Era bästa konventråd?

star trek konvent.JPG

Jo, men så var det bestämt. Efter lite velande så har jag äntligen fattat beslutet och bokat biljetter. Jag ska bli av med min konvent-oskuld i Birmingham i början av oktober. Nu undrar jag bara om ni har några råd att ge kring den här typen av event. Vad måste jag göra? Vad ska jag undvika? Måste jag vara utklädd när jag är där? Finns det några bra öppningsfraser när man ska börja prata med en klingon? Och det sjuka att mannen inuti Gorndräkten kommer? Så bisarrt bara det att det är värt att åka, tänker jag.

 

 

TNG: Descent del 2. Det med Lores hämnd och Crushers resa in i solen.

tng-descent-2-1I de två Descent-avsnitten syns för första gången en verklig svaghet hos borgerna. Detta kollektivistiska folk som – ständigt uppkopplade med varandra via högteknologiska implantat – tänker, fattar beslut och agerar som en enda organism. Hugh, den avprogrammerade borgen som Enterprise besättning skolat om till en enskild individ, har fört med sig individualismen som en smitta ombord på sitt borg-skepp och det har fått deras civilisation att ruttna inifrån. I en scen beskriver Hugh hur ingen längre kunde samarbeta ombord på borgernas skepp, inga beslut blev fattade och hur de bara drev genom rymden eftersom ingen visste vart de var på väg.

tng-descent-2-3Det är rätt enkelt att tolka det här som en kommentar till den förvirring och frustration som uppstod i östeuropa och Ryssland efter kommunismens fall – eller för den delen det som händer i vilket samhälle som helst där en stark centralmakt plötsligt faller och ett nytt system ska införas. Alltså är det också bekvämt att anta att borgerna i sig tidigare i serien har varit en lätt förklädd skräckvision av socialism. Kollektivismen som ett effektivt sätt att skapa en krigsmaskin på, där individen snabbt förvandlas till en viljelös slav som underkastar sig kollektivets vilja.

På den hyfsat marknadsliberala (understatment) sajten Foundation for Economic Education hittar jag en gammal artikel från 1997 av författaren och akademikern Stephen Yates där han bland annat tar upp borgernas assimileringstaktik. Det vill säga att Borgerna varje gång de möter en ny civilisation inkorporerar både individerna och dess teknik in i sin jättelika, kollektiva kunskapsbas. Jag tolkar honom som att det här är en ren överlevnadsstrategi för ett kollektivistiskt samhälle av det här slaget, eftersom civilisationer som förtrycker individens initiativförmåga har svårt att generera tekniska framsteg och utvecklas.

The Borg conform well to the notion that collectivism is essentially parasitic. The Borg subsist by assimilating other cultures, adding new technologies to their own. The Borg are the ultimate users, Q had explained to Captain Picard in the earlier episode. They’re not interested in humans. They just want your technology. They’ve identified it as something they can consume.

Längre fram i Star Trek ska jag tydligen få reda på hur manusförfattarna får ihop det kollektiva tänkandet och associationerna med socialism med att borgerna rent formellt verkar vara en monarki. Det ska bli spännande. Yates menar i alla fall att Star Treks borger är bland de mest skrämmande skildringarna av hur ett kollektivistiskt pk-samhälle skulle se ut.

Anyone who finds collectivism tempting ought to seek out those Next Generation episodes featuring the Borg. Thanks to Star Trek, it is no longer impossible to imagine what a society controlled by an actual collective mind would be like. It isn’t pretty.

Å andra sidan finns det stora möjligheter att läsa in vad man vill i borgerna och deras kubformade rymdskepp. På den här sajten hävdar en ateist till exempel att himmelriket är som borgernas skepp. Dessvärre verkar hen inte superinsatt i Star Trek (det finns ju kvinnliga borger).

