Det oklara läget mellan Federationen och Dominion-imperiet påverkar i stor utsträckning livet på Deep Space 9. Från att ha varit en livaktig hub för handel så börjar antalet besökare tunnas ut. Och en del av de bofasta på stationen drar därifrån, rädda för hotet om en stundande konflikt med Jem’Hadar. I detta trista scenario väljer manusförfattarna att berätta två historier om äktenskap i skuggan av semi-krisen på stationen.
Vi kan väl för ovanlighetens skull börja med avsnittets b-handling som kretsar kring O’Brien och hans fru Keiko. Skolan där hon undervisar måste stänga, eftersom det inte längre finns några barn kvar på stationen. Efter att O’Brien har testat att pigga upp henne med romantiska middagar och allmän uppmärksamhet bestämmer sig han sig till sist för att pusha Keiko att ge sig ut på en botanisk expedition på Bajor i sex månader. På att hon äntligen kan få utöva sitt yrke som botanist istället för att gå och skrota på rymdstationen som hemmafru. Tydligen strider det är ganska självklara beslutet mot någon korkad relationsöverenskommelse som de gjorde när de flyttade till Deep Space 9. Hurra!
Huvudberättelsen i det här avsnittet handlar om vad som händer när Quark av misstag blir inblandad i dödandet av en klingon i sin bar. Klingonen anfaller Quark, men är så full att han lyckas trilla på sin egen kniv. Quark vill gärna framstå som en klingondräpare, och sprider glatt en skröna om en våldsam strid, som han vinner. Det här leder i sin tur honom in i en komplicerad klingonsk maktkamp om vem som ska ta över egendomen kring ett av de där klingonskt husen som vi hört talas om. Quark blir kidnappad, tvångsgift med änkan till mannen han dödat och finner sig helt plötsligt vara överhuvud för “The house of Quark”, enligt beslut av vår gamle TNG-kompis Gowron.
På nytt ett avsnitt där, precis som Kaj nämnt i kommentarerna, Quark inte bara framstår som mer sympatisk och hedervärd än tidigare, utan hans egenskaper (girighet, glupska affärssinne, cyniska strategiska tänkande) leder till bra saker i slutändan. Den klingonska änkan Grilka behöver Quarks affärssinne för att upptäcka hur hennes svåger D’Ghor har försökt lura henne och hennes man på pengar. Och Quarks i grunden fega men smarta plan, att välja att stå utan vapen när han ska slåss mot D’Ghor, utlöser en sorts bumeranghederseffekt. D’Ghor framstår som helt utan heder när han försöker angripa en obeväpnad Quark. Det leder till att Grilka får tilbaka makten över sitt hus, Quark får ut en skilsmässa och allt slutar lyckligt. Ja, till och med till den första innerliga klingon/ferengi-kyssen någonsin på tv.
Ett väl berättat avsnitt, men kanske i tramsigaste laget för min smak. Hela bihandlingen med O’Brien känns hopplöst föråldrad ur någon form av könsrollsperspektiv (tydligen ska Keiko åka bort för att O’Brien behövdes på inspelningen av Generations, samt att författarna ville utforska bromancen mellan Bashir och O’Brien). Och visst är det lite konstigt att hela Dominionkonflikten bara står på paus? Att vi inte får följa försök till förhandlingar, mobilisering, reaktioner hos Federationen. Bara tystnad.
Betyg: 6/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 329 tv-avsnitt.
Jag tycker det är bihandlingen här som är den bästa. Just när det allt mer ser mörkare ut för federationen och Gene Roddenberrys vackra vision mer och mer tycks kastas bort så kommer här små inslag av utopisk rymdkommunism.
Keiko är deprimerad för hon blivit av med jobbet, något som, till synes, många kan relatera till.
Men det handlar inte om, som för oss, någon oro över inkomstbortfall (vi påminns om att det faktiskt inte ens finns några pengar) eller, vad det verkar, någon oro för sjunkande status. Keiko behöver känna sig behövd. De behöver vi alla. I vårt samhälle är det lönearbetet, en källa till exploatering, som utgör grunden för både sociala och ekonomiska relationer. I Star Trek råder frihet. Keiko kan göra vad hon vill och hon, liksom de flesta andra i deras samhälle, vill göra nytta för andra. Det får nämligen även de själva att må bra då det inte finns någon motsättning mellan det individuella egenintresset och allmänintresset i en avvarufierad bruksvärdesekonomi*. Synen på arbete blir annorlunda i ett samhälle där lönearbete inte längre existerar.
Men huvudstoryn är ju fin den med. Älskar den klingonska skilsmässan!
*Jo, jag hittar på mina egna termer för att beskriva Star Treks ekonomi.