Statistikextra: Star Trek The Next Generation, säsong 4 – i siffror.

tng the loss 5

Som vanligt när jag avslutat en säsong så lämnar jag ordet åt en av bloggens toppkommentatorer, LDL, och hans statistikbonanza över avsnitten som kommit och gått. Varsågod! /R. 

tng betyg 0331

Så var ännu en säsong avklarad i det här projektet, den här gången TNG Säsong 4. Det är nu vi får se om vi kommentatorer och fansen i allmänhet har haft rätt om att TNGs bästa år började i.o.m. Säsong 4.
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S04: 6,85 (S03: 6,42)
Median för S04: 7 (S03: 6)

medelbetyg komplett 0331
Först och främst måste vi konstatera att det inte bör vara lätt att slå alla tidigare säsongerna på fingrarna, för om vi sätter de här förväntningarna i perspektiv så krossade Säsong 3 de tidigare säsongerna i TNG och slog dessutom alla andra betygsatta säsonger. Även om de första två säsongerna av TNG och TAS rent allmänt inte hålls så högt i jämförelse med allt annat så inkluderar ju det också två säsonger av TOS. Allt det slog alltså Säsong 3. Och nu förväntas Säsong 4 höja på ribban ytterligare.

tng betyg 0331
Som tur för oss kommentatorer som vill ha någon trovärdighet kvar – efter att ha sagt att TNG S02 iaf var bättre än S01, vilket Roger kom fram till var felaktigt – så klarade Säsong 4 av att leva upp till förväntningarna i Rogers ögon. Säsong 4 slog med god marginal Säsong 3s relativt imponerade medelbetyg med nästan en halv poäng, samt dess medianbetyg med 1 poäng. Det låter kanske ganska lite, men med tanke på att det var den klart bästa betygsatta säsongen hittills i projektets gång och att alla värden är utslagna över 26 avsnitt per säsong, så är det faktiskt en ganska ordentlig marginal.

medelbetyg komplett 0331
Säsongen började väldigt starkt med ett par åttor, som höll medelbetyget på samma värde och gjorde inledningen av Säsong 4 till den starkaste vi sett hittills. Det följdes dock av en liknande sekvens av sexor i betyg, vilket sänkte medelbetyget drastiskt till ett fortfarande relativt högt 6,83. För att sätta det medelbetyget i perspektiv så tangerade det Säsong 3s högsta punkt, som kom efter samma antal avsnitt. Till skillnad från Säsong 3 så gick Säsong 4s medelbetyg återigen uppåt och nådde ungefär halvvägs igenom säsongen 7,17.
Det kan se konstigt ut, då Roger inte tyckte att det fanns några riktiga toppavsnitt (9+/10) i Säsong 4, till skillnad från de flesta av de tidigare säsongerna som vi jämför med. Men Roger tyckte faktiskt inte att det fanns några riktiga toppavsnitt så här långt in i Säsong 3 heller och det var bara i slutet på den säsongen som det kom ett sånt avsnitt. Istället var det Säsong 3s jämnhet som var dess största statistiska styrka och det ännu mer fallet med Säsong 4. Så här, halvvägs igenom Säsong 4, så hade alla avsnitt betygsatts mellan 6/10 och 8/10 och betygsfördelningen lutade oftast mot de högre betygen i det spannet.

