DS9: Through the Looking Glass. Det där Sisko far till spegeluniversumet.

ds9 through the looking glass 2

Och så var vi tillbaka i Spegeluniversumet. Igen. Och det är dessvärre inte till någon fördel för Deep Space Nine att jag just har sett Star Trek: Discoverys intelligenta hantering av samma koncept. Through the looking glass känns väldigt primitivt och klumpigt utfört i jämförelse.

Avsnittet börjar med att Spegeluniversumversionen av O’Brien kidnappar Sisko, och för honom till sin parallella verklighet genom en vanlig transportör som han  ändrat inställningarna på. Tanken är att Sisko ska ersätta sin dubbelgångare i spegeluniversumet – och på det sättet rädda den rebellrörelse som tappert, men föga framgångsrikt, har startat ett uppror mot det klingon-cardassiska imperiet.

Här blir det då lite extra spegeluniversumsförvirrat för mig. Det här är ju inte alls den parallellvärld jag nyss sett i Discovery. Jag får gå tillbaka till blogginlägget för Crossover och läsa på om hur Deep Space Nine har behandlat ämnet för att förstå bakgrunden till det som händer. I den här serien är spegeluniversumet helt förändrad efter  Kirks besök i den här dimensionen, i originalserien. Där och då lyckades han göra spegel-Spock till pacifist, vilket till sist ledde till att det grymma Terranska imperiet gick under – bara för att ersättas med en allians mellan klingoner och cardassier. Och vips hade Jordens befolkning förslavats.

ds9 through the looking glass 5En liten rebellrörelse finns, dock. Ledd av Spegel-Sisko. Men när han dör i strid verkar den lilla skärvan av motstånd ha tappat riktning. Därav Spegel-O’Briens desperata kidnappning. Det som får “vår” Sisko att gå med på att spela sin egen spegelversion är att hans avlidna fru lever i Spegel-universumet. Hon arbetar för den nya fiendealliansen, och en del av Siskos uppdrag här i spegelvärlden är att övertala henne att byta sida.

Här finns ju en enorm potential för drama. Sisko ska återse sin döda fru, hon som han sörjt och saknat under så lång tid. Helt smärtfritt är tyvärr inte återseendet. I det här universumet hatar hon honom – spegel-Sisko är givetvis ett svin. Men det här drömläget tappar serieskaparna helt bort. Det här lyfter inte alls, snarare skulle jag vilja beskriva hela avsnittet som träigt. Avery Brooks (Sisko) ,går genom avsnittet som något av en sömngångare. Betydligt bättre är Felecia M Bell, som spelar hans fru, Jennifer. Det känns som om de är med i två olika tv-serier.

ds9 through the looking glass 3Sen är det ju det här med den nästan parodiska kåtheten som finns i Deep Space Nines spegeluniversum. Det verkar finnas en hel del uppdämd kättja hos manusförfattarna. Och allt ska tydligen ut i det här avsnittet, för här ska Sisko hångla med både Dax och Kira – utöver att försöka vara romantisk med sin fru.  Spegel-Kira struttar på nytt runt i ett tajt fodral. En rymd-dominatrix med bisexuella böjelser, något som jag känner igen från Georgiou i sista avsnittet av Discovery. Det är något ruttet med att seriens kvinnor först får vara sexuellt utlevande först när de är onda spegelversioner av sig själva, och att den ondskan då på något vis leder till bisexualitet.

Trots det är det den överspelande Nana Visitor,och hennes spegel-Kira som stjäl det här avsnittet. Hon har ju också en lite roligare roll än de andra, det är något med att få lov att säga repliker om hur slumpartade avrättningar kan användas som ett medel för att göra arbetare pigga och motiverade som förstås öppnar upp för en lite…friare rolltolkning.

Att Sisko sedan löser alla problem genom att en befälskod är samma siffer- och bokstavskombination i spegeluniversumet som i hans hemmauniversum är förstås urbota dumt (ett grepp som ju faktiskt också används i Discovery – en tribut?). Men en passande halvdan avslutning på ett rätt mediokert avsnitt.

