Ménage à Troi. Det där Lwaxana blir bortrövad.

tng menage 4

Det här påminner om: Som alltid när Lwaxana Troi är inblandad så finns det vissa farsartade moment i avsnittet. Addera en kärlekskrank ferengier och du vet att du åtminstone i några scener kommer att uppleva något som bara kan beskrivas som en interstellär version av en friluftsteaterkomedi med Eva Rydberg. Men allt är inte som det brukar. Faktum är att Lwaxanas sexuella hunger för en gångs skulle är något nedtonad, den har här ersatts med den bekymrade mamman-rutinen som går ut på att hon på ett ytterst irriterande sätt försöker få sin dotter, Deanna Troi, bortgift.

tng menage 5Det här är nytt: Just det här avsnittet går från att vara en lättsam komedi till att bli smått obehaglig. Det blir lätt så när någon blir bortrövad av en kärlekskrank alien. Och att vara uppvaktad av en ferengier slutar tydligen lätt med att man ligger i en apparat som ska undersöka ens hjärnvågor på ett sätt som verkar hemskt plågsamt. Så även ni Lwaxana-haters som läser den här bloggen får tugga i er att hon fyller en viktig dramaturgisk funktion i det här avsnittet – den verkningsfulla övergången från fars till gisslandrama. Jag vet inte, kanske är det bara jag som får lite våldtäksvibbar av hela scenariot. Sen är det saker som bara är äckliga. Informationen om att öronen är erogena zoner hos ferengier känns som bland det mest obehagliga som vi fått reda på om universum genom Star Trek.

Höjdpunkten är: ….eh…..ja, kanske att vi får tillbringa ordentligt med tid på ett ferengiskepp för att se hur de har det. Eller att vi får höra lite märklig alienmusik? Det är i de små detaljerna som den eventuella storheten finns, helt enkelt. Framför allt i en storyline som kanske inte imponerar hela vägen fram till mål.

tng menage 2Gillade inte: Att Wesley Crusher ytterligare en gång var nära att lämna Enterprise, men lyckades klänga sig kvar trots allt. Sen är det ju lite tjatigt i längden, det där med att Star Trek-filosofin bygger på en uppdelning i raser med specifika förutsättningar och psykologiska kännetecken. Det blir framför allt besvärande när det handlar om den här typen av råttliknande, fega och rakt igenom onda varelser. Kanske ska vi börja kalla ferengifobin vid sitt rätta namn?

Att någon gubbsjuk manusförfattare tyckte att det var en bra idé att låta ferengierna sno kläderna från Lwaxana och Deanna – eftersom kvinnor inte är värdiga att ha kläder – känns ju inte heller direkt som någon höjdaridé. Liksom att någon känt sig tvingad att återuppliva Lwaxanas erotiska fixering vid kapten Picard mot avsnittets slut. Med påföljande förnedrande dissning, givetvis.

tng menage 1Vad har vi lärt oss? Att Patrick Stewart tar varje chans han kan att få spela Shakespeare i den här serien. För det där Shakespeareutbrottet på slutet kan väl inte vara manusförfattarnas idé?

Betyg: 7/10 – Ett rätt spretigt avsnitt. På något vis var det ändå bättre än genomsnittet. Kanske för att det handlingen rörde sig på hela skalan från fars till tortyr. I just det här fallet var det faktiskt en bra grej.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 174 tv-avsnitt.

 

 

The Price. Det med maskhålsauktionen.

tng the price 2

Så var det äntligen Trois tur att bli hals över huvud förälskad och erotiskt besatt och tumla runt i sänghalmen och så vidare. Tyvärr är objektet för hennes åtrå och kärlek, Devinoni Ral, något av en lurendrejare. En empat som använder sina förmågor för att vinna budgivningar och manipulera affärsuppgörelser. Tänk dig själv att sitta i en förhandling med en person som kan läsa dina känslor – ett pokerfejs lurar inte henom.