tng qpid 4Andra halvan av säsongen blev aningen mer ojämn, med fler sexor och höll säsongens medelbetyg strax över en sjua. Det blev i den här delen av säsongen även några enstaka avsnitt som fick sämre betyg än en sexa, däribland säsongens sämsta avsnitt 4×20 Qpid(3/10). Det avsnittet sänkte definitivt medelbetyget klart under en sjua och även om det fanns små tendenser på att medelbetyget försökte gå uppåt igen så höll det fortsatt större antalet sexor kvar medelbetyget på ungefär den nivån hela vägen. Trots detta och trots att slutet på den konkurrerande säsongen – Säsong 3 – gick starkt uppåt på slutet så var som sagt medelbetyget för Säsong 4 klart bättre.
Om jämnheten var Säsong 3s största stryka, så var Säsong 4 ännu bättre på den punkten. Medan betygsfördelningen för den föregående säsongen höll sig nästan helt i spannet 5-8, med den högsta punkten på fördelningskurvan på en sexa, så höll sig den här säsongen nästan helt inom spannet 6-8. P.g.a. den lite mer ojämna andra halvan av säsongen så blev det en liten fördelningstopp på en sexa, men den högsta punkten på fördelningskurvan låg ändå på en åtta. En klar förbättring alltså.
tng drumheadI.o.m. förra säsongen så började jag ju att betygsätta avsnitten själv, av ren nyfikenhet. Ännu en gång har jag därmed analyserat vad jag själv tyckte om den här säsongen. Även för mig var tydligen Säsong 4 bättre än Säsong 3, då mina betyg gav ett medelbetyg på 6,96 (S03: 6,69). Precis som för förra säsongen så är mitt medelbetyg alltså lite högre än Rogers, men inte mycket. Det fanns lite avsnitt här och där under säsongen där vi tyckte lite olika, men kort och gott så tog skillnaderna mestadels ut varandra. Den allra största anledningen till att mitt medelbetyg blev något högre till slut var avsnittet 4×21 The Drumhead (7/10), som jag gav 10/10 då det är ett av mina favoritavsnitt.
Mer intressant, iaf för mig, var att vi kan återkoppla härifrån till något som jag skrev om Säsong 2. Jag mindes ju Säsong 2 som snäppet bättre än Säsong 1, men det visade sig på Rogers betyg att så inte var fallet trots att den hade ett par väldigt bra avsnitt, framför allt då Säsong 2 var väldigt ojämn. Jag teoretiserade då någonting i stil med att man kanske minns längre sekvenser av avsnitt i en serie bättre om de har riktiga höga toppar här och där, även om de generellt är ojämnare och har sämre medelbetyg. Jämfört med sekvenser som är jämnare, men allt som oftast ligger på en ganska ljummen nivå och inte har de där höga topparna.
När jag tittade igenom mina betyg för Säsong 3 och tittade framåt mot avsnitten i Säsong 4, så tänkte jag att det förmodligen skulle visa sig vara fallet att jag tycker att Säsong 3 är minst lika bra som Säsong 4. Enligt mig hade nämligen Säsong 3 flera riktiga toppavsnitt (9+/10), där jag bara tycker att Säsong 4 hade ett. Därmed mindes jag Säsong 3 mer positivt. Men här sitter jag med fakta, betyg som jag själv har delat ut, och resultatet är alltså att Säsong 4 tydligen är klart bättre. Förvånande, men det stämmer iaf in i min teori.😛
Bästa avsnitten i TNG S04:

tng Best of Both Worlds 2 2
8/10 – The Best of Both Worlds: Part II (4×01)
8/10 – Family (4×02)
8/10 – Future Imperfect (4×08)
8/10 – Data’s Day (4×11)
8/10 – The Wounded (4×12)
8/10 – First Contact (4×15)
8/10 – Night Terrors (4×17)
8/10 – Identity Crisis (4×18)
8/10 – The Host (4×23)
8/10 – In Theory (4×25)
Sämsta avsnitten i TNG S04:

tng qpid 7
3/10 – Qpid (4×20)
5/10 – Galaxy’s Child (4×16)

Det här är mitt tjugofjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.  Även om det nog räknas som fusk att publicera någon annans inlägg. 

Redemption Del 1. Det där Worf drar igång ett klingonskt inbördeskrig (nästan i varje fall).

