ENT: Acquisition. Ferengipremiär i Enterprise.

Vad är dealen? 

Ferengierna gör sitt första fysiska framträdande i Enterprise och Star Trek-tidslinjen i Acquisition, men utan att ordet “ferengi” någonsin används. Antar att det var ett lite halvhjärtat försök att komma undan att avsnittet fuckar upp Star Trek-kanonen. Ferengierna försöker i varje fall plundra Enterprise, men misslyckas på grund av sin egen girighet och Archers list. Det vill säga, ungefär samma handling som vi alltid ser när ferengier försöker genomföra en stor kupp.

Enterprises version av ferengier är mer lika de som vi träffade i The Next Generation än den något gulligare upplagan som rasen utvecklades till under Deep Space 9 – någotsånär korrekt enligt tidslinjen, alltså. För här de på nytt ondskefulla, förslagna och brutala. Att söva ner hela Enterprises besättning för att kunna plundra skeppet är onekligen ett rätt grovt tilltag, men vi får också veta att de helt kallt överväger att sälja besättningens kvinnorna som slavar. Och lite extra det creepy känns fascinationen vid T’Pols öron, som de tafsar på när hon är medvetslös.

Det finns bara en enda i Enterprisebesättningen som inte tuppat av som en effekt av sömngasen. Det är Tucker, som suttit isolerad inne i skeppets desinfektionsrum och därmed skyddats från sömnmedlet. När han till sist tar sig ut försöker han rädda besättningen med hjälp av Archer (som ferengierna väcker för att fråga ut om var han gömmer sitt guld) samt T’Pol (som Tucker väcker med någon form av motgift som han snor från ferengierna). I planen ingår också att Archer försöker få den lägst rankade ferengiern, Krem, att göra uppror mot sina plågoandar.

Och gissa vem som spelar den där Krem. Jodå, Jeffrey Combs är tillbaka! Igen!! Han var ju nyss den arga andoriern Thy’lek Shran (förutom att han spelade flera roller han i Deep Space Nine). Och Ethan Phillips som spelade Neelix i Voyager gör också han comeback iförd en ferengimask.

Några nya kontakter? Ferengierna har ju varken Enterprisebesättningen eller människorna överlag träffat tidigare, bara hört talas om i ett tidigare avsnitt. Men någon ljuv musik uppstod inte vid det här mötet. Tror Archer kan börja ge upp det där med att umgås med andra folk i rymden. Det blir ju bara fel hela tiden. Galaxen är ett tufft ställe. Till och med för hundar.

Vårdslöst beteende? Man kanske inte ska ta ombord främmande föremål, som eventuellt innehåller sömngas? Säkerhetsprotokollen ombord på Enterprise verkar ha gigantiska brister.

 Matvanor: En av ferengierna plundrar mässen. Han gillar inte hur sallad luktar, men desserterna kastar han ner i påsen där han samlar sitt byte.

Sexytime: Ingen ska säga att den här serien inte är noga med att fördela exponeringen och objektifieringen mellan könen. Den här gången är det Tucker som tillbringar kanske en tredjedel av avsnittet iförd linne och kallingar. Den klädseln ställer till med lite problem när han väcker T’Pol från hennes djupa dvala. Hon får lite våldtäktsmansvibbar – vet inte om Tuckers svar är så lugnande: “Just because a guy’s in his underwear you think the worst“.

Annars är det förstås ferengierna som står för den erotiska fixeringen i det här avsnittet. De är djupt besvikna på människornas öron, men T’Pols verkar väcka deras intresse. T’Pol tvingas dessutom att massera lite ferengiöron innan hon lyckas golva sin fångvaktare genom ett sånt där vulcangrepp.

Ordväxlat: Det kanske mest legendariska med det här avsnittet är kanske ändå att det tar fem och en halv minut innan vi hör engelska talas. Och ferengiernas snack innan dess är inte ens textat. Det är uppenbart att programmakarna börjat bli lite kaxiga nu.

MUK: Lahje. Sapa-moul!
KREM: Ehj saf-rey tomen-dee.
MUK: Konah see-oh-mahj irr zoon.
(Krem spots T’Pol lying against the bulkhead.)
KREM: Ooo. Senpa tah-moy. Lorala rrela. Latinum soun teyvalah.
MUK: Ulis tenda vool.

Det här kändes precis som…

Jag gillar förstås anslaget, med oöversatta samtal på ferengi. Samt en intrig där alla ombord ligger utslagna och hjälplösa (även om vissa av deras liggande positioner inte känns helt realistiska). I övrigt borde väl det här kategoriseras som ett retro-avsnitt, där man både plockar upp en av publikens favoritaliens och några gamla skådisar från förr. Har nu också börjat känna att den här seriens huvudsyfte mer och mer verkar vara att bli en officiell prequel, där olika origin stories ska tryckas in (även om det i det här fallet innebär att man måste sno first contact med ferengierna från The Next Generation).

Jag roades av Acquisition, även om det kändes som om intrigen gick på tomgång ibland. Serieskaparna har fortfarande oväntat svårt att få till några vettiga b-handlingar som kan öka tempot. Plus att greppet med att någon ska överlista en dum men girig ferengi alltid känns lite….lättköpt. Hade ferengierna varit så här lättlurade borde de ju aldrig ha lyckats med att bygga upp sin rikedom och teknik. Men som puttrig Star Trek-underhållning med tydliga nostalgivibbar var väl det här högst ändamålsenligt.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 681 tv-avsnitt.

