Time’s arrow, pt 2. Det där Datas huvud skruvas tillbaka igen.

tng time's arrow 2

Jo, jag erkänner. Jag njuter faktiskt för första gången av utklädningslåde-effekten i Star Trek.  Jag tycker för en gångs skull att det är jättekul att se besättningen infiltrera dåtiden och smyga med sina tricorders under sina tidsenliga outfits. I San Francisco på 1800-talet betyder det till exempel att Riker får klä ut sig i en gullig polisuniform och doktor Crusher i tidsenlig sköterskeuniform. Det är väl bara när gänget låtsas vara ett resande teatersällskap för att slippa undan en aggressiv hyresindrivande tant som det blir lite för mycket buskis för mig.

tng time's arrow pt 2Jag tror att jag köper tidsresandet den här gången för att det finns en plot som faktiskt får allt att hänga ihop. Datas huvud, upphittad i ett gammal gruvschakt på 2300-talet hänger alltså ihop med hungriga aliens som utnyttjar koleraepidemin för att sno åt sig människosjälar att käka. Och som en bonus Guinans 1800-talsupplaga som får en föraning om var hon kommer att jobba 500 år senare. Det här är ingen konstig Sherlock Homes-hyllning eller ett lustigt äventyr på holodäck, utan ett schysst skrivet mysterium.

Jag orkar oftast inte fundera för mycket på orsak och konsekvens i och med tidsresor, därför bara köper jag saker som att den huvudlösa Data på 2300-talet faktiskt behöver och kan använda sig av huvudet som blev kvargklömt på 1800-talet, men som nu är återfunnet är en tidsresebonus som i varje fall jag inte såg komma. Jag tyckte till och med att det var en rätt så snygg konstruktion. Mark Twain-figuren är däremot minst lika påfrestande när han kommer till Enterprise. Den gubben går inte, så att säga.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 229 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtiofemte inlägg i årets #blogg100-utmaning.

5 thoughts on “Time’s arrow, pt 2. Det där Datas huvud skruvas tillbaka igen.

  1. Hoffa says:

    Men, nu snuvade du oss på betyget igen, det här ger jag låga 4/10 för att det är så mycket i plotten som inte riktigt går ihop. Det är t.ex jättesvårt att ta sig till och från den där gruvan på 1800-talet. den ligger enligt vad som sägs mitt i en militärbas men folk springer in och ut utan minsta problem, det är som att man glömmer bort det lilla problemet en bit in.

    Upplösningen kändes också lite antiklimax. Inget försök att resonera med varelserna i grottan, inget försök att förstå dem, inget försök att hitta en mer “acceptabel” källa till mat åt dem. Pang på med modifierade foton torpeder bara och så är problemet borta.

    Av vad jag läst är också folk som kan mer än jag om Mark Twain och Jack London inte nöjda med hur de avbildas i avsnittet.

    Like

  2. LDL says:

    Jag har inte mycket nytt att säga om del 2, utan det är väldigt mycket en fortsättning på den första delen. Samma positiva och negativa kommentarer gäller. 7/10.
    Jag håller med Hoffa att det känns lite väl trubbigt hur de bara dödar alla utomjordingarna utan att vi ens fick veta speciellt mycket om dem. Visst, de livnärde sig på människor genom tidsresande, så de var farliga. Men efter all uppbyggnad så verkade de som om de försökte få reda på mer. Jag tycker bara att de gjorde det lite väl enkelt för sig, som om de bara ville gå hem för dagen. På det stora hela så är det här fortsatt ett bra avsnitt, jag tycker inte det hänger ihop alltför dåligt. Men detaljerna med tidsportalen och alla utklädnaderna…jag vet inte, det fungerar inte riktigt för mig. Det är inte tillräckligt spännande, inte tillräckligt intressant eller kul för att förtjäna något högre betyg.

