DS9: The Sword of Kahless. Jakten på den försvunna Bat’lethen.

ds9 swordNär Worf nu flyttat in i Deep Space Nine-universumet, så följer också hans komplicerade förhållande till klingonimperiet med. Det har ju varit flera jobbiga turer kring hans familj och ära och rätt att få vara en del av det klingonska samhället i The Next Generation. Hans medverkan i Deep Space Nine introduceras i samma stil. I The Way of The Warrior blev han ju på nytt utkastad från allt som är klingonskt. Kanske inte så märkligt då att Worf i det här avsnittet med liv och lust ger sig in i jakten på en gammal klingonsk artefakt, den skulle ju kunna fungera som hans återinträdesbiljett till den klingonska makteliten.

ds9 sword 2Den som ger honom den här möjligheten är Kor, en av klingonseniorerna från Blood Oath, och på många sätt känns det här som en ren uppföljare till det avsnittet. Samma äventyrskänsla, halvtaskiga slagsmålsscener och irriterande huvudperson. Hur som helst, Kor har fått nys om var den legendariske krigaren Kahless försvunna Bat’leth finns – ett mytomspunnet vapen som väl kan sägas vara klingonernas motsvarighet till den heliga graalen. Han vill ha med sig Dax på äventyret, och Dax vill ha med sig Worf. Men efter en fylleslagsliknande kickoff med sitt nya resesällskap på Deep Space 9 blir Kor överfallen på sitt rum, Han blir elchockad medvetslös och sedan scannad på sina minnen – det är fler som är ute efter den där magiska bat’lethen.

Det gör mig lite ont att skriva det här, men det här avsnittet var bitvis outhärdligt tradigt för mig. Kapplöpningen med det andra klingongänget om vem som först skulle lägga vantarna på bat’hlethen kändes väl cirka som standardupplägg 1A, liksom dess inramning –  grottor, grottor, ständigt dessa Star Trek-grottor. Inte helt oväntat blir Kor och Worf så småningom oense om vem som ska få använda bat’lethen för att ställa sig in hos de klingonska ledarna. Det gamla vapnet verkar till och med ha samma effekt som ringen i Sagan om ringen, för både Worf och Kor blir allt mer förryckta av de möjligheter som den heliga bat’lethen kan ge dem. Den annars så korrekte Worf försöker till och med ta livet av Kor när den stackars gamlingen hänger på kanten av ett stup, genom att övertala honom att stå på en instabil klipphylla.

KOR: You call that a ledge?
WORF: It would’ve been sufficient.
KOR: For a Degebian mountain goat, not a Klingon warrior. You were going to let me fall. You wanted me to die so you could keep the Sword for yourself.
WORF: And you were willing to take the Sword to your death and rob our people of their future.

Jag gillar Worf, verkligen. Men han har inte varit sig själv sen han kom till Deep Space 9. Och nu är han till och med någon som försöker ta livet av sina fiender på ett väldigt icke-ärofyllt sätt. Jag är chockad. Men däremot inte lika överraskad över att jag inte gick igång på det här avsnittet. Det är tydligen något med klingonsk mytologi och maktkampen om dess imperium som mest känns tråkigt och jobbigt att se på. Klingonerna är groteska, primitiva och skrikiga, huvudpersoner i ett drama där alla kopplat bort jaget och överjaget, och detet får löpa amok. Till och med ferengierna är mer nyanserat skildrade vid det här laget. Jag blev dessutom rätt besviken och förbannad på upplösningen. Här har man pinat sig igenom ett rätt kasst avsnitt, bara för att se hur hela den kamp man följt var förgäves. När Dax, Kor och Worf inser att bat’lethens symbolvärde går att missbruka, så tycker de att det därför är bättre att bara slänga ut den i rymden lite på måfå, än ta den till klingonernas kejsare – en lite sämre och mindre symbolladdad lösning än i Sagan om ringen.

WORF: But are we ready for it? The Sword turned you and me against each other. Imagine how it would divide the Empire.
KOR: Just let me hold it one last time.
WORF: The Sword is not meant for us. It was never our destiny to find it.
KOR: You’re wrong. It was our destiny to find it. It just wasn’t our destiny to keep it.

