Jubileumsyra i radio och på bio!

star-trek-cake

I måndags vek vi en del av P1 Kultur åt Star Treks stundande 50-årsjubileum. Det blev rapport från konventet i New York samt en intervju med musikjournalisten Fred Bronson som varit inblandad i manusskrivandet till tre olika Star Trek-avsnitt.

Inte nog med det, Folkets hus och parker har låtit mig få välja ut ett av de två avsnitt som visas på några av deras biografer på torsdag. Kommer man till Bio Rio i Stockholm så får man till och med se och höra mig introducera ett av mina favoritavsnitt från Star Trek The Next Generation – nämligen Frame of Mind. 

Lägesrapport: Deadlinen som hoppade ut genom ett maskhål och försvann.

tng face of the enemySå, nu har jag precis klarat av mitt första dubbelsäsongspass, och det har faktiskt varit en lättnad att kunna alternera mellan The Next Generation och Deep Space Nine. Jag har laddat blurayspelaren med TNG och min gamla dvd-spelare med DS9 och inte ens behövt lämna tv-soffan när jag växlat mellan serierna – oftast ett avsnitt av varje i taget. Det känns som en bra kombination där serierna kompletterar varandra på ett bra sätt. I längden blir The Next Generations lite sterila värld lite enahanda, samtidigt som jag inte heller skulle vilja ägna mig på heltid åt röran och bråken på Deep space nine.

Det ska bli spännande att se hur betygsgenomsnittet kommer att se ut för de här säsongerna (för visst blir det väl ett diagram den här gången också?). Jag gissar att The Next Generation haft en av sina absolut bästa säsonger, medan Deep Space Nines debutsäsong var betydligt mer svajig – framför kring ungefär den tredje fjärdedelen av säsongen.

Om det var skönt för mig att hoppa mellan serierna, så var kanske inte multitaskandet lika okomplicerat på Star Trek HQ – och det blir knappast bättre under säsongen som kommer.  Inte nog med att man nu producerar två serier parallellt, under det kommande arbetsåret pågår också förberedelserna med att ta fram nästa serie, Star Trek: Voyager, samt en första långfilm med besättningen från The Next Generation. Tydligen ska det här framför allt ha drabbat Picard och gänget. Deras sista säsong på Enterprise verkar inte ha varit särskilt triumfartad. I boken Captain’s logs berättar manusförfattaren och producenten Jeri Taylor att det under det sjunde året ofta rådde rena rama idétorkan. Inte ens skådespelare som Patrick Stewart (Picard) och Brent Spiner (Data) kunde komma på fler aspekter av sina rollfigurer som borde belysas. Pressat läge, alltså. Däremot så hintar min Deep Space Nine companion om att den serien kommer att ha allt mer karaktärsdrivna intriger i andra säsongen. Mindre av Rumpelstiltskin på besök, och mer fördjupning av rollfigurerna.

Tiden går, jag har hållit på med det här projektet i mer än ett och ett halvt år och enligt mina ursprungliga planer så borde jag ha i det närmaste klar nu. I stället har jag bara kommit en liten bit in på vägen – 38 % för att vara exakt. Men, med lite stöd av mina toppkommentatorer så har jag beslutat mig för att det här får ta den tid det tar. Därmed inte sagt att jag inte kommer att försöka öka tempot något. Jag vill ju komma i mål. I januari drar ju nästa Star Trek-serie igång, och börjar ju det totala antalet avsnitt öka igen.

Så. Med viss bävan börjar jag härmed beta av den allra sista säsongen av The Next Generation, och den andra av Deep space nine. Vid sidan om tänker jag också försöka beta av lite Star Trek-litteratur från 90-talet. Det här blir kul, tror jag.

Första gången. Om Fantastika 2016.

 

fantastika 3
Jerry Määttä berättar om trender kring jordens undergång inom science fiction på Fantastika.

 

 

Det här projektet handlar inte bara om äventyren som inträffar i Star Trek-universumet. Det handlar i lika stor utsträckning om min egen upptäcksfärd in i fandom och nörderi. Det är inte så mycket att boldly go where no one has gone before, utan stigen är snarare väl upptrampad. Men för just mig är det ändå en process fylld med förstagångsupplevelser..