Än en gång går jag händelserna lite i förväg men argumentationen går lite i den här stilen:

In explaining the purpose within the collective, the Borg Queen replies to Lt. Commander Data:

“I am the beginning. The end. The one who is many. I am the Borg… I am the Collective. I bring order to chaos.”

Note how similar this is to Jesus in Revelation 21:6:

“I am Alpha and Omega, the beginning and the end. I will give unto him that is athirst of the fountain of the water of life freely.”

tng-descent-2-4Jag fortsätter jakten på fler Borgtolkningar framöver. Men om det numera individualistiska borgskeppet är en tolkning av post-kommunismen i öststaterna så kan man se Datas onde tvillingbror Lore som den starke och visionäre ledare som använder förvirringen för att få makt. Kanske en oligark. Eller en populistisk politiker. De viljelösa borgerna vill i vilket fall bli styrda och hyllar sin nya ledare som viljelösa får. Men det finns några borger där individualismen utvecklats så pass att de inte vill tjänstgöra som legosoldater för en ny härskare. Deras ledare är förstås Hugh, som bland annat visar upp de borger som skadats när Lore gjort medicinska experiment i sin strävan att skapa en ny, icke-biologisk livsform. Den slutgiltiga vision som Lore har för borgerna i framtiden.

tng-descent-2-5Den andra delen av Descent innehåller ovanligt mycket action, åtminstone i Star Trek mått mätt. Läskigast är väl när Geordis hjärna ska ersättas med en artificiell version av hans personlighetsförändrade ex-bff Data. Mest pinsamt är det att Picard lyckas med det gamla “locka vakten till cellen genom att låtsas att någon är sjuk”-tricket (de lättlurade borgvakterna verkar varken ha läst Musse Piggs deckaräventyr eller kollat på originalserien av Star Trek).  Däremot gillade jag doktor Crushers sammanbitna ledarstil när hon är inne och vikarierar som kapten. Även om hon kör skeppet rakt in i en sol grundat på ditintills oprövade teorier. Kul dock med den feministiska blinkningen där den manlige besättningsmedlemmen mycket motvilligt tvingas ta sin yngre, kvinnliga kollega på allvar.

Det var väldigt mycket olika strålar en bit in i avsnittet, som liksom skulle skickas ut mot Data för att tvinga honom till en omstart, samtidigt som Lore hade fräcka saker dolda under naglarna som också påverkade Datas känsloliv. Att Data slutligen skulle ta sitt förnuft till fånga var väl ingen överraskning för någon, däremot gillade jag att den individualistiske borgen Hugh gick vara hjälte för en gångs skull.

Etng-descent-2-6xakt hur långt individualismen nått i det stora borgmedvetandet stod inte riktigt klart efter det här avsnittet. Kommer jag att vara tvungen att vänta på långfilmen för att få reda på det, tro?

Descent 2 är  däremot ett välgjort avsnitt, snäppet bättre men når inte riktigt upp till en nia tycker jag (har velat fram ocj tillbaka tre gånger). Visserligen känns avsnittet påkostat och innehåller fler statister , utomhusscener och en resa ini en sol, men också med en något mer fabriksproducerad känsla. Twisten på slutet, där Data ger upp drömmen om att få ett känslochip inopererat i sig eftersom känslor fick honom att nästan döda Geordi känns lite ofärdigt tycker jag.

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 275 tv-avsnitt. 

Statistikextra: Deep Space nine, säsong 1 – i siffror.

movealonghome198

Och när vi ändå håller på kan vi ju köra på även med nästan statistikrapport. Hur gick det egentligen för den allra första säsongen av Deep Space Nine – den tredje live action-serien i Star Trek-familjen, och i sin text här nedanför så har LDL främst koncentrerat sig på att jämföra Deep Space Nines (DS9) första säsong med starten av The Next Generation (TNG) och den sjätte säsongen av samma serie som ju den visades parallellt med. Enjoy sifferexercisen! Ordet är LDL:s. /Roger

ds9 a man alone 3

Efter väldigt många TNG-avsnitt och för första gången på väldigt länge så är då den första säsongen av en ny Star Trek-serie avklarad. Det ska bli intressant att se vad för likheter och skillnader det finns mellan DS9 och de övriga serierna, samt att se vilken av främst DS9 och TNG som Roger egentligen uppskattar mest. Så vi kör väl igång direkt med en liten statistikhörna för DS9 S01.

