The Trouble with Tribbles. Gulliga hårbollar som blir lite för många gulliga hårbollar.

Vad finns det att säga om The Trouble with Tribbles? Att det är ett helt oemotståndligt avsnitt. Det kanske bara är precis så enkelt. Det går liksom inte att tycka illa om ett avsnitt med en scen där kapten Kirk öppnar en lucka i en vägg och dränks av levande pälsmuffar. Precis som Uhura i avsnittets början tar med sig en tribbel till Enterprise utan att reflektera över att den kan föröka sig i hyperfart tills hela skeppet är överfullt, lika charmad blir jag när jag ser The Trouble with Tribbles och struntar fullständigt i att hela avsnittet hela tiden ligger och väger – på gränsen till att bli rena rama farsen. Men, som sagt, vem bryr sig? Kirk med tribbel-trubbel – det kan inte bli finare.

Men det här avsnittet sticker inte bara ut och är annorlunda för attdet har en massa gosedjur i huvudrollen. Under en säsong där ungefär samma typ av idéer och teman återkommer i avsnitt efter avsnitt så känns The Trouble with Tribbles väldigt annorlunda. Till exempel får vi här reda på lite mer om de interna konflikterna inom federationen. I det här fallet, civila myndigheter som kräver hjälp av Enterprise. Kirk blir kallad till en rymdstation för att göra något så tråkigt som att bevaka en last med utsäde. Det ska nämligen användas på en planet som både federationen och klingonerna gör anspråk på och man är rädda för någon sorts sabotage. Vi kan väl konstatera att Kirk gör det mycket tydligt för alla inblandade att det här är under hans värdighet.
Någon öppen strid med klingonerna blir det heller inte fråga om. Här hänvisar man till det fredsavtal som slöts i Errand of Mercy. Det betyder i praktiken att fiender som i vanliga fall sitter i varsitt rymdskepp och skjuter på varandra, här sitter och dricker sig fulla på samma bar på rymdstationen. Fast helt utan konflikter förlöper förstås inte samexistensen – något så ovanligt i Star Trek som ett barslagsmål utkämpas mitt bland allt goset med tribblarna. Men till och med ett slagsmål med klingoner är lite skämtsamt i The Trouble with Tribbles, och i efterhand kan man se att det var precis den här typen av manus som gjorde att producenten Gene Coon hamnade i onåd hos Star Treks skapare Gene Roddenberry, och sedan slutade. Det är talande att Roddenberry var bortrest när manuset till The Trouble with Tribbles färdigställdes. För honom var Star Trek inte tänkt att utvecklas till en komediserie.

Sammanfattning: Jag brukar ju, precis som Roddenberry, gilla de lite mörkare avsnitten av Star Trek. Men tribblarna… Det måste vara de största stjärnor som Star Trek någonsin skapat. Jag ska givetvis direkt gå ut på nätet och se till så att jag kan skaffa mig några sådana här att gosa med hemma. För övrigt bryter tribblarna mot alla de där universella reglerna om manligt och kvinnligt som Kirk talade om i tidigare avsnitt. Tribblarna är bisexuell och förökar sig på egen hand, förklarar McCoy i en scen. Det är ju inte min definition av ordet bisexuell, men jag är glad för varje queerifiering av Star Trek jag kan hitta. Betyg: 9/10 (manuset är eventuellt bara värt en fyra, skådespeleriet likaså – men tribblarna!!!)