VOY: Inside man. Det med det ferengimanipulerade Barclayhologrammet.

Och så var Barclay och Deanna Troy tillbaka med ett tredje gemensamt framträdande i Voyager – jag som tyckte att det började bli lite tjatigt redan förra gången. Jag menar, man kanske kunde ha tryckt in någon annan gullig från The Next Generation-universumet istället för att fortsätta med just de här två. Dessutom tycker jag att det är lite olustigt med vibben som finns mellan Troi och Barclay. Hälften av tiden uppför hon sig som om han är en farlig stalker, andra hälften flirtar hon och avbryter semestrar och allt möjligt för att få hänga med Barclay. Är han Trois patient, bästis eller blivande älskare? Och är hon och Riker numera officiellt ett par eller bara relationsanarkister? Ja, ni ser. Jag kan uppenbarligen inte bestämma mig för om jag tycker att det är för mycket av Barclay/Troi i Voyager, eller om jag vill ha dedikerade avsnitt som bara handlar om deras relation.

Inside man börjar med att Federationens månatliga datapaket helt och hållet tas upp av en enda grej, ett helt Barclay-hologram. En gåva som säger att han kommer med lösningen på alla Janeways problem. Man har kommit på ett sätt för Voyager att genom ett veck i rymden ta sig tillbaka till alfakvadranten på bara ett ögonblick. Viss skepsis uppstår dock kring förslaget, Paris är till exempel tveksam och hololäkaren ser brister i det vaccin som ska skydda besättningen från strålningen de utsätts för under hoppet i rymden. Själv tänker jag mest på att det här hologrammet inte är särskilt likt Barclay alls – det är självsäkert, roligt och underhåller besättningen med roliga imitationer av bland annat kapten Janeway. Det enda som verkar vara in character är han mer creepy drag, sättet han kollar in Seven of Nine och hennes supertajta outfit, till exempel.

Den blicken tolkar jag dock lite fel, visar det sig. Hologrammet är nämligen manipulerat och förändrat av ett gäng ferengier som är ute efter att kidnappa Seven of Nine. Man vill åt hennes nanosonder, som man tror kan inbringa mycket pengar i alfakvadranten. Och man övertalat en dabo-flicka att låtsas vara Barclays flickvän för att komma åt infon om hur man kan röva bort Seven. Stackars Barclay – alltid otur i kärlek.

Det pågår alltså aktiviteter på tre ställen samtidigt. På Voyager förbereder man sig inför hoppet genom rymdvecket, ovetandes om att man är lurade. På ferengiernas skepp räknar man på de öronlobsförstoringar som man kan skulle kunna kosta på sig om affären går i hamn (det här här riktigt nasty ferengier, för övrigt – så här otäcka och frånstötande tror jag inte att de varit sedan början på Deep Space Nine). På Jorden försöker man samtidigt komma på ett sätt att avstyra ferengiernas plan.

Upplösningen är kanske lite väl banal för min smak: Barclay låtsas vara sitt eget hologram och får genom ett videosamtal ferengierna att dra sig ur projektet. En inte helt lätt uppgift, men genom att hota med en kapten Janeway på krigsstigen, försedd med nya vapen från deltakvadranten så går det ändå vägen. Det riktiga Barclay-hologrammet gör däremot ett försök att avsluta affären på egen hand. Han kidnappar Seven och drar iväg mot vecket i en livbåtsskyttel. Först efter att kapseln landat i alfakvadranten så inser vi att Voyager lyckats transportera över Seven och hologrammet i sista sekunden (ett grepp som eventuellt också överanvänts på sistone i serien – en tätt återkommande Star Trek-version av en Deus ex machina).

En viss känsla av upprepning infinner sig när jag ser Inside Man det var ju så sent som i förra avsnittet som någon stal hololäkaren, och nu är det alltså Seven of Nines tur (inte heller det för första gången). Men jag tycker samtidigt att man döljer det repetitiva ganska väl. Insåg att jag faktiskt var engagerad på allvar i riskerna som Voyager skulle utsättas för om man verkligen for in i det där vecket. Samtidigt är det kanske talande för avsnittets brist på nerv att scenen jag minns allra bäst är den som utspelas på en strand med en massa olika aliens som badar tillsammans. Den kändes ovanligt lyxig för en serie som mestadels ju utspelas på ett och samma rymdskepp.

Ett extra tack för det här avsnittets mest katastrofala Netflix-översättning, Morale Officer blev moralist. Som det kan gå.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Voyager. Säsong 7, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 642 tv-avsnitt.

DS9: The Magnificent Ferengi. Det där Quark ska frita sin morsa från Dominion.

Jag brukar med ojämna mellanrum lyssna på podcasten This Week in Trek. Den består ju mestadels av två nördmän som varje vecka sitter och pratar med varandra om allt som är Trek (till sina Discovery-poddar har man faktiskt plockat in två kvinnor också – vilket ger lite välbehövlig omväxling). I varje avsnitt brukar man noggrant gå igenom ett gammalt avsnitt, och jag har för mig att den ene av herrarna, Darrell Skeels, suckar uppgivet varenda gång man kommer till en Ferengiepisod. Han tycker verkligen att de är skräp, och jag har nog inte riktigt förstått varför. Förrän nu. För i och med The Magnificent Ferengi känns det både som att det finns tillräckligt många av renodlade Ferengiäventyr för att kalla det en egen sub-genre. Och tillräckligt med underlag för att döma ut den.