 

Betygsfördelningen för första säsongen av Deep Space Nine

statistik-ds9-1-avsnittsbetyg

Medelbetyg för DS901: 5,95 (TNG S06: 6,92)
Median för DS901: 6 (TNG S06: 7)

Betygen för alla serier, sida vid sida, så här långt in i min Startrekathon: 

Skärmavbild 2016-09-10 kl. 12.13.23.png

Här är några länkar för detaljstudier:

Grafer för DS9
Jämförelse av medelbetyg mellan serier

LDL: Precis som vi nämnde i förväg så är även DS9 en av de här Star Trek-serierna som börjar lite trevande men så småningom hittar sin egen identitet och blir riktigt bra. Det ska dock sägas direkt, innan någon springer iväg av rädsla, att medan det finns många paralleller mellan TNG S01 och DS9 S01 ur det hänseendet så klarar sig DS9 undan klart bättre på många olika plan. Det märker man också om tittar på betygen som Roger delat ut, det är ofta okej eller bra avsnitt som är klart bättre än motsvarande avsnitt i början på TNG ofta var. Det beror till viss del på att DS9 direkt från början grundar sig på det för tiden moderna Star Trek-universumet (för 90-talet) som TNG fick bygga upp när den började sändas. Detta gör att DS9 S01, precis som förväntat, hade klart bättre medelbetyg än TNG S01 och S02. Istället verkar det som om medelbetyget ligger precis över en säsong som TOS S02, någonstans emellan de första säsongerna av TNG och resten av den serien fram till S07.

Därmed får man faktiskt säga att det är en ganska bra start för DS9, speciellt i jämförelse med det vi fått i tidigare serier. Man ska då också ta i åtagande att DS9 S01 av fansen anses som en av de svagaste säsongerna i serien.
Om vi tittar närmare på säsongen så ser vi även i trender och mönster att det finns många paralleller till TNG S01. Efter en bra säsongsöppning så föll säsongen ner i en jämn men ganska medioker sekvens avsnitt, precis som slutet på TNG S01. De sekvenserna låg t.o.m. på liknande betygsnivåer. Vid den punkten, ungefär halvvägs igenom säsongen så blev det en ganska ordentlig dipp med ett par svagare avsnitt i följd innan säsongen lyfte igen. Efter ännu ett par avsnitt till på samma nivå som i första halvan på säsongen så avslutades säsongen med två väldigt bra avsnitt. Detta skiljer andra halvan av S01 ordentligt från första halvan, då den andra halvan var betydligt mer ojämn och med en mycket mer utdragen betygsfördelning. Den andra halvan av S01 är alltså jämförbar med den första halvan av just TNG S01.
Så, den stora skillnaden mellan de två säsongerna är att DS9 S01 överlag ändå är klart jämnare än TNG S01, ur synvinkeln att den undviker att ha alltför många avsnitt som sticker ut på framför allt den negativa delen av betygsskalan. DS9 S01s sämsta avsnitt fick klart bättre betyg än motsvarigheten på TNG S01, DS9 S01 hade klart färre avsnitt på den nedre halvan av betygsskalan och den hade också fler väldigt bra avsnitt i den motsatta änden av skalan. Det är främst därför som medelbetyget till slut blir så pass mycket bättre.
Vi ska så klart heller inte glömma att DS9 S01 bara hade 20 avsnitt, vilket är avsevärt mindre än de flesta säsongernas 26 avsnitt. Statistiskt sett så är ju mer datapunkter alltid bättre för att säkerställa ett resultat.
Mina egna betyg för DS9 S01 gav ett medelbetyg på 5,84, något under Rogers alltså. Detta är alltså första gången i det här projektet – iaf sen jag själv började betygsätta avsnitt, iom TNG (de första säsongerna betygsattes i efterhand) – som jag med andra ord tyckte sämre om en säsong än Roger, enligt våra medelbetyg. Skillnaderna gentemot Rogers betyg var att vi ett flertal gånger inte höll med varandra om vilka som var de dåliga avsnitten, samt att jag hade något dåligt avsnitt mer än Roger på det stora hela. Flera av de sämre avsnitten för Roger tyckte jag var helt okej, medan det motsatta hände ett flertal gånger med de avsnitten som jag tyckte var dåliga. Avsnitt som t.ex. 1×09 The Passenger (5/10), 1×10 Move Along Home (7/10) och 1×18 Dramatis Personae (6/10) betygsatte jag klart lägre än Roger. Personligen tyckte jag rent av att DS9 S01 var ojämnare än så här och att Roger faktiskt var den generöse av oss den här gången. Vilket känns skönt, så att jag inte behöver känna mig jävig i betygssättningen.😛
ds9 prophets 4Bästa avsnitten i S01:
9/10 – In the Hands of the Prophets (1×20)”
8/10 – Emissary (1×0102)
8/10 – Duet (1×19)