tng the price 6Ral är på Enterprise för att göra just det där. Genomskåda och bilda pakter, och i förlängningen vinna en budgivning om ett maskhål. Det finns nämligen ett sånt ute på interstellär auktion och federationen är bara en av parterna som är intresserade av att köpa sig till kontrollen över vad som verkar vara en gräddfil genom galaxen. Något som man förstås också kan tjäna pengar på, eftersom man kan inkassera vägtullar (eller heter det kanske maskhålstullar) av andra som också har bråttom. Allt verkar avlöpa relativt sansat tills några ferengier oinbjudna kraschar tillställningen, de vill också var med och bjuda på maskhålet. Sedan tar en ganska förutsägbar vända med tjuv- och rackarspel sin början, där både Ferengierna och Ral försöker rigga och sabotera hela auktionen.

tng the price 7Nej, det är Trois kärlekshistoria som är avsnittets behållning, även om det är lite svårt att förstå vad som gör Troi så besatt av Ral. Är det hans psykiska dragningskraft som vi inte förstår (han är en kvarts betazoid). Eller är stackars Troi så uthungrad, såväl känslomässigt som rent sexuellt, av att gå, dag ut och dag in, och ha en “varm och nära vänskap” med Riker. Till sist måste ju även hon slänga överjaget överbord och släppa ut håret. Eller något.

tng the price 5Till slut visar sig maskhålet inte alls hålla vad det lovade, medan Troi kväser sin romantiska sida och avslöjar Rals empatiska förmågor för de andra budgivarna. Kort sagt: slutet gott, allting gott. Troi kan avsluta sin slampiga period med rent samvete, medan Ral har köpt ett helt värdelöst maskhål åt sina uppdragsgivare. Syndern straffar sig själv!

Det här påminner om: Ferengier som comic relief har vi varit besparade från ett tag. Men nu dyker de upp på nytt. De är inte fullt lika enerverande som första gången, men nästan.

Det här är nytt: Troi ligger. Och det hålls en auktion ombord på Enterprise. Om ett maskhål. Så otroligt många nya saker i ett och samma gång.

tng the priceHöjdpunkten är: Först tänkte jag på de olika hångelscenerna med Troi som avsnittets klimas.  Sedan på det märkliga utseendet och uppläggningen av maten när hon och Ral ska ha en romantisk middag. Mycket inspirerande. Dukningen, alltså. Maten låg liksom på något slags bädd av pärlor.

Men sen kom jag ihåg. Det är ju det här avsnittet som Troi och doktor Crusher gymmar lite ihop, samtidigt som de pratar om sex och passion. Ett sant camp-ögonblick i The Next Generation, om det någonsin funnits något. Att träningsoutfitsen dessutom blivit ännu mer smaklösa i framtiden än på 90-talet. SÅ märkligt.

Gillade inte: Jag upprepar mig lite här: att slänga in inbilska och korkade ferengier är The Next Generations-manusens simplaste nödlösning. Men…det var ändå lite gulligt att se dom igen. Håller jag på att bli ferengi-fan på allvar?

Vad har vi lärt oss? Uttrycket: “köp inte grisen i säcken” översätts i framtiden till “Köp inte ett maskhål otestat”. Med tillägget: “Och när det är testat, testa det en gång till. Det kanske leder till en helt annan plats än förra gången”.

tng the price 4Betyg: 5/10 Ytterligare ett helt okej avsnitt, men handlingen är lite för förutsägbar. Jag brukar ju i och för sig ge extra plus för introducerandet av nya folkslag i rymden. Denna princip har bara ett undantag: när kvinnorna i detta folk har betsel på sig. framför allt i kombinantiojn med våfflat hår. Dessutom äts det där plusset upp av att det dessutom är trista och tjatiga ferengier med. Ett nollsummespel, alltså.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 158 tv-avsnitt.

Peak Performance. Det med krigsspel och Datas självförtroendekris.

tng peak 3Oj, vad jag bara vill att den här säsongen ska ta slut nu. De sista avsnitten känns som en enda tng peak 2lång transportsträcka. Kanske färgar det också mitt omdöme. Jag hade i varje fall så himla svårt för att fastna för det här avsnittet. Säga vad man vill om den framtida versionen av sällskapsspelet Sänka skepp, men jag tycker inte att det räcker till för att bygga en b-handling kring i det här avsnittet. Ploten går i varje fall ut på att Data ska möta en av galaxens främsta Strategema-spelare, och förlorar. Varpå han hamnar i en djup existentiell kris – vem är han om han inte kan vinna en match i ett sällskapsspel, liksom? Ja, jag bryr mig i varje fall inte.