The Magnificent Ferengi var ett så pass dåligt avsnitt att jag i ren panik lyckades somna ifrån det första gången jag försökte kolla. Jag som trodde att Deep Space Nine hade nått sitt lågvattenmärke lite tidigare under den här säsongen, med spegeluniversums– och bröllopsavsnitten. Men det här! Kommer jag någonsin att kunna se en ferengi igen utan att rysa av obehag? Och kommer jag att kunna lyssna på Iggy Pop efter det här? Han spelar ju en vorta i det här avsnittet. I och för sig den överlägset bästa rolltolkningen i hela avsnittet, men ändå.

För The Magnificent Ferengi är ett slags komediactionäventyr där Quark, Rom och Nog ledar en grupp ferengier för att frita en fånge hos Dominion. Och det är inte vilken fånge som helst, utan Quarks och Roms morsa Ishka (det är dock inte helt klart om det är kärleken till familjen eller stormagusens belöning som motiverar de två att ge sig ut på den här räddningsexpeditionen). Och det kanske är värt att nämna att ferengimorsan har blivit tillfångatagen av Dominion på vägen hem från ett loblyft på Vulcan. Lustifikationerna tar liksom aldrig slut, eller hur?

Med sig på expeditionen har Rom och Quark ett gäng mer eller mindre kvalificerade kompanjoner: Nog (som fungerar som överambitiös organisatör), Leck (en mordisk snubbe som är mer intresserad av att få ta livet av folk än pengar – något mycket ovanligt bland ferengier) och kusinen Gaila (vapensmugglaren från Business as usual som nu hamnat i finkan). Lite mot sin vilja tvingas de också ta med sig Quarks ärkefiende Brunt (den finansielle likvidatorn som vi senast såg i Ferengi Love Songs) – han har nämligen ett skepp, en viktig detalj om man ska försöka frita någon en massa solsystem bort.

Eftersom det ganska snart visar sig att det här gänget verkligen suger som beväpnad insatsstyrka, så inser man att dt nog är genom förhandlingar man har störst chans att kunna få Ishka fri. Genom Kira lyckas man lyckas få loss vortan Keevan (han som Sisko tillfångatog på den där nebulosaplaneten) och ska använda honom som bytesvara. Keevan själv är dock inte särskilt upphetsad över att få komma hem igen. Han borde tydligen ha tagit livet av sig snarare än bli tillfångatagen av Federationen, så det enda som väntar honom hemma är tortyr och avrättning (han är faktiskt riktigt bra spelad av Christopher Shea).

Keevan hade inte behövt oroa sig för vad som skulle hända när han överlämnats till Dominion. Gaila råkar skjuta ihjäl honom redan innan fångutväxlingen ägt rum. För ovanlighetens skull i Deep Space Nine är det här ett humoristiskt dödsfall – även om Keevan är ett ärkesvin som själv glatt offrat massor av Jem’Hadar-soldater för att överleva så känns det här som en rätt tydlig genrekrock med resten av serien. En av flera.

Nog löser i varje fall problemet med den döde vortan genom att koppla in elektroner i Keevans kropp. På det viset kan han fjärrstyra Keevans kropp som en slags robot. Tricket fungerar tillräckligt länge för att lura Dominiontruppen, och Quark och de andra kan lämna fångutväxlingen med både Ishka och Iggy Pop-vortan ombord på sitt skepp – den sistnämnde som deras fånge, då.

Actionkomedi, alltså. Med lite buskisinslag. En inte helt bekväm genre för mig, oavsett hur medvetna eller omedvetna referenserna till De sju samurajerna och 7 vågade livet var när man knåpade ihop det här avsnittet. Och, helt ärligt, det här är ju faktiskt ett mindre haveri. Visst finns det några ljusglimtar här och där, men mest känns det tondövt. Mest för att The Magnificent Ferengi inte alls passar ihop med den plats resten av serien befinner sig på just nu, i varje fall inte med den ambitiösa inledningen av säsongen. Deep Space Nine känns som en serie som hela tiden letar efter sin identitet, och kränger extremt mycket år olika håll på färden. Ibland blir det till lysande avvikelser. Ibland blir det platt och konstigt. Som här.

Betyg: 2/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 6, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 522 tv-avsnitt.

VOY: False Profits. Det med ferengier i Deltakvadranten.

voy false profits 6.jpg

Det måste ju ha varit en mörk dag för alla ferengihatare där ute när False Profits sändes. Här hade de gått och känt sig trygga med Voyager. Oavsett vad de tyckte om serien, så känns ju ändå deltakvadranten som något av ett skyddat reservat. Inte fan skulle väl någon ferengi kunna dyka upp där? Men då verkar man ha glömt konstiga saker från tidigare i den här serien, som till exempel att flyglegendaren Amelia Earhart faktiskt var med i Voyagers allra första säsong. Det vill säga: allt kan hända i deltakvadranten. Allt.