 

 

 

Sämsta avsnitten i S01:ds9 storyteller
3/10 – The Storyteller (1×14)
4/10 – Battle Lines (1×13)
4/10 – Progress (1×14)

 

 

 

/LDL

Statistikextra: The Next Generation, säsong 6 – i siffror.

tng ship in a bottle 1

Det har varit säsongsavslutning igen, och det betyder att den här bloggens toppkommentator LDL på nytt får agera gästskribent på bloggen. Det blir ju lite speciellt den här gången eftersom det faktiskt är två säsonger i två olika serier som avslutats samtidigt, men vi börjar med långköraren – The Next Generation – och dess sjätte säsong. Take it away LDL! /Roger

statistik-tng-alla-sa%cc%88songer

 

Medelbetyg för S06: 6,92 (S04:6,85 | S05:6,35)
Median för S06: 7 (S04:7 | S05:7)

Grafer för TNG

Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Efter att S05 blev lite av en besvikelse och inte ens nådde upp till S03s medelbetyg, så fortsatte alltså S04 att vara säsongen med högst medelbetyg i TNG när vi gick in i S06. Frågan var alltså, i och med att TNGs gyllene år överlag anses vara från S04 till just S06, om S06 skulle lyckas övertyga Roger om att S04 inte är den bästa säsongen av TNG. För inte förväntar vi väl oss att S07 ska ta hem det priset, …eller? Man skulle ju kunna tro att eftersom S06 klassas som den sista säsongen i de här gyllene åren så kanske det redan hade börjat gå utför vid det här laget. S05 var ju ingen vidare indikation ur den synvinkeln.

statistik tng säsong 6 avsnittsbetyg.png

(Avsnittsbetyg och medelbetyg för TNG.)

 

Som tur är så verkar TNG faktiskt ha ryckt upp sig efter S05 och lyckas i och med S06 knappt slå S04s medelbetyg och ta över TNG-tronen när det kommer till medelbetyg. Därmed så verkar Roger i alla fall hålla med större delen av fansen i att det finns all anledning att se S04 till S06 som ett spann av serien som står ut, trots att S05 förvånansvärt nog var en solklar svacka när det kommer jämnheten i det spannet.

