
“Men vadå? Finns det inte medicin till alla? Menar du att läkemedel som hade kunnat rädda liv används för att förlänga livet för de som redan har det bra?”. Hololäkarens möte med vad som väl ändå får kallas ett typiskt (om än extremt hårddraget) klassamhälle är chockartat. Tur att ingen berättat för honom om privata sjukvårdsförsäkringar ännu, hans matris kommer att explodera när det inträffar. Klart är i alla fall att Critical Care, med sitt VÄLDIGT tydliga sjukvårdspolitiska budskap, är det tveklöst mest radikala och samhällskritiska som producerats under Voyagers namn.
Det är när hololäkaren blir bortrövad av en bandit som det här traumatiska mötet med andra världars sjukvårdssystem inträffar. Hololäkaren säljs vidare till ett Diinali-sjukhus, en värld där man som genom tiderna plågats av mängder av katastrofer, men där sjukvårdssystemet fungerade så dåligt att rasen till och med riskerade att dö ut. Då tog man hjälp av Jye-folket, ett slags konsultras som tydligen är kända för sina administrativa storverk.

När hololäkaren kommer till Diinai-sjukhuset så styrs det helt och hållet av en dator, en allocator, som ger varje individ ett slags värdering byggt på personens arbetsuppgifter och värde för samhällets fortlevnad. Siffran avgör sedan kvaliteten på vården. På det röda planet, dit till exempel gruvarbetare kommer, finns nästan inga mediciner eller teknisk utrustning (knappt ens några pengar till lampor – alla scener där är verkligen iscensatta i väldigt dunkla och mörka miljöer. Medan man på det lyxiga blå planet ägnar sig åt förebyggande sjukvård, inriktad på att försöka förlänga livet på de med viktiga jobb. Blir man som gruvarbetare allvarligt sjuk finns det alltså inte ens någon möjlighet till en klassresa i framtiden – man hinner antagligen dö innan dess på grund av bristen på vårdinsatser

Vår driftige hololäkare omsätter snart sin fasa över det här systemet till handling. Han försöker helt enkelt överlista systemet genom att smuggla medicin från det blå till det röda planet. När chefsadministratören upptäcker hololäkarens aktiviteter hämnsa han genom att låta han en av läkarens skyddslingar dö. Men hololäkaren låter sig inte avskräckas. Han förgiftar administratören och erbjuder honom sedan vård på det röda planet – det vill säga ingen behandling alls. Inför en sådan brutal utpressning måste även den mest korrekta av administratörer ge vika. Hololäkaren är nöjd med resultatet av sin hårdföra taktik, men också en smula bekymrad. Borde inte någon etisk subrutin gått in och avstyrt det hela?

Å andra sidan är han inte den ende som går över gränsen i det här avsnittet. När tjuven som snodde hololäkaren till sist sitter i finkan på Voyager så vägrar han att berätta vem han sålt sitt byte till. Då hotar Tuvok honom först med en mind meld, något som väl inte hör till vanligheterna. Den vanligtvis så korrekte vulcanen behöver dock inte sätta sitt hot i verket. I stället bjuder Neelix tjuven på mat som innehåller en rot som ger grava magbesvär. En annan form av utpressning som kanske inte följer Stjärnflottans regelverk, men som visar sig vara högst effektiv.
Det var väl på tiden att Voyager var lite politiskt, för en gångs skull. Men oavsett hur underhållande det här avsnittet var att kolla på så kändes det ganska givet hur det skulle sluta. Det som ändå fick mig att till sist höja på ögonbrynen under det här avsnittet var väl det här med att alla helt plötsligt började använda extremt hårdföra metoder. Hololäkaren verkar åtminstone skämmas lite över det han gjort, och hoppas att Seven of Nine ska hitta något fel i hans program som kan förklara hans agerande.
SEVEN: There’s no indication of diminished capacity.
EMH: No problems with my ethical subroutines?
SEVEN: None.
EMH: I see.
SEVEN: You seem disappointed.
EMH: While I was aboard that ship, I poisoned a man.
SEVEN: Deliberately?
EMH: Yes. I was trying to force him to let me treat patients who were dying.
SEVEN: You were prepared to sacrifice an individual to benefit a collective.
EMH: No offence, Seven, but I don’t exactly aspire to Borg ideals.
SEVEN: You were hoping your behaviour was the result of a malfunction. I’m sorry Doctor, but I must give you a clean bill of health.

Härligt tung slutreplik där. Aldrig har väl ett friskhetsbesked känts så tung att få. En lite bra mångtydig avslutning på ett rappt berättat avsnitt. Gillar också hur sjukhusdramat varvas med scener där en allt tröttare Janeway försöker spåra vart hololäkaren tagit vägen. Det ger en bra balans mellan drama och komedi.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Voyager. Säsong 7, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 641 tv-avsnitt