Om bat’lethen nu är så helig så dyker den väl upp igen, verkar man resonera. Jag hoppas verkligen inte det.

Det är något allvarligt fel med ett avsnitt som så tydligt placerar sig i äventyrsfacket, men där jag blev mest upphetsad av att få se en glimt av Siskos blå rakapparat. Det enda som räddar det här från ett riktigt bottenbetyg är att jag i grunden ÄR intresserad av Worf. Det är resten av klingonerna som hela tiden gör mig besviken. Bu!

Betyg: 4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 403 tv-avsnitt.

 

DS9: Starship down. Det med u-båtsjakt i rymden och en grundkurs i kapitalistiskt kickberoende.

ds9 starship down 2

Starship Down lyckas rymma alla de beståndsdelar som definierar Deep Space Nine.  Här finns actionscenerna, där Siskos Defiant försöker förhindra att blodtörstiga Jem’Hadar-attackplan ska hämnas på skeppen från Karemma för att planeten gör business med Federationen – Jem’Hadars handelsblockader är ju av princip extremt våldsamma. Uppdraget tar dem långt ner i en planets atmosfär, där man inte kan se någonting utan får förlita sig till ekolodsliknande mekanismer. Det påminner bitvis ganska mycket om det där fina u-båtsavsnittet Balance of terror i originalserien (från början var det till och med tänkt att delar av avsnittet skulle utspelas med Defiant under vatten).

ds9 starship downHär finns också plats för humorn, som vanligt kanaliserad via Quark. Han blir ertappad när han försöker lura både Federationen och de lite extremt ärliga och korrekta Karemmerna på pengar. När han försöker charma Karemmernas representant Hanok för att ändå få fortsätta att göra affärer så lyckas inga av hans vanliga trick. Men så kommer det en torped igenom Defiants vägg, en torped som inte exploderar. Genom att desarmera den ihop med den skeptiske mannen från Karemma så lyckas Quark trigga någon slags speldjävul i Hanok.

HANOK: That was exciting. 
QUARK: Feels good, doesn’t it? 
HANOK: Yes. 
QUARK: That’s how it works. The bigger the risk, the bigger the win. You know, there’s another risk you could take. Staying in business with me. 
HANOK: You never give up, do you? 
QUARK: No. I tried to cheat you, and I lost, but that doesn’t mean I’m going to give up the game. Come on, Hanok. What do you say? You want to keep playing? 
HANOK: Let’s talk about these Bolian currency fluctuations.

Till slut finns här förstås också rikligt av den pågående såpan på Deep Space 9, den som består av besättningens relationer till varandra. Här blir Bashirs och Dax före detta flirt plötsligt verbaliserad när de blir instängda i ett litet utrymme med begränsad tillgång till syre. Worf får lite coachning av O’Brien om hur man leder en besättning utan att vara sjukt stel och fyrkantig. Medan Kira och Sisko på sitt håll lyckas reda ut varför deras förhållande är så spänt – jag antar att det lätt blir så när ens underordnade tror att man är en religiös budbärare. Att det skulle krävas ett hårt slag mot huvudet och en misstänkt hjärnskakning för att de skulle få det där utrett är väl också typiskt för de där två. Uppskattar verkligen att man in det här avsnittet valt att inte längre begränsa sig till en rak b-handling utan istället låta en rad olika trådar och relationell utveckling ske parallellt.

Ett varierat och välstrukturerat avsnitt, tycker jag. Ett lite stelt sätt att säga att det höll mig underhållen och nyiken genom hela storyn. Jag blir ju alltid lite extra tacksam när Star Trek-avsnitten faktiskt bjuder på lite action, men kunde samtidigt inte låta bli att sitta och flabba när Quark och Hanok får en gemensam fnissattack bredvid den armerade torpeden. Fortsätter att känna att den här fjärde säsongen känns mycket lovande, när vi nu klarat av den första fjärdedelen.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 398 tv-avsnitt.

