Det blir en smula annorlunda blogginlägg nu, när Deep Space Nine byter karaktär och blir en sammanhängande historia för återstoden av säsongen. Mycket är ju sig likt från avsnitt till avsnitt numera. Från och med förra avsnittet är vi ju inne i The Last Chapter, en enda sammanhängande berättelse fram till slutet på hela serien. Men en del av de intriger som drog igång i förra avsnittet förändras en del redan här.
Profeterna hör av sig, även till Kai Winn
Bajors religiösa ledare Kai Winn slår sig in i handlingen i det här avsnittet. En av seriens mest osympatiska rollfigurer ges här ännu en chans att blanda samman sina personliga ambitioner och drömmar med den religion hon är en ledargestalt för. Winn är på Deep Space Nine när hon plötsligt får sitt livs första vision från Profeterna i maskhålet. De verkar inte nöjda med hur saker och ting utvecklas utan säger att Sisko har veknat och att de nu behöver just Winns hjälp. Men de här profeterna är lite… konstiga, känns det som. Även om de kommunicerar på samma fragmentariska och kollektivt framförda sätt som vanligt så känns det som att något inte är helt som det ska. Misstankarna besannas när Dukat, med sitt nya bajoranska fejs och kropp, söker upp Winn. Han låtsas vara en enkel bonde, men stämmer förstås också exakt in på den beskrivning som profeterna i Winns vision gett henne om vilken bakgrund en blivande vägvisare skulle ha. Så det var förstås de onda Pah-vålnaderna som kommunicerade med Kai Winn i den där visionen. Winn själv däremot anar ingen som helt oråd, hon tror ju att hon äntligen fått sitt stora erkännande från profeterna. Så till sig är hon över det här att hon tillåter sig själv att släppa ut håret, berätta för Dukat vad hon heter i förnamn och avsluta det hela med lite myzkramande med den som hon tror är en profetclearad bajoransk bonde.
Sisko gifter sig
Winn var egentligen på Deep Space 9 i ett helt annat ärende. Hon hade hört att någon annan präst blivit bokad för att viga Sisko och Kasidy, och ville nu se till att manövrera ut alla medtävlare för att själv få ta över det prestigefyllda bröllopsuppdraget. När hon träffade Sisko för att diskutera frågan var hon så uppe i sitt eget maktspel att hon inte ens märkte att han var helt deprimerad och konstig. Definitivt inte en glad, blivande brudgum. Sisko var nämligen just då i valet och kvalet kring hur han skulle göra med bröllopet. Profeterna i maskhålet har ju avrått honom å det bestämdaste, men när Sisko försökte förklara situationen för Kasidy blev hon tvärarg och gjorde typ slut.
Till sist bestämmer Sisko för att skita i profeterna och välja lyckan i stället. Man rafsar ihop en enkel, snabb bröllopsceremoni för de allra närmaste. Men in i det sista blir Sisko hemsökt av profeten som ser ut som Siskos morsa. Precis när Sisko ska trä ringen på Kasidys finger så får han en ny avskräckande vision. Sisko driver dock tesen att profeterna inte fattar hur kärlek funkar, och att allt kommer att gå jättebra med det här äktenskapet. Vi får väl se hur det går med det.
Worf och Ezri får en fnurra på tråden, medan Dominion och Breen gillar varandra jättemycket
Det är också fortsatt romantiska förvecklingar mellan Worf och Ezri. De låg ju med varandra lite oplanerat i förra avsnittet, men när de två nu är fångar hos Breen-folket så är det fortfarande lite otajt stämning. Att Ezri drömmer och yrar om doktor Bashir flera gånger är till exempel något som Worf inte direkt uppskattar. Inte när han precis har förklarat Ezri sin kärlek. De två utsätts för brutal behandling och olika minnesskanningar, men ett redan dåligt läge blir extremt uselt när Ezri och Worf inser att de ska ges bort som presenter till Dominion. Breen och Dominion är nämligen i full färd med att bilda en gemensam front mot Federationen och deras allierade, och de två utgör tydligen bröllopspresenten.
Men hur mår grundaren?
Dominion ligger dock lite risigt till på vissa sätt. Den kvinnliga Grundaren som leder Dominionstyrkorna i alfakvadranten börjar nämligen se riktigt risig ut. Hon flagnar liksom.
Bra tempo på allt i det här avsnittet, utom en del av scenerna med Dukat och Kai Winn. Dukat håller fortfarande på att locka Winn i sin fälla, och det tar en massa tid och ombesörjer såväl fjäsk som hångel. Den segaste bihandlingen, som tyvärr också får ta mest plats. Som jag har nämnt tidigare så är ju inte Dukat en av mina favoritkaraktärer i serien, så det är lite som tv-dramatikens motsvarighet till naglar mot svarta tavlan att behöva se de här två bli nojsiga med varandra.
Betyg: 7/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 7, avsnitt 18/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 596 tv-avsnitt.
Funderar lite på det där med äktenskapet som institution inom Federationen. De är på många sätt och vis “progressiva” i vår bemärkelse, men den konservativa bastionen äktenskapet tycks istället starkare än någonsin. Det är alltså först då det börjar pratas husbygge som det hela kommer på tal, man kan alltså inte bo ihop innan man gifter sig. Det var aldrig helt uttalat mellan Worf och Dax, men man såg i alla fall aldrig någon gemensam lägenhet innan de gifte sig. I Voyager däremot så visades det rent ut – Tom klagade på att Torres hade ändra temperaturen i lägenheten då de precis gift sig (eller ja, det var ju deras kopior då) och sa något om “nu när vi ska bo ihop så…”
Sen är det ju bara helt rätt att de två superskurkarna Winn och Dukat får sina öden sammanvävda i det här avsnittet. Älskar att hata dem båda och att de förenas med en kyss inför upptakten är ju bara för bra.
Och så börjar internhumorn sprida sig hos manusförfattarna. Tänker på hur Dax trött förklarar för Worf om hur deras flyktförsök misslyckats.
– Worf… “Vakt, min cellkamrat är sjuk”-tricket funkade inte. Inte din “Jag gör ett verktyg och kortsluter dörren”-idén heller.
Fick mig att fnittra i alla fall. Men kan ju också vara ett tecken på att serien närmar sig sitt slut…
Ja, det var väldigt skönt att de ändå till sist lät oss förstå att de var medvetna om att många av tricken för att ta sig ur en cell faktiskt är hämtade från Musse Pigg-äventyr. Bra kommentar kring äktenskap, även om man till viss del kanske kan se Dax och Worfs relation som präglad av konventionerna kring klingonska äktenskap, kanske? Hur som helst ett fenomen som det egentligen inte riktigt talats om eller analyserats i serierna. Antingen är det tonårskåta dejtingfantasier som hos Kim, promiskuitet som hos Riker och Paris, eller stenhård monogami. Jag menar Janeway har ju inte tillåtit sig själv göra ett enda sexuellt snedsteg, trots att hon redan blivit dumpad av sin snubbe.