I vintras var jag till exempel på Science fiction-mässa i Stockholm. En ganska lam tillställning där jag kände mig lite mer awkward än vanligt. Det var mycket kommers och cosplay, men allt var liksom lite stelt. Jag pallade inte ens gå fram och prata med de glada personerna i Star Trek-montern.Och de där märkliga köerna där man fick betala för en autograf och en selfie – en så himla konstig grej.Jag missade i och för sig de snack och samtal som hölls där, så helt rättvis är inte mitt utlåtande. Och att jag åkte hem med några Linda och Valentin-album är jag tacksam över idag. .

fantastika 2
Mats Strandberg berättade om sn senaste skräckroman Färjan.

Men det var ändå anmärkningsvärt hur stämningen var totalt annorlunda när jag besökte science fiction och fantasykongressen Fantastika 2016, årets Swecon-arrangemang. En tillställning som är så pedagogisk mot förstagångsbesökare att man till och med skriver så här rart på sin hemsida: “På ens första kongresser är det ofta programmet som är viktigast, innan man känner så många av de andra deltagarna. Medlemmarna är, kort sagt, där för att ha kul, vilket för en del innebär att gå på jättemånga programpunkter och för en del att hänga i baren hela helgen”. För min del var det rätt så mycket seminarie-extravaganza. Jag valde bort de mer interaktiva workshopsvalen (man ska ha något kvar att längta efter i livet), men var fullt nöjd med att få lyssna på seminarer som hette saker som Feministisk science fiction på sjuttiotalet och idag, Kulturell appropriering och exotisering och Robotars moral. Jag hittade en (för mig) ny och intressant tv-blogg, Onda cirkeln. Och så fick jag en snabb men effektiv introduktion i hela SF-coniversumet genom att gå på presentationen av nästa års Worldcon i Helsingfors och Caroline Mullans seminarium om sitt liv som SF-nörd. Allra mest intressant var det förstås för en dystopiker som mig att lyssna på Jerry Määttäs föredrag om jordens undergång och trender inom apokalyptiska scenarion inom science fiction. Blev ännu mer sugen på att läsa ännu mer SF, men först var det visst ett litet Star Trek-projekt som skulle avslutas.

I stort var jag väldigt positivt överraskad av Fantastika. Välorganiserat, mysigt och med hög nivå på de flesta paneler och seminarier som jag var på. Och jag blev supersugen på att åka till Helsingfors nästa år…

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 254 tv-avsnitt. 

Statistikextra: The Next Generation, säsong 5.

statistik säsong fem betygDet är dags att göra två saker. Dels summera och avsluta min insats i årets #blogg100, dels låta bloggens toppkommentator LBL ge en statistisk sammanfattning av femte säsongen av The Next Generation.

Om vi börjar med bloggandet, så drog årets upplaga av utmaningen #blogg100 igång den första mars. Tanken är att man ska blogga varje dag i hundra dagar, och för mig har det väl gått…sådär. I dag är det dag hundra, och det här är mitt sjuttionde inlägg under den här utmaningen. Och då har jag faktiskt fuskat en del, och försökt snygga till siffrorna genom att om möjligt blogga mer än en gång om dagen (som idag). Nu är ju den där utmaningen tänkt att vara mer lustfylld än skamfylld, men jag skulle nog ändå vilja sammanfatta min medverkan i #blogg som halvfail. Det kan också vara värt att notera att bloggfrekvensen ökade när en ny spinoff-serie hägrade. Kanske var det The Next Generation som höll på att knäcka mig? 

Säsong fem, som snart ska närläsas, var en säsong där uppdelningen mellan två huvudintriger var mera av en regel än undantag. En handlade om personliga relationer hos besättningen och var bitvis lite såpaaartad, den andra var en mer science fiction-mässig intrig. Under säsongen hamnade ofta science ficion-idéerna i bakgrunden, och var ofta lite halvdant genomförda. Det gjorde att avsnitten fick lite slagsida och bitvis kändes trötta och halvhjärtade. 

Med det lämnar jag över ordet till LDL och hans statistiska genomgång av säsong 5. En säsong som hen trodde skulle vara The Next Generations bästa – men som (i alla fall när det gällde mina betyg) inte slog något snittrekord. 