 

DS9. Rejoined. Det där Dax träffar sin före detta fru igen. Ett så-nära-lesbiskt-man-vågar-komma-avsnitt.

ds9 rejoined

Men så kom det då äntligen. Lagom till Pride, också. Det lesbiska avsnittet! Det som jag första gången hörde talas om på ett queerseminarium under Brittiska filminstitutets storsatsning Days of fear and wonder i London 2014. För Rejoined är väl så homosexuellt som Star Trek vågade sig på att bli på den tiden. Alltså, fram till de nya filmerna och Discoveryserien. Jag är i och för sig medveten om att jag redan kört i diket när jag kallar det här Rejoined för ett lesbiskt avsnitt – att könsbestämma identitet och åtrå känns både omöjligt och oviktigt när vi pratar om triller och symbionter. Men kanske skulle man kunna kalla det ett pansexuellt avsnitt? Med lite girl-on-girl-action!

Egentligen dök den här tematiken  upp redan första gången som en symbiont var med i Star Trek. I The Host, där doktor Crusher blir hals över huvud förälskad i en man, men sedan backar ut från dejtandet när symbionten byter värdkropp till en kvinna. Rejoined är lite  av ett spegelavsnitt till The Host. Här är det två triller som blir attraherade av varandra, eftersom deras symbionter tidigare varit gifta. Att de bägge just nu är kvinnor är inget som de, eller någon annan ens nämner. Relationen är problematisk på helt andra sätt.

Den ena av de här två kvinnorna är alltså Jadzia Dax, och för er som är nya i Deep Space Nine-gamet så är hon en trill. Detta folk upplåter i vissa fall sina kroppar till en symbiotisk varelse, kallad symbiont. Då delar symbionten och trillen medvetande och minnen med varandra. En symbiont har längre livstid än en trill, och kan alltså hinna med att ha många olika värdar, av bägge könen, under sitt liv. Exakt vilket kön symbionten har, är däremot okänt.

ds9 rejoined 6I det här avsnittet träffar alltså Jadzia Dax för första gången Lenara Kahn, en trill som bär en symbiont som tidigare varit tillsammans med hennes symbiont. Eller, man kanske snarare ska se det som att de triller som bar deras symbionter var tillsammans. Äsch, det känns som om allt blev ännu mer krångligt så fort jag försökte förklara det. Ungefär som i scenen där doktor Bashir och Kira försöker reda ut hur allt hänger ihop för Quark:

BASHIR: The Kahn symbiont which is now joined to Lenara used to be joined to a woman named Nilani, and it was Nilani who married Torias Dax.
KIRA: But Torias was killed in a shuttle accident.
BASHIR: And Nilani became a widow. Years later, when Nilani died, the Kahn symbiont was joined to Lenara.
QUARK: And now Nilani is Lenara, and Torias is Jadzia. So that makes Lenara Jadzia’s ex-wife.
KIRA: It’s a little more complicated than that, Quark.
QUARK: I’m sure it is. But to be honest, I’m sorry I brought the whole thing up. It’s giving me a headache.

ds9 rejoined 3Det är inte bara Jadzia och Lenara som är lite nervösa inför att de två ska börja jobba ihop på Deep Space 9. Alla andra iakttar också vad som händer med stort intresse. För allt utöver ett platoniskt förhållande mellan de två är strängt förbjudet inom den trill/symbiotiska kulturen. Regler som man i och för sig kan förstå. Det känns som upplagt för rätt röriga konsekvenser om varje trill som bar en symbiont skulle vara tvingad att fortsätta hans flera hundra år gamla relationer. Eller konflikter som varade i århundraden. Och hur många halvsyskon skulle man kunna ha i den typen av familjebildningar?

ds9 rejoined 7Men trots att Jadzia och Lenara känner till de där reglerna så är det snart uppenbart för alla hur oerhört attraherade de är av varandra. Fråga bara doktor Bashir som tillbringar sitt livs tristaste kväll som femte hjulet under vagnen tillsammans med de två på en middag. Flirten blir så småningom till kyssar, och sedan allvarliga diskussioner om framtiden mellan de två. För de vet att straffet för att bryta mot den där regeln är allvarligt. Man blir förvisad, och då blir det inte fler värdkroppar för symbionten. Då är hens tid utmätt. Och det blir inget lyckligt slut. Jadzia står där på promenaden och ser sitt livs kärlek, förlåt…Dax livs kärlek, försvinna bort för alltid.

