Statistikextra: The Next Generation, säsong 5.

statistik säsong fem betygDet är dags att göra två saker. Dels summera och avsluta min insats i årets #blogg100, dels låta bloggens toppkommentator LBL ge en statistisk sammanfattning av femte säsongen av The Next Generation.

Om vi börjar med bloggandet, så drog årets upplaga av utmaningen #blogg100 igång den första mars. Tanken är att man ska blogga varje dag i hundra dagar, och för mig har det väl gått…sådär. I dag är det dag hundra, och det här är mitt sjuttionde inlägg under den här utmaningen. Och då har jag faktiskt fuskat en del, och försökt snygga till siffrorna genom att om möjligt blogga mer än en gång om dagen (som idag). Nu är ju den där utmaningen tänkt att vara mer lustfylld än skamfylld, men jag skulle nog ändå vilja sammanfatta min medverkan i #blogg som halvfail. Det kan också vara värt att notera att bloggfrekvensen ökade när en ny spinoff-serie hägrade. Kanske var det The Next Generation som höll på att knäcka mig? 

Säsong fem, som snart ska närläsas, var en säsong där uppdelningen mellan två huvudintriger var mera av en regel än undantag. En handlade om personliga relationer hos besättningen och var bitvis lite såpaaartad, den andra var en mer science fiction-mässig intrig. Under säsongen hamnade ofta science ficion-idéerna i bakgrunden, och var ofta lite halvdant genomförda. Det gjorde att avsnitten fick lite slagsida och bitvis kändes trötta och halvhjärtade. 

Med det lämnar jag över ordet till LDL och hans statistiska genomgång av säsong 5. En säsong som hen trodde skulle vara The Next Generations bästa – men som (i alla fall när det gällde mina betyg) inte slog något snittrekord. 

 

statistik tng säsong 5

Ldl:s statistikhörna: 

 

Så var det då dags för statistik för TNG S05. Bättre sent än aldrig.😛
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S05: 6,35 (S04:6,85 | S03:6,42)
Median för S05: 7 (S04:7 | S03:6)
Efter en väldigt jobbig start för TNG så tog det äntligen ordentlig fart iom S03. Nästföljande säsong, S04 höjde ribban ytterligare, framför allt genom att vara jämnare och ha en högre lägstanivå. Det var hittills den bästa säsongen i serien, och det fortsätter den vara även efter S05. Det var rent av så att efter en ganska dålig sekvens av avsnitt som gjorde slutet på säsongen relativt svag, så visade sig S05 vara sämre överlag än t.o.m. S03 (baserat på medelbetyget). Eftersom de här säsongerna är inom vad fansen brukar tycka är TNGs gyllene år så satt jag och undrade; Vilken enskild säsong är det egentligen som brukar hållas högst? Jag hade nämligen för mig att S05 kanske var just den säsongen. Men efter det, för mig, förvånansvärt svaga resultatet och det svaga avslutet på säsongen så bestämde jag mig för att titta runt lite. Tyvärr hittade jag inget klart svar på den frågan, utan svaren verkar vara ganska jämt uppdelade från S03 till S06, med några enstaka röster som håller upp S01 och S02. Enligt Roger så var S05 definitivt inte den bästa säsongen iaf och det ska bli intressant att se om S06, den sista säsongen i TNGs gyllene år, kan ta den titeln.

