DS9: Armageddon Game. Det med massförstörelsenedrustningen som utvecklas till en massavrättning.

tng armageddon game 5

Men tack! Äntligen ett avsnitt där manuset tar oväntade vägar och vad som verkar vara en enkel kriminalgåta blir mer och mer mystisk. Efter ett gäng rätt medelmåttiga episoder så var det en ren fröjd att bli positivt överraskad av det här avsnittet. Flera gånger till och med. För att inte tala om alla dessa underbara utomjordiska frisyrer! (Avsnittet fick en Emmynominering för just frisyrerna).

tng armageddon game 4Bashir och O’Brien fortsätter sin motvilliga bromance i Armageddon Game. Den här gången är det ganska öppenhjärtiga samtal mellan dem om kärlek och förhållanden. Ja, så pass djuplodande att jag kom på mig själv med att tänka på avsnittet som en bottle episode – trots att den utspelas på olika platser och har två olika sorters alien-of-the-week. Bashir och O’Brien reser den här gången tillsammans till en rymdstation där man ska hjälpa regeringarna från T’Lani III och Kellerun att förinta sina kemiska massutplåningsvapen, så kallade Harvesters.

tng armageddon game 3De två raserna har fajtats i flera århundraden, men har nu enats om fred – trots sina diametralt motsatta frisyrideal. Men just när det sista massförstörelsevapnet ska neutraliseras så kommer beväpnade Kellerunska män in i labbet och börjar skjuta ner forskarna som arbetat med projektet. Har hela fredsprocessen varit en plan för att Kellerunerna ska kunna behålla sina vapen, eller är det något annat fuffens på gång? Och även om O’Brien och Bashir lyckas fly, vad innebär den där droppen som landade på O’Briens arm? Är han nu smittad med Harvesterviruset? Så många frågor, och för en gångs skull vill jag inte spoila allt som händer.

tng armageddon game 2Låt mig bara säga att det här är riktigt piggt skrivet av Morgan Gendel,  han som bland annat låg bakom det hyllade TNG-avsnittet Inner light och som just nu är producent för SF-serien The 100. Tycker att Star Trek-avsnitt som ska vara “mysterier” och gåtor alldeles för ofta är för lättgenomskådade eller tramsiga. Men den här gången finns det trots allt en oväntad logik i hur intrigen utvecklas, trots att den får brutala följder.

En annan sak: så här i andra säsongen av Deep Space Nine börjar det ju bli pinsamt uppenbart vilken urusel skådespelare Avery Brooks är i rollen som kapten Sisko. Inte att undra på att allt fler från ensemblen får ta mer och mer plats, scenerna går liksom i stå varje gång Sisko öppnar munnen och på ett rätt tondövt sätt ropar ut sina order.

Namnet på avsnittet pekar tillbaka på originalseriens A taste of Armageddon, som också handlade om ett okonventionellt sätt att skapa fred mellan två raser. Fast där var det fler roliga mössor än frisyrer. Det här är förresten ett historiskt blogginlägg för mig. Se på siffran här nedanför. Avsnitt 300! Äntligen!! Sedan är det ju en annan sak att jag och Star Trek-sajten räknar lite annorlunda med avsnitten och filmerna. Hur som helst tror jag att jag har drygt 60 avsnitt kvar tills jag kommit halvvägs på min Startrekathon, en siffra som nog låter lite mindre än vad den egentligen är. För att inte tala om hur långt det är kvar till mål…men det tänker vi på sen. Nu ba: över 300-strecket. Hurra!

Betyg: 8/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 300 tv-avsnitt. 

 

 

 

 

 

 

¨

 

 

 

 

4 thoughts on “DS9: Armageddon Game. Det med massförstörelsenedrustningen som utvecklas till en massavrättning.

  1. LDL says:

    Väldigt vad det går undan nu. Men jag klagar inte. 😛

    Det här är mycket riktigt ett bra och underhållande avsnitt med många vändningar. Precis som Roger så tycker jag absolut att det blir mycket mer underhållande om man inte redan i ett tidigt stadium ser igenom eller förutser handlingens riktning. Det lyckas de med ganska bra här, men de många vändningarna. Dessutom får O’Brien och Bashir ännu mer tid tillsammans.
    Med det sagt så är avsnittet inget superavsnitt ändå, så jag får ge det lite lägre betyg än Roger. 7/10.
    Tur för O’Brien att Keiko till slut visade sig ha fel om hans vanor. En kul liten detalj på slutet. 😉

    Författaren bakom avsnittet var som sagt Morgan Gendel, som tidigare framför allt skrev TNG 5×25 The Inner Light. Detta kom att bli hans sista avsnitt inom Star Trek. Utöver Gendel krediteras även de interna DS9-författarna Ira Steven Behr och James Crocker för att ha jobbat på avsnittet.
    Gendels första utkast av avsnittet var ganska annorlunda från slutprodukten. Där var handlingen att Federationen skickade en grupp till en annan civilisation och krävde att de skulle förinta all kunskap om deras biologiska vapen. De ska då ha lyckats koda kunskapen bakom sina vapen i O’Briens DNA, vilket skapade ett dilemma då det innebar att O’Brien var tvungen att dö för att helt radera informationen. Piller tyckte dock inte om den delen och föreslog istället något som ligger närmre slutprodukten. Han föreslog dock att slutet på avsnittet kan bygga att utomjordingarna jagar O’Brien och Bashir, medan de försöker hålla sig undan tillräckligt länge för att förhoppningsvis bli räddade. Gendel gick med på det och skrev ett nytt utkast, men när förproduktionen av avsnittet skulle sätta igång insåg man att de här delarna av Gendels nya utkast innehöll så många extra kostnader att det inte var ekonomiskt genomförbart. Man fick istället slopa jakten på slutet och istället skriva om slutet lite. Mitt personliga antagande är att det kanske främst var här som Behr och Crocker kom in i bilden.
    Det finns också uppgifter om att det i något väldigt tidigt stadium under arbetets gång inte var menat att vara O’Briens avsnitt, utan stället Dax. Detta måste rimligen ha varit väldigt tidigt, då Gendels första utkast till Piller redan verkar ha haft med O’Brien.
    Avsnittet nämns av en del som det första riktiga avsnittet där O’Brien och Bashirs riktiga bromance börjar och den nämns också som ett väldigt viktigt avsnitt för deras framtida vänskap i serien. Även skådespelarna själva tyckte det.
    Både Behr och Piller var ganska nöjda med vad som hade producerats och framför allt hyllar de just O’Brien och Bashirs groende vänskap och hur de två skådespelarna fungerar väldigt bra tillsammans.

    Like

  2. Jag håller helt och hållet med om Avery Brooks, som drog ner början av DS9 avsevärt för min del. Han blir dock som tur är mycket bättre allteftersom serien går. Framemot säsong 4 börjar han faktiskt bli riktigt trovärdig (har själv inte sett säsong 5-7 än, så kan inte uttala mig om avsnitt längre fram). Så håll ut!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s