Betyg: 5/10. 

Star Trek: Deep Space Nine: Säsong 3, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 371 tv-avsnitt. 

DS9: Distant voices. Det med koma-dramat inuti Bashirs huvud.

ds9 distant voices

Odyssey-Main-ImageJag minns lite vagt en serie som jag bara såg några avsnitt av, men vars premiss ändå fascinerade mig. Serien handlade om en kille som var medvetslös efter en olycka, men som samtidigt i sitt undermedvetna var  med om ett äventyr vars utgång också bestämde om han skulle vakna ur sin koma eller inte. En mystisk värld där även personer från hans verkliga liv dök upp (lite som i Trollkarlen från Oz). Efter lite googlande fram och tillbaka så tror jag att det antagligen var den kanadensiska serien The Odyssey som jag såg, eller Resa i det okända, som den tydligen hette på svenska. Exakt varför jag kollade på Sommarmorgonsprogram (som den här serien vare en del av) när jag var 23 har jag inget riktigt klart svar på. Uthungrad efter tv, antar jag. Men hade jag haft lite klarare minnen från serien så hade jag kunnat säga saker som “det var där jag upptäckte Ryan Reynolds (han var typ 16 i serien).

ds9 distant voices 2Att jag började tänka på Resa i det okända mitt i mitt Star Trek-bloggande beror förstås på att intrigen i det här avsnittet är ungefär samma som i den serien – bara lite mer övertydlig i Star Treks version. Ungefär det här händer: Bashir blir överfallen av en elak lethian som ger honom elstötar i huvudet. Han mister medvetandet och när han vaknar igen är rymdstationen nästan tömd på folk, centraldatorn svarar inte på tilltal och på avstånd hörs ljudet av den arge lethianen som vandrar genom korridorerna och slår sönder saker. Efter ett tag lyckas Bashir hitta resten av Deep Space 9:s hjärntrust, men ingen är riktigt som de brukar. Alla har liksom bara en egenskap eller attityd och istället för att försöka hitta en lösning så bråkar man.

ds9 distant voicesDet är när Bashir får in en radiosändning där bland annat Dax diskuterar hans sjukdomstillstånd (fast hon samtidigt står intill honom), som saker och ting börjar bli riktigt förvirrade för Bashir. Eller egentligen är det då som det för första gången börjar klarna. Han har ju hört svaga röster på avstånd ända sedan han vaknade till efter attacken. De kanske inte var några hjärnspöken – utan snarare verkligheten– om det han nu upplever är en dröm. Ett drömtillstånd skulle också förklara att hans åldrande snabbats på enormt mycket de senaste 20 minuterna.

Den numera gråhårige och lite dåligt ålderssminkade Bashir slår alltså sisådär halvvägs in i avsnittet fast att allt han ser bara utspelas i hans hjärna, och de kollegor han träffar på ombord symboliserar olika sidor av hans personlighet. En kanske inte helt självklar diagnos att sätta på sig själv, men Bashir är trygg i sin läkarroll. Resten av avsnittet går sedan åt till att skildra Bashirs olika försök att ta sig till och reparera datorn ombord på rymdstationen, eftersom den på något sätt symboliserar hans medvetande och hjärna.

Drömmar, medvetslöshet och visioner är inget nytt i Star Trek (använt nu senast i Discoverys spordrömmar)  men det här kändes inte superbra genomfört. Repliker som “du representerar min yrkesskicklighet” är verkligen ingen grogrund för stor dramatik. Dessutom hinner man inte lära känna de där olika personlighetssymboliserande personerna alls innan den där förgrymmade lethianen bär iväg med dem in till medvetandets mörkersida. När jag googlade efter den där serien, Resa i det okända, så hittade jag förstås också en hel sida på sajten tv-tropes som bara handlade om den här konventionen – äventyr i komalandet. Så vad vi har här är alltså ett Star Trek-avsnitt som använder sig av en lite trött berättarkliché och inte riktigt lyckas göra något eget av den.

