Lägesrapport: Jag erkänner. Jag har varit otrogen.

gilmore-fan-event

Tjena, det var ett tag sen sist. Om du tycker att frekvensen av uppdateringar här har varit oroväckande låg på sistone så stämmer det. Och det har sina skäl.

Det är dags att erkänna. Jo, jag har varit otrogen. Jag har hållit på med andra tv-serier vid sidan om. Eller, en framför allt. Den här hösten har jag visst klämt 158 avsnitt av en serie som varken utspelas i rymden eller ens i framtiden. Värdefull tv-tid som borde ha ägnats åt Star Trek. Men ibland måste man bara ha lite omväxling i kosten, och Gilmore girls var ju något mer lättsmält tittning än Trek-serierna. Och jag slapp blogga om avsnitten.

star-trek-gilmore

Den här bilden är ett montage! OBS!

 

Men helt orelaterat till Star Trek är det förstås inte. I mitt pågående forskningsprojekt “Star Trek i populärkulturen” är det förstås av högsta vikt att närgånget granska vilket genomslag Star Trek haft i till exempel en serie som Gilmore Girls, som ju gjort sig känd för att peppra sin snabba dialog med otaliga populärkulturreferenser. Så medan jag tittade på Gilmore Girls så skrev jag exalterat upp varenda Star Trek-referens jag hann uppfatta. Tyvärr organiserade jag aldrig riktigt mitt anteckningssystem, så de där anteckningarna är spridda i tre olika block och dessutom finns det några lösa ensamma lappar samt en del förvirrade anteckningar i telefonen. Sån himla tur att någon annan redan gjort allt jobbet åt mig och sammanställt alla Gilmore Girls/Star Trek-referenser på den här sajten.

I fjorton av de 158 avsnitten refereras det till Star Trek, vilket alltså ger en procentuell andel på 8,8 procent. Det är också värt att notera att referenserna i stort sett upphör i seriens sjunde säsong, då Gilmore Girls skapare Amy Sherman-Palladino har lämnat produktionen.

Helt märkligt att referenserna dyker upp är det kanske inte med tanke på att en av rollfigurerna heter Kirk. Däremot kan det uppfattas som lite irriterande att  Lorelai (mamman i serien för GG-noviser) uttalar sig nedsättande om trekkies typ två gånger, trots att hon sedan själv glatt skämtar om cloaking devices och Sulu. Så mycket för nördrespekten, liksom. Lite nattståndet kan man också tycka att i stort sett alla referenser handlar om originalserien – inte så mycket The Next Generation och definitivt inte Voyager eller Deep Space Nine här.

Och vad är det för referenser då? Ja, det är allt från väldigt enkla:

RORY: Ugh. What about space?

LORELAI: It’s the final frontier?

(säsong 7, avsnitt 1 – det var alltså den enda gången Star Trek nämndes i den säsongen)

Till mer invecklade resonemang:

I de fyra långfilmslånga avsnitten som släpptes häromveckan, och som på nytt har Sherman-Palladino vid rodret, verkar Amy dock ha övergivit Star Trek till förmån för Star Wars. Bland annat ligger Rory med en kille utklädd till en wookie. Mycket upprörande!

 

 

 

Era bästa konventråd?

star trek konvent.JPG

Jo, men så var det bestämt. Efter lite velande så har jag äntligen fattat beslutet och bokat biljetter. Jag ska bli av med min konvent-oskuld i Birmingham i början av oktober. Nu undrar jag bara om ni har några råd att ge kring den här typen av event. Vad måste jag göra? Vad ska jag undvika? Måste jag vara utklädd när jag är där? Finns det några bra öppningsfraser när man ska börja prata med en klingon? Och det sjuka att mannen inuti Gorndräkten kommer? Så bisarrt bara det att det är värt att åka, tänker jag.

