharper than a serpent’s tooth. Det med den bittra rymdormen som byggde pyramiderna (eller i varje fall gjorde ritningen).

st serpent 5

För att vara en serie som hyllar vetenskap, logik och tror på människans inneboende kraft till förändring och framsteg så formligen kryllar det av gudar och halvgudar i Star Trek. En del av dem sörjer att de blivit bortglömda och övergivna, andra fungerar som en sorts skyddshelgon för olika varelser. Ytterligare några är så extremt utvecklade existenser att de inte ens tycker att det är lämpligt att ha kontakt med mänskligheten – i alla fall just nu.

Men kanske är kärnan i det hela just att det rör sig om många olika “gudar”, snarare än en enda allsmäktig skapare. Om jag uppfattat något teologiskt budskap hos Star Trek så här långt, så är det att det kan ha funnits mäktiga varelser som ingripit i människans historia, men att de inte är gudar utan “bara” tillhör mer utvecklade civilisationer och raser. Gud var en alien, helt enkelt. En av många – både gudar och rymdvarelser.

st serpent 7Aldrig blir den principen tydligare än i How sharper than a serpent’s tooth, för här dyker maya/aztek-guden Kukulkan upp (känd även under flera andra namn) – och han är förbannad på mänskligheten som glömt bort honom. Han kommer i ett stort rymdskepp som ser precis ut som honom själv – en orm med vingar. I massor av år har Kukulkan väntat på att människorna ska höra av sig och be om en återträff. Istället har de varit fullt upptagna med att kriga och ta livet av varandra. Dags för pappa rymdorm att gripa in, tycker Kukulkan.

st serpent 3Kirk håller inte med, och det hela utmynnar till sist i ett slags fadersuppror. Kirk, å mänsklighetens vägnar, förklarar att man inte vill bli behandlade som okunniga barn, att man själv vill styra sin utveckling. Vad han också nog är lite orolig över är att bli ytterligare ett av de djur som Kukulkan håller fångna i sitt skepp. De sitter inspärrade i glasburar och verkar försatta i ett hypnosliknande tillstånd där de tror att de fortfarande är kvar på sina hemplaneter.

På nytt hamrar Star Trek in sitt mantra om hur längtan efter frihet är det som är mänsklighetens starkaste och särskiljande egenskap. Och för att få behålla sin frihet är man beredda att tacka nej även när en hyperintelligent rymdorm med vingar erbjuder hela universums kunskap.

st serpent 2Det här är nytt: Det är ju lite märkligt att avsnittet med den mest avancerade teologiska diskussionen hittills återfinns i den animerade Star Trek-serien. Den amerikanska tv-världen var också så pass imponerade av detta att de gav avsnittet en Daytime Emmy.

En annan ny feature i det här avsnittet var bland annat den capellanska kraftkatten – som alltså är elektrisk – plus en massa andra fantasifulla djur som finns i Kukulkans privata zoo.

st serpent 4Det här har vi sett förut: Det här avsnittet är lite av en pendang till Who mourns for Adonais?, fast med en gud hämtad från de gamla sydamerikanska religionerna, snarare än antikens Grekland. Personligen är jag lite trött på gudar. Åtminstone i Star Trek. Kanske beror det på formatet där varje avsnitt består av självständiga historier. Varje gång som Kirk misslyckats att knyta kontakter med avancerade civilisationer så känner jag mig lite besviken. Det blir korta, intensiva möten. Som speed-dajting i rymden där man ganska snabbt inser att man inte passar ihop. På det sättet ruckas inte heller Star Trek-dramaturgin med avslutade historier i varje avsnitt. Jag menar, om man i ett avsnitt får kontakt med Gud och beslutar sig för att bli polare, det skulle troligtvis påverka de efterföljande avsnitten en hel del.

st serpent 6Sen har jag funderat lite på om det kanske finns ett direktiv även bland de där mer utvecklade civilisationerna. En regel om att man inte ens får avslöja att man existerar för de korkade och krigiska människorna. Kanske framstår den stora konflikten i Star Trek mellan Federationen, klingonerna och romulanerna bara som löjlig, primitv och futtig för de andra, mer utvecklade varelserna. Vem vet, de kanske till och med har en egen über-federation – för civilisationer med stort C. Hoppas att det tänket ska föra mig in i The Next Generation och mötena med Q utan att jag blir sådär irriterad och förbannad som jag blev sist jag försökte se den serien.