Nu är det ju inte så många som är ferengi-hatare. Tvärtom, att de dyker upp i det här avsnittet beror på en direkt begäran från producenterna. Man ville ha ett avsnitt med humor, och dessutom kunna åka lite snålskjuts på våra storörade vänners popularitet. Just i det här fallet är förekomsten av ferengier dessutom en snygg återkoppling till The Next Generation-avsnittet The Price, det som handlar om en auktion på ett maskhål. I slutet av det avsnittet blir en ferengisk rymdskyttel ofrivilligt kvar i deltakvadranten när det visar sig att maskhålet man testar är helt instabilt och opålitligt.

Nu, några år senare, visar det sig att inte ha gått någon direkt nöd på ferengierna som blev lämnade kvar. De hade turen att kraschlanda på en planet där man hade en religiös profetia om gudar som skulle komma från himlen. Så efter att man installerat sig var det bara att förverkliga en ferengisk idealstat i sitt nya hemland. Vilket i praktiken alltså innebär att de två ferengierna kan roffa åt sig allt av värde.

Jag tyckte ganska snart att det var något bekant med rösten hos ferengin Kol, och efter ytterligare en stund kom jag på att han spelas av Leslie Jordan. Denna hysteriska komiker är kanske mest känd för sin insats i rollen som den korte, ettrige och homofobiske bögen Beverly Leslie i komediserien Will & Grace. I False profits lyckas han verkligen gå igenom sin mask. Det är mycket Jordans förtjänst att jag gillade det här avsnittet så mycket.

voy false profits 5Voyager upptäcker ferengierna och deras lilla inkomstbringande koloni när de är på jakt efter det där maskhålet – och ett sätt att kunna styra det så man kan ta sig hem. När Janeway sedan får reda på hur ferengierna utnyttjar folket på planeten så blir hon riktigt förbannad. Till skillnad från i The Chute så anser sig Janeway den här gången ha mandat att ingripa för att stoppa ferengiernas vanstyre. Hon tänjer ännu en gång lite på reglerna, för att få till det som hon själv vill. Men här blir hon för en gångs skull själv överlistad. Tyvärr (eller vad man nu ska säga) så lyckas ferengierna överlista sig själv också. När de två ferengierna lyckats fly med sitt skepp så skickar de ut en gravitonpuls för att inte bli tillbakatransporterade till Voyager. Det gör dessvärre också maskhålets ännu mer instabilt.  Det slutar med att de två ferengierna på nytt dras in i den där interstellära vindtunneln, och den här gången är det omöjligt att säga var de kommer att spottas ut. Och ytterligare en chans att ta sig hem snabbt har gått om intet för Janeway & co.

För den som gillar ferengi-estetik finns det ett och annat att gotta sig över i False profits. Som när ferengierna får sina underlydande på planeten att ropa “Greed is eterna” i kör. Eller när en fattig man som behöver mat och medicin istället får med sig ett ex av ferengiernas bibel Rules of Acquisition (som han dessutom får betala för) samt rådet att gå hem och exploatera sin familj lite mer effektivt. Scenen där de två ferengierna och en till ferengi maskerad Neelix håller på att eldas på bål känns också legendarisk. Trots att döden är på ingående så vägrar Ferengierna att hetsa upp sig. De pratar hellre om sällskapsspel och pratar om sina vinster än att inse stundens allvar.

KOL: Arridor?
ARRIDOR: What is it now?
KOL: We had seven years of pure profit.
ARRIDOR: We did, didn’t we?

Det här är ett lättsamt och kul avsnitt, utan att för den delen bli sådär fånigt som Star Trek kan bli ibland. Jag håller alltså inte med avsnittsregissören Chris Bole som tyckte att han gick för långt med det komiska. Jag har sett mycket tramsigare Star Trek-avsnitt än det här, och om det nu ska vara fars så kan man ju med fördel göra det när ferengierna är inblandade. De har liksom inget ansikte att tappa. Genomnöjd med det här avsnittet, faktiskt.

Betyg: 8/10. 

Voyager. Säsong 3, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 441 tv-avsnitt.

DS9: Little green men. Det där Quark och de andra kraschlandar i Roswell. På 40-talet.

ds9 green men

I all sin enkelhet är faktiskt det här avsnittet smått genialiskt. Att koppla samman Deep Space Nine med myterna och konspirationsteorierna kring Roswellincidenten 1947 blir svinbra. Här får vi äntligen reda på hur allt hänger ihop. Att de små gröna männen som störtade i New Mexico i själva verket var ferengierna Quark, Rom och Nog som rest tillbaka i tiden efter att deras rymdskepp utsatts för sabotage.

ds9 green men 2De tre vaknar upp i ett undersökningsrum som fångar hos den amerikanska militären. Armébossarna vet inte riktigt vad man ska göra med utomjordingarna, och några trevande försök till kontakt uppstår (bland annat den famösa scenen där människorna härmar alla Quarks rörelser, som till exempel slå sig själv i pannan). Problemet är att ferengiernas universalöversättare strejkar. Jag visste faktiskt inte att de satt i öronen – fast alla andra platser vore ju i och för sig märkligare.Här uppstår ett av de få stunder i serien då vi för en gångs skull får vi faktiskt höra hur människor ofiltrerat uppfattar ferengiernas språk, och tvärtom. Sedan är det en annan sak att jag inte förstår en apparat i örat kan göra så att även människorna förstår ferengiernas snack. Jaja, jag släpper det.

ds9 green men 4När översättarna väl börjar fungera så reagerar våra ferengiska vänner ytterst olika på den prekära situation man hamnat i. Quark ser förstås genast möjligheter till affärer, och har redan planer på hur han ska göra sig en förmögenhet på att sälja modern teknik till 40-talets Jorden (och i ett senare skede också ta över ferengiernas territorium). Nog är den som har läst på om Jordens historia, och har redan blivit så pass Federationsindoktrinerad att han oroar sig för brott i tidslinjen (snygg passning när Nog upptäcker en rest från Siskos resa i tiden i sin guidebok om Jorden). Rom är den som kommer på de avancerade tekniska lösningarna som ligger bakom tidsresorna, för mest av allt vill han bara komma hem igen.