tng peak 4Den där Strategema-experten heter Sirna Kolrami, och är militärstrategen som ska iscensätta militärövningen som Enterprise ska var med i. Han verkar dessutom tycka hemskt illa om Riker, som han ser som en typisk förlorartyp. Tanken är att Picard och Riker ska slåss mot varandra i ett krigsspel, till stor del på grund av hotet om en attack från borgerna i framtiden. Allt går ungefär enligt planerna när ett Ferengi-skepp plötsligt attackerar Enterprise, vilket ju är lite extra jobbigt eftersom bägge federationsskeppen har stängt av sina vapenfunktioner inför övningen så att man inte ska råka skada varandra på riktigt av misstag.

Det här är ett hyfsat gediget avsnitt. Men jag är liksom full av invändningar. Det där krigsspelet, till exempel – vad är det för poäng med att arrangera det om Riker och hans del av besättningen ändå använder sig av olika fusk-metoder för att vinna? När ferengiskeppet dyker upp känns det otroligt märkligt att det inte finns något skepp som vaktar mot fiender under en sån här övning. Och det där datorspelet som Data lär sig spela är både helt obegripligt och trist (även om jag gillar de där tuberna som man har på fingrarna när man spelar det).

Det här avsnittet tänker jag inte riktigt ödsla mer tid på. Det finns ju hundratals andra att fördjupa sig i, tänker jag och tittar stressat på kalendern. Hur ska jag hinna? September 2016 är närmre än man tror.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 21/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 149 tv-avsnitt.

The Battle. Det där ferengierna ger Picard huvudvärk. Och vanföreställningar.

tng the battle 3

Ja, men det här avsnittet gillade jag ju faktiskt, trots att det innehåller de där ferengierna, som jag ju dissade för några avsnitt sedan. Men faktum är att de inte är lika  jobbiga här. Dessutom innehåller ploten några av mina favoritingredienser – sinnesförvirring och vanföreställningar. Och så får vi äntligen lite bakgrundshistoria till den ganska reserverade och strame kapten Picard.

tng battle 2Picard, ja. Han spelas ju av den gamle Royal Shakespeare-skådisen Patrick Stewart. Att det var han som skulle spela kaptenen för Enterprise var knappast självklart. Gene Roddenberry hade bestämt sig för att sätta samman en besättning i The Next Generation som inte skulle påminna om den gamla originalserien. Därför skulle Jean-Luc Picard vara fransman, och givetvis spelas av en fransk skådespelare. Istället var det Star Trek-veteranen/producenten Robert Justman som hittade och i det närmaste tjatade in Stewart i ensemblen.

Och med Stewart kommer också en annan pondus än den hos Shatner. Picard är äldre, mognare, mer faderlig och lite mer av en reglementsivrare än Kirk i den gamla serien. I det här avsnittet får vi dock veta hur han uppfann en helt egen attackmanöver, när han med sitt skepp Stargazer utplånade ett oidentifierat skepp genom den nu kända Picardmanövern.

TNG battleDen gamla händelsen dras upp  på nytt när en ferengibefälhavare tar kontakt med Enterprise för att överlämna en gåva. Det visar sig vara Picards gamla övergivan skepp som de hittat, fixat till och nu vill ge bort som en fredsgåva. Då kommer alla minnena på en och samma gång för Picard. Fast det är inte frivilligt. Ferengikaptenen har nämligen införskaffat något slags mentala distanssändare som han använder på Picard för att styra hans tankar. Det börjar med huvudvärk men fortsätter med rena hallucinationer. Målet är att göra honom så pass förvirrad att han ska attackera Enterprise med Stargazer. Det är en avancerad hämnd eftersom det där oidentifierade skeppet var ett ferengiskepp, och befälhavarens son var en av de som dog ombord. ,

Planen går ganska bra, för ingen på Enterprise – bokstavligen ingen – tycker att det är jättekonstigt. märkligt och exceptionellt att de erkänt gnidna ferengierna ger tillbaka ett skepp till federationen utan att ta betalt för det. Hur som helst så blir det några suggestiva scener där en allt mer förvirrad Picard ser syner och återupplever dagen då han höll på att gå under med sitt gamla skepp.