Jag tycker att det här är ett välspelat och smart avsnitt. Sympatiskt också att man faktiskt väljer att inte på något sätt låta det lesbiska vara ett issue i avsnittet. I stället tar man vara på det Star Trek.iga i storyn, och får ihop en berättelse om en kärlekshistoria som inte skulle kunna utspelas i någon annan tv-serie. Det känns verkligen som om Deep Space Nines fjärde säsong befinner sig i en helt annan division jämfört med de tidigare. Hoppas att det håller i sig!

Betyg: 9/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 397 tv-avsnitt.

DS9: Facets. Det där Jadzia får träffa resten av Dax trillvärdar.

ds9 facets 4

Ytterligare ett avsnitt i Star Trek-subgenren Trill/Symbiont-äventyr. Den här med en utförlig introduktion till Dax hyfsat omfångsrika Trill-släktträd. Möjligheten ges genom att man hittat på något som kallas för en Zhian’tara-rit, där det nu är meningen att  Jadzia (och vi tv-tittare) ska få träffa alla andra triller som gått och burit runt på symbionten Dax i magen. (jo, Trill/symbiont-konceptet är ett av de mer originella i Star Trek-universumet, men väldigt tacksamt för desperata manusförfattare på jakt efter uppslag).

ds9 facets 2Hur det går till? Jo, de tidigare Dax-värdarnas personligheter och minnen finns liksom lagrade i symbiontens hjärna. Genom en ritual kan de på något magiskt sätt överföras till en tredje individ, som under några timmar alltså får vara värd åt en död varelses personlighet (lite som i Exorcisten, fast utan kräkandet och obsceniteterna). Jadzia har valt ut de hon känner bäst på rymdstationen för att vara med i det här värdkroppslajvet, lite förvånande är också Quark och nykomlingen Leeta med i gänget (den senare har ju verkligen bara skymtat förbi i ett avsnitt tidigare, men tydligen var det en sådan brist på kvinnliga rollfigurer i serien att man var tvungna att utnämna henne till en av Jadzias bästisar här).

ds9 facetsMest stirrig är Jadzia över att träffa Curzon, trillen som hon avlöste som Daxvärd. Som vi tidigare sett i serien så sparkade han ju ut Jadzia som kandidat från  symbiontprogrammet en gång i tiden. Mot alla odds lyckades hon göra comeback, men är nu inte riktigt säker på om pallar ta det där snacket med honom om vad som ledde fram till hans beslut en gång i tiden. Curzon själv verkar inte heller supersugen på att lösa den där gamla surdegen. Tvärtom. När han överförs till sin värdkropp, Odo, så trivs de så bra tillsammans att Curzon inte vill återvända in i Dax medvetande. Odo känner likadant. Ett väldigt utanför boxen-förslag.

ds9 facets 3För många av skådespelarna är avsnitt av den här typen ett tacksamt avbrott från deras vanliga rollfigurer. Nana Visitor (Kira) spelar förstås över när hon ska gestalta trillen Lela. Bäst i den här skådespelarövningen är, till min stora förvåning, Avery Brooks. Men så är också Siskos trillvärd en psykopat, och det är ju alltid lite mer tacksamt att spela Knäppisen i fråga är Joran, som vi tidigare fått möta i Equilibrium. Egentligen hade nog en lite längre story om just Joran, som är både våldsam och manipulativ, varit tillräckligt för ett helt avsnitt, men författarna avslutar ganska snabbt hans intrig. De vill hellre fokusera på Curzon och hans ansträngda förhållande till Jadzia.

