Statistikextra: The Next Generation, säsong 6 – i siffror.

tng ship in a bottle 1

Det har varit säsongsavslutning igen, och det betyder att den här bloggens toppkommentator LDL på nytt får agera gästskribent på bloggen. Det blir ju lite speciellt den här gången eftersom det faktiskt är två säsonger i två olika serier som avslutats samtidigt, men vi börjar med långköraren – The Next Generation – och dess sjätte säsong. Take it away LDL! /Roger

statistik-tng-alla-sa%cc%88songer

 

Medelbetyg för S06: 6,92 (S04:6,85 | S05:6,35)
Median för S06: 7 (S04:7 | S05:7)

Grafer för TNG

Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Efter att S05 blev lite av en besvikelse och inte ens nådde upp till S03s medelbetyg, så fortsatte alltså S04 att vara säsongen med högst medelbetyg i TNG när vi gick in i S06. Frågan var alltså, i och med att TNGs gyllene år överlag anses vara från S04 till just S06, om S06 skulle lyckas övertyga Roger om att S04 inte är den bästa säsongen av TNG. För inte förväntar vi väl oss att S07 ska ta hem det priset, …eller? Man skulle ju kunna tro att eftersom S06 klassas som den sista säsongen i de här gyllene åren så kanske det redan hade börjat gå utför vid det här laget. S05 var ju ingen vidare indikation ur den synvinkeln.

statistik tng säsong 6 avsnittsbetyg.png

(Avsnittsbetyg och medelbetyg för TNG.)

 

Som tur är så verkar TNG faktiskt ha ryckt upp sig efter S05 och lyckas i och med S06 knappt slå S04s medelbetyg och ta över TNG-tronen när det kommer till medelbetyg. Därmed så verkar Roger i alla fall hålla med större delen av fansen i att det finns all anledning att se S04 till S06 som ett spann av serien som står ut, trots att S05 förvånansvärt nog var en solklar svacka när det kommer jämnheten i det spannet.

Dock så skulle Rogers åsikter ge trovärdighet till de som menar att S03 med all rätt bör inkluderas i det spannet också, då det faktiskt hade bättre medelbetyg än S05 med en liten marginal. Den enda lilla detaljen som ändå differentierar dem är att S05 trots allt hade många fler “väldigt bra” avsnitt (8+) än S03, men helt enkelt var alldeles för ojämn.
Frågan är snarare hur man ska karakterisera S06 utifrån de här siffrorna och graferna baserat på hur tidigare säsonger sett ut.

statistik-tng-avsnittsbetyg-och-medelbetyg-per-sa%cc%88song-tng-sa%cc%88song-6

(Avsnittsbetyg och medelbetyg per säsong)

Med en stark säsongsöppning och jämn fortsättning fram till ungefär halvvägs in i säsongen så kan man definitivt likna S06 till S04 så långt. Tittar man på grafen så ser S06 lite ojämnare ut, vilket förmodligen inte är en fördel, men alltid inom samma betygsspann. Här ändrade säsongen karaktär något, för halvvägs in så hade vi en liten kort dipp, något som skulle återupprepas framåt slutet på säsongen. Däremot skulle vi under den här andra halvan av säsongen även få många av de absolut bästa avsnitten i säsongen, avsnitt som fick åttor eller högre, i vad som ändå kom att bli en ganska stark avslutning. Så, trots att det var mer ojämnt i andra halvan så hölls medelbetyget ändå relativt högt.

