DS9: Invasive procedures. Det med Dax-tjuven.

ds9-invasive-3

I det här avsnittet får jag för första gången koll på fenomenet Dax-avund. Eller,  det korrekta uttrycket borde kanske vara symbiont-avund.

Ombord på Deep Space Nine finns ju rollfiguren Jadzia – en humanoid från Trill som har symbionten Dax inopererad i magen. Tillsammans utgör de en person med en gemensam identitet: Jadzia Dax. Eftersom symbionterna kan bli mycket gamla så hinner de med att avverka en rad triller under sina liv. Men i Invasive procedures vill trillen Verad stjäla Dax från Jadzia.

ds9-invasive-4Det där kanske låter lite invecklat, men det mesta klarnar ganska snart. Det är avsnittet ger oss helt enkelt en snabbkurs in i förhållandet mellan triller och symbionter. Det visar sig att det bara är utvalda individer av Trill-släktet som får en symbiont tilldelad sig. Och att det är hård konkurrens om symbionterna, bara en av tio godkänns av symbiontnämnden. Verad var en av dem som blev kuggad och nu vill ha ta saken i egna händer. Han ser sin chans när större delen av invånarna och besättningen på Deep Space Nine har blivit evakuerade på grund av en plasmastorm. Med hjälp av Quark (som för femtielfte gången förråder sina grannar på stationen utan att bli straffad) tar han sig ombord på rymdbasen tillsammans med sin flickvän och två arga klingoner för att kidnappa Dax. Han har tänkt sig att transportera Dax bort från rymdstationen i sin egen mage, vilket  är det detsamma som en dödsdom för Jadzia – när en trill väl fått en symbiont inopererad och den boat in sig i kroppen så kan inte värdkroppen bli separerad från den.

ds9-invasive-2Även om jag tycker att det här är ett intressant ämne så får det här avsnittet aldrig riktigt upp något tempo. Man pratar på något vis sönder det och allt känns lite feltajmat. De slagsmål som lagts in känns krystade. Och den där rätta spänningen vägrar infinna sig – jag kan inte på något sätt få mig att ens överväga att manusförfattarna tänker skriva ut Jadzia ur serien till förmån för en symbiontkidnappare – hon är ju trots allt DS9:s enda riktiga sexobjekt. Däremot känns det som ny information att trillernas prickar på huvudet fortsätter ner längs kroppen i samma form som ett linne eller en bh. Var slutar prickarna, egentligen?

ds9-invasive-6Trots all information om formaliteterna och urvalet kring triller som blir ett med symbioner, så klargör det här avsnittet inte riktigt själva relationen mellan symbionten och trillen när symbionten väl är inopererad. Vem är den dominanta parten? Vad händer om de två delarna av den nya individen inte är sams, eller rentav tycker illa om varandra? Hur mycket fäster sig en symbiont vid en värdkropp?  Och hur mycket kan symbionten påverka sin värdkropp? Frågorna dyker upp när Dax blir inopererad i Verad. Skillnaden märks direkt. Verads osäkerhet och vekhet försvinner. Ja, till och med hans hållning förbättras. Trots det verkar inte Dax kunna påverka Verad till att ångra sig, och låta Dax återvända till Jadzia innan hon dör.

I stort sett ett halvdant utfört avsnitt, trots ett intressant innehåll. Framför allt irriterar jag mig på scenen där Quark fejkar sjukdom så att doktor Bashir kan söva ner en klingon som står vakt i sjukstugan. Bara ytterligare en variant på “jag är inlåst i en cell men om jag låtsas vara sjuk kan jag övermanna en vakt” som vi sett otaliga gånger i konceptets alla inkarnationer. Visst höll de på med den typen av avancerade tricks i Musse Piggs äventyr i Kalle Anka-tidningen för  i tiden också? Eller blandar jag ihop det med Fem-böckerna?

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 283 tv-avsnitt. 

 

 

 

2 thoughts on “DS9: Invasive procedures. Det med Dax-tjuven.

  1. LDL says:

    Jag får hålla med om det mesta, men jag tar faktiskt och ger ett ännu lite svagare betyg. 5/10, väldigt mediokert.
    Å ena sidan är det väl bra att de faktiskt reder ut det här med Jadzia Dax och Trillerna, speciellt med tanke på att de ändrades väldigt mycket inför DS9, å andra sidan undrar jag om ett sånt avsnitt verkligen bör skrivas som ett avsnitt som kräver så mycket spänning och atmosfär för att fungera. Så, trots att det är ett ämne som var nödvändigt att reda ut och ett ämne som har potential så blir det också det som var mitt största problem med det här avsnittet. Jag blev aldrig riktigt engagerad i avsnitten, mycket p.g.a. den där avsaknaden av spänning och atmosfär.
    Avsnittet har några vettiga skådespelarinsatser, till exempel Verad, men utöver det så finns det lite småsaker som kändes ganska billiga eller helt enkelt inte fungerade. Roger nämner scenen där de övermannar vakten och att Quark återigen kommer undan bestraffning, men vi har även budget-draget att evakuera stationen för andra gången på väldigt kort tid. Dessutom fortsätter de att para ihop Dax med Bashir, som om det fanns något band mellan dem, vilket aldrig fungerade för mig.
    Ett avsnitt och handling med potential, som sattes ihop ganska på ett ganska billigt och slarvigt sätt, vilket gjorde det hela halvdant.

    Ps. Angående vem som är dominant av Jadzia och Dax så tror jag att de helt enkelt har blivit en naturlig blandning av de båda, oavsett vad det innebär och hur det går till. Den delen är svårare att specificera och det kan rent av variera. Jag har alltid tolkat det just så, att de omedelbart blir en helt ny personlighet och frågan om dominans och samexistens för de båda blir lite irrelevant, för de två finns inte kvar och det finns bara en kombinerad personlighet kvar.

    Avsnittet pitchades av John Whelpley, som även hade krediterats för TNG 4×04 Suddenly Human, och han jobbade sedan även vidare på avsnittet tillsammans med Robert Hewitt Wolfe. En intressant detalj om Whelpley är att han även kom att skriva för serierna Andromeda – även där med Wolfe – och Earth: Final Conflict. Även de serierna är ju kopplade till Gene Roddenberry.
    Vi ska nämna gästskådespelarna för avsnittet, för här har vi faktiskt John Glover (Verad), som alla bakom produktionen nämner väldigt mycket kring det här avsnittet. Han var även Terry Farrells favorit av gästskådespelarna i hela DS9. Vi hade även Megan Gallagher som Mareel, som även hon fick en hel del att göra i det här avsnittet. Sist men inte minst ska vi även nämna Tim Russ – Tuvok i Voyager – som efter att ha gästskådespelat i TNG 6×18 Starship Mine dyker upp även här under väldigt mycket smink. Han spelade här en av klingonerna. Tim Russ som under inspelningarna för avsnittet råkade slå till Nana Visitors stuntkvinna på riktigt i en slagsmålsscen, men medan alla andra var på väg att bryta, så insisterade Patricia Tallman (stuntkvinnan) att de skulle fortsätta, för det såg autentiskt ut.
    Förövrigt så var Armin Shimerman ganska missnöjd med att Quark gjorde något så allvarligt och inte ens fick känna på rejäla konsekvenser för det. Han menade att det förminskade Quark då han kunde göra vad han än ville, samtidigt som det också fick Odo att se ganska dum ut.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s