ds9 distant voices 3Det blir ett rimligt avsnitt, inte så mycket mer. Visst, det är kul när det regnar tennisbollar över Bashir när han öppnar olika paneler på Deep Space 9:s brygga (det har något att göra med att han egentligen ville bli tennisproffs, tror jag.) Men det är egentligen bara två saker i det här avsnittet som är riktigt bra och fyndiga, tycker jag. Dels att Bashirs 30-årskris gestaltar sig genom hans forcerade åldrande i kombination med att den där lethianen berättar för Bashir att han är misslyckad och aldrig vågat satsa på det han egentligen brinner för i livet  (tänk om ens självhat gick att känna igen lika lätt som en lethian). Sen är själva ramberättelsen, om förutsättningarna för Bashirs och cardassiern Garaks vänskap, också kul. Vet ingen annan än Garak som skulle ta det som en komplimang när en polares undermedvetna utser en till det som ska symbolisera lögn, dubbelspel och hot.

GARAK: And what I find interesting is how your mind ended up casting me in the role of the villain.
BASHIR: Oh, I wouldn’t read too much into that, Garak.
GARAK: Oh how can I not? To think, after all this time, all our lunches together, you still don’t trust me. There’s hope for you yet, Doctor.

Vi tackar också för bonusinfon om vad som är så trist med cardassiska mysterier: de misstänkta är alltid skyldiga – tydligen är utmaningen att gissa vem som är skyldig till vad.

Annars är väl Distant voices ett ganska hyfsat avsnitt för att vara en entricksponny  – och förutom en spännande mask (sådär, va?) på lethianern så är det här väl att anse som en bottle show. Och en ganska typisk sådan. Inget som händer här har betydelse för resten av serien.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine: Säsong 3, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 370 tv-avsnitt. 

DS9: Visionary. Det där O’Brien räddar Deep Space 9 genom att hoppa fram och tillbaka i tiden.

ds9 visionary 2

Just nu håller det på att gå inflation i Star Trek-avsnitt som handlar om resor i tiden och kortare tidshopp. Av de elva avsnitt jag skrivit om som visades under januari och februari 1995 har fyra innehållit en eller flera tidsförskjutningar. Och de förekommer både i Voyager och Deep Space Nine. Att en tredjedel av avsnitten under den här perioden kretsar kring liknande storylines är ändå anmärkningsvärt, även om varje avsnitt förstås använder sig av tidsresorna på olika sätt.

ds9 visionaryI det här avsnittet lyckas O’Brien genom korta hopp fram och tillbaka i tiden rädda både sitt eget liv (två gånger) samt hela rymdstationen Deep Space 9. En gång får dock hans tidsresande jag byta plats med den upplagan som lever i det tidsintervall som han besöker i det förflutna. Men det kanske är den typ av företeelser som man får räkna som nollförluster.

Den självklara invändningen är förstås att det är en himla tur att de flesta av tidshoppen är så pass vältajmade att O’Brien till exempel får se sig själv dö – och inte bara förlflyttas i tiden till när han går på toaletten, eller diskar eller något annat tråkigt. Men om man ska vara helt rättvis så får han ju faktiskt göra en tidsresa två gånger under lite olika förutsättningar för att få reda orsaken till att Deep Space 9 går under.

Från början får vi reda på att tidsresorna beror på att O’Brien utsatts för strålning. Och det är väl ett annat sånt där frågetecken som dyker upp när man ser på det hela i efterhand. Tidshopp och tidsresor håller ju definitivt på att normaliseras i den här serien när läkaren ombord på rymdstationen inte ens blir chockad över att en av hans kollegor reser i tiden ungefär lika ofta som någon byter skjorta.