Den tydligaste karakteriseringen av S04 var att den var så förbaskat jämn hela tiden, om vi tittar på grafen över betygsfördelningar så har den väldigt få avsnitt på den nedre halvan av skalan och medan den har mest åttor hittills så har den faktiskt inga avsnitt över det. Jämnheten i S04 var utan tvekan dess styrka jämfört med många av de andra säsongerna, men kanske var det rent av del av varför S06 precis i slutet av säsongen lyckades knipa titeln som TNG-säsongen med bäst medelbetyg. S06 kommer nämligen väldigt nära S04 när det kommer till den jämnheten, den har bara några enstaka avsnitt mer på nedre halvan av skalan – på liknande betygsnivåer – och den har bara ett ynka avsnitt mindre som fick en åtta. S06 lyckades alltså nästintill tangera S04s jämnhet som ledde till ett så högt medelbetyg. Man ser det också på grafen som visar hur medelbetyget utvecklas under säsongens gång, att tendensen alltid är uppåt. Även de gångerna ett av de få sämre avsnitten kom och sänkte medelbetyget så verkade utvecklingen av medelbetyget alltid peka uppåt igen.
Samtidigt som S06 nästan tangerade S04s jämnhet så utmärkte den sig dock också lite genom att den hade färre mellanavsnitt runt mitten på skalan (t.ex. sexor, i det här fallet) till förmån för en större andel fullträffar, riktiga toppavsnitt (9-10). Ett av dessa var seriens och franchisens hittills ända tia dessutom. Toppavsnitten var inte alltför många, men S04 hade å andra sidan inga såna. Statistiskt sett så är det lätt att konstatera att medelbetyget kunde ha varit ännu högre om det skippat de allra sämsta och allra bästa avsnitten, om S06 bara fortsatt vara superjämn i stil med S04. Men det är inte lika enkelt sagt som gjort och det är även lite väl simplistiskt i verkligheten. Kan vi egentligen veta vad det, till synes, större risktagandet i andra halvan av S06 bidrog till? Många av de sämre avsnitten kommer i andra halvan av säsongen, men även många av de bästa avsnitten. Kanske sänkte den här lilla ojämnheten medelbetyget, eller kanske så bidrog den till att säsongen verkligen kunde skina.
Kort och gott, nästan lika jämn som S04 men där fåtalet fler sämre betyg och toppbetyg delades ut, vilket gav samma medianbetyg men snäppet högre medelbetyg.
För min egen betygsättning hamnade medelbetyget för S06 på 7,15, den första säsongen som når en sjua. Så ja, tydligen fortsätter jag på det stora hela hålla med Roger om säsongernas ranking. Min vana trogen så fortsätter jag även tycka att säsongerna är några tiondelar bättre än Roger i medel.
I S06 var det faktiskt så att jag länge och väl i inledningen tyckte att säsongen började klart sämre än vad Roger tyckte, men avsnitt för avsnitt så jämnades det ut. Annars var en stor del av anledningen till att jag återigen har gett några tiondelar högre medelbetyg än Roger avsnitt som 6×12 Ship in a Bottle (3/10) och 6×15 Tapestry(7/10), som jag tyckte klart bättre om.
tng frame 3Bästa avsnitten i TNG S06:
10/10 – Frame of Mind (6×21)
9/10 – Lessons (6×19)
8/10 – Time’s Arrow, Part II (6×01)
8/10 – Realm of Fear (6×02)
8/10 – Rascals (6×07)
8/10 – Chain of Command, Part II (6×11)
8/10 – Starship Mine (6×18)
8/10 – The Chase (6×20)
8/10 – Second Chances (6×24)
8/10 – Timescape (6×25)
8/10 – Descent, Part I (6×26)
tng ship in a bottle 4Sämsta avsnitten i TNG S06:
3/10 – Ship in a Bottle (6×12)
4/10 – Rightful Heir (6×23)
5/10 – True Q (6×06)
5/10 – Aquiel (6×13)

 

 

 

 

/LDL

TNG: Descent, del 1. Det där Data blir arg, borgerna mordiska och Stephen Hawkins spelar poker.

Stephen Hawking TV Show 1993

Varför förändra ett vinnande koncept? Ännu en gång avslutas en säsong av The Next Generation med första delen av ett dubbelavsnitt. Och varför inte köra borgerna i repris när man ändå håller på och återvinner lyckade säsongsavslutningar?

tng descent 1 5Fast. Något har hänt med borgerna. När besättningsmedlemmarna från Enterprise hamnar i eldstrid med dem så är de hämndlystna istället för känslokalla, de använder pronomet “jag” och har namn på varandra. Riktiga namn. Som Bosus, till exempel. Okej, det kanske inte låter som ett “riktig” namn, men är betydligt bättre än typ “third of five” som borger brukar heta. Men även borgernas beteende i stort har förändrats. De är inte längre intresserade av att assimilera främmande civilisationer, utan vill istället utrota alla lägre stående samhällen och raser. Federationen och mänskligheten ingår där.