En sak till bara. En enda person visste vem Kukulkan var ombord på Enterprise. En besättningsman med Comanchebakgrund. Att just han skulle vara den enda ombord som hade koll på sydamerikanska gudar kändes lite…typiskt. Hade gärna sett mer av Vandrande björnen även i tidigare avsnitt, inte bara som mångfaldsalibi.

Betyg: 2/10. Jag tyckte faktiskt att det här var rätt så trist. Visst, det var märkligt och underligt och jag kunde visst utan problem skriva drygt 800 tecken om det, men den där rymdormen var sjukt jobbig och uppfostrande. Och pratade liksom i VERSALER hela tiden. Kukulkan borde helt enkelt gå ut och träffa folk lite oftare och lära sig lite vanligt hyfs.

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 5/6. Avsnitt 101 i min Startrekathon.

Albatross. Avsnitt hundra firar vi med regnbågspest och anti-vaccers.

st albatross 3Nu är jag framme vid avsnitt hundra. AVSNITT HUNDRA!! Bara så ni inte missar denna märkesdag. Firar det med ett upbeat avsnitt om pest, falska beskyllningar om folkmord och ett regnbågsfärgat norrsken som tar livet av folk. Låter väl som ett schysst 100-avsnittskalas, eller hur?

st albatrossHandling: Intrigen i Albatross är nästan som hämtad från dagens vaccinationsdebatt. McCoy blir nämligen satt bakom lås och bom när Enterprise besöker planeten Dramia. Orsaken är en massvaccinationskampanj han genomförde på planeten Dramia II för 19 år sedan. Kort efter att McCoy lämnat planeten utbröt en pest som dödade i stort sett hela befolkningen. För Dramierna är sambandet glasklart, men kan det verkligen stämma? Till och med McCoy tvivlar på sig själv.

st albatross 2Medan McCoy är fängslad drar Kirk till Dramia II för att göra en egen utredning kring det som hänt. Han hittar en överlevande på planeten som McCoy behandlade mot det saurianska viruset, vilket skyddade honom även från pesten. Han är sanningsvittnet som Kirk behöver för att rädda McCoy. Men på resan tillbaka till Dramia insjuknar både han och resten av besättningen i den dödliga pesten – en sjukdom som bland annat visar sig genom att man ändrar färg –  först blir man blå, sedan grön, till sist röd, sedan är man död.

Till sist knäcker Kirk koden. De märkliga färgskiftningarna beror på det regnbågsnorrsken som svävar runt planeten. Och på något vis måste behandlingen mot saurianska viruset även fungera mot pesten. När alla på skeppet fått medicinen och botats måste till och med de hämndlystna anti-vaccinhejdukarna på Dramia ge med sig. Det var inte vaccinets fel att folk dog.

Ändå blir jag helt förvirrad. Hur kan de vara säkra på det? Var det verkligen bara en person som fick motgiftet mot det saurianska viruset? Vad var det för sjukdom som man i så fall massvaccinerade mot – det står att det är det saurianska viruset på alla webbsidor men det sägs aldrig i avsnittet, och om alla vaccinerades mot det saurianska viruset, varför klarade i så fall bara en enda person sig? Måste jag läsa boken som bygger på det här manuset för att förstå intrigen?

albatross 5Det här är nytt: Det här är troligtvis första gången som jag hör talas om Federationens sjätte generalorder. Den går ut på att om alla på skeppet dör inom 24 timmar så ska Enterprise spränga sig själv i luften för att förhindra spridning av smitta.

En del av det här avsnittets kritiker tycker att intrigen och ledtrådarna är övertydliga och för enkla. Själva förbluffas jag snarare på nytt över vad man kunde sända på barnprogramstid: ett avsnitt om en pest som dödar allt i sin väg. Mysigt.

Det här har vi sett förut: Det här är det andra avsnittet på kort tid som handlar om sjukdom och smitta ombord, senast var det i The Pirates of Orion – fast då var det bara Spock som blev sjuk, den här gången är det bara han som inte blir det. Så lite variation är det, trots allt.

Betyg: 7/10. Blir trots allt lite nervös när alla byter färg och blir jättesjuka och skeppets främste läkare sitter och ruttnar bort i ett fängelse.