statistik säsong fem graf 2
Säsong 5 började faktiskt otroligt starkt, trots en ganska svag säsongsöppning (5×01 Redemption II(4/10)). Trots den svaga inledningen så gick medelbetyget starkt uppåt på det följande halvdussin avsnitten. Där nåddes inte bara S05s högsta betyg utan även TNGs/Star Treks hittills högsta medelbetyg under det här projektet; 7,71. S04 började ännu bättre tack vare en stark säsongsöppning, men iom att det knappt var utslaget över fler avsnitt än just det så blir det inte statistiskt jämförbart. Med andra ord, en väldigt stark och lovande inledning på S05 i den första tredjedelen av säsongen.
När vi kom till mitten på säsongen så ändrades det dock. Plötsligt sänktes lägsta nivån något, vilket drog med sig medelbetyget neråt. Det var fortfarande bra eller helt okej avsnitt, men de stod inte ut längre. Det kom fortfarande något enskilt avsnitt som var väldigt bra, men det var för sällan för att balansera upp medelbetyget. Trots den lysande början på säsongen och dess stora marginal ner till S04s medelbetyg så gjorde detta att S05 nu låg strax under S04 när vi gick in i slutet på säsongen, på ett fortfarande bra medelbetyg på 6,81.
Slutet på S05 förde dock med sig både bra och dåliga saker och som helhet så var det negativt när det kom till medelbetyget. I slutet på säsongen fick vi nämligen flera riktiga toppavsnitt som inte bara anses vara toppavsnitt för säsongen utan för serien och Star Trek överlag, avsnitt som
5×18 Cause and Effect (9/10) och 5×25 The Inner Light (9/10). Den här sekvensen av avsnitt inkluderade även ett avsnitt som 5×23 I, Borg(6/10), som folk rent allmänt brukar hålla högre än vad Roger gjorde.
Men det var det positiva. Det negativa var framför allt att S05 här verkar ha glömt allt vad hög lägstanivå heter och om det är något vi lärt oss från tidigare säsonger så är det att i en säsong med så många avsnitt så är jämnhet på hög nivå det främsta verktyget för att uppnå ett högt medelbetyg för säsongen. Istället innehöll den här sekvensen en riktig djupdykning på betygsskalan som innehöll riktiga katastrofavsnitt som kommer att nämnas längre nere, i listan på säsongens sämsta avsnitt. Detta gjorde att säsongens medelbetyg återigen började falla och alltså t.o.m. hamnande under medelbetyget för S03.
En intressant detalj att tilläga är dock att medan medelbetyget för S05 ligger under det för både S04 och S03 så är faktiskt medianbetyget för S05 en sjua. Alltså samma nivå som S04 och klart högre än S03. Detta är förmodligen första gången som statistiken för medianbetyg verkligen kommit till användning hittills, för det här visar att S05 var betydligt ojämnare än S03 och S04. Det hade betydligt större andel avsnitt längs ut på sidorna av sin betygsfördelning, både på den positiva och negativa sidan, istället för att som S03 och S04 ha en mycket tätare och mer kompakt betygsfördelning. Vilket faktiskt hjälper att beskriva S05 ganska bra, vid sidan om medelbetyget. Så, S05s medianavsnitt är i nivå med S04s, men på grund av fler riktiga dåliga avsnitt i det här fallet så dras medelbetyget ner till S03s nivå. Intressant.

tng disaster
Bästa avsnitten i TNG S05:
9/10 – Disaster (5×05)
9/10 – The Game (5×06)
9/10 – Cause and Effect (5×18)
9/10 – The Inner Light (5×25)
8/10 – Darmok (5×02)
8/10 – Ensign Ro (5×03)
8/10 – Silicon Avatar (5×04)
8/10 – Unification I (5×07)
8/10 – Violations (5×12)
8/10 – The Outcast (5×17)

 

tng perfect 3
Sämsta avsnitten i TNG S05:
1/10 – The Perfect Mate (5×21)
2/10 – Cost of Living (5×20)
3/10 – Imaginary Friend (5×22)
4/10 – Redemption II (5×01)
4/10 – The First Duty (5×19)

 

 

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 244 tv-avsnitt. Det här är mitt sjuttionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.

 

 

Lägesrapport: Säsong fem är slut, länge leve säsong fem!

tng violations 3

Det här tog tid. Massor av tid. Ända sedan början av april så har jag kämpat mig igenom den här säsongen. Nästan två månader tog det. Det var bara säsong tre av The Next Generation som tagit längre tid för mig att komma igenom och då producerade jag tre olika radioprogram parallellt. Nu, snart 15 månader in på den här bloggen har jag klarat av knappt en tredjedel av den totala produktionen. I den här takten kommer det alltså att ta mig 45 månader att ta mig igenom hela Star Trek-sagan på det här sättet. Nästan fyra år. Men det kunde varit värre. Mission log-podcasten har ju hållit på sen 2012 och de är bara framme vid säsong fyra av The Next Generation. Jag rör mig i varje fall snabbare framåt än det projektet.

tng unification 2 3Precis som några av er har kommenterat tidigare här på bloggen så känns det trots allt bättre att genomföra det här projektet i min egen takt, än att stressa igenom det. Allt det som finns kring Star Trek är så intressant, att sätta på mig skygglappar och bara beta av avsnitt efter avsnitt känns bara dumt.

Däremot är jag betydligt mer missnöjd med årets Blogg 100-projekt. På nittio dagar har jag producerat lite drygt 50 blogginlägg. Det ser jag som mer oroväckande än tidsplaneringen för hela projektet.