 

statistik tng säsong 5

Ldl:s statistikhörna: 

 

Så var det då dags för statistik för TNG S05. Bättre sent än aldrig.😛
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S05: 6,35 (S04:6,85 | S03:6,42)
Median för S05: 7 (S04:7 | S03:6)
Efter en väldigt jobbig start för TNG så tog det äntligen ordentlig fart iom S03. Nästföljande säsong, S04 höjde ribban ytterligare, framför allt genom att vara jämnare och ha en högre lägstanivå. Det var hittills den bästa säsongen i serien, och det fortsätter den vara även efter S05. Det var rent av så att efter en ganska dålig sekvens av avsnitt som gjorde slutet på säsongen relativt svag, så visade sig S05 vara sämre överlag än t.o.m. S03 (baserat på medelbetyget). Eftersom de här säsongerna är inom vad fansen brukar tycka är TNGs gyllene år så satt jag och undrade; Vilken enskild säsong är det egentligen som brukar hållas högst? Jag hade nämligen för mig att S05 kanske var just den säsongen. Men efter det, för mig, förvånansvärt svaga resultatet och det svaga avslutet på säsongen så bestämde jag mig för att titta runt lite. Tyvärr hittade jag inget klart svar på den frågan, utan svaren verkar vara ganska jämt uppdelade från S03 till S06, med några enstaka röster som håller upp S01 och S02. Enligt Roger så var S05 definitivt inte den bästa säsongen iaf och det ska bli intressant att se om S06, den sista säsongen i TNGs gyllene år, kan ta den titeln.

statistik säsong fem graf 2
Säsong 5 började faktiskt otroligt starkt, trots en ganska svag säsongsöppning (5×01 Redemption II(4/10)). Trots den svaga inledningen så gick medelbetyget starkt uppåt på det följande halvdussin avsnitten. Där nåddes inte bara S05s högsta betyg utan även TNGs/Star Treks hittills högsta medelbetyg under det här projektet; 7,71. S04 började ännu bättre tack vare en stark säsongsöppning, men iom att det knappt var utslaget över fler avsnitt än just det så blir det inte statistiskt jämförbart. Med andra ord, en väldigt stark och lovande inledning på S05 i den första tredjedelen av säsongen.
När vi kom till mitten på säsongen så ändrades det dock. Plötsligt sänktes lägsta nivån något, vilket drog med sig medelbetyget neråt. Det var fortfarande bra eller helt okej avsnitt, men de stod inte ut längre. Det kom fortfarande något enskilt avsnitt som var väldigt bra, men det var för sällan för att balansera upp medelbetyget. Trots den lysande början på säsongen och dess stora marginal ner till S04s medelbetyg så gjorde detta att S05 nu låg strax under S04 när vi gick in i slutet på säsongen, på ett fortfarande bra medelbetyg på 6,81.
Slutet på S05 förde dock med sig både bra och dåliga saker och som helhet så var det negativt när det kom till medelbetyget. I slutet på säsongen fick vi nämligen flera riktiga toppavsnitt som inte bara anses vara toppavsnitt för säsongen utan för serien och Star Trek överlag, avsnitt som
5×18 Cause and Effect (9/10) och 5×25 The Inner Light (9/10). Den här sekvensen av avsnitt inkluderade även ett avsnitt som 5×23 I, Borg(6/10), som folk rent allmänt brukar hålla högre än vad Roger gjorde.
Men det var det positiva. Det negativa var framför allt att S05 här verkar ha glömt allt vad hög lägstanivå heter och om det är något vi lärt oss från tidigare säsonger så är det att i en säsong med så många avsnitt så är jämnhet på hög nivå det främsta verktyget för att uppnå ett högt medelbetyg för säsongen. Istället innehöll den här sekvensen en riktig djupdykning på betygsskalan som innehöll riktiga katastrofavsnitt som kommer att nämnas längre nere, i listan på säsongens sämsta avsnitt. Detta gjorde att säsongens medelbetyg återigen började falla och alltså t.o.m. hamnande under medelbetyget för S03.
En intressant detalj att tilläga är dock att medan medelbetyget för S05 ligger under det för både S04 och S03 så är faktiskt medianbetyget för S05 en sjua. Alltså samma nivå som S04 och klart högre än S03. Detta är förmodligen första gången som statistiken för medianbetyg verkligen kommit till användning hittills, för det här visar att S05 var betydligt ojämnare än S03 och S04. Det hade betydligt större andel avsnitt längs ut på sidorna av sin betygsfördelning, både på den positiva och negativa sidan, istället för att som S03 och S04 ha en mycket tätare och mer kompakt betygsfördelning. Vilket faktiskt hjälper att beskriva S05 ganska bra, vid sidan om medelbetyget. Så, S05s medianavsnitt är i nivå med S04s, men på grund av fler riktiga dåliga avsnitt i det här fallet så dras medelbetyget ner till S03s nivå. Intressant.