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 4/6. Avsnitt 100 i min Startrekathon.

The Practical Joker. Det som är som 2001, men där datorn har lite humor.

st joker 3

Ett återkommande tema i Star Treks första hundra avsnitt (hur skönt är det inte att kunna skriva sådär) är riskerna med AI, artificiell intelligens. Gång på gång återkommer scenarion med stelbenta och rigida datorer som försöker styra människorna enligt fasta och förutbestämda direktiv – oförmögna att inse de biologiska varelsernas utvecklings- och förändringspotential. När den animerade serien nu återvänder till temat så är det med lite mer humor än tidigare i serien. Resultatet blir ungefär som om Hal i 2001 hade gillat practical jokes.

st jokerHandling: Enterprise hamnar i ett romulanskt bakhåll och måste fly in i ett mystiskt och sprakande energifält. När man skakat av sig förföljarna börjar en rad märkliga incidenter inträffa ombord på skeppet: bestick böjer sig, matreplikatorn vräker ut mat över den som beställer och någon har skrivit “Kirk is a Jerk” på ryggen på kaptenens nytvättade uniformströja. När datorn själv börjar högljutt börjar skratta åt skämten i skeppets högtalarsystem inser man att det är den som iscensätter alla practical jokes ombord.

st joker 2När Kirk och Spock försöker ändra programmeringen slår datorn tillbaka. Lustgas pumpas ut genom ventilationssystemet, och en trevlig promenad på holodäcket förvandlas till en livsfarlig arktisk upplevelse för Sulu, McCoy och Uhura. Skeppsdatorn tar också över navigeringen av skeppet och bestämmer sig för att håna de romulanska farkosterna genom att attackera dem med en gigantisk uppblåsbar version av Enterprise.

Till sist lurar Kirk skeppsdatorn att på nytt ta vägen genom energifältet, och allt återgår till det vanliga. Men över radion hör besättningen på Enterprise att datorerna ombord de romulanska skeppen nu också fått ett skruvat sinne för humor.

st joker 4Det här är nytt: För första gången får vi här se ett holodeck i Star Trek, även om det fortfarande kallas för recreation room i det här avsnittet – en uppfinning som sedan återkommer i The Next Generation-serien. Jag tycker nog också att den som kom på idén med en uppblåsbar version av Enterprise borde få ett specialpris för den mest bisarra idén någonsin.

Jag har heller aldrig tidigare hört Scotty kalla romulanerna för hedningar, som han gör i det här avsnittet. Det är lite oklart vad han menar, eftersom traditionellt religiösa symboler inte har funnits på Enterprise tidigare

Det här har vi sett förut: Som jag skrev tidigare är det här ett i raden av avsnitt som varnar för vad som kan hända om datorer får för mycket makt över människor, men det här är förstås det lättsammaste AI-avsnittet hittills. Lite dåliga skämt kan man väl stå ut med. Kanske.

Höll på att glömma att sätta Betyg: 8/10. Gillar tanken på en skeppsdator som blir lite fnoskig. Så länge den avhåller sig från ordvitsar så är det mesta okej!

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 3/6. Avsnitt 99 i min Startrekathon.

Bem. Det med varelsen som går att plocka isär.

st bem

Det här avsnittet har egentligen bara en enda usp. Att det introducerar varelsen Bem, som faktiskt kan separera sina olika kroppsdelar. Benen kan gå av sig själv och har extra armar, huvudet kan flyga iväg på egen hand, och så vidare. Helt perfekt koncept att göra en leksaksfigur av, den skulle sälja i massor eftersom de flesta barn helt säkert skulle slarva bort någon av de löstagbara kroppsdelarna tämligen omgående och sedan kräva att få en ny.

st bem 3Handling: Ari bn Bem är för övrigt en extremt irriterande figur. Han är observatör ombord på Enterprise och representerar den nya Federationsmedlemmen Pandra. Men Bem nöjer sig inte med att observera, han bestämmer sig för att på egen hand utforma resan som ett slags test för att se hur kompetent besättningen och kapten Kirk egentligen är. Detta innebär bland annat att han på egen hand ger sig ut på strövtåg på en planet där befolkningen är både primitiv och aggressiv. För att göra prövningen för Spock och Kirk extra tuff så byter han också ut deras vapen och kommunikatörer mot värdelösa attrapper.

st bem 7Som om inte det var nog så beskyddas planeten av en märklig kraft (med kvinnoröst) som kallar ödleinvånarna för “sina barn” och inte tänker gå med på att Kirk och de andra skadar dem.