ds9 visionary 3O’Briens tidsresande utspelas samtidigt som Deep Space 9 tar emot ett besök av en romulansk delegation. De har kommit för att få valuta för den insats man gjorde när man lät installera en romulansk osynlighetsmantel för federationsskeppet Defiant när man försökte få kontakt med gammakvadrantens härskare, The Dominion, i slutet av förra säsongen.  Romulanerna är övertygade om att Sisko och de andra håller inne på  information, och vill bland annat ha fler och längre förhör med Odo, eftersom han ju är av samma ras som Dominionimperietts härskare, The Founders –   Grundarna. Romulanerna är helt enkelt sjukt oroade över hela situationen med ett hotfullt Dominionimperium i andra änden av ett maskhål, och tänker inte sitta passivt och vänta på att bli angripna. Vad man än tycker om deras reaktion, så är den ju inte helt ologisk. Federationens passiva inställning är lätt märklig.

Trots mina invändningar i början av det här blogginlägget om risken för upprepningar, så tycker jag att det här vare ett riktigt väl utfört avsnitt. Insatsen i O’Briens tidsresor stegras hela tiden, så att det till sist handlar om både hans personliga och hela stationens överlevnad. Det känns också nästan lite uppfriskande med en fiende som fortsätter att bära sig ondskeullt åt, efter alla dessa fredsavtal som Deep Space Nine kretsat kring på sistone. Jag gillar också att man fortsätter att bygga vidare på den romantiska spänningen mellan Odo och Kira, för att inte tala om det roliga klippet till när Kira blir vansinnig på frågorna från den romulanska delegationen, trots att hon lovat att hålla sig kall och behärskad. Dessutom lyckas man på ett bra sätt koppla ihop intrigen om tidsresorna med Romulanernas skumma planer, samtidigt som Romulanernas motiv kändes ovanligt genomtänkt.

Betyg:9/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 17/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 350 tv-avsnitt.

DS9: Prophet Motive. Det där gudarna i maskhålet försöker få ferengierna att bli godhjärtade. Och Bashir förlorar en medicintävling.

ds9 prophet motive 3Jag vet inte. Det här avsnittet…det liksom bryter av en hel del mot den annars lite högtidliga hållningen som Deep Space Nine haft när det gäller Bajoransk religion och maskhålsrymdvarelserna. Så sent som i förra avsnittet så pysslades det en hel del med teckentydning och profetia-analyser för att försöka förstå hur man skulle hantera en komet som hotade att förstöra maskhålet. Efter att ha sett det här avsnittet undrar man varför inte Sisko helt enkelt bokade en tid hos de mystiska ljusvarelserna för att reda ut saker och ting direkt med dem istället för att försöka förstå en flera tusen år gammal profetia. För i det här avsnittet pågår det ju i det närmaste någon slags skytteltrafik till maskhålsvarelserna,, både Quark och stornagusen Zek är där och har möten och diskussioner och förhandlingar. Nästan som om de mystiska maskhålsvarelserna var någon man kunde åka och träffa så länge man passade de fasta mottagningstiderna, ungefär.

ds9 prophet motive 2Ja, premisserna i det här avsnittet är faktiskt så pass weirda att jag funderar på om de inte hade passat bättre för den där parodiboken Warped som jag skrev om i somras. I huvudintrigen anländer nämligen en personlighetsförändrad stornagus till Deep Space 9. Alla gamla karaktärsdrag är som borta, istället har han förvandlats till en generös person, som håller på att skriva om den ferengiska bibeln Rules of Acquisition från en kapitalismens katekes till en moraliskt uppbygglig skrift om givmildhet. Quark, som agerar värd åt stornagusen Zek, försöker i det längsta intala sig att det hela är en del av någon form av bluff. Men genom en vision han får när han hittar stornagusens orb så  inser han att det är varelserna i maskhålet som framkallat förändringen. Chockerade över ferengins ruttna karaktär gjorde de helt enkelt om honom. Återstår för Quark att åka till maskhålet och försöka rädda ferengiernas usla, giriga och pengatörstande samhällssystem. Och han lyckas. Genom att lova att aldrig mer kontakta maskhålsfolket. Inte världens mest avancerade förhandling, om jag får tycka till.