40-talets upplaga av mänskligheten må sakna en del tekniska landvinningar, men de känner igen en skitsnackare när de ser en. Quarks inte så diskreta försök att utnyttja sin situation gör att han snabbt hamnar i det föraktade bilförsäljarfacket. Att hota med att sälja sina idéer till ryssarna istället fungerar inte heller så bra, hade inte Odo varit fripassagerare på ferengiernas skepp så hade nog de tre antagligen slutat på obduktionsbordet. Men Odo dyker upp och hjälper till att fixa allt. Att han är så pass pepp på att sätta dit Quark för smuggling att han smyger sig ombord på hans skepp visar sig bli ferengiernas lycka. Liksom det faktum att de två människor som fått i uppdrag att ha kontakt med ferengierna visar sig vara fredsälskande typer som drömmer om en allians mellan planeter i framtiden. Sedan är det ju, trots allt, fortfarande lite märkligt att man alltid lyckas resa fram och tillbaka till exakt rätt plats i tiden i Star Trek –trots att själva resandet inte går att kalibrera. Men det får jag väl, eventuellt, också ha lite överseende med. Det skulle ju bli så enormt röriga storylines annars.

Den fjärde, lite roligare, säsongen fortsätter alltså med ytterligare ett smart och underhållande avsnitt. Det känns verkligen som om Deep Space Nine-skaparna släpper loss nu. Flera rätt så flippade manusidéer har blivit verklighet och experimentlustan verkar vara stor. Dock lite svårt för mig att avgöra om det här handlar om extremt gott självförtroende eller att serien befann sig under så pass mycket nedläggningshot att man bestämt sig för att förverkliga alla kul grejor man kommer på – må det bära eller brista.

Gillar också att man äntligen lyckats karaktärsutveckla ferengierna i serien nu. Quark har ju sedan länge fått nyanser och personlighetsdrag, men sedan det där jobbiga familjeavsnittet i slutet av säsong tre, så har även hans bror Rom blivit något annat än en korkad kliché. Han tar fajterna med sin bror allt oftare, framför allt när det gäller Nogs karriär inom stjärnflottan. Något avgörande har också hänt med Roms intelligens, en utveckling som gått så snabbt att man till och med kommenterar den i manus i det här avsnittet:

QUARK: When did you get so smart?
ROM: I’ve always been smart, brother. I’ve just lacked self-confidence.

Sista scenen i Little Green Men, där Odo drar iväg med Quark till arresten säger också något om Roms utveckling. Rom njuter av det där, och jag får känslan av att om han fick bestämma så skulle Quark aldrig komma tillbaka.

Är lite konfunderad när det är dags för betyg. Jag trodde att jag egentligen inte gillade tidsreseavsnitt, men det visar ju sig att det bara är dåliga tidsreseavsnitt jag har svårt för. Och just Deep Space Nine har lyckats väldigt bra med sina. Så även den här gången.

Betyg: 9/10

PS: Små, små delmål är viktiga för att hålla uppe discipinen i det här projektet. Så när jag nu kommit igång med skrivandet igen, kan det ju vara på sin plats att uppmärksamma mig själv och er om att jag I och med det här blogginlägget passerar jag 400-avsnittsgränsen (enligt min räkning åtminstone). Nästa mål som är inom räckhåll, är att ha mindre än hälften av Deep Space Nine kvar att skriva om.. Bara några avsnitt till så är jag där.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 400 tv-avsnitt.

DS9: Prophet Motive. Det där gudarna i maskhålet försöker få ferengierna att bli godhjärtade. Och Bashir förlorar en medicintävling.

ds9 prophet motive 3Jag vet inte. Det här avsnittet…det liksom bryter av en hel del mot den annars lite högtidliga hållningen som Deep Space Nine haft när det gäller Bajoransk religion och maskhålsrymdvarelserna. Så sent som i förra avsnittet så pysslades det en hel del med teckentydning och profetia-analyser för att försöka förstå hur man skulle hantera en komet som hotade att förstöra maskhålet. Efter att ha sett det här avsnittet undrar man varför inte Sisko helt enkelt bokade en tid hos de mystiska ljusvarelserna för att reda ut saker och ting direkt med dem istället för att försöka förstå en flera tusen år gammal profetia. För i det här avsnittet pågår det ju i det närmaste någon slags skytteltrafik till maskhålsvarelserna,, både Quark och stornagusen Zek är där och har möten och diskussioner och förhandlingar. Nästan som om de mystiska maskhålsvarelserna var någon man kunde åka och träffa så länge man passade de fasta mottagningstiderna, ungefär.