tng disaster
Bästa avsnitten i TNG S05:
9/10 – Disaster (5×05)
9/10 – The Game (5×06)
9/10 – Cause and Effect (5×18)
9/10 – The Inner Light (5×25)
8/10 – Darmok (5×02)
8/10 – Ensign Ro (5×03)
8/10 – Silicon Avatar (5×04)
8/10 – Unification I (5×07)
8/10 – Violations (5×12)
8/10 – The Outcast (5×17)

 

tng perfect 3
Sämsta avsnitten i TNG S05:
1/10 – The Perfect Mate (5×21)
2/10 – Cost of Living (5×20)
3/10 – Imaginary Friend (5×22)
4/10 – Redemption II (5×01)
4/10 – The First Duty (5×19)

 

 

Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 244 tv-avsnitt. Det här är mitt sjuttionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.

 

 

Lägesrapport: Säsong fem är slut, länge leve säsong fem!

tng violations 3

Det här tog tid. Massor av tid. Ända sedan början av april så har jag kämpat mig igenom den här säsongen. Nästan två månader tog det. Det var bara säsong tre av The Next Generation som tagit längre tid för mig att komma igenom och då producerade jag tre olika radioprogram parallellt. Nu, snart 15 månader in på den här bloggen har jag klarat av knappt en tredjedel av den totala produktionen. I den här takten kommer det alltså att ta mig 45 månader att ta mig igenom hela Star Trek-sagan på det här sättet. Nästan fyra år. Men det kunde varit värre. Mission log-podcasten har ju hållit på sen 2012 och de är bara framme vid säsong fyra av The Next Generation. Jag rör mig i varje fall snabbare framåt än det projektet.

tng unification 2 3Precis som några av er har kommenterat tidigare här på bloggen så känns det trots allt bättre att genomföra det här projektet i min egen takt, än att stressa igenom det. Allt det som finns kring Star Trek är så intressant, att sätta på mig skygglappar och bara beta av avsnitt efter avsnitt känns bara dumt.

Däremot är jag betydligt mer missnöjd med årets Blogg 100-projekt. På nittio dagar har jag producerat lite drygt 50 blogginlägg. Det ser jag som mer oroväckande än tidsplaneringen för hela projektet.

Framför oss har vi nu några viktiga datum. Den 22 juli går filmen Star Trek Beyond upp på bio. I september är det 50-årsjubileum för hela Star Trek-företeelsen, och i januari nästa år så är det dags för en ny tv-serier. För min egen del har jag bestämt mig för att fortsätta att se resten av serien i den ordning de sänts på tv. Det vill säga varva The Next Generation och Deep Space Nine. Tror att omväxlingen blir bra, även om det kommer att bli rörigt när jag ska titta på avsnitten. Men min fråga till er veteraner där ute är nu – går det att fuska med filmerna och se dem lite i förväg? Det skulle ju vara kul att ha sett alla filmer som gjorts när det är dags för premiären av Beyond i sommar.

Star Trek: The Next Generation. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 228 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtiofjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.

 

 

 

 

På uppdrag i Cannes.

Nej, den senaste tidens tystnad beror inte på att jag har gett upp, hoppat av, lagt ner. Jag är på filmfestivalen i Cannes och jobbar häcken av mig med intervjuer, visningar och program. Men visst finns Star Trek närvarande, även här. Utanför Hotel Carlton har man klätt in en av entréerna på ett ytterst smakfullt trek-sätt. Enjoy min dokumentation!

 

 Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 216 tv-avsnitt. Det här är också mitt trettionionde inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

Statistikextra: Star Trek The Next Generation, säsong 4 – i siffror.

tng the loss 5

Som vanligt när jag avslutat en säsong så lämnar jag ordet åt en av bloggens toppkommentatorer, LDL, och hans statistikbonanza över avsnitten som kommit och gått. Varsågod! /R. 

tng betyg 0331

Så var ännu en säsong avklarad i det här projektet, den här gången TNG Säsong 4. Det är nu vi får se om vi kommentatorer och fansen i allmänhet har haft rätt om att TNGs bästa år började i.o.m. Säsong 4.
Grafer för TNG
Jämförelse av medelbetyg mellan serier
Medelbetyg för S04: 6,85 (S03: 6,42)
Median för S04: 7 (S03: 6)

medelbetyg komplett 0331
Först och främst måste vi konstatera att det inte bör vara lätt att slå alla tidigare säsongerna på fingrarna, för om vi sätter de här förväntningarna i perspektiv så krossade Säsong 3 de tidigare säsongerna i TNG och slog dessutom alla andra betygsatta säsonger. Även om de första två säsongerna av TNG och TAS rent allmänt inte hålls så högt i jämförelse med allt annat så inkluderar ju det också två säsonger av TOS. Allt det slog alltså Säsong 3. Och nu förväntas Säsong 4 höja på ribban ytterligare.