Det här avsnittet sticker ut från de övriga i The Next Generation så här långt. Intrigen må vara lättgenomskådad, men är trots allt påhittig och oväntad i det här sammanhanget. Eller så har jag börjat bli helt avtrubbad av den ganska usla kvaliteten så här långt.

För övrigt: får vi i det här avsnittet reda på att huvudvärk och förkylningar är utplånade i den sköna nya Star Trek-värld. Se där, det finns massor av hoppfullla saker i framtiden. Däremot började jag i och med det här avsnittet känna att det blir mer och mer tvålopera över The Next Generation – eller har det varit lika många scener tidigare där huvudpersonerna står och tittar rakt ut i luften, ackompanjerad av dramatisk musik i väntan på ett kommande reklaminslag?

Betyg: 5/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 111 tv-avsnitt.

The last outpost. Det första med ferengier. Tyvärr inte det sista.

tng last outpost

Allt skulle tydligen inte vara remakes på gamla manus i Star Trek: The Next Generation. Man bestämde sig för att det åtminstone behövdes något nyskapande i utbudet av superskurkar i serien. Det är det som är upprinnelsen till en av Star Treks mest förhatliga innovationer – ferengierna  Ett gäng onda, lögnaktiga, lömska, fega, aggressiva, hariga och backstabbande….ja, vad ska vi dra till med så ni verkligen inser djupet av ondska här…jo, de är kapitalister också! “Ungefär som 1800-talets yankee-traders” är beskrivningen som man ger i avsnittet. Men ferengierna är så himla mycket värre än så.

tng last outpost 2Jag har ju redan skrivit om mina farhågor om att The Next Generation lite för ofta påminner om en barn- eller ungdomsserie. Och Ferengierna är ytterligare ett tecken i den riktningen. I all sin uselhet påminner de mest om något slags råttliknande skurk i en Walt Disney-film Ja, även till utseendet faktiskt, eftersom de sportar en sorts gnagarlook (den ursprungliga inspirationskällan var tydligen att de skulle se ut som fladdermöss). Fast jag gillar i och för sig den här replikväxlingen, när ferengierna ska förklara varför människor är så vidriga och barbariska:

LETEK: They shamelessly clothe their females.
MORDOC: Inviting others to unclothe them. The very depth of perversion.

Mer om detta släktes mycket speciella syn på kvinnor kommer så småningom.

Och som om ferengierna inte var illa nog så är The last outpost ytterligare ett avsnitt som vagt påminner om saker jag redan sett tidigare i serien. Som den automatiska försvarsmekanismen från en redan död civilisation som aktiveras när Enterprise kommer i närheten. Liknande maskinerier finns till exempel i That which survives och For the world is hollow and I have touched the sky. Det finns också ekon från Errand of Mercy här, precis som i det avsnittet sätts både Enterprise och ett fienderymdskepp ur spel av en mäktig kraft på en intilliggande planet. Och scenografin i det här avsnittet känns nästan nostalgisk – vi är tillbaka i det gamla kända “klipp-och berglandskap med tydlig studio-känsla”-konceptet från den gamla serien.

tng last outpost 3Det nya är att den där mäktiga kraften/försvarsmekanismen faktiskt går att diskutera med den här gången. I det här fallet tar den formen av en väktare (som ska se extremt gammal ut med hjälp av en helt fruktansvärd plastmask som sitter helt löst på ansiktet, så dålig sminkning hade de faktiskt nästan aldrig i originalserien) Efter en stunds samtal med försteofficeren ombord på Enterprise, Ryker, bestämmer sig väktaren för att människorna är en intressant och filososfiskt framstående art som han inte tänker ta livet av. Även ferengierna får komma loss ur hans traktorstråle, med förhoppningen om att även de någon gång ska växa till sig som art.

Andra höjdpunkter: Den enda delen av det här avsnittet som jag egentligen uppskattar är den korta stund som både Picard och ferengiernas kapten tror att det är deras motståndare som gör att deras skepp inte kan flytta sig ur fläcken. Och om jag tyckte att det var rafflande så kan ni ju tänka er resten.

Men ganska trist att: det här faktiskt var jättesegt.

Betyg: 3/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 107 tv-avsnitt.