Det här är knappast något av mina favoritavsnitt. Bem är bara skitjobbig och jag tycker ju att sådana där gudomliga energifält med enorma krafter är hemskt opersonliga och ointressanta. Däremot tycket jag att det är lite roligt när Kirk ska anropa energifältet på sin kommunikator och ropar “Kirk to entity” (saker man uppskattar lite extra mycket när man är inne på sitt 98:e avsnitt antar jag).

Det här är nytt: Tydligen ska det här vara första gången som Kirk avslöjar att initialen T i hans namn står för Tiberius. Vilket i just det här avsnittet som lite olämplig information, i alla fall när man står i begrepp att berätta för en främmande gudomlig makt att man är en fredsälskande person.

Konceptet med en kooperativ varelse, som består av olika mindre, självständiga enheter är förstås också en nyhet, precis som Bems sätt att kalla sig själv för “den här”, snarare än jag. Exakt hur Bem får sitt huvud och andra kroppsdelar att sväva är inte heller utrett.

st bem 5Det här har vi sett förut: Olika gudomliga krafter har ju Enterprise snubblat över ett antal gånger tidigare, likaså dessa energifält med magiska krafter. Det här energifältet påminner mest om Metamorphosis, både i färgskalan och den tydligt kvinnliga identiteten. Synen på urbefolkningar känns dessvärre också väldigt tidstypisk för 70-talet. Inte så mycket futuristiskt tänk där.

Betyg: 3/10

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 2/6. Avsnitt 98 i min Startrekathon.

The Pirates of Orion. Det med gröna pirater som är självmordsbombare.

st orion

När vi sett varelser från Orion tidigare i Star Trek har det mest handlat om lättklädda gröna kvinnor som framfört erotiska danser. Nu får vi träffa männen – extremt hängivna, lojala och självuppoffrande – men bara när det gäller planetens regim. De är också brutala interstellära pirater, på jakt efter lasten hos federationens rymdskepp.

Handling: Spock rasar ihop på bryggan, allvarligt sjuk efter att ha blivit smittad av Choriocytosis-viruset som grasserat ombord på Enterprise. Viruset, som är hyfsat lättbotat hos en människa, visar sig vara dödligt för någon från Vulcan (det beror tydligen på att deras gröna blod är kopparbaserat). När SS Huron är på väg till Enterprise med den sällsynta medicinen som behövs för att rädda Spocks liv blir skeppet överfallet av rymdpirater från Orion. De snor både medicinen och delithiumkristallerna i lastrummet.

st orion 4Enterprise spårar upp piratskeppet, men att få tillbaka medicinen visar sig vara ytterst snårigt. Manskapet på Orion är oroliga för de diplomatiska konsekvenserna om det blir känt att deras skepp anfaller och stjäl från federationens farkoster. Då är det kört med planetens neutrala status, och en öppen konflikt med federationen kan bli resultatet. Besättningarna från Orion har till och med direkta order om att utplåna alla spår när deras uppdrag går fel: alla misslyckade orionuppdrag slutar med självmord.

st orion 8Det krävs lite fix och trix från Kirks sida, men till slut ordnar förstås sig allt. Just när Orions befälhavare ska utlösa sin självmordsbomb som ska spränga såväl honom, en asteroid, Enterprise och hans eget skepp i luften så strålas han ombord på Enterprise. Där tvingas han att kapitulera. Spock hämtar sig när han fått sin medicin och männen från Orion överlämnas till rättvisan.

Det här är nytt: Männen från Orion är förstås ett helt nytt inslag i serien, liksom det här med planetens neutrala status inom galaxen. Jag är också förtjust i skeppsdesignen på farkosten från Orion. Otroligt taggig och fin.