tng betyg 0331
Som tur för oss kommentatorer som vill ha någon trovärdighet kvar – efter att ha sagt att TNG S02 iaf var bättre än S01, vilket Roger kom fram till var felaktigt – så klarade Säsong 4 av att leva upp till förväntningarna i Rogers ögon. Säsong 4 slog med god marginal Säsong 3s relativt imponerade medelbetyg med nästan en halv poäng, samt dess medianbetyg med 1 poäng. Det låter kanske ganska lite, men med tanke på att det var den klart bästa betygsatta säsongen hittills i projektets gång och att alla värden är utslagna över 26 avsnitt per säsong, så är det faktiskt en ganska ordentlig marginal.

medelbetyg komplett 0331
Säsongen började väldigt starkt med ett par åttor, som höll medelbetyget på samma värde och gjorde inledningen av Säsong 4 till den starkaste vi sett hittills. Det följdes dock av en liknande sekvens av sexor i betyg, vilket sänkte medelbetyget drastiskt till ett fortfarande relativt högt 6,83. För att sätta det medelbetyget i perspektiv så tangerade det Säsong 3s högsta punkt, som kom efter samma antal avsnitt. Till skillnad från Säsong 3 så gick Säsong 4s medelbetyg återigen uppåt och nådde ungefär halvvägs igenom säsongen 7,17.
Det kan se konstigt ut, då Roger inte tyckte att det fanns några riktiga toppavsnitt (9+/10) i Säsong 4, till skillnad från de flesta av de tidigare säsongerna som vi jämför med. Men Roger tyckte faktiskt inte att det fanns några riktiga toppavsnitt så här långt in i Säsong 3 heller och det var bara i slutet på den säsongen som det kom ett sånt avsnitt. Istället var det Säsong 3s jämnhet som var dess största statistiska styrka och det ännu mer fallet med Säsong 4. Så här, halvvägs igenom Säsong 4, så hade alla avsnitt betygsatts mellan 6/10 och 8/10 och betygsfördelningen lutade oftast mot de högre betygen i det spannet.

tng qpid 4Andra halvan av säsongen blev aningen mer ojämn, med fler sexor och höll säsongens medelbetyg strax över en sjua. Det blev i den här delen av säsongen även några enstaka avsnitt som fick sämre betyg än en sexa, däribland säsongens sämsta avsnitt 4×20 Qpid(3/10). Det avsnittet sänkte definitivt medelbetyget klart under en sjua och även om det fanns små tendenser på att medelbetyget försökte gå uppåt igen så höll det fortsatt större antalet sexor kvar medelbetyget på ungefär den nivån hela vägen. Trots detta och trots att slutet på den konkurrerande säsongen – Säsong 3 – gick starkt uppåt på slutet så var som sagt medelbetyget för Säsong 4 klart bättre.
Om jämnheten var Säsong 3s största stryka, så var Säsong 4 ännu bättre på den punkten. Medan betygsfördelningen för den föregående säsongen höll sig nästan helt i spannet 5-8, med den högsta punkten på fördelningskurvan på en sexa, så höll sig den här säsongen nästan helt inom spannet 6-8. P.g.a. den lite mer ojämna andra halvan av säsongen så blev det en liten fördelningstopp på en sexa, men den högsta punkten på fördelningskurvan låg ändå på en åtta. En klar förbättring alltså.
tng drumheadI.o.m. förra säsongen så började jag ju att betygsätta avsnitten själv, av ren nyfikenhet. Ännu en gång har jag därmed analyserat vad jag själv tyckte om den här säsongen. Även för mig var tydligen Säsong 4 bättre än Säsong 3, då mina betyg gav ett medelbetyg på 6,96 (S03: 6,69). Precis som för förra säsongen så är mitt medelbetyg alltså lite högre än Rogers, men inte mycket. Det fanns lite avsnitt här och där under säsongen där vi tyckte lite olika, men kort och gott så tog skillnaderna mestadels ut varandra. Den allra största anledningen till att mitt medelbetyg blev något högre till slut var avsnittet 4×21 The Drumhead (7/10), som jag gav 10/10 då det är ett av mina favoritavsnitt.
Mer intressant, iaf för mig, var att vi kan återkoppla härifrån till något som jag skrev om Säsong 2. Jag mindes ju Säsong 2 som snäppet bättre än Säsong 1, men det visade sig på Rogers betyg att så inte var fallet trots att den hade ett par väldigt bra avsnitt, framför allt då Säsong 2 var väldigt ojämn. Jag teoretiserade då någonting i stil med att man kanske minns längre sekvenser av avsnitt i en serie bättre om de har riktiga höga toppar här och där, även om de generellt är ojämnare och har sämre medelbetyg. Jämfört med sekvenser som är jämnare, men allt som oftast ligger på en ganska ljummen nivå och inte har de där höga topparna.
När jag tittade igenom mina betyg för Säsong 3 och tittade framåt mot avsnitten i Säsong 4, så tänkte jag att det förmodligen skulle visa sig vara fallet att jag tycker att Säsong 3 är minst lika bra som Säsong 4. Enligt mig hade nämligen Säsong 3 flera riktiga toppavsnitt (9+/10), där jag bara tycker att Säsong 4 hade ett. Därmed mindes jag Säsong 3 mer positivt. Men här sitter jag med fakta, betyg som jag själv har delat ut, och resultatet är alltså att Säsong 4 tydligen är klart bättre. Förvånande, men det stämmer iaf in i min teori.😛
Bästa avsnitten i TNG S04:

tng Best of Both Worlds 2 2
8/10 – The Best of Both Worlds: Part II (4×01)
8/10 – Family (4×02)
8/10 – Future Imperfect (4×08)
8/10 – Data’s Day (4×11)
8/10 – The Wounded (4×12)
8/10 – First Contact (4×15)
8/10 – Night Terrors (4×17)
8/10 – Identity Crisis (4×18)
8/10 – The Host (4×23)
8/10 – In Theory (4×25)
Sämsta avsnitten i TNG S04:

tng qpid 7
3/10 – Qpid (4×20)
5/10 – Galaxy’s Child (4×16)

Det här är mitt tjugofjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.  Även om det nog räknas som fusk att publicera någon annans inlägg. 

Startrekathon i ett år: en lägesrapport

blogg100I

dag träffade jag mina kompisar från Lundellbunkern i en studio på Sveriges Radio. De är lite lättade, märker jag. I morgon, onsdag, är det dags för sista delen i deras poddprojekt Lundellbunkern. Där har de lyssnat igenom Ulf Lundells samlade produktion, i form av en jättemegabox, och sedan poddat om varenda skiva – samt gjort en del extrapoddar där de pratat om hur det varit att lyssna igenom alla Lundells låtar och göra en podd av det. Totalt kommer det att bli 69 avsnitt som de producerat under tre månader. Men onsdag kväll är det slut. Över. Done with.

Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk. Jag har hållit på i ett år och har nätt och jämnt kommit igenom en fjärdedel av mitt eget bunkerprojekt. På ett år har det blivit 241 blogginlägg (inräknat det här) och jag har skrivit om 183 avsnitt av olika Star Trek-serier och om fem långfilmer. Och så en del böcker, skivor, podcaster och fansajter. För Star Trek-universumet är ju otroligt rikt. Så rikt att jag på sista tiden försökt prioritera tv-avsnitten för att överhuvudtaget komma någonstans i min startrekathon. Fortfarande tänker jag spurta de sista månaderna fram till 50-årsjubileumet den 8 september, som var min ursprungliga deadline. Men alternativa scenarion har också börjat föresväva mig. Som att avsluta det här projektet i början av 2017 i stället. När den nya Star Trek-serien ska börja.

Och, för tydlighetens skull. Det är inte att projektet är över som jag är avundsjuk på, när jag ser mina Lundelbunkerkompisars lättade anletsdrag. För jag tycker att det är sjukt kul att sätta mig in i allt som är Star Trek. Det är lättnaden jag är avundsjuk på. Att faktiskt få avsluta det här. För någonstans misstänker jag ju att jag kommer att skriva exakt ett sånt här inlägg nästa år, och sen nästa. För evigt tragglande mig igenom den totala produktionen av allt upptänkligt som är Star Trek 🙂

Förresten, utan glada tillrop från er läsare så hade det här förstås inte blivit något. Ni är mina medfångar i min Startrekathon-bunker. Och det känns bra!

I och med det här ger jag mig också in i #blogg100 på nytt (det vill säga, dagliga blogginlägg hundra dagar i rad). Det var det som gav den här bloggen en kickstart. Jag hoppas att det blir en repris på det.