Jag tog några dagars semester, nästan helt utan Star Trek. Besökte en vän i Moskva, och förutom en målning av Spock bland en massa hötorgskonst så dök väldigt lite Trekiversumrelaterat upp i min väg. Men helt utan rymden och raketerna klarar man sig förstås inte. Så på min sista dag i Moskva smet jag iväg till det Allryska utställningscentret och dess rymdpaviljong.
Området har sina rötter i det gamla Sovjet, och är utformat i den där bombastiska propagandastilen som diktaturer ofta har en förkärlek till. Och sisådär en 20 minuters promenad in i parken hittar man rymdpaviljongen. Ett slags vetenskapens katedral, med en stor Vostok-raket utanför. Och väl inne kan man kolla på allt från Sputnik 2 och hur lite plats stackars Laika hade, till att gå in i en rymdstations mitt för att se ut hur det ser ut inuti.
Kapplöpningen ut i rymden har ju alltid varit en viktig del av olika propagandamaskinerier, både i väst och öst. Och bara för att förvirra alla rymdintresserade så finns det även ett kosmonautmuseum precis utanför det gamla sovjetiska utställningsområdet. Det ligger under det gigantiska (107 meter höga) rymdmonumentet, där en farkost skjuter upp mot himlen. Det tillhörande museet hann jag inte riktigt med, men monumentet stod jag däremot och närgranskade ett tag. Monumentets bas var fyllt av olika bilder på hur kosmonauten är frukten av arbetarnas och vetenskapsmännens arbete, allt i den där hyperdramatiska kommuniststilen (just det här monumentet är från 1964).
Men bara proportionerna på såväl monument som paviljonger gav förstås den där nyttiga påminnelsen om ens egen litenhet och obetydlighet. Så, kanske dags att återvända till det som är större än jag själv. Min blogg. Tillbaka till Star Trek, och de sista två säsongerna av Enterprise (ge och ta några avsnitt hit och dit).