När hjärntrusten ombord på Enterprise spekulerar kring det som hänt pekar alla indicier åt ett och samma håll. Borgen Hugh som vi fick möta i avsnittet I, Borg. Det där Enterprisegänget hittar en skadad borg som de nästan blir lite kompis med. Tanken från början var att använda honom som en trojansk häst, ett sätt att infektera Borgernas kollektiva medvetande med ett datorvirus. Men när Picard och de andra hängt lite med Hugh (som de så småningom döpte honom till) så kunde inte Picard med att använda honom som en smittbärare. Picard lät honom återvända i stället återvända som individen Hugh – någonstans med baktanken att det i sig skulle fungera som ett slags virus för borgernas civilisation. Nu verkar det som om individualismen har spritt sig, men att det bara lett till att borgerna är ännu mer blodtörstiga och aggressiva än förut.

tng descent 1 2Borgerna i alla ära, men det stora mysteriet i det här avsnittet är att deras närvaro gör Data förbannad. Alltså, jättearg. På riktigt. Det är faktiskt första gången som Data känner en riktig känsla, och det är ett trauma som han har svårt att komma över. Inga genomgångar av hans mekanik eller databaser kan förklara hur känslorna uppstod, och trots att Data lägger ner en massa timmar på holodäck för att rekonstruera situationen som gjorde honom superarg så går det inte att framkalla känslan på nytt.

tng descent 1 3Svaret på alla frågor stavas Lore. Datas onde androidtvilling, som manusförfattarna nu plockar in i serien igen – sist han var med var i början av säsong fyra. Och den här gången verkar Lore ha kommit på ett sätt att få sin snälle bror att också välja ondskan. Kicken av att kunna känna något verkar sätta allt förnuft hos Data ur spel.

Hur det går? Ja, det får vi se i nästa säsong! Ska Lore, Data och borgerna tillsammans försöka ta över galaxen, eller har Picard och gänget något att sätta emot? Som helhet ett väl genomfört avsnitt. Och när jag nu ska sätta betyg så är det framför allt avsnittets inledande parti poker med Data, Albert Einstein, Stephen Hawkins och Isaac Newton tillsammans på holodäck som gör att det här blir en definitiv åtta, snudd på nio!

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 274 tv-avsnitt. 

 

TNG: Timescape. Det där tiden stannar.

tng timescape 2

Star Trek må vara en utopisk serie, men tydligen kan konferensdagar fortfarande vara plågsamma och illa organiserade i framtiden. Den lilla insikten är väl bland det viktigaste som vi tar med oss av Timescape – ett avsnitt där Picard, Troi och Data sitter och bitchar om den urtrista tredagarskonferensen som de varit på om de psykologiska effekterna av långa tjänstgöringsperioder i rymden. Eller, Picard och Troi bitchar ironiskt, Data förstår som vanligt inte skämt.
tng timescape 5Men så stelnar plötsligt Picard och Data till, mitt i en mening. Troi förstår inte vad som händer, men efter en liten stund är allt som vanligt igen. Sen är det Troi som fastnar mitt i en rörelse. De tre ombord på den lilla rymdskytteln har på lite olyckligt sätt upptäckt mystiska tidsströmmar i rymden där tiden antingen står still eller går snabbare. Roligast exempel: när Picards hand hamnar i en sån här zon och plötsligt åldras jättesnabbt. Det tar bara ett litet ögonblick, så har hans naglar vuxit ut på ett halvläskigt Nosferatuliknande sätt (exakt hur han blir av med naglarna till nästa scen redovisas dock inte – har de nagelsaxar i första förbandslådan på skyttlarna?).

tng timescape 4Det intressanta tidsfenomenet blir snabbt till dödligt allvar när Enterprise och ett romulanskt skepp fryses i tiden just när romulanerna håller på att spränga Enterprise i luften (kan man använda det uttrycket ute i den syrelösa rymden?). De tre på skytteln upptäcker det bisarra stillebenet och bestämmer sig för att ta sig ombord på skeppen för att se om de kan förhindra en katastrof. Väl ombord utvecklas avsnittshandlingen för en ny variant av pusseldeckare, i stället för att granska en brottsplats i efterhand så går Picard, Troi och Data omkring i de frusna miljöerna och försöker förstå vad som händer medan det sker – men utan att kunna fråga romulanerna och Enterprisbesättningen som blivit pausade. Rätt kul variation på deckartemat, faktiskt.

timescape nyTrots det här avsnittets till en början skenbart enkla grundidé (stoppa tiden!) så lyckas man fylla Timescape med en massa roliga vändningar och minidramer. Ja, som till exempel att Enterprise faktiskt sprängs i bitar (ännu en gång) – om än bara för att några sekunder senare vara hel på nytt – då tiden (mycket välvilligt och vältajmat) bestämde sig för att gå baklänges en liten stund. En annan klurig detalj är hela situationen där romulanerna framstår som de som attackerar Enterprise när de är frusna i tiden, medan det inte alls är så i verkligheten. Bland annat när det som ser ut som ett  mordförsök på doktor Crusher visar sig vara motsatsen.