 

tng redemption 1 worfOj, vad påskledigheten ställde till det med postandet här på bloggen. Det blev väldigt litet skrivet, trots all ledig tid. Men nu är det vardag och äntligen dags att säga tack och hej då till  säsong fyra med första delen av ett dubbelavsnitt. Precis som mina kära toppkommentatorer tidigare nämnt så repriserar man upplägget från förra säsongsavslutningen och låter Redemption del 1 avsluta säsong fyra, medan del två inleder säsong fem. Men där slutar väl egentligen likheterna. The Best of Both Worlds var två så otroligt mycket mer spännande avsnitt, med Borgernas kidnappning och assimilering av Picard som absoluta höjdpunkt. Redemptions story imponerar inte på samma sätt – åtminstone inte i det här första avsnittet. Worfs delaktighet i ett klingonskt inbördeskrig känns …tja…sådär halvintressant i jämförelse. Och trots att man nu laddat i flera avsnitt över Det Stora Avslöjandet kring Romulanernas master mind, kvinnan som står i mörkret och styr och ställer, så blir jag inte ens förvånad över hennes identitet. Det kändes faktiskt mest bara lite rörigt att stöta på ännu en upplaga av Natasha Yar. Kan det liket aldrig få vila, liksom (vem hon egentligen är väntar jag med till nästa avsnitt).

I övrigt är Redemption ett föredöme såtillvida att det plockar upp ett gäng lösa trådar från säsongen som gått. Här kommer fortsättningen kring berättelsen om Worfs uteslutning från det klingonska samhället. Här utvecklas också klingonernas inrikespolitiska kris, och vi får reda på vilka klingoner det är som spelar under täcket med romulanerna.

tng redemption 1 5Trots att den glosögde Gowron  blev vald till ny ledare för klingonerna i avsnittet Reunion, så har det inte stoppat intrigerna och kuppförsöken på imperiets hemplanet. Att Worf dödade Duras, ärkefiende till honom och Gowrons utmanare till den ledare för Högsta rådet, gjorde inte heller någon egentlig nytta. I stället har Duras två systrar fortsatt att konspirera och försöker nu ta över styret av imperiet genom att lansera en tidigare okänd son till Duras som kandidat till ledare för rådet.  Å andra sidan konspirerar Worf också. Tillsammans med sin bror Kurn planerar de hur de ska få Gowron att återupprätta deras familjs heder, mot att de ställer upp med militär som backar Gowrons anspråk på tronen.

tng redemption 1 4Det blir –kort sagt – mer Jag, Claudius och Game of Thrones i det här avsnittet än någonsin tidigare i Star Treks historia. Mycket konspirationer inom hovet, tillfälliga och oheliga allianser samt ingen som helst känsla för den där hedern som klingoner tjatar om hela tiden. Men den klingonska krisen är ändå ganska ytligt tecknad. Visst, jag förstår att alliansen med Federationen är en av de saker som orsakat splittring, men visst borde väl även klingonska intriger och politik innehålla lite mer sofistikerade intriger än bara makthunger.  Manusförfattarna nöjer sig alldeles för ofta med ungefär den här orsaken till allt som klingoner gör: för att de är klingoner, liksom.

tng redemption 1 3Det ska då stå i kontrast till det vanliga huvudtemat när det handlar om Worf – arv och miljö. Hur mycket har Worfs uppväxt med människoföräldrar format honom, och hur mycket av hans uppförande och reaktioner är genetiskt förutbestämda? Och kan en stor del av hans klingonska drag egentligen ha skapats av honom själv, efter ett ihärdigt sökande efter en identitet? Därav det faktum att han, enligt Guinan, är en av de få klingoner hon mött som aldrig skrattar?

Guinan är också inblandad i den ena av två riktigt minnesvärda scener i det här avsnittet: 1. när Guinan spöar skiten ur Worf i prickskytte, och samtidigt läxar upp honom för att hans dåliga koll på klingonsk kultur. Den andra scenen är den när Worf lämnar Stjärnflottan och Enterprise för att gå ut i strid för Gowron. Känslosamt när stora delar av besättningen är på plats för att ta farväl av honom.

tng redemption 1Det här är ett helt okej avsnitt, framför allt med tanke på att det till stor del handlar om klingonska intriger. De stora åthävorna och pretentiösa replikerna har dock skalats ner den här gången, till förmån för mer småsint kackel och intrigerande.Även om konsekvenserna för Federationen förstås kan vara väl så allvarliga om “fel” sida vinner konflikten så kändes det här inte som material för en rafflande säsongsfinal. Så bortskämd är jag efter förra säsongens Borgdrama.