 

Först tänkte jag att det inte var särskilt gudomligt av varelserna i maskhålet att uppföra sig så här. Hjärntvätta stornagusen, och sedan förhandla med Quark om att ändra tillbaka honom igenl. Men sen funderade jag lite till, och kom fram till att det i och för sig var lite likt gudaberättelserna från antika Grekland och Romarriket. Är det den typen av gudar/aliens som finns i maskhålet så kan det bli ganska mycket action framöver. Väntar till exempel spänt på vem av rollfigurerna som egentligen är halvgud, och vem som kommer att få en ödesdiger giftpil i hälen. Ser fram emot en fortsättning på det här temat framöver (men håller kanske inte andan).

ds9 prophetB-handlingen är inte heller direkt seriens starkaste. Den handlar om att doktor Bashir blir rätt så nervös över att han gått till final i en stor läkartävling. Från att från början bara ha varit smickrad över att ha blivit nominerad så lyckas folk omkring honom hissa upp förväntningarna så han till sist tror att han har en chans att vinna – trots att priset vanligtvis brukar delas ut efter lång och trogen tjänst. Fattade inte poängen med storyn förrän jag läste backstoryn. Intrigen har fått sin inspiration från när The Next Generations sista säsong blev nominerad till en Emmy för bästa dramaserie. Även där lyckades folk bygga upp förväntningar, trots att man innerst inne visste att man var chanslösa.

Som helhet: ett lite för tramsigt avsnitt för min smak. Det här avsnittet var för övrigt det första som skådespelaren Rene Auberjonois (Odo) regisserade. Och som en liten bonus fick vi se Bashir och O’Brien kasta pil för första gången.

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 348 tv-avsnitt.

DS9: Destiny. Det med profetian, cardassiska vetenskapskvinnor och Siskos andliga uppvaknande.

ds9 destiny

Det är rätt konstigt hur jag liksom fastnar i vissa blogginlägg. Blir liksom halvfärdig, men efter några dagar är det nästan omöjligt för mig att skriva klart dem. Och så försvinner avsnittet bort i minnet och jag börjar bli rädd för att jag glömt viktiga saker. Ibland måste jag se om. Andra gånger nöjer jag mig med att bara läsa om replikerna i de utskrivna manusen. Det här avsnittet var ett sånt jag fastnade i när jag skulle skriva om det. Helt orättvist, eftersom mdet faktiskt är ett rätt så spännande avsnitt, med flera roliga vändpunkter. Som jag nu äntligen lyckats ta mig samman och skriva om!

Lite extra skönt, eftersom det här faktiskt ser ut att vara något av en milstolpe i Deep Space Nine. Här skrivs kartan om när det gäller rymdstationens boss Sisko och hans förhållande till den bajoranska religionen. Redan från början har ju Sisko stretat emot och vägrat ta in att Bajors religiösa ledare utsett honom till The Emissary – budbäraren. Den som, enligt Bajors troende, har kontakt med gudarna eller hur man nu ska definiera de högre makterna. Medan Sisko själv kanske skulle skriva om den arbetsbeskrivningen till något i stil med att han haft kontakt med de varelser som lever inuti maskhålet. Det är ju Star Treks vanliga sätt att förklara saker som liknar gudar, liksom. Som aliens med riktigt feta krafter. Men i det här avsnittet börjar Sisko åtminstone tro själv på att han är den utvalde. Att hans historia, hans betydelse, har förutspåtts av flera tusen år gamla profetior. Men han gör det förstås inte utan ett visst motstånd. Glöm kometer och relästationer och annat trams i det här avsnittet, den egentliga huvudintrigen handlar om Siskos väg till att omfamna sin budbärarstatus.

