Alltså, det här var kanske den snyggaste klippfesten jag sett. Nästan en sorts omvänd “literal” video där någon har letat länge och väl till vilka scener från Star Trek som ska illustrera vilka formuleringar i “Common People”. Och visst får man lust att se om hela The Original Series när man ser alla dessa fantastiska äventyr komprimerade till några få minuter?
William Shatners musikkarriär lär jag återkomma till!
Det känns nästan som om även Leonard Nimoy förberedde sig på en avveckling av Star Trek, känns det som. På hans andra skiva som sångartist fick det räcka med att vara Spock och sjunga om rymden på ena sidan av lp:n. På den andra var det dags för Leonard Nimoy, folksångaren, att ta plats. Även om han i och för sig sjöng om hobbitar på en låt.
Den givna hiten på Spock-sidan av skivan är förstås “Highly Illogical”, där Spock påpekar märkliga saker som människor gör….eller om det var kvinnor som var konstiga.
Girl meets boy they fall in love
She says he’s everything she’s dreamed of
But when they get married before he’s aware
She changes his habits the way he combs his hair
She changes him to someone he’s never been
And then complains he’s not like other men
Now really I find this most illogical
Den handlar förstås om andra saker också. Som att det är svårt att hitta parkeringsplatser
Den stora hiten på Nimoy-sidan är förstås The Ballad of Bilbo Baggins, här gestaltad genom en glad och “tokrolig” video där danstjejerna har knappar med texter som “Frodo Lives!”
Mina personliga favoriter? Jag är svag för den försiktiga falsksången i Cotton Candy och den lite plågade tonen i Love of the Common People. Vill man lyssna finns hela albumet på Spotify. Och Nimoys sångkarriär är långt ifrån över. Tre album till har vi att se fram emot i den här genomgången! Och här kan du läsa om Nimoys första album.
Bland de saker som gjort mig mest glad i Star Trek-universumet finns lp-skivan Mr Spock’s Music From Outer Space. Skivan släpptes i juni 1967, efter den första säsongen av Star Trek. Någon hade redan insett att Mr Spock var den mest bankable rollfiguren i tv- serien. En skiva med Mr Spock gav också chansen att slänga in random rymdmusik på skivan. Men albumet har också en rad låtar i en helt egen genre – spockianismer. Betraktelser från Spock – oftast om människornas ologiska beteende. Som A Visit to a Sad Planet – en moralkaka om hur människorna förstört jorden. Eller Twinkle, Twinkle, Little Earth – som innehåller en massa ordlekar där han ersätter Star med Earth i en massa uttryck, “för det är så Star-people säger”. Även Spocks musikaliska äventyr brister när det gäller kontinuiteten. Först sjunger han om sin brist på känslor i “Alien” för att sedan i nästa låt fråga sig “Where is Love?”. Skivans mest skamlösa ompaketering är när “Music to Watch Girls By” blir “Music to Watch Space Girls By”. Min favorit? “You Are Not Alone”. Leonard Nimoy sjunger ganska bra (åtminstone för att vara Leonard Nimoy) och texten handlar om funderingarna på om det finns liv i rymden. Så. Himla. FInt.
Här kan du lyssna på alla låtarna, men du får inte lyssna längre än till A Visit to a Sad Planet – de andra låtarna får du vänta med till ett kommande blogginlägg. De kommer från en senare inspelning, och här tar vi ju allt i kronologisk ordning.