Dock så skulle Rogers åsikter ge trovärdighet till de som menar att S03 med all rätt bör inkluderas i det spannet också, då det faktiskt hade bättre medelbetyg än S05 med en liten marginal. Den enda lilla detaljen som ändå differentierar dem är att S05 trots allt hade många fler “väldigt bra” avsnitt (8+) än S03, men helt enkelt var alldeles för ojämn.
Frågan är snarare hur man ska karakterisera S06 utifrån de här siffrorna och graferna baserat på hur tidigare säsonger sett ut.

statistik-tng-avsnittsbetyg-och-medelbetyg-per-sa%cc%88song-tng-sa%cc%88song-6

(Avsnittsbetyg och medelbetyg per säsong)

Med en stark säsongsöppning och jämn fortsättning fram till ungefär halvvägs in i säsongen så kan man definitivt likna S06 till S04 så långt. Tittar man på grafen så ser S06 lite ojämnare ut, vilket förmodligen inte är en fördel, men alltid inom samma betygsspann. Här ändrade säsongen karaktär något, för halvvägs in så hade vi en liten kort dipp, något som skulle återupprepas framåt slutet på säsongen. Däremot skulle vi under den här andra halvan av säsongen även få många av de absolut bästa avsnitten i säsongen, avsnitt som fick åttor eller högre, i vad som ändå kom att bli en ganska stark avslutning. Så, trots att det var mer ojämnt i andra halvan så hölls medelbetyget ändå relativt högt.

Den tydligaste karakteriseringen av S04 var att den var så förbaskat jämn hela tiden, om vi tittar på grafen över betygsfördelningar så har den väldigt få avsnitt på den nedre halvan av skalan och medan den har mest åttor hittills så har den faktiskt inga avsnitt över det. Jämnheten i S04 var utan tvekan dess styrka jämfört med många av de andra säsongerna, men kanske var det rent av del av varför S06 precis i slutet av säsongen lyckades knipa titeln som TNG-säsongen med bäst medelbetyg. S06 kommer nämligen väldigt nära S04 när det kommer till den jämnheten, den har bara några enstaka avsnitt mer på nedre halvan av skalan – på liknande betygsnivåer – och den har bara ett ynka avsnitt mindre som fick en åtta. S06 lyckades alltså nästintill tangera S04s jämnhet som ledde till ett så högt medelbetyg. Man ser det också på grafen som visar hur medelbetyget utvecklas under säsongens gång, att tendensen alltid är uppåt. Även de gångerna ett av de få sämre avsnitten kom och sänkte medelbetyget så verkade utvecklingen av medelbetyget alltid peka uppåt igen.
Samtidigt som S06 nästan tangerade S04s jämnhet så utmärkte den sig dock också lite genom att den hade färre mellanavsnitt runt mitten på skalan (t.ex. sexor, i det här fallet) till förmån för en större andel fullträffar, riktiga toppavsnitt (9-10). Ett av dessa var seriens och franchisens hittills ända tia dessutom. Toppavsnitten var inte alltför många, men S04 hade å andra sidan inga såna. Statistiskt sett så är det lätt att konstatera att medelbetyget kunde ha varit ännu högre om det skippat de allra sämsta och allra bästa avsnitten, om S06 bara fortsatt vara superjämn i stil med S04. Men det är inte lika enkelt sagt som gjort och det är även lite väl simplistiskt i verkligheten. Kan vi egentligen veta vad det, till synes, större risktagandet i andra halvan av S06 bidrog till? Många av de sämre avsnitten kommer i andra halvan av säsongen, men även många av de bästa avsnitten. Kanske sänkte den här lilla ojämnheten medelbetyget, eller kanske så bidrog den till att säsongen verkligen kunde skina.
Kort och gott, nästan lika jämn som S04 men där fåtalet fler sämre betyg och toppbetyg delades ut, vilket gav samma medianbetyg men snäppet högre medelbetyg.
För min egen betygsättning hamnade medelbetyget för S06 på 7,15, den första säsongen som når en sjua. Så ja, tydligen fortsätter jag på det stora hela hålla med Roger om säsongernas ranking. Min vana trogen så fortsätter jag även tycka att säsongerna är några tiondelar bättre än Roger i medel.
I S06 var det faktiskt så att jag länge och väl i inledningen tyckte att säsongen började klart sämre än vad Roger tyckte, men avsnitt för avsnitt så jämnades det ut. Annars var en stor del av anledningen till att jag återigen har gett några tiondelar högre medelbetyg än Roger avsnitt som 6×12 Ship in a Bottle (3/10) och 6×15 Tapestry(7/10), som jag tyckte klart bättre om.
tng frame 3Bästa avsnitten i TNG S06:
10/10 – Frame of Mind (6×21)
9/10 – Lessons (6×19)
8/10 – Time’s Arrow, Part II (6×01)
8/10 – Realm of Fear (6×02)
8/10 – Rascals (6×07)
8/10 – Chain of Command, Part II (6×11)
8/10 – Starship Mine (6×18)
8/10 – The Chase (6×20)
8/10 – Second Chances (6×24)
8/10 – Timescape (6×25)
8/10 – Descent, Part I (6×26)
tng ship in a bottle 4Sämsta avsnitten i TNG S06:
3/10 – Ship in a Bottle (6×12)
4/10 – Rightful Heir (6×23)
5/10 – True Q (6×06)
5/10 – Aquiel (6×13)