Betyg: 6/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 202 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugoandra inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

In theory. Det där Data frågar om chans på Jenna.

in theory 3 tng

Datas kamp med mänsklighetens mysterier fortsätter. I det här avsnittet (som väl egentligen kan ses som en ren fortsättning på Data’s Day) så testar han för första gången att ha ett förhållande. Det är Jenna D’Sora, kollega on a rebound som visar så pass mycket ömhet mot Data att han överväger möjligheten till en romans. Men för att kunna fatta ett slutgiltigt och korrekt beslut kring detta avgörande steg i livet så tar han in synpunkter från gästkonsulter och sakkunniga i ämnet. Han snackar alltså lite med sina vänner.

tng in theory 6Sekvensen där Data går runt till sina kompisar och ber om råd är ovanligt rappt berättad (för att vara Star Trek), lite roligt klippt (för att vara Star Trek) och Data får höra en rad levnadsvisdomar som givetvis säger mest om den som yttrar dem. Det hindrar inte Data från att spotta upp sig och ta lite initiativ. Eller som han uttrycker det, i avsnittets kanske vackraste replikväxling:

JENNA: You didn’t talk to the entire ship about us.
DATA: No. In actuality, less than one percent of the Enterprise crew was involved. It was necessary to balance theory with experiential referents. Both are required for a programme of this nature. Computer, decrease illumination level by one third standard lux.
(he clears the sofa then puts out an arm. She is meant to snuggle into it)
JENNA: This is all part of a programme?
DATA: Yes. One which I have just created for romantic relationships.
JENNA: So I’m just a small variable in one of your new computational environments?
DATA: You are much more than that, Jenna. I have written a subroutine specifically for you. A programme within the programme. I have devoted a considerable share of my internal resources to its development.
JENNA: Data, that’s the nicest thing anybody’s ever said to me.
(he finally manages to pull her in for a kiss)

tng in theory 7Lite fjantigt tycker jag att det är att Data’s finmotorik ofta helt ballar ur när han ska visa känslor, till exempel ge en kram – även om man skulle kunna argumentera för att det beror på bristfällig programmering för den här typen av fysisk interaktion. Det gifta paret O’Brien dyker förresten upp även i det här avsnittet och visar sig även den här gången vara hemskt konventionella i sina könsroller – den här gången berättas det till exempel en lång sedelärande (?) historia om strumpor som inte plockas upp. Själv är jag mest intresserad av att det för första gången talas om hur man tvättar kläder ombord på skeppet.

tng in theorySF-handlingen i den här avsnittet är betydligt tristare än Datas kamp med kärleken. Lite pliktskyldig nästan.Enterprise befinner sig  i en nebulosa med mycket mörk materia i. Ganska snart inträffar mystiska händelser ombord – saker i rum flyttar på sig, eller trillar ner på golvet. När en kvinna ur besättningen fastnar mellan två våningsplan ombord på Enterprise (ett av de snyggaste och mest mystiska dödsfallen i serien) så inser man att deformerad materia flyter in i skeppet, och då och då liksom skapar ett slags glapp eller hål i den fysiska verkligheten. För att inte Enterprise ska kunna skadas av sådana fickor så sätter sig Picard i en skyttel och agerar lots mellan isbergen av farlig materia. En upplösning som är lite för lik den i Booby Trap, och som känns fruktansvärt oinspirerad.

Det här är det första avsnittet som regisseras av Patrick Stewart, och det innehåller väl inga stora överraskningar. Egentligen är SF-handlingen för trist och Data lite för överspelad för att förtjäna ett av de lite högre betygen  Men det är ju trots det en ren fröjd att se ett avsnitt som i stort sett helt och hållet handlar om mellanmänskliga relationer. Och, framför allt, på ett sätt som vi aldrig sett tidigare. Och så är det ju rätt kul, som när Data ber kapten Picard om råd i sitt sökande efter kärleken:

DATA: Captain, I am seeking advice in how
PICARD: Yes, I’ve heard, Data, and I would be delighted to offer any advice I can on understanding women. When as I have some, I’ll let you know.