 

 

Crazy thursday. Eller: Peak Roger om Star Trek.

enterprise-pa%cc%8a-rio

Enterprise stävar fram i slutet av The man trap. Här har jag gått och klagat på bristen på queera undertoner i Star Trek – och så inleds hela serien med en shapeshifter som uppfyller alla möjliga erotiska behov för folk, oavsett vilket kön de har. Hur kunde jag ha missat det?

På ett sätt var torsdagen den 8 september 2016 dagen för mitt stora nederlag. Just i torsdags, på Star Treks jubileumsdag, var det ju meningen att jag skulle ha avslutat den här bloggen. Hunnit se alla avsnitt och, efter ett och ett halvt års bloggande, ha skrivit av mig allt jag kunnat formulera kring Star Trek. I stället fick den här lite misslyckade Star Trek-bloggaren fara runt som en tätting mellan olika radiostudior för att prata både om Star Trek och det kapsejsade bloggprojektet.

Dagen började hos SVT:s Go’morron Sverige (en halvtimme in i programmet – kan bara ses några dagar till), och följdes sedan av PP3 (17.50 in i programmet) och Studio Ett  (84 minuter in) Sveriges Radio. Jag gjorde också en kort (lite rörig) telefonintervju med Svenska Dagbladet, och var dessutom citerad i Hanna Fahls artikel om Star Trek i Dagens Nyheter.

Men dagens egentliga höjdpunkt var när jag skulle introducera det avsnitt från The Next Generation som jag fått välja till Bio Rios Star Trek-kväll. Det var ett hundratal personer där som fick se både The Man Trap och Frame of Mind – det senare var det avsnitt som jag valt ut. Kanske låter det lite smörigt, men det kändes faktiskt otroligt kul att få stå och prata inför en grupp människor som förstod vad jag menade när jag försöker skoja om galenskap och de tre musketörerna och Star Trek (ja, det är lite av en nyfödd nördgrej jag håller på med). Dessutom så fick jag ju träffa en av kommentatorerna på den här bloggen, tillika känd som twittraren “Klingonska”. Att jag däremot glömde bort att berätta om namnet på min blogg när jag hade en möjlig kärnpublik var väl lite korkat av mig.

Det var en rolig dag, och jag hoppas att ingen av de “riktiga” Star Trek-experterna känner sig trampade på tårna av att en nybörjare som jag fick sitta och bre ut mig i en massa medier. Jag stormtrivdes, och det kändes framför allt så otroligt skönt att sitta i en studio och faktiskt prata om ett ämne som man både tänkt en massa på, och känner utan och innan (i alla fall de första 38 procenten). Det här är verkligen motsatsen till den snabbinläsning som jag ofta sysslar med som journalist. En förberedelsetid på mer än 18 månader är ju rätt sällsynt.

Bonusinfo: tydligen innehåller ljudklippet med klingonska i Studio Ett faktiskt ljud som går baklänges, enligt min auktoritet, Twitter-Klingonska. Star Trek, alltså. Just när man tror att man fattar något så visar det sig att man faktiskt inte alls gör det.  

 

 

Jubileumsyra i radio och på bio!

star-trek-cake

I måndags vek vi en del av P1 Kultur åt Star Treks stundande 50-årsjubileum. Det blev rapport från konventet i New York samt en intervju med musikjournalisten Fred Bronson som varit inblandad i manusskrivandet till tre olika Star Trek-avsnitt.

Inte nog med det, Folkets hus och parker har låtit mig få välja ut ett av de två avsnitt som visas på några av deras biografer på torsdag. Kommer man till Bio Rio i Stockholm så får man till och med se och höra mig introducera ett av mina favoritavsnitt från Star Trek The Next Generation – nämligen Frame of Mind. 

