TNG: Dark page. Det där Kirsten Dunst spelar telepat.

tng-dark-page-5

Rubriken kanske inte är helt rättvisande för avsnittet som helhet, men Dunst var faktiskt det enda jag kom ihåg av Dark page sådär några veckor efter att jag såg det. Och det är kanske lite oroväckande att jag inte kom ihåg mer. Framför allt eftersom den elvaåriga upplagan av Kirsten har en ganska liten roll i det här avsnittet, åtminstone sett till antal minuter i bild. Så det var bara att dra på avsnittet på dvd:n igen. Jag kommer ju inte undan med att gissa ihop saker om de här avsnitten, eller hur?

tng-dark-pageI Dark page får vi på nytt möta Lwaxana Troi, men den här gången en lite nedtonad, snudd på deprimerad version. Hon skyller på huvudvärk och utmattning, men det visar sig att en stor del av hennes mentala energi går åt till att hålla borta bortträngda minnen som börjar komma upp till ytan igen. Skyttegravskriget i Lwaxanas hjärna leder till slut till att hela hon går i mentalt baklås. Hon hamnar i ett livshotande komaliknande tillstånd, så hennes dotter Deanna måste ta sig in i Lwaxanas hjärna genom telepati för att försöka hitta en lösning. Vad vi sen får se är lite av Star Treks version av Jennifer Lopez-rullen The Cell. Så istället för att ta hamna i en seriemördares burleska, perversa och våldsamma hjärna så hamnar vi på nytt i drömliknande scener där folk springer runt i långa, sterila korridorer. Drömmarna i Dark page framstår som lite extra lama eftersom ett liknande scenario fanns med så sent som i förra avsnittet av TNG, Phantasms. Där bjöds det på specialeffekter i stil med Deanna inbakad i en Makode Linde-tårta, den här gången blir hon som mest jagad av en liten varg.

tng-dark-page-3Vargen har att göra med att mamma Lwaxana samtidigt vill bli hjälpt av Deanna men också vill slippa återuppleva sina smärtsamma minnen. Därför ropar en del av hennes hjärna på hjälp, samtidigt som en annan del försöker skrämma bort inkräktaren. När Deanna inte blir så rädd för den där glada vargen så försöker Lwaxanas hjärna  i stället fördröja Deanna genom att visualisera en annan viktig person ur deras gemensamma förfluta. Lwaxanas metamedvetande ger Deanna en chans att hänga med sin döda far, han som gick bort när hon bara var sju år. Något som Deanna avböjer med tårar i ögonen. Hon måste ju rädda sin mamma.

tng-dark-page-2Först på andra försöket inne i morsans skalle får Deanna reda på orsaken till hennes märkliga beteende. Det visar sig att Deanna haft en storasyster som dött, och vars minne mamma Lwaxana försökt sudda ut ur både sitt eget och andras medvetande. Det blir en klassisk terapiavslutning. Lwaxana konfronteras med det smärtsamma minnet, och kommer snabbt i balans igen. Och ett avsnitt som jag dittills avfärdat som fyllt av det sämsta av två världar (det är BÅDE alldeles för pratigt och samtidigt fyllt med scener där folk ser ut om de har förstoppning när de låtsas kommunicera telepatiskt.) blir faktiskt lite rörande.

Men var kommer Kirsten Dunst in i det här?, kanske du undrar. Jo, men hon är en av en grupp med cairnier, ett folk som kommunicerar telepatiskt men som försöker lära sig prata för att kunna gå med i Federationen. Lwaxana Troi är deras lärare, och det är när hon hänger en massa med den lilla flickan som Kirsten Dunst spelar som alla minnena från förr bubblar upp.

För övrigt får det här avsnittet mig att fundera lite över bristen på privatliv hos rollfigurerna i The Next Generation. Det är inga som helst problem för Deanna och Picard att beställa hem Lwaxanas dagbok digitalt och sedan gå igenom den för att leta efter ledtrådar till psykbrytets orsaker. Visst, det kanske går att ha olika säkerhetsinställningar på de loggarna, och det här var förstås ett krisläge. Men även en telepat måste få ha lite hemligheter ibland, tänker jag. Mycket riktigt hade ju Lwaxana också raderat all information om sin dotter i loggen, eftersom hon tydligen var beredd på att folk skulle kunna gå in och smygläsa.

Betyg: 7/10 Det som börjar som ett halvsegt avsnitt övergår till att skapa en fördjupad bild av både Lwaxana och Deanna, och deras relation till varandra.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 287 tv-avsnitt. 

 

 

 

One thought on “TNG: Dark page. Det där Kirsten Dunst spelar telepat.

  1. LDL says:

    Ännu ett avsnitt som för mig inte räcker speciellt långt för mig. Det har blivit lite för många såna på senare tid, jag saknar verkligen några riktiga fullträffar.
    Ändå minns jag faktiskt den här handlingen med Lwaxana väldigt klart, det som vi kommer fram till är ganska intressant och det förklara mycket om Lwaxana, men jag minns knappt något mer av avsnittet. Det är för mycket dåligt med det, för tråkigt, för dåligt tempo och fram till att mysteriet löses lyckas det aldrig att fånga mitt intresse riktigt. Mysteriet i sig känns ganska fabricerat för mig. Det här är ett exempel där något inte automatiskt behöver vara bra eller intressant bara för att det är komplicerat. Så, trots att det ändå är en relativt sällsynt Lwaxana-handling som jag uppskattar så blir det bara ett okej betyg. 6/10.

    Avsnittet skrevs och pitchades för TNG av Hillary J. Bader långt tidigare än så här, men författarna på serien tyckte inte riktigt att de hade fått till det rätt förrän nu. Bader som förövrigt krediterats som författare för avsnitt även tidigare, då för 4×10 The Loss och 5×11 Hero Worship.
    Under tiden som gick från Baders pitch så försökte man skriva om och få ihop handlingen med nästan alla stora rollfigurer och kombinationer av dem, innan man till slut hittade rätt med Deanna och Lwaxana Troi. Även då tog det dock tid innan det producerades, då handlade det om vad Lwaxanas mörka hemlighet skulle vara. René Echevarria, som gjorde en okrediterad finputsning av avsnittet innan produktion, nämner att det var ganska svårt att hitta någon mörk hemlighet som inte samtidigt gjorde Lwaxana osympatisk. Jeri Taylor nämner också att man var ganska motvilliga att ta det här avsnittet direkt efter 7×06 Phantasms, förmodligen då drömscenerna liknar varandra en hel del, men att de var i en situation där de inte hade något annat redo att produceras. Både Taylor och Shankar tyckte dock att det blev ett väldigt fint avsnitt till slut.
    Det här var för övrigt sista gången som vi fick se Lwaxana Troi i TNG, men det är å andra sidan inte alltför mycket kvar av serien. 😉

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s