Eftersom jag nu är inne i klipp och klistra-tagen med manuset: här är några sorgliga repliker från Datas och D’Soras förhållande:

DATA: As you wish. Jenna. Are we no longer a couple?
JENNA: No, we’re not.
DATA: Then I will delete the appropriate programme.
JENNA: I’ll see you later.
(she leaves, sad, and the cat comes to his lap)
DATA: Hello, Spot.

tng in theory 5Tänk om det bara hade varit så enkelt att radera ett program för att komma över hjärtesorg.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 201 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugoförsta inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

The Mind’s Eye. Det där La Forge hamnar i The Manchurian Candidate.

tng mind 1

Och DÄR kom jag över 200-avsnittsgränsen. Åtminstone enligt mitt sätt att räkna på, där jag ser The Next Generations inledande dubbelavsnitt som två separata episoder av den samlade mängden tv-historia kallad Star Trek. Skönt! Då har jag bara lite mer än femhundra avsnitt kvar av den här bloggen! Inte för att jag egentligen tror att det tar slut då. Jag har nog några år till kvar av att läsa kringlitteratur, doktorsavhandlingar och fanfiction, tänker jag mig.

tng mind 4Romulanerna är verkligen på hugget här i slutet av säsong fyra, och de mysko samarbetena med regimkritiska klingoner fortsätter också. För bara några avsnitt sedan fick vi ju se en federationskritisk klingon bli ertappad med spioneri ombord på Enterprise och några avsnitt innan dess var det en romulansk agent som låtsades vara en vulcansk diplomat. Det som är lite lustigt är att det ju hintades om det här redan i slutet av säsong två och under säsong tre, men att jag trots det känner mig lite överrumplad av att plötsligt vara mitt uppe i värsta kalla kriget-scenariot. Från lite hotfullhet på distans så verkar det nu inte finnas något som romulanerna inte kan göra eller inte känner till. Som här, när man kidnappar och omprogrammerar stackars La Forge till att bli en fjärrstyrd mördare. Ett tryck på en knapp räcker för att han ska döda en i förväg utvald person efter att han blivit hjärntvättad – i det här fallet en klingonsk guvernör. Tanken är att ett sådant attentat skulle skapa en konflikt så stor och allvarlig att förbundet mellan Federationen och klingonerna inte skulle kunna räddas.

tng mind 3Det här avsnittet är i stort sett en enda lång hyllning till filmen The Manchurian Candidate (eller Hjärntvättad, som den fick heta på svenska). Och själva omprogrammeringen är snyggt och obehagligt gjord. Tanken att man kan använda portarna till La Forges visir för att mata hans hjärna full av bilder av tortyr och misshandel känns extremt obehaglig. Han kan inte ens blunda, liksom. I det här avsnittet får vi också, för första gången på länge, se hur La Forge upplever världen genom sitt visir, vilket också är tänkt att bygga på obehagskänslan – La Forge blir på något vis mer maskin än människa i de här point of view-bilderna.

tng mind 2Avsnittet är också ovanligt välskrivet, man bygger successivt på med ledtrådar till vem och vilka som står bakom komplotten ombord på Enterprise. Det är helt enkelt en lång och omsorgsfull uppladdning inför avsnittets klimax, scenen där La Forge ska skjuta ihjäl den klingonske guvernören Vagh. Och som vanligt i den här serien slutar det hela med vad som väl bara kan kallas för ett antiklimax. När La Forge ska avfyra sin phaser (som förresten mest ser ut som en fjärrkontroll till någon enkel elektronisk apparat) så avväpnar Picard honom lite för lätt, som om La Forge vore ett viljelöst barn. Varför blir det så här gång på gång? Här hade man ju för en gångs skull faktiskt lyckats bygga upp lite spänning genom korsklippning och ledtrådar – men ändå känner jag att avsnittet slutar i ett “jaha”.

