Realm of fear. Det där Barclay kommer ut som transportörfobiker.

tng realm

Det finns uppenbarligen bara ett alternativ om någon ombord på Enterprise ska ha en dålig egenskap, eller kanske bara vara lite allmänt neurotisk. Eftersom alla andra ombord är så extremt perfekta och balanserade (förutsatt att deras kroppar inte tas över av en alien) så måste man helt enkelt skriva in stackars löjtnant Barclay i manuset när det ska handla om mänskliga svagheter eller besinningslös hybris. Vi har redan tidigare sett honom som holodäck-missbrukare samt med en onaturligt hög iq Den här gången får vi reda på att han dessutom lider av transportör-fobi. Blotta tanken på allt som kan gå fel när en kropp bryts ner till molekyler och sedan sätts samman igen får honom att freaka. Hur han lyckats hålla den fobin hemlig under alla år i Stjärnflottan skulle i sig bli ett intressant avsnitt, men den här gången handlar det visst om att konfronteras med det man är allra mest rädd för.

tng realm 2Så gissa vad som händer när Barclay efter många om och men till sist ställer sig i transportören? Jo, det sker förstås något extremt underligt. Ett maskliknande föremål med mun simmar fram till honom och biter Barclay i armen medan han transporteras. Medan han består av det där vattenfallsliknande ljusfenomenet. Och där varelsen bitit honom gnistrar sedan med jämna mellanrum hyn på ett underligt sätt samtidigt som det gör skitont. Barclay gör som alla moderna människor, han kollar sina symptom på datorn för att själv ställa sin diagnos. Det är lika smart ombord på Enterprise som i vår tid. Fenomen som uttorkning och hallucinationer (det strålande bettet) passar in på transportörpsykos tycker Barclay, dessvärre finns det inget botemedel mot det tillståndet.

tng realm 3Dwight Schultz gör ett finfint jobb som den allt mer hysteriske Barclay. För första gången inser jag varför figuren blivit populär bland fansen, äntligen en besättningsmedlem ombord på Enterprise som är lite neurotisk. Det är en fröjd att se Barclays hypokondri blomma ut, eller för den delen när han med tillkämpad tapperhet bestämmer sig för att ge sig in i transportören igen för att se om de ålliknande föremålen finns kvar. Överhuvudtaget är det rätt så coolt att se hur en transport ser ut från “insidan”, det var verkligen hög tid att vi fick se transporten göras ur det perspektivet.

Själva ramhandlingen: “undsätta ett rymdskepp i nöd, där alla ombord visar sig vara döda eller försvunna och man inte har en aning om vad som hänt” är jag däremot ganska mätt på. Lite förnyelse hade inte skadat. Precis som jag verkligen inte inser poängen med O’Brien. Scenen med spindeln i det här avsnittet gjorde inte saken bättre. Mer Barclay och mindre O’Brien om jag fått bestämma. Den här serien behöver NEUROSER!!! Upplösningen lämnar förstås inte Barclay i sticket som neurotisk hypokondriker. Det är han som till sist löser den stora gåtan med vad de fiskliknande föremålen inne i transportörströmmen var. Exakt hur den där mal-liknande saken kunde vara en besättningsman förstod jag däremot inte riktigt. Men det kanske inte är så viktigt. Det viktiga var att Barclay inte både var ett freak och inkompetent samtidigt. Det hade jag tagit som en personlig förolämpning.

Betyg: 8/10. (en svag åtta är ändå en åtta)

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 2/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 230 tv-avsnitt. Det här är mitt femtiosjätte inlägg i årets #blogg100-utmaning.

4 thoughts on “Realm of fear. Det där Barclay kommer ut som transportörfobiker.

  1. Hoffa says:

    Här frågar du för en tid sedan om fler än Data har husdjur (Datas day) och nu när du får se ett så är det inte bra. Men jag håller med Spindelscenen är märklig och får O’brian att framstå som en rät taskig typ.

    Like

  2. LDL says:

    Jag tycker ju väldigt mycket om Barclay som rollfigur, han är väldigt intressant och unik i den här besättning och han spelas riktigt bra av Dwight Schultz. Det här avsnittet ändrade inte på något av det.
    Tyvärr har jag lite svårare för att bli riktigt intresserad av det här avsnittet. Det fanns potential i det, i temat, men i slutändan så känns det för mig väldigt mycket som ett mellanavsnitt. En stund in i avsnittet tycker jag t.o.m. att det står och stampar lite, fram tills att Barclay tar saken i egna händer och utforskar fenomenet vidare. Helt okej, 6/10.
    Jag kan dock inte låta bli att undra hur det hela är möjligt, hur kan man uppleva något alls när man har blivit isärplockad på molekylnivå? Hur kan man uppleva sig som hel under den processen och till och med agera däri? En liten typisk Brannon Braga detalj. Det passar ju onekligen in i hur jag tidigare beskrivit honom.

    Du får också din önskan på sätt och vis, Roger. På ett sätt får vi se mindre av O’Brien, på ett annat sätt får vi se mer av honom. Men det vet du ju redan. 😉

    Avsnittet skrevs alltså av Brannon Braga, som var väldigt nöjd med det. Han berättade att det var en lite mer personlig berättelse än oftast, då det bland författarna är han som ‘Barclay’. Det är han som har lite egna sätt och har fobier. Mer specifikt så hatar han att flyga, så han kan absolut tänka sig att han skulle ha transportörfobi om han levde i en värld med transportörer. Bragas egna vision var menad att vara mycket mer skrämmande, i scenen med varelserna, men han inser att det nog var svårt för de som jobbade med effekterna. Jeri Taylor tyckte också att det var ett väldigt bra avsnitt som Braga skrev ihop här, och hon uttrycker förvåning över att det inte var mer populärt bland fansen.
    Ännu en som tyckte om avsnittet, var Michael Piller som framför allt beskriver hur han tycker att alla avsnitt som kretsar kring Barclay tenderar att bli intressanta. Piller var snarare lite orolig för att det skulle bli lite väl likt ett visst avsnitt av the Twilight Zone med Shatner i en av rollerna.
    Lite kul är det också att det på Memory Alpha skrivs hur konstigt det är att LaForge i det här avsnittet svarar Barclay att ingenting konstigt någonsin har hänt honom när han använt transportören. Detta med tanke på vad som hände honom och Ro Laren nyligen i 5×24 The Next Phase.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s