 

 

 

 

/LDL

Crazy thursday. Eller: Peak Roger om Star Trek.

enterprise-pa%cc%8a-rio

Enterprise stävar fram i slutet av The man trap. Här har jag gått och klagat på bristen på queera undertoner i Star Trek – och så inleds hela serien med en shapeshifter som uppfyller alla möjliga erotiska behov för folk, oavsett vilket kön de har. Hur kunde jag ha missat det?

På ett sätt var torsdagen den 8 september 2016 dagen för mitt stora nederlag. Just i torsdags, på Star Treks jubileumsdag, var det ju meningen att jag skulle ha avslutat den här bloggen. Hunnit se alla avsnitt och, efter ett och ett halvt års bloggande, ha skrivit av mig allt jag kunnat formulera kring Star Trek. I stället fick den här lite misslyckade Star Trek-bloggaren fara runt som en tätting mellan olika radiostudior för att prata både om Star Trek och det kapsejsade bloggprojektet.

Dagen började hos SVT:s Go’morron Sverige (en halvtimme in i programmet – kan bara ses några dagar till), och följdes sedan av PP3 (17.50 in i programmet) och Studio Ett  (84 minuter in) Sveriges Radio. Jag gjorde också en kort (lite rörig) telefonintervju med Svenska Dagbladet, och var dessutom citerad i Hanna Fahls artikel om Star Trek i Dagens Nyheter.

Men dagens egentliga höjdpunkt var när jag skulle introducera det avsnitt från The Next Generation som jag fått välja till Bio Rios Star Trek-kväll. Det var ett hundratal personer där som fick se både The Man Trap och Frame of Mind – det senare var det avsnitt som jag valt ut. Kanske låter det lite smörigt, men det kändes faktiskt otroligt kul att få stå och prata inför en grupp människor som förstod vad jag menade när jag försöker skoja om galenskap och de tre musketörerna och Star Trek (ja, det är lite av en nyfödd nördgrej jag håller på med). Dessutom så fick jag ju träffa en av kommentatorerna på den här bloggen, tillika känd som twittraren “Klingonska”. Att jag däremot glömde bort att berätta om namnet på min blogg när jag hade en möjlig kärnpublik var väl lite korkat av mig.

Det var en rolig dag, och jag hoppas att ingen av de “riktiga” Star Trek-experterna känner sig trampade på tårna av att en nybörjare som jag fick sitta och bre ut mig i en massa medier. Jag stormtrivdes, och det kändes framför allt så otroligt skönt att sitta i en studio och faktiskt prata om ett ämne som man både tänkt en massa på, och känner utan och innan (i alla fall de första 38 procenten). Det här är verkligen motsatsen till den snabbinläsning som jag ofta sysslar med som journalist. En förberedelsetid på mer än 18 månader är ju rätt sällsynt.