För nördarna finns här däremot massor med små detaljer att glädja sig åt. Som de olika färgerna i klingonsernas och romulanernas transportörstrålar. Däremot undrar jag ju mycket över exakt hur dålig datorutrustningen i Stjärnflottans skyttlar är. När ett jättestort fiendeskepp materialiseras framför en farkost så borde väl ändå datorn varna för det, snarare än att spela loungemusik och leka frågesport?

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 200 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugonde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

The Host. Det där doktor Crusher blir klär i en charmig klump i en mage.

tng host 3

Men, alltså, fnissfesten jag hade till det här avsnittet. The Next Generation goes tvålopera. Dessutom med massor av panflöjt på soundtracket. Avslutningen med doktor Crushers panik när hon inser att hon skulle behöva hänge sig åt lesbiskt sex för att kunna ligga med sitt livs stora kärlek är formidabel (ja, jag är lite svältfödd på underhållande avsnitt, inser jag). Älskar det här!

tng host 2Har ni hört talas om begreppet boyfriend twins?  Det lanserades på en tumblrblogg som är full med bilder på bögpar där killarna är lite för lika varandra för att det ska kännas helt sunt. Men visst är doktor Crusher och hennes flirt i det här avsnittet den heterosexuella motsvarigheten?

Flirten i fråga heter Odan, är ambassadör och befinner sig ombord på Enterprise för att medla i en komplicerad konflikt mellan befolkningen på de två månarna som kretsar kring planeten Peliar Zel. Men mest upphetsad verkar han vara över att få hänga med doktor Crusher. Eller, hänga….ligga menar jag förstås. På väg till medlingsuppdraget attackeras skytteln Odan reser med, och han måste akut tas till sjukstugan ombord på Enterprise. Där upptäcker Crusher sanningen om sin älskare, att han är en symbiotisk varelse – det vill säga består av två olika organismer – och att Odans hjärna och själ egentligen sitter i den lilla klump som ligger i magen på värdkroppen.

tng host 4När Crusher rapporterar att klumpen riskerar att dö utanför en värdkropp erbjuder Riker sig att vara  tillfällig surrogatvärdkropp för Odan. Riker menar att hans liv är försumbart jämfört med mängden liv som kan räddas om Odans medling går bra. Även om den innehåller det lite märkliga momentet när Odan förklarar att han är en klump i någons mage. Det här öppnar förstås även upp för nya kärleksförvecklingar, när Crusher nu måste hångla med Riker för att få vara med sin stora kärlek. Och det blir ännu mer komplicerat för henne när Odans nya, permanenta värdkropp kommer till Enterprise. Det är nämligen en kvinna. Och alla öppna tankar och föresatser som Crusher haft kring att inte döma en klump i magen efter hens värdkropp faller plötsligt som ett korthus. Riker kan hon hångla med, men inte en kvinna, tydligen. Så långt verkar alltså inte den sexuella frigörelsen ha kommit ombord på Enterprise och inom Stjärnflottan. Förhållanden verkar kunna vara flytande och frigjorda, men den sexuella läggningen högst enkelspårig.

Det är ett roligt avsnitt också för att det faktiskt börjar med ett skräckfilmsanslag, men slutar som en olycklig kärlekshistoria. När vi första gången inser att Odan har något stort i sin mage som rör sig där så tänker en del av oss kanske först på The Next Generation-avsnittet Conspiracy, andra på Cronenbergs skräckfilm Shivers. Men handlingen utvecklas ju åt ett helt annat håll. Det här är en charmig magparasit som har en fantastiskt vinnande personlighet. Och värdkroppen vill ha henom där.

tng host 1Tvåloperainslagen i det här avsnittet fungerar enastående bra, eftersom manusförfattarna den här gången kombinerar en klassisk  melodramatisk form med den frihet som finns inom science fiction. Vem har inte hört den gamla bisexuella sloganen att man blir kär i en person och inte ett kön. Well, i det här avsnittet får doktor Crusher inse att hon inte fixar att bli kär i en klump i en mage. Hon är betydligt mer intresserad av ett bestämt och fast köttsligt utbyte än hon kanske trodde. Att The Next Generation i sig fortarande hankar sig kvar vid binära kön och klyschiga könsuttryck som långt hår på alienkvinnor blir däremot bara konstigare och konstigare.

