PIC: Nepenthe. Det där Picard får hänga med Riker och Troi.

Det här var definitivt det varmaste, mest kärleksfulla och rollfigursfördjupande avsnittet hittills av Picard. Det känns nästan som en dröm när Picard tar med sig Soji för att gömma sig hos sina gamla polare Will Riker och Deanna Troi. Så paradisiskt fridfullt att det inte är särskilt underligt att Soji faktiskt börjar misstänka att hon hamnat i någon form av simulering. På några sekunder förflyttas hon från ett mordförsök på en ogästvänlig borgkub, till att befinna sig i ett hus på landet, beläget i en idyllisk miljö med en supermysig kärnfamilj som fixar nybakta pizzor på sin utomhusugn. Jag menar, att sitta med en inkännande och förstående Troi och diskutera som ett liv. En samtalspartner som nästan dryper av empati och medkänsla sittandes mitt i ett trädgårdsland där plantorna dignar av stora, mogna tomater – ja, ni hör ju själv. Det låter ju så överdrivet att det nästan skulle kunna vara fråga om ett holodäcksäventy.

Men även tillvaron i lustgården på Nepenthe plågas av mörka minnen. Riker och Troi sörjer sin döde son Thad. Han som hade kunnat räddas om syntetiska livsformer hade tillåtits, i det här fallet för läkemedelsproduktion (jag bara antar att det silikonbaserade viruset som dödade honom var en blinkning till det Enterprise-avsnitt jag just sett på samma tema). Men Will och Deanna har åtminstone fortfarande Thads lillasyster Kestra hos sig. Hon som fortfarande håller sin storebrors påhittade språk levande, och som nästan genast bestämmer sig för att Soji är hennes nya tf storasyster. Det är faktiskt också hon som är den första som faktiskt berättar för Soji om Data.

Scenerna på Nepenthe ger också vår gamle kapten Picard ett nytt djup, som när Troi ser till att läxa upp honom kring hans fyrkantiga sätt att förhålla sig till Soji. Eller samtalen med Riker om förr och nu. Men några ytterst vilsamma och välgörande scener där på Nepenthe. Fyllda av små detaljer, som när Riker kommenterar hur Soji vrider på huvudet som ett sätt att bevisa släktskapet till Data. Det känns som om det här var avsnittet där Picard som tv-serie fick en egen själ och personlighet.

Lika idylliskt är det inte direkt på borgkuben, den som Soji och Picard nyss lämnade. Den nästan parodiskt onda romulanska agenten Narissa Rizzo kan inte avrätta Hugh på grund av något fredsfördrag. I stället försöker hon få honom att berätta vart Soji och Picard farit genom att avrätta ett gäng xB – exborger. När inte det fungerar lämnar Hugh i fred ett tag, varpå han återförenas med Elnor. Men sen attackerar hon de två på nytt. Hugh dör, men Elnor överlever. Hugh har gett honom i uppdrag att återbesöka kubens drottningkammare, och på allvar hämnas på romulanerna. Det sista Hugh säger innan han rosslar in i döden är att Elnor behöver en annan ex-borg för att kunna ta sig in i drottningkammaren. Som av ett MIRAKEL hittar en nyckelringsliknande grej. Var det inte den som Picard fick av Seven of Nine? Elnor trycker på sändaren. Om Seven dyker upp kan hon vara den som hjälper honom att öppna drottningcellen.

Ombord på La Sirena är man på väg bort från borgkuben för att återförenas med Picard, men upptäcker att man har ett efterhängset romulanskt skepp efter sig som inte går att finta bort. Det är Narek som skuggar dem, och han följer i sin tur ett slags spårsändare som doktor Jurati fått av kommendör Oh. Det ser vi i en flashback precis i början av avsnittet, där vi också får se vad det var för hemska visioner som Oh visade för henne – och som fick Jurati att mörda sin expojkvän Bruce Maddox. En inte helt sorterad upplevelse, tror jag. Men tillräckligt starkt för att Jurati skulle kräkas. Inte helt säker på om allt som sker i den där visionen verkligen har med syntetiska livsformer att göra.