Det här har vi sett förut: Sjukstugedramatiken har förstås använts med jämna mellanrum för att höja temperaturen i serien. Här kombinerat med en rafflande nedräkning – ska man hinna få tag i medicinen innan Spock dör!

st orion 2Betyg: 4/10. Som helhet ett ganska trist avsnitt, trots att intrigen innehåller så dramatiska inslag som hotet från en självmordsbombare. Men egentligen känns det som att avsnittet främst är intressant för de som är intresserade av obskyra rymdskeppsmodeller som enbart förekommer i det här avsnittet. Eller är fascinerade av märkliga detaljer som att skeppet som kallas för SS Huron tydligt försett med texten USS Huron på animationerna. Hurons befälhavare, Svenquist O’Shea, dyker faktiskt upp igen, i ett av fan-drivna projekt som finns kring den animerade serien. Men det återkommer jag till senare.

Star Trek The Animated Series, säsong 2, avsnitt 1/6. Avsnitt 97 i min Startrekathon.

The Jihad. Det där Star Trek förvandlas till Rymdens hjältar.

st jihad 6När några av galaxens främsta får i uppdrag att återfinna en stulen relik på en galen planet förvandlas Star Trek till en sorts blandning av superhjälteäventyr, Mission Impossible och realityserien Mullvaden. Det är faktiskt rätt så kul!

st jihad 2Handling: En udda samling individer samlas för att bli briefade om sitt uppdrag: att hitta och återta reliken “Skorrs själ”, där Skorrfolkets store ledares tankemönster är bevarade. Exakt vad det där betyder med bevarade tankemönster förstod jag aldrig, men de gyllne fågelliknande medlemmarna av Skorr-folket är i vilket fall som helst en potentiell oroshärd i galaxen. Kommer det ut att Skorrs själ blivit stulen är det stor risk för ett krig.

De sex utvalda är Spock, Kirk, den insektsliknande (och extremt pessimistiska) M3 Green som är expert på att öppna lås, reptilen Sord (en ganska syrlig och vass ödla) och jägarkvinnan Laura (som är väldigt—eh.–fysiskt intresserad av kapten Kirk förutom att vara en hejare på att spåra och hitta rätt väg att gå). De leds av fågelvarelsen Tchar, Skorrfolkets tronföljare. De får sina instruktioner inför uppdraget av en grävlingsliknande vedal (tydligen ena hejare på rymdresor redan för  länge sedan) som berättar att alla spår leder till en “galen” planet – en plats med extrema klimatomslag och massor av vulkanutbrott.

st jihad 3Själva handlingen i sig är inte särskild exceptionell. Det intressanta är snarare hur den animerade Star Trek-serien med det här avsnittet slutligen närmar sig en “normal” barnserie – det typiska formatet med tydligt utmejslade figurer som måste samarbeta för att lösa en gåta eller ett mysterium. Och det fungerar. Så bra att jag för ett ögonblick funderar på om det här är en förtäckt pilot för en spin-off om ett gäng aliens som far galaxen runt och löser gåtor – på samma sätt som Assignement: Earth som avslutade Star Treks andra säsong egentligen var tänkt att bli en egen, fristående serie.

st jihad 7Fast helt och hållet barnvänligt blir det förstås aldrig i Star Treks animerade upplaga, inte med en intrig som kretsar kring hur nationalistiska element medvetet stulit Skorrs nationalklenod för att uppvigla planetens befolkning till krig mot omvärlden. Star Treks barnserie innehöll alltid lite extra tuggmotstånd för de yngre tittarna.

Det här är nytt: Star Trek-universumet verkar utvecklas stötvis. Här introduceras en rad nya folkslag som jag aldrig sett förut (och troligtvis aldrig kommer att se igen). Och som vanligt när det händer framstår den gamla originalserien som fantasilös i jämförelse. Vill se fler deprimerade insekter! Och visst är det en gps som gänget har i sin bil som de kör runt på den galna planeten med!

st jihadDet här har vi sett förut: Jag känner inte igen något, faktiskt, förutom de flygande ödlorna som är recyklade från tidigare avsnitt, precis som Skorr-fågeln påminner väldigt mycket om en annan Big Bird-liknande figur som förekommer tidigare i serien.

Jo, sexismen känns också välbekant. Som att gängets enda kvinnliga medlem är extremt lättklädd, trots att det stundtals är vinterklimat på planeten uppdrag utförs på.

Betyg: 9/10. Lavafloder! Slagsmål i tyngdlöst tillstånd! En bitchig ödla! Allt känns nytt! Jag är överentusiastisk!

Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 16/16. Avsnitt 96 i min Startrekathon.