Ett bruksavsnitt som ändå höjer sig en bra bit över medel tycker jag, med en bra blandning mellan action och humor. Men visst känns det som om romulanerna och Federationen snart borde bli bästisar – så många gånger som Enterprise fått rädda romulanerna på sistone?

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 272 tv-avsnitt. 

 

 

 

TNG: Second chances. Det där Riker upptäcker sin dubbelgångare och hamnar mitt i Sliding Doors.

tng second chanceNu har jag varit på Göteborgskalaset och Crimetime Gotland och sänt radio.Skönt att få komma hem till mitt Star Trek-bloggande igen. Så sakteliga börjar jag ju närma mig slutet på säsong sex av The Next Generation, en säsong som verkar avslutas ovanligt starkt. Det är inget mindre än en fröjd att få skriva om ett avsnitt där manusförfattarna på nytt bestämt sig för att plåga stackars Riker och hans psyke. Tidigare har vi ju bland annat sett honom inspärrad på ett mentalsjukhus på en främmande planet, den här gången möter han en kopia av sig sjäv. En lite trevligare kopia av sig själv, dessutom.

tng second 2Det är när Enterprise besöker den övergivna basen på Nervala IV som ett livsavgörande kapitel i Rikers liv kommer i dagen. Det visar sig att Riker brukade arbeta på basen, och evakuerades från den under dramatiska omständigheter för åtta år sedan. Så pass dramatiska och fyllda av hjältemod att de blev en direkt orsak tills hans karriär inom Stjärnflottan. Först när alla andra i personalen hade transporterats ombord på rymdskeppet Potemkin lämnade Riker basen, med fara för livet eftersom någon form av atmosfäriska störningar gjorde det omöjligt att använda transportören. Nu, några år senare, gör korta uppehåll i strålningen det möjligt för Riker och besättningen ombord på Enterprise att besöka planeten för att försöka rädda informationen som finns i basens datorer.

Men när Riker anländer till basen på Nervala IV så möter han lite oväntat…sig själv. Det visar sig att Potemkins transportör av misstag framställt en kopia av Riker i försöken att få upp honom till skeppet. En version av Riker från tiden före hans befordran, som bott ensam på Nervala IV i åtta år. Riker tar upptäckten med fattning, men för Troi blir mötet omskakande. För den här versionen av Riker är fortfarande kär i henne, och är inställd på att de två ska leva tillsammans. Enterprise-versionen av Riker valde däremot karriären istället för kärleken.
tng second 4ÄNTLIGEN får vi alltså reda på exakt hur Troi och Rikers kärlekshistoria har utvecklats och avvecklats genom åren. Det känns väldigt påhittigt och smart att göra det genom en klonad Riker. I och för sig ett ganska krångligt sätt också. Men vi förstår i varje fall att det var Rikers fel att det tog slut, och mötet med den gamla versionen av honom river upp en hel del gamla sår hos Troi. För den här Rikern har saknat och längtat efter henne under alla år på den övergivna databasen, och nu vill han leva med henne…säger han. Det är väldigt mycket Sliding Doors i rymden över det här. Frågan är bara: är Rikerkopian på planeten som en Riker som ställts på paus, eller har han under åren på planeten utvecklat en annan och alternativ personlighet. Det vill säga, är det bara en tidsfråga innan även Rikerkopian väljer karriären framför förhållandet med Troi?
tng second 3I viss mån lyckas man ändå slarva bort den här skarpa idén även den här gången. Fokuset är i hög usträckning på Troi, medan Riker på sin höjd verkar vara lite småirriterad över att det finns ett identiskt skägg på Enterprise.Nog för att Riker är lite träig, men det här var något slags rekord. Antagligen är det jag saknar något riktigt såpaliknande utbrott, men som vanligt är Enterprise bebott av personer med lite för mycket kontroll över sina känslor. Dock vill jag ge en stor eloge till seriens skapare som INTE låter det bli såpa på fel sätt här, man undviker den enkla utvägen och tar faktiskt inte livet av Rikers kopia. Extrapoäng till detaljen att kopian byter namn i slutet av avsnittet. Han tar sitt andranamn som tilltalsnamn istället, samma namn som Enterprise-Riker hatar. Nu undrar jag bara, är det här sista gången vi får se Thomas Riker i The Next Generation? Det är ju bara lite drygt en säsong kvar!