Lägesrapport: Deadlinen som hoppade ut genom ett maskhål och försvann.

tng face of the enemySå, nu har jag precis klarat av mitt första dubbelsäsongspass, och det har faktiskt varit en lättnad att kunna alternera mellan The Next Generation och Deep Space Nine. Jag har laddat blurayspelaren med TNG och min gamla dvd-spelare med DS9 och inte ens behövt lämna tv-soffan när jag växlat mellan serierna – oftast ett avsnitt av varje i taget. Det känns som en bra kombination där serierna kompletterar varandra på ett bra sätt. I längden blir The Next Generations lite sterila värld lite enahanda, samtidigt som jag inte heller skulle vilja ägna mig på heltid åt röran och bråken på Deep space nine.

Det ska bli spännande att se hur betygsgenomsnittet kommer att se ut för de här säsongerna (för visst blir det väl ett diagram den här gången också?). Jag gissar att The Next Generation haft en av sina absolut bästa säsonger, medan Deep Space Nines debutsäsong var betydligt mer svajig – framför kring ungefär den tredje fjärdedelen av säsongen.

Om det var skönt för mig att hoppa mellan serierna, så var kanske inte multitaskandet lika okomplicerat på Star Trek HQ – och det blir knappast bättre under säsongen som kommer.  Inte nog med att man nu producerar två serier parallellt, under det kommande arbetsåret pågår också förberedelserna med att ta fram nästa serie, Star Trek: Voyager, samt en första långfilm med besättningen från The Next Generation. Tydligen ska det här framför allt ha drabbat Picard och gänget. Deras sista säsong på Enterprise verkar inte ha varit särskilt triumfartad. I boken Captain’s logs berättar manusförfattaren och producenten Jeri Taylor att det under det sjunde året ofta rådde rena rama idétorkan. Inte ens skådespelare som Patrick Stewart (Picard) och Brent Spiner (Data) kunde komma på fler aspekter av sina rollfigurer som borde belysas. Pressat läge, alltså. Däremot så hintar min Deep Space Nine companion om att den serien kommer att ha allt mer karaktärsdrivna intriger i andra säsongen. Mindre av Rumpelstiltskin på besök, och mer fördjupning av rollfigurerna.

Tiden går, jag har hållit på med det här projektet i mer än ett och ett halvt år och enligt mina ursprungliga planer så borde jag ha i det närmaste klar nu. I stället har jag bara kommit en liten bit in på vägen – 38 % för att vara exakt. Men, med lite stöd av mina toppkommentatorer så har jag beslutat mig för att det här får ta den tid det tar. Därmed inte sagt att jag inte kommer att försöka öka tempot något. Jag vill ju komma i mål. I januari drar ju nästa Star Trek-serie igång, och börjar ju det totala antalet avsnitt öka igen.

Så. Med viss bävan börjar jag härmed beta av den allra sista säsongen av The Next Generation, och den andra av Deep space nine. Vid sidan om tänker jag också försöka beta av lite Star Trek-litteratur från 90-talet. Det här blir kul, tror jag.

Första gången. Om Fantastika 2016.

 

fantastika 3

Jerry Määttä berättar om trender kring jordens undergång inom science fiction på Fantastika.

 

 

Det här projektet handlar inte bara om äventyren som inträffar i Star Trek-universumet. Det handlar i lika stor utsträckning om min egen upptäcksfärd in i fandom och nörderi. Det är inte så mycket att boldly go where no one has gone before, utan stigen är snarare väl upptrampad. Men för just mig är det ändå en process fylld med förstagångsupplevelser..

I vintras var jag till exempel på Science fiction-mässa i Stockholm. En ganska lam tillställning där jag kände mig lite mer awkward än vanligt. Det var mycket kommers och cosplay, men allt var liksom lite stelt. Jag pallade inte ens gå fram och prata med de glada personerna i Star Trek-montern.Och de där märkliga köerna där man fick betala för en autograf och en selfie – en så himla konstig grej.Jag missade i och för sig de snack och samtal som hölls där, så helt rättvis är inte mitt utlåtande. Och att jag åkte hem med några Linda och Valentin-album är jag tacksam över idag. .

fantastika 2

Mats Strandberg berättade om sn senaste skräckroman Färjan.