Framför oss har vi nu några viktiga datum. Den 22 juli går filmen Star Trek Beyond upp på bio. I september är det 50-årsjubileum för hela Star Trek-företeelsen, och i januari nästa år så är det dags för en ny tv-serier. För min egen del har jag bestämt mig för att fortsätta att se resten av serien i den ordning de sänts på tv. Det vill säga varva The Next Generation och Deep Space Nine. Tror att omväxlingen blir bra, även om det kommer att bli rörigt när jag ska titta på avsnitten. Men min fråga till er veteraner där ute är nu – går det att fuska med filmerna och se dem lite i förväg? Det skulle ju vara kul att ha sett alla filmer som gjorts när det är dags för premiären av Beyond i sommar.

Star Trek: The Next Generation. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 228 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtiofjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.

 

 

 

 

Time’s arrow pt1. Mysteriet med Datas avslitna huvud.

tng time's arrow 2 2

Åh nej! Inte ett avsnitt till där besättningen på Enterprise får klä ut sig i historiska kläder och genomföra en tidsresa! Traumat efter Robin Hood-hyllningen i Qpid finns fortfarande kvar i mitt medvetande, och när Data transporteras till San Francisco år 1893 befarade jag det värsta. Eller, ännu värre, kändes inte det här tidsresekonceptet väldigt mycket som originalseriens mest krystade avsnitt. De där som kändes som besparingsåtgärder där man kunde återanvända gammal rekvisita och gamla kostymer från genrefilmer som utspelats i vilda västern och på romartiden?

tng time's arrow 1 5Men för en gångs skull kommer mina fördomar på skam. Det här är det mest fokuserade och intressanta tidsreseavsnittet sedan orginalseriens The City on the Edge of Forever.  Manuset är smart vävt när man blandar in aliens som lever på mänsklig energi, plockar in en 1800-talsupplaga av Guinan och redan från början teasar om att historien ska ta en ände med förskräckelse –  avsnittet inleds ju med att man hittar Datas avslitna huvud under en utgrävning på 2300-talet.

tng time's arrow 1 2Min största invändning är att man envisas med att skriva in Mark Twain i det här avsnittet. Visst, det är inte lika pinsamt som när man envisades med att låta president Lincoln göra ett framträdande, men gubben är likväl sjukt tjatig och jobbig. Jag inser att man tänker Twain som en tidsmarkör, en koppling till verklig historia, och även en hommage till Twains ofta förbisedda science fiction-skrivande. Men han framstår verkligen som en sjukt osympatisk filur i det här avsnittet.

tng time's arrow 1 4Tydligen hade man inte tänkt avsluta den femte säsongen med ytterligare ett tudelat avsnitt. Men så började det ryktas om att starten på Deep Space Nine innebar att The Next Generation skulle läggas ner. Ett dubbelavsnitt verkade som ett bra sätt att kväsa de spekulationerna. Och för första gången tycker jag till och med att det andra avsnittet av de två är bättre än det första! Och – förresten – det där med att det var av budgetskäl man förlade handlingen till 1800-talet stämmer inte. Det här var tydligen det dyraste avsnittet under hela säsong fem!

Betyg: 7/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 228 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtiotredje inlägg i årets #blogg100-utmaning.

The inner light. Det där Picard hinner leva ett helt liv på mindre än en halvtimme.

tng inner light

Ganska långt in i det här avsnittet så tyckte jag att det var det märkligaste jag sett hittills inom Star Trek-konceptet. Kapten Picards hjärna kapas av en främmande sond under ungefär 25 minuter. På den korta tiden hinner han leva ett helt liv som vetenskapsman, familjefar och engagerad flöjtspelare på planeten Kataan. Till en början har han fortfarande minnen från Enterprise, men så småningom går han all in i den nya världen och glömmer allt han varit med om tidigare. Och jag fattade ingenting. Vad handlade det här om egentligen? Picards liv bara fortsatte på Kataan och jag hade inte en susning om vart den här intrigen var på väg.