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 269 tv-avsnitt. 

TNG: Rightful heir. Det om klingon-Jesus återkomst.

tng rightful

Det räckte alltså inte med den där ordentliga dosen av bajoransk religiositet i Deep space nine som jag klagade över för några blogginlägg sedan. Nu var det dags för sprituell efterätt i form av lite klingonmytologi i The Next Generation. Det är Worf som går in i en andlig kris, som bland annat yttrar sig genom  att han tänder en brasa på sitt rum som han stirrar in i så länge att han blir vindögd. Picard gör det enda rätta, skickar den religiöst sökande pyromanen till ett andligt bootcamp på ett klingonskt kloster, och efter sisådär drygt tio dagar så har Worf lyckats locka fram den store, myomspunne klingonske hjälten Kahless,från de döda. Frälsaren som lovat att en gång återvända materialiseras framför Worf, tusen år efter sin död.

Blev lite orolig just där och då över att Star Trek-författarna kanske slutligen hade tappat det. Men det behövs bara begränsade triggervarningar för ateister eftersom Rightful heir kan summeras ungefär med att religion är fejk. Fast, man hävdar också att religion kan vara en bra grej att ta till för att ena ett land, så låt den religiösa charaden fortsätta. Klingon-jesus, Kahless är nämligen både en bedragare och äkta vara. Han är en klon, framtagen ur dna från Kahless torkade blod på en dolk, så han har exakt samma dna som den gamle hjälten. Men all kunskap om den klingonska historien och religionen har han fått programmerat in i sin hjärna av det klingonska prästerskapet. Klon-kahless är främst ett verktyg för dem, som vill ha mer makt och inflytande för att kunna ena det splittrade klingonska folket.

tng rightful 2Efter att ha genomlidit ett avsnitt med oerhört många klingoner som mestadels talar med andra varanda, så grunnar jag lite på om det behövs en ny glosa för fenomenet. Sedan tidigare har vi ju Technobabble, namnet på det mestadels obegripliga teknikspråk som utgör stora delar av dialogen i många Star Trek-avsnitt. Kanske skulle det kunna kompletteras med Klingonbabble, det där lite halvhögtidliga kostymfilmssättet som klingoner ibland gestaltas som. Ett maner som gör att det ofta tar otroligt lång tid innan rollfigurerna kommer fram till poängen i sina utläggningar.

Precis som ferengierna nyanserats på sistone, så känns det också som att den andliga dimensionen av det klingonska samhället får lite kött på benen här. Framför allt uppskattar jag när Kahless uppmanar alla i gänget att skratta. Klingonerna har skrattat alldeles för lite på sistone i Star Trek. Worf, som ju sällan ens småler, återvänder i varje fall till Enterprise efter att ha hjälpt till att tillsätta Kahless som kejsare. Tanken är att han ska vara ett slags marionettledare, en symbol för den klingonska enigheten (lite som den svenske kungen). Worfs dröm om att hitta andlig vägledning verkar krossad för alltid. Bäst är väl när Data ställer sina intresserade frågor om religion och tro i det här avsnittet. Stackars Worf!

För mycket klingonbabble, och – faktiskt – ett lite för realpolitiskt slut för min smak. Till en början kändes det som om det här avsnittet innehöll ett visst mått av kritik mot religionens plats i samhället. Istället utmynnade det hela i en uppskattande kommentar om  religionens funktion som smörjmedel i en civilisation. Lustigt nog ungefär samma budskap som i The Storyteller i Deep space nine som sändes bara två veckor tidigare.

Betyg: 4/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 23/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 267 tv-avsnitt. 

TNG: Suspicions. Det där doktor Crusher håller på att få sparken för sina Miss Marple-tendenser.

tng suspicions 5Doktor Crushers första försök att bli en vetenskapsambassadör går inte direkt bra. Forskare bråkar och dör till höger och vänster, och när hon sedan bestämmer sig för att gå helt miss Marple för att hitta mördaren håller hon på att bli av med jobbet som skepssläkare.
tng suspicionsJag har ju haft blandade känslor för doktor Crusher. I första säsongen tyckte jag att hon mest bara var en sur hönsmamma till sonen Wesley. Men under seriens gång har hon blivit en rätt så rolig karaktär – vars fäbless för både showdans och amatörteater lett till flera av The Next Generations mer campiga höjdpunkter. Men hennes enorma envishet, bevisat i till exempel avsnitt som Remember me, har gjort henne till en pålitlig kärring mot strömmen och orädd debattör i Enterprises ofta lite sömniga ledningsgrupp. Suspicions skulle väl vara ytterligare ett avsnitt som befäste Crushers höga och egensinniga moral, men det känns mest lite halvbakt.