Men det var ändå anmärkningsvärt hur stämningen var totalt annorlunda när jag besökte science fiction och fantasykongressen Fantastika 2016, årets Swecon-arrangemang. En tillställning som är så pedagogisk mot förstagångsbesökare att man till och med skriver så här rart på sin hemsida: “På ens första kongresser är det ofta programmet som är viktigast, innan man känner så många av de andra deltagarna. Medlemmarna är, kort sagt, där för att ha kul, vilket för en del innebär att gå på jättemånga programpunkter och för en del att hänga i baren hela helgen”. För min del var det rätt så mycket seminarie-extravaganza. Jag valde bort de mer interaktiva workshopsvalen (man ska ha något kvar att längta efter i livet), men var fullt nöjd med att få lyssna på seminarer som hette saker som Feministisk science fiction på sjuttiotalet och idag, Kulturell appropriering och exotisering och Robotars moral. Jag hittade en (för mig) ny och intressant tv-blogg, Onda cirkeln. Och så fick jag en snabb men effektiv introduktion i hela SF-coniversumet genom att gå på presentationen av nästa års Worldcon i Helsingfors och Caroline Mullans seminarium om sitt liv som SF-nörd. Allra mest intressant var det förstås för en dystopiker som mig att lyssna på Jerry Määttäs föredrag om jordens undergång och trender inom apokalyptiska scenarion inom science fiction. Blev ännu mer sugen på att läsa ännu mer SF, men först var det visst ett litet Star Trek-projekt som skulle avslutas.

I stort var jag väldigt positivt överraskad av Fantastika. Välorganiserat, mysigt och med hög nivå på de flesta paneler och seminarier som jag var på. Och jag blev supersugen på att åka till Helsingfors nästa år…

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 254 tv-avsnitt. 

Lägesrapport: Säsong fem är slut, länge leve säsong fem!

tng violations 3

Det här tog tid. Massor av tid. Ända sedan början av april så har jag kämpat mig igenom den här säsongen. Nästan två månader tog det. Det var bara säsong tre av The Next Generation som tagit längre tid för mig att komma igenom och då producerade jag tre olika radioprogram parallellt. Nu, snart 15 månader in på den här bloggen har jag klarat av knappt en tredjedel av den totala produktionen. I den här takten kommer det alltså att ta mig 45 månader att ta mig igenom hela Star Trek-sagan på det här sättet. Nästan fyra år. Men det kunde varit värre. Mission log-podcasten har ju hållit på sen 2012 och de är bara framme vid säsong fyra av The Next Generation. Jag rör mig i varje fall snabbare framåt än det projektet.

tng unification 2 3Precis som några av er har kommenterat tidigare här på bloggen så känns det trots allt bättre att genomföra det här projektet i min egen takt, än att stressa igenom det. Allt det som finns kring Star Trek är så intressant, att sätta på mig skygglappar och bara beta av avsnitt efter avsnitt känns bara dumt.

Däremot är jag betydligt mer missnöjd med årets Blogg 100-projekt. På nittio dagar har jag producerat lite drygt 50 blogginlägg. Det ser jag som mer oroväckande än tidsplaneringen för hela projektet.

Framför oss har vi nu några viktiga datum. Den 22 juli går filmen Star Trek Beyond upp på bio. I september är det 50-årsjubileum för hela Star Trek-företeelsen, och i januari nästa år så är det dags för en ny tv-serier. För min egen del har jag bestämt mig för att fortsätta att se resten av serien i den ordning de sänts på tv. Det vill säga varva The Next Generation och Deep Space Nine. Tror att omväxlingen blir bra, även om det kommer att bli rörigt när jag ska titta på avsnitten. Men min fråga till er veteraner där ute är nu – går det att fuska med filmerna och se dem lite i förväg? Det skulle ju vara kul att ha sett alla filmer som gjorts när det är dags för premiären av Beyond i sommar.

Star Trek: The Next Generation. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 228 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtiofjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.