Men så kom det då äntligen. Lagom till Pride, också. Det lesbiska avsnittet! Det som jag första gången hörde talas om på ett queerseminarium under Brittiska filminstitutets storsatsning Days of fear and wonder i London 2014. För Rejoined är väl så homosexuellt som Star Trek vågade sig på att bli på den tiden. Alltså, fram till de nya filmerna och Discoveryserien. Jag är i och för sig medveten om att jag redan kört i diket när jag kallar det här Rejoined för ett lesbiskt avsnitt – att könsbestämma identitet och åtrå känns både omöjligt och oviktigt när vi pratar om triller och symbionter. Men kanske skulle man kunna kalla det ett pansexuellt avsnitt? Med lite girl-on-girl-action!
Egentligen dök den här tematiken upp redan första gången som en symbiont var med i Star Trek. I The Host, där doktor Crusher blir hals över huvud förälskad i en man, men sedan backar ut från dejtandet när symbionten byter värdkropp till en kvinna. Rejoined är lite av ett spegelavsnitt till The Host. Här är det två triller som blir attraherade av varandra, eftersom deras symbionter tidigare varit gifta. Att de bägge just nu är kvinnor är inget som de, eller någon annan ens nämner. Relationen är problematisk på helt andra sätt.
Den ena av de här två kvinnorna är alltså Jadzia Dax, och för er som är nya i Deep Space Nine-gamet så är hon en trill. Detta folk upplåter i vissa fall sina kroppar till en symbiotisk varelse, kallad symbiont. Då delar symbionten och trillen medvetande och minnen med varandra. En symbiont har längre livstid än en trill, och kan alltså hinna med att ha många olika värdar, av bägge könen, under sitt liv. Exakt vilket kön symbionten har, är däremot okänt.
I det här avsnittet träffar alltså Jadzia Dax för första gången Lenara Kahn, en trill som bär en symbiont som tidigare varit tillsammans med hennes symbiont. Eller, man kanske snarare ska se det som att de triller som bar deras symbionter var tillsammans. Äsch, det känns som om allt blev ännu mer krångligt så fort jag försökte förklara det. Ungefär som i scenen där doktor Bashir och Kira försöker reda ut hur allt hänger ihop för Quark:
BASHIR: The Kahn symbiont which is now joined to Lenara used to be joined to a woman named Nilani, and it was Nilani who married Torias Dax.
KIRA: But Torias was killed in a shuttle accident.
BASHIR: And Nilani became a widow. Years later, when Nilani died, the Kahn symbiont was joined to Lenara.
QUARK: And now Nilani is Lenara, and Torias is Jadzia. So that makes Lenara Jadzia’s ex-wife.
KIRA: It’s a little more complicated than that, Quark.
QUARK: I’m sure it is. But to be honest, I’m sorry I brought the whole thing up. It’s giving me a headache.
Det är inte bara Jadzia och Lenara som är lite nervösa inför att de två ska börja jobba ihop på Deep Space 9. Alla andra iakttar också vad som händer med stort intresse. För allt utöver ett platoniskt förhållande mellan de två är strängt förbjudet inom den trill/symbiotiska kulturen. Regler som man i och för sig kan förstå. Det känns som upplagt för rätt röriga konsekvenser om varje trill som bar en symbiont skulle vara tvingad att fortsätta hans flera hundra år gamla relationer. Eller konflikter som varade i århundraden. Och hur många halvsyskon skulle man kunna ha i den typen av familjebildningar?
Men trots att Jadzia och Lenara känner till de där reglerna så är det snart uppenbart för alla hur oerhört attraherade de är av varandra. Fråga bara doktor Bashir som tillbringar sitt livs tristaste kväll som femte hjulet under vagnen tillsammans med de två på en middag. Flirten blir så småningom till kyssar, och sedan allvarliga diskussioner om framtiden mellan de två. För de vet att straffet för att bryta mot den där regeln är allvarligt. Man blir förvisad, och då blir det inte fler värdkroppar för symbionten. Då är hens tid utmätt. Och det blir inget lyckligt slut. Jadzia står där på promenaden och ser sitt livs kärlek, förlåt…Dax livs kärlek, försvinna bort för alltid.
Jag tycker att det här är ett välspelat och smart avsnitt. Sympatiskt också att man faktiskt väljer att inte på något sätt låta det lesbiska vara ett issue i avsnittet. I stället tar man vara på det Star Trek.iga i storyn, och får ihop en berättelse om en kärlekshistoria som inte skulle kunna utspelas i någon annan tv-serie. Det känns verkligen som om Deep Space Nines fjärde säsong befinner sig i en helt annan division jämfört med de tidigare. Hoppas att det håller i sig!
Betyg: 9/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 397 tv-avsnitt.
Det där kanske låter lite invecklat, men det mesta klarnar ganska snart. Det är avsnittet ger oss helt enkelt en snabbkurs in i förhållandet mellan triller och symbionter. Det visar sig att det bara är utvalda individer av Trill-släktet som får en symbiont tilldelad sig. Och att det är hård konkurrens om symbionterna, bara en av tio godkänns av symbiontnämnden. Verad var en av dem som blev kuggad och nu vill ha ta saken i egna händer. Han ser sin chans när större delen av invånarna och besättningen på Deep Space Nine har blivit evakuerade på grund av en plasmastorm. Med hjälp av Quark (som för femtielfte gången förråder sina grannar på stationen utan att bli straffad) tar han sig ombord på rymdbasen tillsammans med sin flickvän och två arga klingoner för att kidnappa Dax. Han har tänkt sig att transportera Dax bort från rymdstationen i sin egen mage, vilket är det detsamma som en dödsdom för Jadzia – när en trill väl fått en symbiont inopererad och den boat in sig i kroppen så kan inte värdkroppen bli separerad från den.