ds9 destiny 3Det råder lite allmän oro på Bajor. Även inom den religiösa världen. En av orsakerna att de bokstavstrogna bajoranerna börjat damma av sina undergångsprofetior är det nya fredsavtalet mellan Bajor och Cardassien , som rört upp starka känslor.. Det faktum att cardassiska forskare ska komma till Deep Space 9 för att försöka bygga en relästation för budskap genom maskhålet låter misstänkt likt en av Trakors profetior om några ormar som ska återvända till sitt gamla bo, tycker man. En profetia som man skulle kunna tolka som att hela maskhålet som används för transporter till gammakvadranten kan förstöras. Sisko avfärdar det hela, medan Kira fortfarande tvekar. Och det är också hon som till slut lyckas formulera en teori som gör tron på profetior lite mer rimlig (även om Sisko fortfarande försöker skjuta värdet av de gamla texterna ifrån sig i den här scenen):

KIRA: All right, how about this? The Prophets, the aliens who live in the wormhole as you call them, exist outside of linear time. They know the past, present, and the future.
SISKO: Agreed.
KIRA: It seems perfectly reasonable that they could’ve communicated knowledge of the future to a Bajoran named Trakor. He wrote down that knowledge in the form of a prophecy and now, three thousand years later, we are seeing those events unfold. To me, that reasoning sounds concrete, solid, I’d even call it Starfleet.
SISKO: But that all hinges on how you interpret an ancient text that’s been translated and re-translated over the centuries. Words that were couched in metaphor to begin with. I’m sorry, Major, but where you see a Sword of Stars, I see a comet. Where you see vipers, I see three scientists. And where you see the Emissary, I see a Starfleet Officer.

ds9 destiny 4Sisko väljer att fortsätta samarbetet med de cardassiska forskarna, vilket ger oss lite mer info om livet i deras värld. Det är nämligen inte frid och fröjd mellan de tre cardassiska forskarna som kommer på besök. En av dem kommer nämligen från den obsidianska orden och verkar mest vara där för att övervaka allt som händer. Ja, kanske till och med att sabotera lite när andan faller på.

En annan intressant detalj är det faktum att teknik och maskiner inte är något som är traditionellt manligt på Cardassion. Tvärtom, tar det en ganska lång tid innan O’Brien lyckas få sina cardassiska kollegor att förstå att han kan ett och annat om teknik. Men då är han så arg och spydig att det genast misstas för ett raggningsförsök.Så många saker som liksom fungerar på ett lite…annorlunda sätt i det cardassiska imperiet.

Och så fortsätter förstås Dax att tjata om cardassisk litteratur.

ds9 destiny 5Destiny bjuder på en komet, ett maskhål som håller på att kollapsa samt en rätt så bökig färd genom maskhålet med stora sten/is-bumlingar. Rätt så mycket action, trots allt. Och upplösningen lyckas både befästa och ifrågasätta profetiornas betydelse och vikt. För visst stämde Trakors profetior, men det var först efter att hela incidenten med kometen var avslutad som man kunde göra en korrekt tolkning och analys av de flera tusen år gamla skrifterna. Och det är väl det som är problemet. Profetiorna betyder någonting, men vad är svårt att veta. Och varje feltolkning av förutsägelserna om framtiden kan leda till en potentiell katastrof. Så frågan är förstås vad man ska göra med de där gamla skrifterna? Är de till hjälp eller snarare bara besvär? Sisko är i alla fall för allra första gången riktigt intresserad av vad som står i dem!

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 347 tv-avsnitt.

DS9: Heart of Stone. Det där Kira fångas i en stenlivsform och Nog vill söka till stjärnflottan.

ds9 heart of stone 4

Rubriken jag skrivit här ovanför är egentligen helt missvisande, för hela poängen med Heart of Stone avslöjas först under de sista minuterna av avsnittet. En avslutande twist som gör att det mesta som sagt och gjorts egentligen inneburit något annat.

ds9 heart of stone 2Men innan vi når så långt så är Heart of stone ett högst ordinärt avsnitt. Odo och Kira förföljer ett rebellskepp till en mystisk måne. Där springer de i tunnlar under jorden för att hitta skeppets pilot. Efter att de skilts åt för att leta var för sig blir Odo anropad av Kira, hon har fastnat i en sten. Eller, något som ser ut som en sten, men som är organiskt och sakta växer, och så småningom nästan omsluter henne. Odo försöker komma på något sätt att få Kira fri. Hon vill att han ska prata med henne. Ett desperat sätt att försöka glömma bort den där stenen som sakta håller på att omsluta hela hennes kropp. Det hela slutar ytterst dramatiskt när Odo till sist förklarar sin kärlek till Kira. Och hon säger att den är besvarad.