Bonusinfo: tydligen innehåller ljudklippet med klingonska i Studio Ett faktiskt ljud som går baklänges, enligt min auktoritet, Twitter-Klingonska. Star Trek, alltså. Just när man tror att man fattar något så visar det sig att man faktiskt inte alls gör det.  

 

 

Jubileumsyra i radio och på bio!

star-trek-cake

I måndags vek vi en del av P1 Kultur åt Star Treks stundande 50-årsjubileum. Det blev rapport från konventet i New York samt en intervju med musikjournalisten Fred Bronson som varit inblandad i manusskrivandet till tre olika Star Trek-avsnitt.

Inte nog med det, Folkets hus och parker har låtit mig få välja ut ett av de två avsnitt som visas på några av deras biografer på torsdag. Kommer man till Bio Rio i Stockholm så får man till och med se och höra mig introducera ett av mina favoritavsnitt från Star Trek The Next Generation – nämligen Frame of Mind. 

Lägesrapport: Deadlinen som hoppade ut genom ett maskhål och försvann.

tng face of the enemySå, nu har jag precis klarat av mitt första dubbelsäsongspass, och det har faktiskt varit en lättnad att kunna alternera mellan The Next Generation och Deep Space Nine. Jag har laddat blurayspelaren med TNG och min gamla dvd-spelare med DS9 och inte ens behövt lämna tv-soffan när jag växlat mellan serierna – oftast ett avsnitt av varje i taget. Det känns som en bra kombination där serierna kompletterar varandra på ett bra sätt. I längden blir The Next Generations lite sterila värld lite enahanda, samtidigt som jag inte heller skulle vilja ägna mig på heltid åt röran och bråken på Deep space nine.

Det ska bli spännande att se hur betygsgenomsnittet kommer att se ut för de här säsongerna (för visst blir det väl ett diagram den här gången också?). Jag gissar att The Next Generation haft en av sina absolut bästa säsonger, medan Deep Space Nines debutsäsong var betydligt mer svajig – framför kring ungefär den tredje fjärdedelen av säsongen.

Om det var skönt för mig att hoppa mellan serierna, så var kanske inte multitaskandet lika okomplicerat på Star Trek HQ – och det blir knappast bättre under säsongen som kommer.  Inte nog med att man nu producerar två serier parallellt, under det kommande arbetsåret pågår också förberedelserna med att ta fram nästa serie, Star Trek: Voyager, samt en första långfilm med besättningen från The Next Generation. Tydligen ska det här framför allt ha drabbat Picard och gänget. Deras sista säsong på Enterprise verkar inte ha varit särskilt triumfartad. I boken Captain’s logs berättar manusförfattaren och producenten Jeri Taylor att det under det sjunde året ofta rådde rena rama idétorkan. Inte ens skådespelare som Patrick Stewart (Picard) och Brent Spiner (Data) kunde komma på fler aspekter av sina rollfigurer som borde belysas. Pressat läge, alltså. Däremot så hintar min Deep Space Nine companion om att den serien kommer att ha allt mer karaktärsdrivna intriger i andra säsongen. Mindre av Rumpelstiltskin på besök, och mer fördjupning av rollfigurerna.

Tiden går, jag har hållit på med det här projektet i mer än ett och ett halvt år och enligt mina ursprungliga planer så borde jag ha i det närmaste klar nu. I stället har jag bara kommit en liten bit in på vägen – 38 % för att vara exakt. Men, med lite stöd av mina toppkommentatorer så har jag beslutat mig för att det här får ta den tid det tar. Därmed inte sagt att jag inte kommer att försöka öka tempot något. Jag vill ju komma i mål. I januari drar ju nästa Star Trek-serie igång, och börjar ju det totala antalet avsnitt öka igen.

Så. Med viss bävan börjar jag härmed beta av den allra sista säsongen av The Next Generation, och den andra av Deep space nine. Vid sidan om tänker jag också försöka beta av lite Star Trek-litteratur från 90-talet. Det här blir kul, tror jag.