ds9 prophet motive 2Ja, premisserna i det här avsnittet är faktiskt så pass weirda att jag funderar på om de inte hade passat bättre för den där parodiboken Warped som jag skrev om i somras. I huvudintrigen anländer nämligen en personlighetsförändrad stornagus till Deep Space 9. Alla gamla karaktärsdrag är som borta, istället har han förvandlats till en generös person, som håller på att skriva om den ferengiska bibeln Rules of Acquisition från en kapitalismens katekes till en moraliskt uppbygglig skrift om givmildhet. Quark, som agerar värd åt stornagusen Zek, försöker i det längsta intala sig att det hela är en del av någon form av bluff. Men genom en vision han får när han hittar stornagusens orb så  inser han att det är varelserna i maskhålet som framkallat förändringen. Chockerade över ferengins ruttna karaktär gjorde de helt enkelt om honom. Återstår för Quark att åka till maskhålet och försöka rädda ferengiernas usla, giriga och pengatörstande samhällssystem. Och han lyckas. Genom att lova att aldrig mer kontakta maskhålsfolket. Inte världens mest avancerade förhandling, om jag får tycka till.

 

Först tänkte jag att det inte var särskilt gudomligt av varelserna i maskhålet att uppföra sig så här. Hjärntvätta stornagusen, och sedan förhandla med Quark om att ändra tillbaka honom igenl. Men sen funderade jag lite till, och kom fram till att det i och för sig var lite likt gudaberättelserna från antika Grekland och Romarriket. Är det den typen av gudar/aliens som finns i maskhålet så kan det bli ganska mycket action framöver. Väntar till exempel spänt på vem av rollfigurerna som egentligen är halvgud, och vem som kommer att få en ödesdiger giftpil i hälen. Ser fram emot en fortsättning på det här temat framöver (men håller kanske inte andan).

ds9 prophetB-handlingen är inte heller direkt seriens starkaste. Den handlar om att doktor Bashir blir rätt så nervös över att han gått till final i en stor läkartävling. Från att från början bara ha varit smickrad över att ha blivit nominerad så lyckas folk omkring honom hissa upp förväntningarna så han till sist tror att han har en chans att vinna – trots att priset vanligtvis brukar delas ut efter lång och trogen tjänst. Fattade inte poängen med storyn förrän jag läste backstoryn. Intrigen har fått sin inspiration från när The Next Generations sista säsong blev nominerad till en Emmy för bästa dramaserie. Även där lyckades folk bygga upp förväntningar, trots att man innerst inne visste att man var chanslösa.

Som helhet: ett lite för tramsigt avsnitt för min smak. Det här avsnittet var för övrigt det första som skådespelaren Rene Auberjonois (Odo) regisserade. Och som en liten bonus fick vi se Bashir och O’Brien kasta pil för första gången.

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 348 tv-avsnitt.

DS9: Heart of Stone. Det där Kira fångas i en stenlivsform och Nog vill söka till stjärnflottan.

ds9 heart of stone 4

Rubriken jag skrivit här ovanför är egentligen helt missvisande, för hela poängen med Heart of Stone avslöjas först under de sista minuterna av avsnittet. En avslutande twist som gör att det mesta som sagt och gjorts egentligen inneburit något annat.

ds9 heart of stone 2Men innan vi når så långt så är Heart of stone ett högst ordinärt avsnitt. Odo och Kira förföljer ett rebellskepp till en mystisk måne. Där springer de i tunnlar under jorden för att hitta skeppets pilot. Efter att de skilts åt för att leta var för sig blir Odo anropad av Kira, hon har fastnat i en sten. Eller, något som ser ut som en sten, men som är organiskt och sakta växer, och så småningom nästan omsluter henne. Odo försöker komma på något sätt att få Kira fri. Hon vill att han ska prata med henne. Ett desperat sätt att försöka glömma bort den där stenen som sakta håller på att omsluta hela hennes kropp. Det hela slutar ytterst dramatiskt när Odo till sist förklarar sin kärlek till Kira. Och hon säger att den är besvarad.

ds9 heart of stoneDet riktigt sorgliga är att Kiras ord inte har avsedd effekt på Odo. När hon säger att hon älskar honom, förstår han att något måste fel. Det svaret var så pass osannolikt att han inser att alltihopa var en bluff. Det är inte Kira han hängt med där i grottan, det är den kvinnliga überchangelingen från The Search. Alltså, en ur hans eget folk. Hon har valt att genomföra det här bedrägeriet för att försöka förstå varför Odo vill stanna hos människorna, istället för hos dem. Nu är hon nöjd, det hela som att hon drar slutsatsen att det hela egentligen handlar om att Odo är kär i Kira. Inte för ett ögonblick verkar hon ha funderat på en lite mer uppenbar orsak. Som att även en changeling kan ha lite svårt att förlåta att släkten kastade ut dem som ett ensamt barn i världsrymden.

ds9 heart of stone 5B-handlingen handlar, precis som i förra avsnittet,  på nytt om Nog, Jake Siskos ferengibästis på rymdstationen. Manusförfattarna verkar ha ganska stora problem med kontinuiteten när det gäller Nog. Efter att i förra avsnittet ha burit sig åt som en misogyn idiot, och bland annat försökt få sin dejt att skära upp hans mat, så har han den här veckan beslutat sig för att han vill bli den första ferengin i Stjärnflottan. Efter många om och men förstår till och med befälhavare Sisko att han menar allvar. För en ferengi som Nog, som är mer klipsk på teknik än affärer, finns det nämligen ingen bra plats i ferengiernas samhälle. Därför vill Nog göra något annat av sitt liv än passa upp på en sadistisk barägare (vilket ju är hans pappas jobb)

Berättelsen om Nogs förhållande till sin far, och avslöjandet av Odos stora kärlek till Kira är i sig intressanta, hjärtevärmande och fördjupande moment för rollfigurerna. Men särskilt spännande tv är det faktiskt inte. Paniken och det akuta i Kiras inlåsning bland all den där stenen hettar liksom aldrig till (trots att skådespelaren som spelar Kira ju faktiskt har grav klaustrofobi, på riktigt). Dessutom är den där stenen är verkligen ful som stryk. Nogs ambitioner är inte heller så imponerande. Jag menar, han verkar ju fortfarande lite för korkad för att någonsin kunna platsa i stjärnflottan.

