Dags för upplösningen på dubbelavsnittet Future’s End. Hur ska Janeway och de andra ta sig ur den här kniviga knipan? De är fast i USA på 90-talet och Voyager har till och med fångats på bilder som kablats ut i nyhetssändningar över hela USA. Tidslinjen verkar lika förorenad och nedsmutsad som vattendragen runt Hallandsåsen efter Rhoca-Gil-skandalen. Dessutom börjar techmiljonären Starling göra sig redo för sin avfärd till framtiden. Den resa som genom tekniska komplikationer kan få hela solsystemet att kollapsa i framtiden. Trängt läge, helt enkelt.
Janeway och de andra gör vad de kan för att avstyra Jordens undergång. Bland annat några fåfänga försök att kidnappa Starling, men den teknik han redan lyckats komma över från 2800-talet blockar Voyagers transportörer. Och när man överlistat hans manick och trots det fått honom ombord på Voyager så kan Starlings underhuggare ändå förhållandevis snabbt transportera tillbaka honom till Jorden. Efter flera förvecklingar återstår till sist bara en enda slutgiltig lösning för Janeway – att skjuta Starlings tidsskepp i bitar när det är på väg i en sån där spricka i tid och rymd.
När ordningen så är återställd kommer det genast en ny version av Braxton farandes från framtiden. Nu är han tidspolis och ska återföra Voyager till dess rätta plats i rummet och tiden – med andra ord raka vägen tillbaka till Deltakvadranten. Janeways vädjan om att i stället droppa av skeppet i rätt tid men på en plats närmare Jorden hörsammas inte. Och så var då Voyager och gänget tillbaka på ruta ett, utan att passera Gå. Med lika lång väg hem som tidigare.
Själv får jag en hel del huvudvärk av det här slutet, för om det skapats en ny tidslinje där Braxton aldrig for till Deltkvadranten för att förgöra Voyager, varför är de ens kvar där? Det vill säga, vilka saker i historien förändras “automatiskt” när man ändrar i tidslinjen och vilka måste nollställas av en tidspolis? Varför finns Voyager kvar på 90-talet, men inte Braxton?
Efter allt tjat om att inte förorena tidslinjen så irriterar det förstås också mig en hel del att Janeway låter hololäkaren ta med sig den där lilla manicken som gör honom portabel och rörlig tillbaka till framtiden– trots att den är baserad på 2800-talsteknik. Fast det kanske är som plåster på såren för den tortyr som hololäkaren utsattes för av den onde Starling. Eller möjligtvis Janeways helt egna, privata hämnd på den ohjälpsamma tidspolisen från framtiden..
De två av Future’s End är bra, om än inte lika kul som den första delen. Den här typen av äventyr är ju som regel nästan alltid roligare att etablera än att avsluta. Men i den här andra delen finns det också en och annan detalj med lite dålig tonträff. Jag noterar till exempel att någon av producenterna tydligen började salivera inför tanken på att äntligen kunna pressa in lite biljaktsliknande scener i Star Trek – en amerikansk nationalkonvention inom film & tv som Star Trek annars brukar kunna slippa undan.
Avsnittets lågvattenmärke är väl annars när Sarah Silvermans rollfigur ska berätta för Paris hur fantastisk han är. Är det bara jag eller kläks Silverman nästan av att behöva säga rollfiguren Rains töntiga repliker? Det är som om de växer i munnen på henne….
RAIN: Talk about a motley crew. We have the Doctor, a guy with the worst, worst taste in clothing I have ever seen. Tuvok, what a freakosaurus. Has the guy ever tried to smile?
PARIS: Not that I can recall.
RAIN: And you, Tom Paris. Sexy, in a Howdy Doody sort of way. Pretty goofy, although sometimes I think you’re the smartest man I’ve ever met. All this running around you do, your mission. You’re so dedicated, you know? Like you care about something more than just your own little life.
PARIS: Is that so unusual?
RAIN: Yeah. Whoa, I missed the turn.
Det där berömmet till Paris, om att han är unik eftersom han bryr sig om något annat än bara sig själv, passar in i en större samtidskritik av 90-talet som finns i det här dubbelavsnittet. Sett ur Stjärnflottepersonalens synvinkel är det inget annat än en extrem kombination av individualism och kapitalism som skapar katastrofen i framtiden. Skurken är ju en ärkekapitalist, beredd att fucka upp hela tidslinjen för att tjäna pengar. Han kompletteras sedan med några myndighetshatande bondlurkar till separatister, som håller Torres och Chakotay fångna. Ett sista bevis för hur 90-talet vänt ryggen mot kollektivismen och gemensamma lösningar.
PORTER: There are two forces at work in the world. The drive toward collectivity and the drive toward individuality. You are the former, and I am the latter.
TORRES: We told you. We are not from the United States Government, and we are not
PORTER: The Beast has many heads and I’m looking at two of them.
En annan intressant sak med det här dubbelavsnittet är att det fullständigt kraschar den tidslinje som byggdes upp i originalserien. Mellan 1992 och 1996 ska ju de så kallade Eugenic Wars ha utkämpats, det har vi fått reda på i både Space Seed och Wrath of Khan. Men konsekvenserna av det kriget syns inte till. Vi kanske får skylla på att vi temporärt befinner oss i en ny tidslinje, skapad av Braxton, som sedan på något säkert helt logiskt vis upplöses.
Betyg: 8/10.
Voyager. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 451 tv-avsnitt.
Jag föreslår att man läser The Eugenics Wars av Greg Cox. Det är två böcker, del 1 och 2, som förklarar hur krigen utkämpades med verkliga nyhetsrubriker som stödjar handlingen i böckerna. Det riktigt roliga i böckerna är bl.a. hur i vissa scener man skriver in olika karaktärer från hela ST universum, och den som kan riktigt mycket ST känner igen dem utan att det alltid nämns eller utpekas. Med de här böckerna har inte Future’s End förstört något av den tidslinjen som finns i ST.
Ah, vad spännande. Men två böcker, det blir mycket att läsa. Kan du inte ge en hint om hur de löser det här problemet? Snälla? 😉