Även om jag tycker att det här är ett intressant ämne så får det här avsnittet aldrig riktigt upp något tempo. Man pratar på något vis sönder det och allt känns lite feltajmat. De slagsmål som lagts in känns krystade. Och den där rätta spänningen vägrar infinna sig – jag kan inte på något sätt få mig att ens överväga att manusförfattarna tänker skriva ut Jadzia ur serien till förmån för en symbiontkidnappare – hon är ju trots allt DS9:s enda riktiga sexobjekt. Däremot känns det som ny information att trillernas prickar på huvudet fortsätter ner längs kroppen i samma form som ett linne eller en bh. Var slutar prickarna, egentligen?
Trots all information om formaliteterna och urvalet kring triller som blir ett med symbioner, så klargör det här avsnittet inte riktigt själva relationen mellan symbionten och trillen när symbionten väl är inopererad. Vem är den dominanta parten? Vad händer om de två delarna av den nya individen inte är sams, eller rentav tycker illa om varandra? Hur mycket fäster sig en symbiont vid en värdkropp? Och hur mycket kan symbionten påverka sin värdkropp? Frågorna dyker upp när Dax blir inopererad i Verad. Skillnaden märks direkt. Verads osäkerhet och vekhet försvinner. Ja, till och med hans hållning förbättras. Trots det verkar inte Dax kunna påverka Verad till att ångra sig, och låta Dax återvända till Jadzia innan hon dör.
Det är därför det är lite noga med förnamnet, det hämtas från värdkroppen medan efternamnet är symbionten. Befälhavaren på Deep Space Nine, Sisko, var till exempel polare med snubben Curzon Dax. Nu måste han vänja sig vid att hans gamla killkompis har en ung kvinnas kropp och heter Jadzia. Dax är i och för sig samma klump där inne i magen, men varje värdkropp och symbiont skapar en ny personlighet tillsammans. Ja, det var i alla fall så jag uppfattade det i det här avsnittet – som egentligen är en enda lång backstory-exposition för rollfiguren Dax, om än förklätt till ett rättegångsavsnitt. Dax begärs nämligen utlämnad till planeten Klaestron IV. Men kan verkligen Jadzia Dax ställas inför rätta för ett brott som Curzon Dax misstänks för? Sisko tänker åtminstone göra allt för att rädda sin gamle vän, även om han numera är en hon.
I det här avsnittet är det birollerna som är mest intressanta. Anne Haney är en skådespelare som man sett i massor av roller genom åren. Hon spelar domare här, något som hon också gjorde i min gamla favoritserie LA-Law. Det här var dessutom andra gången vi såg henne i Star Trek, sist var det i avsnittet 
Ett ännu mer välkänt ansikte är Fionnula Flanagan. Hon var ju med i min barndoms stora tv-sensation Familjen Macahan och gör här sitt första av totalt tre inhopp i Star Trek-serier. I det här avsnittet gör hon den ganska otacksamma rollen som änkan efter den man som Dax misstänks ha hjälpt till att mörda. Efter sin död blev hennes man utsedd till martyr och folkhjälte, något som gjort att hon inte kunnat ge Dax det alibi för mordet som han behöver. Dax befann sig nämligen i hennes säng, de två hade en affär bakom mannens rygg.
Har ni hört talas om begreppet 
När Crusher rapporterar att klumpen riskerar att dö utanför en värdkropp erbjuder Riker sig att vara tillfällig surrogatvärdkropp för Odan. Riker menar att hans liv är försumbart jämfört med mängden liv som kan räddas om Odans medling går bra. Även om den innehåller det lite märkliga momentet när Odan förklarar att han är en klump i någons mage. Det här öppnar förstås även upp för nya kärleksförvecklingar, när Crusher nu måste hångla med Riker för att få vara med sin stora kärlek. Och det blir ännu mer komplicerat för henne när Odans nya, permanenta värdkropp kommer till Enterprise. Det är nämligen en kvinna. Och alla öppna tankar och föresatser som Crusher haft kring att inte döma en klump i magen efter hens värdkropp faller plötsligt som ett korthus. Riker kan hon hångla med, men inte en kvinna, tydligen. Så långt verkar alltså inte den sexuella frigörelsen ha kommit ombord på Enterprise och inom Stjärnflottan. Förhållanden verkar kunna vara flytande och frigjorda, men den sexuella läggningen högst enkelspårig.
Tvåloperainslagen i det här avsnittet fungerar enastående bra, eftersom manusförfattarna den här gången kombinerar en klassisk melodramatisk form med den frihet som finns inom science fiction. Vem har inte hört den gamla bisexuella sloganen att man blir kär i en person och inte ett kön. Well, i det här avsnittet får doktor Crusher inse att hon inte fixar att bli kär i en klump i en mage. Hon är betydligt mer intresserad av ett bestämt och fast köttsligt utbyte än hon kanske trodde. Att The Next Generation i sig fortarande hankar sig kvar vid binära kön och klyschiga könsuttryck som långt hår på alienkvinnor blir däremot bara konstigare och konstigare.