Star Trek-twitter: Star Trek minus Context. Utan sammanhang blir allting roligare.

I förra veckan tipsade jag om twitterkontot Star Trek Comics Minus Content, där man publicerar roliga serierutor ur Star Trek-serier. Givetvis finns det ett liknande konto för tv-serierna och filmerna: Star Trek Minus Context. Har man bara undertexterna på så finns det ju massor av sammanhangslösa scener som kan bli riktigt intressanta. Ibland behövs inte ens det.

Men allt handlar förstås inte bara som sexuella anspelningar…

Men så hände något med det här kontot för en tid sedan. Det här med karantänen och Coronan gjorde sig förstås påminda…

Och under George Floyd-demonstrationerna tystnade kontot helt och hållet under några dagar, det var inte riktigt läge för skoj. Nu är det tillbaka igen, och på ett rätt intressant sätt känns det mer och mer som om Star Trek-bildrutor och gifar är ett riktigt bra sätt att kommentera samtiden på.

Fanproduktioner: Visit Qo´noS på Turteatern.

visitqonos_600_chrisanderbrun_

Turteatern är inne på sin sista spelvecka för produktionen Visit Qo’noS – en föreställning där ett gäng klingoner håller en informationsträff för att locka människor att turista på sin värld. Inte helt oväntat är det en turistmässa som karakteriseras av väldigt mycket tuff kärlek, för klingonerna håller liksom inte direkt tillbaka om hur de känner för de veka, tramsiga och löjliga människorna. Jag var väldigt osäker på vad jag skulle få se när jag gick och såg Visit Q’onoS, och blev faktiskt rätt så förbluffad över hur nära den låg fandom, i både innehåll och estetik. Det var tydligt att det här var gjort av någon som både kunde sina klingoner, och gillade dem väldigt mycket.

Det kanske inte borde ha varit en sådan överraskning, andra populärkulturella fenomen som skildrats på Turteaterns scen på sistone är till exempel Grottbjörnens folk och Britney Spears liv. Men jag hade nog förväntat mig mer av distansering, ironiska blinkningar, lite von oben-attityd. Istället gick man all in. Extra roligt är det också att det där med Star Trek nästan automatiskt innebär att internationella nyhetsbyråer vill göra knäck på en föreställning i Kärrtorp, och att ryktet om den här uppsättningen har spritt s över världen.

klingonerMan kan väl säga att Visit Qo’noS består av tre beståndsdelar. Den första är själva turistinformationen, med pedagogiskt upplagd information om kultur, mat och sevärdheter (jag fick provsmaka både dryck och mat, och det smakade misstänkt likt whiskey och nudlar i mycket soja). Alla ska kunna hänga med, oavsett förkunskaper. Den andra beståndsdelen var väl den som var mest egen, den bestod av en rad olika exempel om fördomar kring ras. Och den tredje var presentationen av det klingonska kulturarvet, med både sång och Shakespeare på klingonska.

klingoner 2När jag intervjuade Turteaterns föreställningens initiativtagare Nils Poletti i P1 Kultur så visade det ju sig ganska snart att han mycket riktigt är en inbiten Trekker. Han berättade fint om hur det var att som vuxen komma ut ur garderoben som trekker, och hur det först var på tredje försöket som han fick igenom en Star Trek-relaterad pjäsidé på Turteatern. Men vi pratade också om identitetspolitik och kolonialism i Star Trek i allmänhet, om de självständiga klingonska kvinnorna i serien samt hur han identifierade sig med klingonerna när han växte upp eftersom de är “de enda bruna, den mörka, den andre i serien”.

I helgen får hela den här proffsteater möter fandom-eventet en stilfull avslutning.  lingonskans skapare Marc Okrand kommer till Kärrtorp, så man skulle nästan kunna säga att det blir som ett litet mini Star Trek-konvent där ute på fredag.

Star Trek i populärkulturen: Den filosofiska parodin.

st filosofiserie

Den här gången var det Gaia som hann först med att tipsa om en Star Trek-parodi åt mig, eller om man kanske ska kalla det här för en snäll och kärleksfull drift med Star Trek-konceptet. Det handlar om det senaste tillskottet på sajten Existential Comics där man varje vecka publicerar tecknade skämtserier om filosofer.

st filosofiparodi 2Just den här serien ägnar man alltså åt Star Trek, ochj olika personligheter från filosofins historia får ta över huvudrollerna. Den skotska 1700-talsfilosofen David Hume gör rollen som Kirk, Bertrand Russell (logiker och initiativtagare till en kampanj mot idealism) spelar Spock, medan Immanuel Kant blir Khan (Kant gick bland annat i polemik mot Hume).

Jag kan inte så mycket om filosofi, men fem minuters googlande kring huvudpersonerna i den här serien, samt en pedagogisk förklaring av skämtet på själva websidan gav trots allt en känsla för hur man skulle kunna göra en filosofisk analys av Star Trek (vilket säkert har gjorts på en rad olika sätt, jag har bara inte hunnit dit ännu). Men framför allt bjussar det här avsnittet på en väldigt rolig slutpoäng – framför allt för en person som jag, som precis har sett om The Wrath of Khan.

st filosofiparodi 2

Grace Lee Whitney R.I.P:

IMG_1185

Så har ytterligare en av Star Trek-favoriterna försvunnit från jordelivet. Grace Lee Whitney, hon med seriens snyggaste frisyr, på avstånd förälskad i kapten Kirk och som fick utstå närmanden från seriens läskigaste skurkar (inklusive onde kapten Kirk). Hon vars rollfigur Yeoman Rand skrevs ut ur serien alldeles för tidigt. Dels för att den spirande romans som antytts mellan henne och Kirk ansågs hindra Kirks framtid som intergalaktisk häradsbetäckare i serien. Enligt henne själv fick hon inga nya erbjudanden efter att hon tackat nej till en sexuell invit från någon högre upp än hon själv i produktionens näringskedja. Men för mig kommer Grace Lee Whitney alltid att vara en av Star Treks klarast lysande stjärnor.