Ett extra plus, däremot, för replikväxlingen om Vilix’pran. Äntligen en livsform ombord på Deep Space Nine som inte fortplantar sig exakt som människan…

SISKO: I see you’ve put in a request to reassign Ensign Vilix’pran from cargo inspection.
BASHIR: I think that would be best. Given his condition, I don’t want him coming in contact with any hazardous materials.
SISKO: His condition?
BASHIR: Vilix’pran is budding. His buds are undergoing individuation in just over a month.
SISKO: You mean he’s pregnant?
BASHIR: Twins.
SISKO: Reassignment granted. I’ll have make sure I offer my congratulations to the ensign next time I see him.
BASHIR: O’Brien and I are throwing him a baby shower in a couple of days. I think it would mean a lot to him if you were there.
SISKO: Are you getting him anything?
BASHIR: O’Brien’s building him a hatchling pond and I’ve put an order in with Garak for some new baby clothes.
SISKO: Count me in.
BASHIR: Aye, sir.

För övrigt ett måttligt engagerande avsnitt, för min del. Lite motigt nu att kollla på Deep Space Nine. Känns som gårdagens nyheter, jämfört med Voyager.

Och, förresten. Bara en sån där lite tråkig invändning från en som nu sett snart hälften av det här tv-seriekonceptet. En liten undran. Om man befinner sig nere i grottor på en geologiskt instabil planet på jakt efter en rebellpilot, är verkligen det första man gör att dela upp sig och gå var för sig genom grottorna?

Betyg: 5/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 344 tv-avsnitt.

DS9: Rules of Acquisition. Det med ferengisk kvinnokamp.

ds9-rules-3

Så var det dags för ytterligare ett Ferengi-avsnitt. Och visst har de blivit mer och mer uthärdliga? Ja, till och med rätt roliga, om jag ska vara helt ärlig. Då och då fastnar ändå skrattet i halsen, eftersom ferengierna nu inte bara är fega, falska, förrädiska och giriga. De har också utsetts till ställföreträdande sexister i serien, ständigt kåta på vartenda kjoltyg som kommer i närheten.

ds9-rulesMen det här avsnittet tar ändå itu med en del av sexismen. Quark skaffar sig nämligen en ny medhjälpare: Pel, en ung ferengier med stora ambitioner och en enorm kunskap när det gäller ferengiernas heliga och genomcyniska skrift – the rules af acquisition. Quark och Pel får tillsamman ett hedersuppdrag. De ska företräda ferengierna när det första handelsavtalet någonsin ska slutas med dosierna, ett folk från gammakvadranten. Om ferengiernas förhandlingstaktik är att vara listiga och svekfulla verkar dosierna snarare arbeta med våld och fysiska hot.

ds9-rules-4Men allt är inte som det ser ut. Ganska snart får vi tittare reda på att Pel egentligen är en kvinna. Hon har låtit göra proteser som ger henne större öron – tydligen den stora skillnaden mellan män och kvinnor hos det ferengiska folket (överhuvudtaget verkar det vara storleken på öronloberna som är det som utstrålar verklig manlighet hos ferengierna). Genom sin utklädnad lyckas Pel undkomma den högst konkreta kvinnofälla som finns i ferengikulturen. Att kalla ferengisamhället för ojämställt verkar vara ett understatement. Kvinnorna får inte ens ha på sig kläder där, och Pel är den första ferengikvinnan vi överhuvudtaget fått se i ett Star Trek-avsnitt.

ds9-rules-2Det som hade kunnat bli ett kraftfullt feministiskt statement urartar istället i en Trettondagsafton-liknande historia. Det blir helt enkelt lite flörtigt läge mellan Quark och Pel. Men det som framstår som oroväckande homoerotiska tendenser för Quark är i själva verket gammal hederlig heterosexuell kättja. Insprängt i denna kärlekshistoria med förhinder får vi också se en av de sällsynta glimtarna från livet i den till stor del okända gammakvadranten. Eventuellt kan det bli mer inblickar i vad som finns där framöver, nu när Quark fått de första ledtrådarna in i The Dominion – herraväldet. Det första herravälde eller imperium som jag hört talas om som varit hemligt. Ja, ja. Får väl veta mer så småningom, om nu inte detta bara är en intrigtråd som överges senare.

 

Betyg: 7/10. (Lite extra bonuspoäng för en i det närmaste feministisk intrig i det här avsnittet. Även om Dax förstås agerar könsförrädare och verkar kunna svälja hur mycket gubbig sexism som helst för att få lov att ägna sig åt sitt spelmissbruk.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 288 tv-avsnitt. 