Jag vet inte om det är regin eller om det är skådespelaren Gates McFadden som går och tänker på annat. Hon verkar märkligt frånvarande och sömngångaraktig tycker jag, både i scenerna och i de släpigt inläste speakertexterna. För att inte tala om hur klumpiga hennes försök att luska ut information från mordmisstänkta är. Hon borde kanske lägga lite mer tid på att läsa Agatha Christie på sin läsplatta.

tng suspicions 2Den viktigaste nyheten med det här avsnittet är väl att vi för första gången får se en ferengier som är forskare, något som också kommenteras flera gånger i avsnittet. Jag ser det som ytterligare ett steg i nyanseringen av ferengierna, humaniseringen av folket har smittat av sig från Deep Space Nine. Själva deckargåtan får väl annars sägas ligga snäppet under en Mord och inga visor-intrig. Och att man måste mystifiera det hela med att dra in Guinan i handlingen känns mest lite tvångsmässigt – som att Whoopi Goldberg haft lite för lite att göra den här säsongen. Det roligaste är väl att samspelet mellan en grupp av forskare från olika planeter. Som en lite mer forskningsinriktad fortsättning av The Chase.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 265 tv-avsnitt. 

TNG: Frame of mind. Det där Riker spelar amatörteater på Enterprise och är inspärrad på psyket samtidigt.

tng frame

Det är lite märkligt. I en del Star Trek-avsnitt kan man känna redan i första scenen att det finns en alldeles speciell koncentration och ambitionsnivå. Som i Frame of mind, som inleds med att vi får se Riker bli förhörd på vad som vi efter ett tag inser antagligen är ett mentalsjukhus. Några repliker senare känner man igen förhörsledarens röst – det är Data. Till sist förstår vi att det här är ytterligare ett av Beverly Crushers ytterst ambitiösa amatörteaterprojekt ombord på Enterprise. Eller? I Frame of mind är verkligen ingenting vad det ser ut att vara vid första anblicken. Eller ens andra.
tng frame 2Jag är oerhört förtjust i det här avsnittet. Det är på sätt och vis en recykling av Future imperfect, där romulanerna iscensätter en holodäcksfantasi där de försöker lura i Riker att han är kapten på Enterprise 16 år framåt i tiden. Men det blir förstås ännu lite mer skruvat när huvudpersonen i det här avsnittet är inspärrad på ett mentalsjukhus och förtvivlat försöker få personalen att förstå att han inte är galen. Handlingen vänder och kränger och stackars Riker kan inte förstå vilken del av hans liv som är på riktigt. När han är ombord på Enterprise så drömmer han mardrömmar om mentalsjukhuset. På mentalsjukhuset är det tiden på Enterprise som är hallucinationer och fantasier. Vilken verklighet är den verkliga?

Jag tycker att det här är smart och snyggt gjort. Upplösningen kanske saggar lite jämfört med uppbyggnaden, men jag kan inte minnas när jag satt så här mycket på helspänn genom ett helt Star Trek-avsnitt. Och Jonathan Frakes gör sin bästa rollprestation hittills i serien. Både som amatörteaterskådis på Enterprise och i sin roll som Riker. I kommentarerna har många utsett det här som ett av de mörkaste i The Next Generation. Jag gillar det. Inga flåshurtiga skämt eller berättelser om busiga tonårskillar här inte!

tng frame 4Så var det det där med betygsättningen. Har jag tittat så mycket på Star Trek att jag  skaffat mig en egen värderingsskala för det som sker under Star Trek-brandet?  Alltså: är det här ett fantastiskt avsnitt inom Star Trek-kontexten enbart, eller står det även sig i jämförelse med andra tv-serier? Sånt man tänker lite extra på efter ett sånt här avsnitt där verklighetsbegreppet är minst sagt vagt och opålitligt. Jag drämmer i varje fall till med ett toppbetyg. Jag tyckte att det här var det mest genomtänkta och genomförda som jag sett hittills i den här serien.

Betyg: 10/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 263 tv-avsnitt.