VOY. Q2. Det där Janeway tvingas uppfostra Q:s barn.

Sista säsongen betyder förstås också sista chansen att knyta upp lösa trådar som serieskaparna lämnat hängande i tidigare avsnitt. Själv hade jag däremot varit tacksam om just den här löst hängande intrigen hade lämnats åt sitt öde. Jag talar alltså om Q:s framfart i Voyager som här får sin avslutning. Någon tyckte tydligen att det var extremt nödvändigt att låta Q göra ett tredje och sista gästspel i den här serien (ja, det sista i en Star Trek serie någonsin, förhoppningsvis).

Q är alltså den enormt mäktiga varelse som gjort livet surt för olika Star Trek-kaptener sedan första avsnittet av The Next Generation. Ofta fyller han en funktion av comic relief, med sina tokiga infall och bisarra (och ack så enerverande) practical jokes. Jag har aldrig riktigt kunnat bestämma mig för vad jag egentligen tycker om Q, oftast är jag irriterad men ibland får han mig på fall, som i Voyager-avsnittet Death Wish. En ovanligt filosofisk historia, där en kollega till Q hävdade sin rätt att ta sitt eget liv. Å andra sidan var Q:s andra Voyager-framträdande, The Q and the grey, ett av de absolut jobbigaste Q-avsnitten någonsin. Där trakasserar Q Janeway i hopp om att hon ska vilja skaffa barn med honom. Q2 är väl en lös fortsättning på den historien. Här visar det sig att Q till sist lyckats skaffa en son, men helt tappat greppet om hans uppfostran. Det vill säga, han har en son som är exakt lika impulsdriven och vårdslös som han själv.

Lösningen på problemet är att låta Janeway anordna boot camp för sonen, tänker Q, en uppgift som givetvis är helt hopplös. En tonåring med obegränsade krafter blir liksom inte så avskräckt av Janeway, oavsett ur arg hon blir när han ordnar ett disko i maskinrummet, trollar bort Sevens kläder eller täpper till munnen på Neelix. Så Q måste på nytt axla sina faderliga plikter. Han börjar med att skrämma upp sin son genom att låta honom förvandlas till en amöba för en stund. Efter det får sonen ett ultimatum: om han inte skärper sig i fortsättningen är det just som en amöba han kommer att leva resten av sitt liv. Sonen får en vecka på sig att ändra sig, och under den tiden kommer han inte att kunna använda sina Q-relaterade krafter.

Och från och med den repliken förvandlas Q2 till en sedelärande historia, där unge herr Q efter många om och men inser vikten av vänskap, ödmjukhet och lojalitet. Rätt så förutsägbart och ointressant, även om Q som vanligt skojar till det hela genom att till exempel låtsas vara en alien när han ska testa sin son. inte för att någon annan än Q skrattade åt det skämtet. Och det är ju det som är hela problemet med Q, hur intressant är det med en varelse som har obegränsad makt över tid och rum? Och hur meningslös framstår inte hela Voyager-serien när man vet att Q hade kunnat ta hela skeppet tillbaka hem igen på ett ögonblick (det gör Q:s närvaro här lite jobbigare än i de andra Star Trek-koncepten).

Jag säger hej och tack till Q, och hoppas innerligt att han inte återupplivas i några kommande Star Trek-serier (ja, jag tittar på er, Picardserieskapare!)

Betyg: 3/10..

Star Trek: Voyager. Säsong 7, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 655 tv-avsnitt.