Betyg:8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 23/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 199 tv-avsnitt. Det här är också mitt nittonde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

Half a life. Det om äldreomsorgen på Kaelon II.

tng half a lifen2

Det här var det första riktigt sorgliga avsnittet på länge. Och i min ständiga referensjakt på andra tv-serier och filmer som Star Trek-avsnitten påminner om så har jag idag bestämt mig för ett svenskt alternativ. Half a life är helt enkelt science fiction-versionen av Solbacken avd. E. Eller kanske kan man se det som ett profektiskt debattinlägg i Carema-debatten. För på Kaelon II blev man så trött på den dåliga vården av gamla att man helt enkelt avskaffade den. Ingen ska behöva åldras, försummas av sina barn och dö ensam. Istället måste alla dö när de fyllt 60. Det blir mer värdigt på det sättet, resonerar man.

tng half a life 5Veckans alien, vetenskapsmannen doktor Timicin, är också helt inställd på att han ska återvända till sin hemplanet åör att dö efter fullgjort uppdrag ombord på Enterprise. Helt övertygad och bestämd kring det där, faktiskt. Åtminstone tills han träffar en kärlekskrank och vältalig Lwaxana Troi som inte tänker gå med på att hennes nya, stora kärlek frivilligt ska gå in i döden.

tng half a life 3Det här är ett riktigt fint Lwaxana-avsnitt tycker jag. Det börjar förstås som vanligt. Picard blir paralyserad och rädd när han stöter på henne ombord på skeppet, och hon börjar förstås tvångsmässigt flirta. Tanken är att vi på nytt ska skratta åt den kåta, galna tanten, hon som inte förstår att hon alla ser på henne som ett skämt. Sen upptäcker Lwaxana den gästande vetenskapsmannen Timicin, som försiktigt verkar roas av hennes uppvaktning. Det utvecklas så småningom till grovhångel och ligga, samtidigt som han också brejkar för henne att han har ingått ett löfte om att dö inom kort.

tng half a lifeLwaxana försöker på alla sätt få Timicin att hoppa av och söka asyl ombord på Enterprise. Dels genom skarp argumentatin med honom, dels är hon praktiskt taget på väg ner till planeten Kaelon II på egen hand för att se till att de ändrar på sina lagar. En diplomatisk kris uppstår, och det ser nästan ut som om det ska bli en väpnad konflik innan Timicin beslutar sig för att stå fast vid sitt löfte, trots allt. Då åker Lwaxana med honom till planeten, för att ta farväl av sin älskade och vara med honom under hans sista dagar. Jag tycker att vi mot slutet av det här avsnittet får se en smartare och mer mångbottnad Lwaxana än någonsin tidigare. För varje avsnitt får vi ytterligare en bit lagd till en av seriens, faktiskt, mest fascinerande rollfigurer. Från ren karikatyr till excentriker med hjärta. Nej, men det var väl ord som jag absolut inte trodde att jag skulle skriva för bara några veckor sedan!

Förresten, min absoluta favoritgrej i hela det här avsnittet är Timicins blå outfits i två olika utformningar.Så himla missklädsamma, men samtidigt mysiga. Vill sy upp sådana där pyjamasliknande tält och ha på mig nästa gång jag och min kulmage ska gå på bögbjörnfest. Det var också kul att se David Ogden Stiers, känd från Mash i Star Trek.