Nu verkar i varje fall Jurati nästan sjuk av ånger, och när hon förstår att det är hon som är den sändare som romulanerna använder för att förfölja La Sirena så injicerar hon sig med något supergiftigt. Ska vi anta att det är ett ämne som kanske inte säkert dödar doktor Jurati, men åtminstone neutraliserar sändaren?

Ju mer jag tänker på det här avsnittet, desto bättre blir det. Att få återse Troi och Riker var verkligen mycket mer gripande än jag trodde – och betydligt starkare än när de dök upp i Star Trek Nemesis. De gjorde också ett helt annat intryck än när Seven of Nine gjorde sin comeback. Seven är en stentuff actionhjälte, Riker och Troi är däremot åldrade och eftertänksamma pensionärer. Precis som Picard. (Även om Riker tydligen tillhör någon form av Stjärnflottereserv – var det information som kommer att spela roll i fortsättningen?).

Ser spänt fram emot vad som händer när romulanerna och Picard tävlar om att komma först fram till den plats som Soji tror är hennes hemvärld.

PS: Amazons textningar är verkligen inte heller något vidare. Ändå märkligt att se Deanna Troi prata om hur hon brukade arbeta som skeppsadvokat.

Betyg: 9/10.

Star Trek: Picard. Säsong 1, avsnitt 7/10. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 759 tv-avsnitt.

11 thoughts on “PIC: Nepenthe. Det där Picard får hänga med Riker och Troi.

  1. Den här serien är verkligen inte snäll mot oss, folk dör ju som flugor. Det var ju så kul att se Hugh igen, men nu dog han också…

      1. Ja han känns inte 100% död än. Men oavsett är det såklart lite tufft att karaktärer som hade riktiga biroller sedan tidigare stryker med. Fast samtidigt gillar jag att det inte bara är anonyma besättningsmän som stryker med hela tiden som i de tidigare serierna. Det ger mer tyngd och nerv åt berättelsen.

  2. Jag älskade verkligen det här avsnittet! Dels tycker Kestra och Soji-delarna var så fina, både visuellt men också vad det gäller manus och skådespeleri. Ville bara att de skulle fortsätta hänga. Och scenen vid tomatodlingen mellan Soji och Dianna… känsloförändringen och hur musiken förvarnar lite för vad som komma skall var helt briljant.

  3. Jag sällar mig till hyllningskören. Det här avsnittet var verkligen hjärtevärmande. Och hjärtskärande när Hugh dör. Jag svor. Högt. Det fanns något så varmt och fint i honom så det gjorde verkligen ont i mig.

    Jag har däremot aldrig insett hur lång Frakes är jämfört med Stewart!

  4. Jag undrar fortfarande om Jurati, hon har dödat/mördat två personer, och vet precis hur man neutraliserar en spårsändare(?), och var väldigt lättövertygad i inledningen av det här avsnittet. Och så mördarrobotreklamen på casinoplaneten… Fast egentligen tror jag nog inte att de kommer att knyta ihop allt det där, det enda sättet att göra det nu är väl att hon kommer från spegeluniversumet eller nåt.

    Här är en annan högoddsgissning: När allt är hopplöst i sista avsnittet kommer Q och fixar biffen, men samtidigt kommer Borgerna tillbaka mer ostoppbara än nånsin.

    1. Jag tror, håll i er nu, att Seven blir ny Borgdrottning och vi får ännu mer mörk Star Trek där det finns utrymme för nymodigheter samtidigt som författarna har en backstory att ta skydd bakom.

    2. Tyckte med det var lite märkligt med tillbakablicken i början. Det verkar som om Jurati blev hjärntvättad snarare än övertygad om hemskheterna med robotar via den där mind-melden.

Leave a Reply