ds9 heart of stoneDet riktigt sorgliga är att Kiras ord inte har avsedd effekt på Odo. När hon säger att hon älskar honom, förstår han att något måste fel. Det svaret var så pass osannolikt att han inser att alltihopa var en bluff. Det är inte Kira han hängt med där i grottan, det är den kvinnliga überchangelingen från The Search. Alltså, en ur hans eget folk. Hon har valt att genomföra det här bedrägeriet för att försöka förstå varför Odo vill stanna hos människorna, istället för hos dem. Nu är hon nöjd, det hela som att hon drar slutsatsen att det hela egentligen handlar om att Odo är kär i Kira. Inte för ett ögonblick verkar hon ha funderat på en lite mer uppenbar orsak. Som att även en changeling kan ha lite svårt att förlåta att släkten kastade ut dem som ett ensamt barn i världsrymden.

ds9 heart of stone 5B-handlingen handlar, precis som i förra avsnittet,  på nytt om Nog, Jake Siskos ferengibästis på rymdstationen. Manusförfattarna verkar ha ganska stora problem med kontinuiteten när det gäller Nog. Efter att i förra avsnittet ha burit sig åt som en misogyn idiot, och bland annat försökt få sin dejt att skära upp hans mat, så har han den här veckan beslutat sig för att han vill bli den första ferengin i Stjärnflottan. Efter många om och men förstår till och med befälhavare Sisko att han menar allvar. För en ferengi som Nog, som är mer klipsk på teknik än affärer, finns det nämligen ingen bra plats i ferengiernas samhälle. Därför vill Nog göra något annat av sitt liv än passa upp på en sadistisk barägare (vilket ju är hans pappas jobb)

Berättelsen om Nogs förhållande till sin far, och avslöjandet av Odos stora kärlek till Kira är i sig intressanta, hjärtevärmande och fördjupande moment för rollfigurerna. Men särskilt spännande tv är det faktiskt inte. Paniken och det akuta i Kiras inlåsning bland all den där stenen hettar liksom aldrig till (trots att skådespelaren som spelar Kira ju faktiskt har grav klaustrofobi, på riktigt). Dessutom är den där stenen är verkligen ful som stryk. Nogs ambitioner är inte heller så imponerande. Jag menar, han verkar ju fortfarande lite för korkad för att någonsin kunna platsa i stjärnflottan.

Ett extra plus, däremot, för replikväxlingen om Vilix’pran. Äntligen en livsform ombord på Deep Space Nine som inte fortplantar sig exakt som människan…

SISKO: I see you’ve put in a request to reassign Ensign Vilix’pran from cargo inspection.
BASHIR: I think that would be best. Given his condition, I don’t want him coming in contact with any hazardous materials.
SISKO: His condition?
BASHIR: Vilix’pran is budding. His buds are undergoing individuation in just over a month.
SISKO: You mean he’s pregnant?
BASHIR: Twins.
SISKO: Reassignment granted. I’ll have make sure I offer my congratulations to the ensign next time I see him.
BASHIR: O’Brien and I are throwing him a baby shower in a couple of days. I think it would mean a lot to him if you were there.
SISKO: Are you getting him anything?
BASHIR: O’Brien’s building him a hatchling pond and I’ve put an order in with Garak for some new baby clothes.
SISKO: Count me in.
BASHIR: Aye, sir.

För övrigt ett måttligt engagerande avsnitt, för min del. Lite motigt nu att kollla på Deep Space Nine. Känns som gårdagens nyheter, jämfört med Voyager.