    Medan del 1 skrevs av Joe Menosky och Michael Piller, baserat på vad som verkar ha varit Joe Menoskys idé, så skrevs del 2 framför allt av Jeri Taylor. Till skillnad från del 1 så filmades de flesta av scenerna utomhus inte ute på plats i verkligheten, utan istället användes Paramounts nya gator-i-New-York-set. Ron Moore tyckte att det var synd att de fick slut på tid och budget för avsnittet, för de hade tydligen en idé om att dra ut handlingen så att Picard & Co. skulle vara kvar i dåtiden i flera månader innan de löste det hela. Deras mötesplats skulle ha varit Picards café, där maten tydligen skulle vara väldigt dålig.
    I avsnittet refererar Clemens/Twain till boken “A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court” som gavs ut 1889, fyra år innan de här händelserna utspelade sig. Den boken inspirerade långt senare filmen A Knight in Camelot som släpptes 1998 och där stjärnan var…Whoopi Goldberg. På tal om Whoopi Goldberg så var hon tillgänglig längre än hon brukade för inspelningen av det här avsnittet. Normalt fick produktionen bara en enda dag med Goldberg för att filma alla hennes scener, men här fick de mer tid.
    Förövrigt så passade Marina Sirtis (Troi) på att gifta sig i uppehållet mellan säsonger och var nyss hemkommen från sin smekmånad. Dessutom var det en fortsättning på den senaste trenden i serien, där familjemedlemmar till de inblandade får komma in och vara med i avsnittet. I 5×25 The Inner Light var det Patrick Stewarts son och här var det Alexander Engberg, Jeri Taylors son, som spelade journalist. Alexander Engberg skulle även återkomma i framtiden inom Star Trek.

    Like

  3. LDL says:

    Bakgrundsinfo – Säsong 6

    Precis som inför förra säsongen så fortsätter TNG ha något som väl fortfarande får anses ganska sällsynt för serien; kontinuitet. Det är väl inte alltför konstigt om vi därmed delvis knyter samman den här kontinuiteten med säsongerna där TNG anses ha varit som bäst. Säsong 6 verkar rent av, vid en snabb överblick, vara den säsongen då tittarsiffrorna låg allra högst i medel. Det är flera som är involverade i produktionen som t.o.m. tycker att det var just Säsong 6 som var TNGs bästa säsong, däribland Brent Spiner (Data) och Ronald D. Moore.
    Iom denna kontinuitet så fortsätter mer eller mindre allt som tidigare bakom kulisserna. Det innebär att bland författarna så fortsätter det vara Piller, Berman, Taylor, Moore, Braga och Echevarria vars namn vi får se en del. Även Naren Shankar som officiellt fortsatt står som vetenskapsrådgivare kommer ju, i likhet med i slutet på S05, att fortsätta vara väldigt involverad i skrivandet av serien. Även Joe Menosky fortsätter att skriva avsnitt på frilandsbasis.

    Den stora nyheten är ju annars så klart att det är under TNG S06 som DS9 drar igång. Tack vare TNGs succé så öppnar det alltså dörren för ännu en Star Trek spin-off innan TNG ens avslutats och det blir då första gången någonsin som två skilda Star Trek-serier produceras och sänds parallellt. För TNGs del så innebär det att man tappar återkommande rollfiguren O’Brien som går över till att bli en viktig rollfigur i DS9. Även väldigt många inom produktionen kommer att jobba på båda serierna, vilket till viss grad inkluderar författarna. Det är väl bara en som som går över till DS9, på sätt och vis. Peter Allan Fields hade ju krediterats och varit med en del i arbetet på TNG på senare tid och som tack för det anställdes han på DS9.
    Jag har även hört att iom att det var samma produktionsbolag för båda serierna så gjorde man så ibland att en av serierna gjorde ett lite billigare avsnitt för att kunna göra ett ännu dyrare avsnitt i den andra sidan. Framför allt verkar det ha använts för att lyfta DS9 i början, på TNGs bekostnad. Det ska ha funnits ett visst avsnitt och scen där Marina Sirtis (Troi) ska ha blivit väldigt arg på hela situation kring det.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s