Encounter at Farpoint. Det där Q saboterar jungfruresan för Enterprise.

st farpoint 3  Medan Star Trek-filmerna slutligen omfamnade den lättsamma komedin i och med The Voyage Home, så bestämde sig Gene Roddenberry att köra igång den nya Star Trek-upplagan på ett lite mer hardcore sätt. Eller vad sägs om att inleda det nya konceptet med ett avsnitt där hela mänskligheten ställs inför rätta för gamla försyndelser och brott. Alla med någon form av historiekunskaper förstår ju att vi inte ligger särskilt bra till för en friande dom.

st farpointDet är den mystiske och i stort sett allsmäktige Q som ligger bakom anklagelsen. Han stoppar helt enkelt Enterprise när skeppet är på väg ut i världsrymden och förklarar att människan är en alldeles för aggressiv och primitiv art för att tillåtas resa ut i resten av universum. Vem Q är, vad som ger hen rätt att dra igång rättsprocesser mot olika livsformer samt vad ett eventuellt straff skulle kunna innebära har man fortfarande ingen aning om när avsnittet är slut. Jag har ju sett tillräckligt mycket av Star Trek för att förstå att Q kommer att återvända. Men Q är också en variation på några av Roddenberrys favoritteman i Star Trek: utifrånperspektivet på den nyckfulla och ofta brutala mänskliga rasen, ödmjukheten inför vad vi skulle kunna möta ute i världsrymden, samt en förhoppning om att människan på sikt ska kunna göra sig fri från sina allra mest våldsamma och nyckfulla sidor. Plus en lite allmän fixering vid omnipotenta, gudaliknande väsen.

st farpoint 1På så vis utvecklas besöket på rymdbasen Farpoint till ett test på mänsklighetens förmåga och sofistikering. Det visar sig så småningom att hela rymdbasen är byggd av en fängslad rymdmanet som har förmågan att förverkliga olika önskningar. Det tar ett tag innan besättningen på Enterprise förstår konstruktionen och tvingar Bandi-folket som driver stationen att släppa den förslavade maneten fri (efter rymdvalsångsorgien i The Voyage Home så känns det åtminstone konsekvent att Star Trek driver tesen att rymden är fylld av olika havsvarelser. Eller om det är havet som är fyllt av rymdvarelser. Jag vet inte riktigt säkert längre).

Eftersom det är första resan för kapten Picard och hans besättning så är det faktiskt till och med inskrivet i manuset att alla är lite osäkra på sina nya roller, och att samspelet dem emellan blir lite knöligt. Det är rätt så smart, när man tänker efter lite. Däremot är det inte ett avsnitt i min smak. Jag tycker lätt att det blir lite tjatigt och statiskt när de där halvgudarna dyker upp i Star Trek. Oddsen är för ojämna när den ena sidan kontrollerar typ allt. Trots massor av prat blir det helt enkelt mest av allt väldigt ospännande.

st farpoint 4Det som gör störst intryck på mig  i hela det här avsnittet är en liten detalj som nätt och jämnt syns i bild – Federationens unisexminikjol. Två gånger struttar en man förbi klädd i en liten uniformskjol. Det som är bra med Star Trek är ju att det alltid är någon annan som redan ställt alla väsentliga frågor, och visst visar det sig handla om en utopisk/futuristisk vision där jämställdheten är total mellan könen ombord, även när det gäller minikjolar.

st farpoint 5Andra höjdpunkter: är till exempel när en åldrad McCoy stapplar runt på det nya skeppet kallat Enterprise. Över hundra år gammal, men fortfarande lika irriterad och förbannad på ungefär allt. Men en snygg blinkning och länk mellan de olika upplagorna av tv-serien. Sen var det lite kul, och obehagligt förstås, att få en glimt av hur det var på jorden efter atomvapenkrigen. Det var en del av Q:s bevisföring kring mänsklighetens uselhet.

Betyg: 5/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 1 & 2 (det är ett dubbelavsnitt)/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 104 tv-avsnitt.

13 thoughts on “Encounter at Farpoint. Det där Q saboterar jungfruresan för Enterprise.

  1. Har längtat efter att du skulle nå fram till TNG! Min definitiva favorit.

    Men guuu jag har försökt kolla om TNG från början men alltid fastnat pga första säsongen är så träig. Sen blir det åka av. Men det är intressant att tänka på detta när man ser hur de olika kanalerna i dag kastar hundra serier mot väggen och kollar vad som fastnar. Grejer läggs ner efter tre-fyra avsnitt för att det inte håller. Med tanke på nivån i första säsongen av TNG hade den nog inte överlevt och tillåtits utvecklas till den tour de force den blir senare.

    Like

    • Jag hoppas på att serien kommer att infria alla de förväntningar som du nu har väckt!! Faktum är att det går ovanligt lätt att ta sig igenom avsnitten, men innan jag gick och la mig såg jag det där konstiga avsnittet om fri kärlek-planetet. Det var så uselt att det gav mig mardrömmar.

      Like

  2. Åh, TNG; min första Star Trek-serie, och min favorit!

    Säsong 1 är definitivt ingen höjdare, men de är ändå ganska kul att se, i min mening; avsnitten må inte vara perfekta (eller ens vidare bra), men de är i alla fall ganska unika, och härligt 80-talskitschiga!

    Like

  3. LDL says:

    TNG, älskade TNG, då var vi här då. Som jag sa i en kommentar till ditt inför-TNG-inlägg så börjar det allt annat än lysande. Jag tänkte dyka lite djupare in i vad jag tror låg bakom detta till stora delar. Men jag kan iaf konstatera först att jag precis som du tycker att piloten var en helt okej början, det var inte där Säsong 1 svek.