tng inner light 3Övertagandet av Picards medvetande sker genom en stråle från sonden som får kaptenen att svimma av på bryggan. När doktor Crusher undersöker honom ser hon att Picards hjärna arbetar på högvarv, trots att han verkar medvetslös. När man försöker skärma av strålen från sonden håller Picard på att dö, så man har inget annat val än att bara vänta och se vad som ska hända. Lite som jag som tv-tittare. Är det fråga om ett fientligt övertagande av Enterprise? Ett liv i en annan dimension? Är Picard död och har hamnat i himlen? När Picard börjar åldras snabbare och snabbare under sin vistelse på Kataan börjar jag ana vart vi är på väg…
tng inner light 3Sonden visar sig vara en sista hälsning från en döende planet, och de upplevelser som Picard får vara med om ett slags historielektion i praktiken. De är ett sätt att skapa ett minne av en civilisation som inte längre existerar. Samtidigt får Picard faktiskt en möjlighet att leva ett liv han valt bort. Gift, familjefar, farfar och en man som har sitt liv på en och samma plats, snarare än det nomadiska liv han lever ombord på Enterprise. Det blir faktiskt riktigt fint till slut. Men inte så fint att man inte mår otroligt illa av den undermåliga ålderssminkning som Picard och de andra på Kataan utsätts för. Det ser riktigt, riktigt illa ut! Samtidigt är det ett modigt avsnitt, rent dramaturgiskt när man låter mig som tv-tittare undra vart vi är på väg under en så stor del av avsnittet. En gåta som vi får ett svar på väldigt sent. Det är också ett avsnitt med ett ovanligt känslomässigt djup för att vara en serie som snarare lagt sitt krut på vetenskapliga förklaringar och logiskt tänkande. Inte ett öga är torrt när Picard spelar på flöjten på slutet och minns ett liv han nästan levt.

Betyg: 9/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 227 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtioandra inlägg i årets #blogg100-utmaning.

The next phase. Det där Ro och La Forge fastnar under en romulansk osynlighetsmantel.

tng next phase 4

En sak du verkligen ska se upp med om du blivit osynlig på grund av en romulansk molekylär fasinverterare är ytterväggar. Visst, det är ju praktiskt att kunna springa genom stängda dörrar och innerväggar, men puttar någon ut dig genom själva skrovet så är det kört. Då hamnar du ute i den kalla, syrelösa rymden. Förresten, är det någon som förstår varför Geordi och Laren Ro kan gå genom väggar i det här avsnittet, men inte flyter rakt igenom golv? Eller hur de kan åka i hissar?

tng next phaseGreppet, att någon plötsligt blir osynlig och kan leva sitt liv parallellt med alla andra utan att bli upptäckta är ett grepp som är gammalt som gatan inom tv och film. Den första varianten som jag minns är tv-serien Den osynlige mannen, som jag såg liten. De som är lite yngre kanske genast associerar till Harry Potters osynlighetsmantel. En annan av uppsjön av varianter är till exempel den svenska ungdomsromanen och filmen Den osynlige. I Star Trek måste det förstås ges en vetenskaplig grund till fenomenet, i det här fallet en ny experimentell warpmotor på ett romulanskt skepp som stör Enterprises transportör. När Enterprise undsätter ett romulanskt skepp i nöd drabbas Geordi La Forge och Ro Laren av ett fel när de ska transporteras tillbaka till Enterprise. De vaknar istället upp ombord på Enterprise, osynliga för alla andra, och med möjligheten att gå genom väggar. Medan resten av besättningen tror att de är döda.

tng next phase 2Det är ett lite påhittigt avsnitt, bland annat har det här fenomenet också drabbat en romulan, något som vi som tv-tittare först förstår mycket senare. Han syns i scenerna men jag förstod inte att han var fången i samma dimension som La Forge och Laren Ro, och alltså kunde höra deras samtal. Scenerna där han jagar Ro Laren genom flera olika rum ombord på Enterprise är det här avsnittets absoluta höjdpunkt. Kanske inte så mycket för att det skulle vara ett jättebra actiongrepp, utan mest för att jag för första gången får lite fler inblickar i hur personalen lever ombord när Laren Ro och romulanen bokstavligt talat springer igenom olika besättningsmäns hem.

Det är också lite skönt att se Ro Laren på nytt i serien. Det känns som om hon varit lite underutnyttjad på sistone. Från början var avsnittet tydligen skrivet för Troi, men man insåg väl att hon fått så mycket utrymme den här säsongen att det var dags att fördela gracerna lite mer rättvist. Dtng next phase 3et är också tydligt att det främst var de tekniska problemen som stod i fokus när man gjorde det här avsnittet – de håller väl hyfsat än i dag. Jag var i varje fall underhållen genom hela avsnittet. Jag tycker att man tagit ett slitet koncept och trots allt lekt och varit finurliga med det. Att låta Laren Ro och La Forge “återuppstå” under sin egen begravning, som under Datas arrangörsskap blivit till ett glatt cocktailparty ger också pluspoäng. Precis som att Ro Laren ges tillfälle att på ett väldigt konkret sätt recensera Rikers trombonspelande.

Betyg: 7/10

(Det här att jag redan glömt bort vad som är förnamn och efternamn i Ro Larens namn. Tack sjogren för påminnelsen!)