Och, förresten. Bara en sån där lite tråkig invändning från en som nu sett snart hälften av det här tv-seriekonceptet. En liten undran. Om man befinner sig nere i grottor på en geologiskt instabil planet på jakt efter en rebellpilot, är verkligen det första man gör att dela upp sig och gå var för sig genom grottorna?

Betyg: 5/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 344 tv-avsnitt.

DS9: Life support. Det där Vedek Bareil blir återuppväckt från de döda (i alla fall ett tag).

ds9 life support

När någon av Star Trek-serierna då och då försöker sig på att göra ett avsnitt i sjukhusdramagenren så är det sällan särskilt lyckat. Den rätta dramatiken vägrar infinna sig när läkaren mest står och yrar en massa technobabble och sedan står och pekar med ett blinkande verktyg mot sin patient. Förutom bristen på blod, svett och tårar så vet man ju lite som tittare att manusförfattarna vid behov alltid kan hitta på ett nytt botemedel eller behandlingsmetod. Det är ju science fiction, liksom.

ds9 life support 2Life Support är ett sånt här avsnitt, och mycket riktigt lyckas man slarva bort ett råmaterial som på pappret är extremt dramatiskt: Kiras pojkvän Vedek Bareil skadas under transporten från Bajor till Deep Space 9. Doktor Bashir dödförklarar först honom, men inser sedan att allt hopp inte är ute, och lyckas genom en metod som inbegriper en rad flummiga förklaringar (om än faktiskt godkända av en fackexpert) återuppliva honom igen. Den svage Bareil är en viktig spelare i pågående fredsförhandlingar mellan Bajor och Cardassien, och han prioriterar dem framför vila och hälsa. När Bashir upptäcker skadliga bieffekter av behandlingen väljer Bareil fortfarande att hellre ge sina sista dagar i livet åt förhandlingsarbetet än att sövas ner tills man hunnit kolla upp andra behandlingsmetoder.

Bareil pendlar mellan liv och död, måste välja mellan plikt och personlig hälsa, mellan sina åtaganden mot Bajor och sin kärlek till Kira. Och ändå blir det här inte alls särskilt medryckande. Inte heller de omvälvande fredsförhandlingarna framstår som särskilt spännande. Och seriens tuffaste bitch, Bajors nyvalda religiösa ledare Kai Winn, har förvandlats till ett veligt mähä (kanske också för att hon hade influensa medan man spelade in).

ds9 life support 3B-handlingen lämnar också ett och annat att önska, framför allt som bihandling i ett avsnitt där producenterna och manusförfattarna tar livet av en rollfigur. Intrigen här handlar om Jake, som ska gå på dejt med en tjej. Hans ferengipolare Nog tvingar honom att göra om den till en dubbeldejt, och som tack för besväret totalsabbar Nog hela dejten genom att uppföra sig som en riktig mansgris. Helt i linje med hur Ferengier behandlar sina kvinnor, bland annat får vi reda på att kvinnorna i deras kultur både skär upp och tuggar maten åt sina män. Under Deep Space Nines gång har vi successivt sett hur ferengierna blivit allt mer nyanserat skildrade, men det här avsnittet är verkligen en återgång till hur det var förr. Ännu konstigare är att kapten Sisko försvarar Nog och skyller hans kassa stil på ferengikulturen. Som om inte Nog skulle vara tillräckligt assimilerad för att förstå hur man ska bete sig mot det motsatta könet.

För mig var det här sällsynt oengagerande. Det känns som om man inte kunde bestämma sig för om man skulle göra det här till ett sentimental avsnitt eller ej. För min egen del hade jag gärna sett lite mer såpa i hanteringen här. Ska man ändå ta livet av en rollfigur så får det gärna vara lite mer stil på det, lite mer smärta och sorg. Eller så var det bara så att jag faktiskt inte var särskilt fäst vid Bareil. Kanske var han bara lite för perfekt och godhjärtad, precis som i det här avsnittet. Orimligheten i hans helgonlika självuppoffrande attityd gör honom faktiskt mer trist än hjältemodig. Lite tvivel hos honom hade nog gjort det hela intressantare.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 343 tv-avsnitt.