TNG: Suspicions. Det där doktor Crusher håller på att få sparken för sina Miss Marple-tendenser.

tng suspicions 5Doktor Crushers första försök att bli en vetenskapsambassadör går inte direkt bra. Forskare bråkar och dör till höger och vänster, och när hon sedan bestämmer sig för att gå helt miss Marple för att hitta mördaren håller hon på att bli av med jobbet som skepssläkare.
tng suspicionsJag har ju haft blandade känslor för doktor Crusher. I första säsongen tyckte jag att hon mest bara var en sur hönsmamma till sonen Wesley. Men under seriens gång har hon blivit en rätt så rolig karaktär – vars fäbless för både showdans och amatörteater lett till flera av The Next Generations mer campiga höjdpunkter. Men hennes enorma envishet, bevisat i till exempel avsnitt som Remember me, har gjort henne till en pålitlig kärring mot strömmen och orädd debattör i Enterprises ofta lite sömniga ledningsgrupp. Suspicions skulle väl vara ytterligare ett avsnitt som befäste Crushers höga och egensinniga moral, men det känns mest lite halvbakt.

Jag vet inte om det är regin eller om det är skådespelaren Gates McFadden som går och tänker på annat. Hon verkar märkligt frånvarande och sömngångaraktig tycker jag, både i scenerna och i de släpigt inläste speakertexterna. För att inte tala om hur klumpiga hennes försök att luska ut information från mordmisstänkta är. Hon borde kanske lägga lite mer tid på att läsa Agatha Christie på sin läsplatta.

tng suspicions 2Den viktigaste nyheten med det här avsnittet är väl att vi för första gången får se en ferengier som är forskare, något som också kommenteras flera gånger i avsnittet. Jag ser det som ytterligare ett steg i nyanseringen av ferengierna, humaniseringen av folket har smittat av sig från Deep Space Nine. Själva deckargåtan får väl annars sägas ligga snäppet under en Mord och inga visor-intrig. Och att man måste mystifiera det hela med att dra in Guinan i handlingen känns mest lite tvångsmässigt – som att Whoopi Goldberg haft lite för lite att göra den här säsongen. Det roligaste är väl att samspelet mellan en grupp av forskare från olika planeter. Som en lite mer forskningsinriktad fortsättning av The Chase.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 265 tv-avsnitt. 

DS9: The Nagus. Det där Quark blir ferengiboss.

ds9 nagus 2

Och så fick äntligen Deep space 9:s barägare Quark A-handlingen i ett Deep Space Nine-avsnitt. Det var väl på tiden. Ja, man skulle väl egentligen kunna kalla det här för det stora ferengi-avsnittet så här långt i Star Trek. Eller hur man nu skriver det. Blir mycket konfunderat över olika böjningsformer i tv-översättningen och på den svenska Star trek-databasen. Hur som helst, vad jag minns har aldrig så många ferengirollfigurer fått så här många repliker i ett enskilt avsnitt.

ds9 nagusOrsaken till ferengiinvasionen beror på en ferengi-konferens på Deep space nine. Ferengiledaren Zek har bestämt sig för att avgå och utser mycket överraskande Quark till sin efterträdare. Han är till en början förtjust, men ganska snart visar det sig att livet som nagus är mer Game of thrones än familjemys på Drottningholm. Snart är alla ute efter Quark, som allt för sent inser att han bara var ett lockbete. Zek fejkade sin egen död för att kolla hur mogen hans tilltänkta efterträdare var för positionen. Det vill säga hur mordisk, brutal och skoningslös påläggskalven skulle visa sig vara. Eftersom han inte lyckades mörda Quark omgående så fick han underkänt i testet.

ds9 nagus 3Jag, som tidigare haft rätt svårt för allt som haft med ferengier att göra, måste faktiskt erkänna att det här avsnittet var rätt roligt. Jag har redan tidigare nämnt att Quark är ett under av nyanser jämfört med tidigare ferengiporträtt i Star Trek-universumet, och här tillåter man sig att leka lite friare (och roligare) med folkslagets skoningslösa fixering vid pengar. Att den regerande nagusen Zak dessutom uppför sig som en blandning mellan en gremlin och Yoda gör inte saken sämre (Wallace Shawn gör ett bra jobb genom masken). Men skulle jag i och med det här säga att det här var ett bra avsnitt? Njae. Men inte alls så irriterande som jag trodde. Dessutom, B-handlingen som handlar om klasskompisarna Jake och Nogs vänskap sorteras däremot in under after school-special fliken. På nytt en bihandling som hade passat bättre i Degrassi High.

Tydligen var det här ett lite extra nervöst avsnitt för crewen bakom Deep Space Nine, eftersom det var seriens första avsnitt med en tyngdpunkt på komedi. Det var också det första avsnittet där vi faktiskt fick reda på lite mer om ferengierna. Statsskick, organisation, och kanske framför allt två av reglerna i deras Rules of Acquisition. Nummer 1: “Once you have their money, you nevr give it back” Och nummer 6: “Never let family stand in the way of opportunity”. Ser mycket fram emot att få veta mer om denna genomcyniska lagbok.

Betyg: 6/10. 

PS: Dålig Trekvecka för min del, på grund av att jag var på Bergmanveckan på Fårö istället för att vara hemma och blogga. Och tyvärr hittade jag inga spår av Star Trek någonstans där.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 11/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 256 tv-avsnitt.