    Det var ju som vanligt av flera övergripande orsaker, så klart. Att sätta igång en Star Trek serie när det inte hade producerats någon på så lång tid, skapade ju en del förändringar. Därtill hade Gene Roddenberrys vision för Star Trek och utopin på Jorden förändrats under tiden och att ha blivit utkastad från produktionen av Star Treks filmfranchise gjorde honom ännu mer absolut och kontrollerande när han nu var tillbaka i rodret.
    Massor av problem var det också bakom kulisserna i framför allt första säsongen. Författarna bakom serien, många av dem gamla vänner och kollegor som tidigare jobbat på Star Trek, blev snabbt ofantligt trötta på Roddenberry och började hoppa av. Det ledde till en hög personalomsättning och dålig atmosfär i början på serien, framför allt bland författarna. Roddenberrys mer absoluta visioner för Star Trek gjorde helt enkelt författarnas liv surt. Det fick t.ex. inte vara några som helst konflikter mellan karaktärerna på skeppet eller inom Starfleet, vilket var ett problem för författarna som ju försökte skriva drama. Dessutom ska Gene Roddenberry varit så kontrollerande i stora delar av första säsongen att i stort sett alla manus blev ordentligt omskrivna av honom innan avsnitten hade producerats.

    Men jag vill fokusera på något annat så här i början på serien, för det är något som jag känner påverkade serien ganska negativt. Nämligen att TNG nästan hade lite schizofreni i början.
    Det var en franchise som kallstartades efter att inte ha producerats och förnyats på väldigt länge (tv-serierna iaf) och den baserades till stora delar på vad TOS och filmerna hade lämnat oss vid. Gene Roddenberry och många av de som producerade TNG i början hade varit med tidigare och många av manusen togs eller anpassades från TOS eller Phase II. Det tycker jag märks väldigt mycket i säsong 1 av TNG. Atmosfären och handlingarna i avsnitten är fortfarande precis samma som TOS hade. Avsnitten var fortfarande lika episodiska och isolerade som under TOS också. Det var avsnitt som i mångt och mycket kändes gamla eller iaf felplacerade. För samtidigt som mycket fortsatte som tidigare hade också mycket ändrats.
    Som jag nämnde tidigare hade Genes visioner blivit mer absoluta och instruktionerna mer strikta. Det ledde till en serie som redan från början skippade äventyrskänslan och den lätta komedin som TOS ofta hade, vilket inte fungerade speciellt bra för många av de inledande avsnitten som hade behövt Kirk & Co. för att ens ha en chans att skina. Picard & Co. var alldeles för formella, professionella och rationella/systematiska för att kunna väcka liv i de här avsnitten. Det kändes ofta som om det bara var ännu en bisarr dag på jobbet för dem. Jag menar inte nödvändigtvis att det var negativt, det betydde att de kunde dyka betydligt djupare in i komplicerade sakfrågor och koncept utan att behöva gömma det i bakgrunden av handlingen. När det var bra (så småningom) så var det riktigt bra, men när det föll platt som här i början på serien så var det rent av plågsamt att se.
    Dessutom hade en ganska stor skillnad hänt mellan serierna. Medan TOS handlade till mångt och mycket om Kirk, Spock och McCoy handlade TNG om betydligt fler karaktärer. Karaktärer som var ofantligt platta, ointressanta och allmänt outvecklade i början på serien. Worf, för att ta ett exempel, skrevs in och castades väldigt sent i processen, trots att det innebar en väldigt stor förändring att ha en klingon på Enterprises brygga. Det var som om de bara var karikatyrer på vad de skulle presentera i besättningen. Att det var flera gjorde också att det var svårt att ge någon tillräckligt mycket tid utan att offra övrigas tid, så det tog väldigt lång tid för många av karaktärerna att bli 3-dimensionella, som om de faktiskt vore riktiga människor.

    Jag tror att det är en stor anledning till att många av de här avsnitten från säsong 1 och 2 av TNG var av sämre kvalitet och har åldrats betydligt sämre än resten av serien också. TNG började som sagt att bryta sig loss och hitta sin egna väg i säsong 3 och 4 till stora delar, och tillfällighet eller inte så var det också ungefär vid det skedet som många av de gamla rävarna som hade varit med tidigare (inkl. Roddenberry själv p.g.a. sjukdom) hade lämnat över till en ny skara människor. Det var t.ex. vid det här skedet som den unga och relativt oprövade gruppen författare som skulle komma att ta TNG igenom några av seriens och Star Treks bästa år började samlas bakom kulisserna på TNG. Det är även då som karaktärerna börjar komma till sin rätta allt mer och som avsnitten och handlingarna börjar passa in bättre i tiden och i seriens anda.

    Ps. Bilden i första säsongen är inte direkt smickrande, de filmade det på något annorlunda sätt än resten. Bluray är en stort steg upp, speciellt när det gäller första säsongen. Bara så du är medveten om det iaf. 😉

    Like

    • Vilken fantastisk analys. Tack! Kommer snart hem till mina blurays för att kolla av den förbättrade kvaliteten. Ja, det är förvånansvärt mycket omtugg, lånade idéer, återvinning och recykling. Det finns ju dom som menar att Roddenberry egentligen aldrig ville göra TNG. jag är i varje fall lite chockad över hur avsnitten smulas sönder i intet när jag försöker skriva om dem i efterhand. Det är väldigt tomt och kallt. Visionerna för ett större ensemblespel hade ju Roddenberry redan för TOS, men så här långt i TNG är verkligen alla rollfigurer så himla mycket tristare än i TOS. Jag hastar igenom den här säsongen och väntar på bättre tider!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s