Jag gillar sorgligt, men Kaeloniternas lösning på åldringsfrågan är lite väl drastisk, tycker jag. Dessutom är jag totalt ointresserad av den ena plotten, den där Timicin ska försöka återuppväcka en sol.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 198 tv-avsnitt. Det här är också mitt artonde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

The Drumhead. Det med häxjakten på Enterprise.

tng drumheadPå sistone har jag undrat lite vart politiken tog vägen. Originalserien var ju inne och gjorde statement om både det enda och det andra, titt som tätt (även om det oftast handlade om Vietnamkriget). Men The Next Generation har mest kretsat kring att bygga upp ett sammanhängade universum och då och då göra mer allmänna statements om respekt för andra raser och civilisationer. Fast här kommer det faktiskt ett lite vassare avsnitt. Ja, men skulle kunna kalla det för Star Treks egen version av nu bioaktuella filmen Trumbo – den som handlar om kommunistjakten i Hollywood på 40- och 50-talen.

tng drumhead 3Det börjar med en spionmisstänkt klingon, en som ingår i det där utbytesprogrammet som Riker också var inblandad i och som jobbat lite på Enterprise. Men det visar sig att just den här klingonen inte är särskilt lojal mot Federationen. Istället har han lierat sig med romulanerna och skickat över information om tekniken ombord på Enterprise till dem – med hjälp av data kodade genom genom aminosyror (!). Men i samband med att han blir påkommen med sitt dubbelspel så inträffar också en explosion i skeppets maskinrum. “Sabotage!” tänker man på Enterprise, vilket i så fall skulle kunna innebära att klingonen har en medhjälpare ombord. För att reda ut härvan skickas den erfarna utredaren Nora Satie till Enterprise för att hjälpa Picard med att gå till botten med vad som hänt.

tng drumhead 2Men allt spårar ganska snart ur. Satie ser spår av konspirationer överallt, och varje fel, svaghet eller lögn blir till bevis för att det finns en sammansvärjning ombord. Trots att den där explosionen visar sig ha naturliga orsaker så fortsätter hon att leta efter sammansvurna. Picard käftar emot, men ganska snart vänds hans egna fel och misstag emot honom.  Till exempel att han brutit mot Generalorder Ett flera gånger (jag visste väl att det skulle ställa till problem förr eller senare – hittills har det känts som om jag är den enda i galaxen som bryr mig om den där jävla huvudregeln). Fallet med den falska vulcanen dras också upp. Satie blir mer och mer infernalisk.

tng drumhead 6Det har redan tidigare under avsnittet antytts att Satie har en nästan sjuklig respekt och fixering vid sin döda far, som också arbetade inom Federationen. När Picard sitter i ett offentligt förhör så får han Satie att flippa genom att citera hennes far. Efter att ha förlorat ansiktet lämnar hon skeppet med svansen mellan benen, och alla utredningar verkar omedelbarn nedlagda.

jean simmons törnfåglarnaOm man ska ta det här avsnittet som intäkt för någonting så verkar Federationen inte å särskilt bra. Romulanerna mobiliserar, och klingonerna uppvaktas eventuellt för en gemensam union mot Federationen. Samtidigt jagar en av Federationens veteraner påhittade fiender ombord på Enterprise ungefär på samma sätt som en totalitär stat med skenrättegångar. Men det är fortfarande oklart om Federationen ruttnar inifrån eller bara hotas utifrån. Jag får väl se om de här trådarna plockas upp i kommande avsnitt. Men främst är det här ju ett avsnitt som handlar om att njuta av skådespelarveteranen Jean Simmons, oscarsnominerad två gånger och med en lång karriär – men för min generation nog ändå mest igenkänd för sin roll i Törnfåglarna.

Politiskt, välskrivet – men samtidigt ett avsnitt som fastnar i rättegångsdramats begränsningar.  Även om avsnittsnamnet anknyter till summariska militärrättegångar så brukar den här typen av historier snarare handla om The Hollywood Ten och andra Hollywoodbesläktade företeelser. Och, jag vet inte, saknas det inte en slutscen? Känns lite stressat och repliklöst mot slutet. För mig är det närvaron och pondusen hos en skådespelarveteran som Jean Simmons som gör att det här avsnittet segar sig upp till:

Betyg: 7/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 197 tv-avsnitt. Det här är också mitt sjuttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.