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 226 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtioförsta inlägg i årets #blogg100-utmaning.

 

I, Borg. Det om Borgen Hugh och individualismen som ett datavirus.

tng i, borg

Det känns som staben bakom The Next Generation drabbats av ett slags kollektiv attack av välvilja och optimism under den här säsongen. Det här avsnittet handlar ju om ganska förskräckliga saker – om hur man hittar en skadad borg som man sedan under fångenskap planerar att infektera med ett datorvirus, som sedan ska spridas till alla borger och sprida död och förstörelse. Trots doktor Mengele-feelingen på den intrigen så är känslan genom hela det här avsnittet den totalt motsatta. Det känns mest som att jag tittar på en historia om hur en övergiven och skadad hundvalp hjälps tillrätta i livet. Borgen Hugh är helt enkelt den gulligaste borgen i universum, och hans hundögon, förlåt hundöga, får till och med den hämndlystne Picard att smälta.

tng i, borg 4Fast ytterst är det förstås mest en berättelse om att alla ombord på Enterprise är så fantastiska och urmysiga individer att de inte kan tycka illa ens om en borg. Och att deras och federationens individualistiska livsstil är så förförisk och lockande att man till och med kan omvända en borg till den. Hugh, som Geordi döper borgen till,  är förbluffad över att det är så tyst ombord på Enterprise. Att inga röster talar inuti hans huvud på nätterna. Till slut återvänder han till sitt folk enbart för att skydda personalen ombord på Enterprise. Framför allt Geordi som han uppenbarligen utvecklat en man-crush på. Om inte Hugh återvänder till borgerna, så kommer de att leta efter honom. Om han återvänder självmant kan Enterprise skonas. Picard hoppas att blotta minnet av ett liv som en individ nu ska spridas som ett virus bland borgerna.

tng i, borg 3Avsnittet slutar med att doktor Crushers genomhumanistiska retorik vinner över de onda och antihumanistiska krafterna ombord. Lite oväntat med tanke på att jag åtminstone befarade att hon drabbats av minnesförlust i avsnittets början. Att säga nej till en potentiell lösning att utplåna borgerna på känns väldigt verklighetsfrånvänt, med tanke på hur nära borgerna var att assimilera hela mänskligheten. Annars är väl det mest minnesvärda i det här avsnittet när Picard går in i sin borg-persona när han ska prata med Hugh. Hur mycket borg finns det kvar inuti Picard egentligen? Och varför hade han ett personnamn som borg, när stackars Hugh bara hette tredje av fem?

För att vara en huvudfiende till Federationen så har borgerna varit högst frånvarande under nästan två säsonger. Så det blir nästan lite trevligt att på nytt se en steampunkare ombord på Enterprise. Också lite av en lättnad med ett avsnitt som åtminstone är okej, efter den senaste tidens bottennapp.

Betyg: 6/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 23/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 225 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.

Imaginary friend. Det med låtsaskompisen som är en alien.

tng imaginary 3

Det här avsnittet består mestadels av två saker som den här säsongen redan gjort mig lite övermätt. Intriger där någon form av ljusboll antingen tar sig in i en person (Power Play) eller in i skeppet (Cost of living) – greppet har använts sedan 60-talet men orkar bara leta fram den här säsongens exempel. Den andra beståndsdelen som jag är rätt trött på är barncentrerade avsnitt med ett visst mått av barnuppfostran invävt i handlingen (Cost of livingEthics, New GroundHero worship). Skulle man vara en riktig tråkmört så hade jag också kunnat leta efter avsnitt som har en intrig som går ut på att Enterprise åker in i ett moln av något där det finns märkliga energier, men det känns mest destruktivt.

tng imaginary 2Det avgörande för det här avsnittets misslyckande är trots allt upplösningen. Det som hade kunnat bli ett rätt bra skräckfilmsmanus – alla tror att ett barn har en låtsaskompis, men egentligen är den påhittade polaren en alien som vill döda alla ombord på Enterprise – avslutas med ett så gulligt och sockersött slut att det inte ens hade platsat i Sjunde himlen. Så synd när barnskådespelaren som spelar alienbarnet verkligen är obehaglig på riktigt. Ett läskigt barn alltså. Men nu tycker jag att vi lägger det här avsnittet bakom oss. Full fart framåt!

(Förresten, vart tog Picards aversion mot barn vägen? I det här avsnittet är han värsta förskolärarmysfarbrorn som föreläser om barn som det viktigaste för mänskligheten)

Betyg: 3/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 224 tv-avsnitt. Det här är också mitt fyrtionionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.