En konflikt som mynnar ut i en, i mitt tycke, rätt kackig scen där Curzon erkänner det verkliga skälet till varför han kickat ut Jadzia ur symbiontvärdsprogrammet: han var kär i henne. Kan det bli taskigare? Och ruttnare? Gubben blir alltså kåt på sin praktikant, och bestämmer sig därför att ge henne sparken. De hade verkligen behövt ett #metoo-upprop i symbiontvärdprogrammet. Curzon går i alla fall med på att sluta hänga med Odo och låta sitt medvetande återvända in i Dax (i Jadzias mage) igen. Om han nu är så kär i Jadzia är väl det ett alldeles utmärkt ställe att vara på, tänker jag.

ds9 facets 5B-handlingen i det här avsnittet är inte direkt någon höjdare. Man plockar i och för sig på nytt upp tråden kring Nog, Quarks brorson, och hans planer på att söka sig vidare till Stjärnflottan. Det första steget för honom är att klara av antagningsprovet till en sex veckor lång förberedande kurs. Alla på Deep Space Nine är positivt inställda till det här, utom Nogs farbror Quark. Han är så äcklad inför tanken på en ferengier i Stjärnflottan att han saboterar Nogs ansökningsprov. Det kommer förstås fram, och allt slutar lyckligt. Värt att notera är väl att Nogs farsa Rom, som vanligtvis är undergiven och förtryckt, blir ursinnig på Quark i det här avsnittet. Maktbalansen mellan honom och Quark verkar rubbad ända sedan Family Business.

För övrigt så kan jag verkligen rekommendera boken Star Trek Deep Space Nine Companion. Där kan man till exempel läsa om den komplicerade backstoryn bakom det här avsnittet. Konstigast av allt: den allra första idén var att göra en Star Trek-version av personlighetsklyvningsklassikern Sybil, med Jadzia som huvudperson. Ganska lättad över att man fortsatte att bolla idéer tills man kom fram till Facets.

Jag gillar ju egentligen sådan här avsnitt, där luckorna i historien och kanon fylls igen.  Trots att det tagits upp flera gånger tidigare, så känns det ju faktiskt också som att  hela det märkliga symbiont/trill-fenomenet får en lite bättre och utförligare bakgrund i Facets än någonsin tidigare. Men om vi ska vara riktigt ärliga så är väl tyvärr varken Jadzias värdrit eller Nogs intagningsprov till Stjärnflottans förberedande kurs det stoff som legendariska Star Trek-avsnitt skapas av. Istället känns allt sådär ljummet igen. Tror faktiskt att man gick miste om ett höjdaravsnitt när man inte lät Avery få utveckla sin psykopatrolltolkning ytterligare. Då hade det i varje fall blivit lite mer….spännande! Men kanske skulle det krocka alldeles för mycket med intrigen i nästa avsnitt.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 382 tv-avsnitt.

DS9: Meridian. Det där Dax blir kär och Kira undanber sig en holoporrkarriär.

ds9 meridian 3

Det är ovanligt mycket kättja i Meridian. Jo. Visst. Det är väl förstås lite spännande med en planet som pendlar mellan två olika dimensioner, men det är ju den nästan gladporriga kåtheten som är det minnesvärda i det här avsnittet. Hur Meridianen Deral helt ogenerat stöter på Jadzia Dax, och hur hon ganska snabbt bestämmer sig för att inte ha något emot det.

ds9 meridian 4Samtidigt i en parallellhandling så stöter en främmande alien på Kira. När hon avböjer hans inviter så ger han i uppdrag till Quark att skapa ett holoprogram där han kan ha sex med Kira. En storyline som nog inte skulle uppfattas som fullt lika tokrolig idag som man gjorde här, som till exempel scenen där Quark försöker smygplåta Kira med en holokamera. Det här är dessutom det andra avsnittet i rad där ett creep från en främmande planet bestämmer sig för att bli obsessed av Kiras fysiska attribut. Börjar kanske tycka lite synd om Nana Visitor. Här försöker hon skapa en tuff, kompetent och superbutch rollfigur, och det enda manusförfattarna vill är att få henne objektifierad, klä sig i lack i parallelluniversumet  och hamna i  säng med en religiös ledare.

ds9 meridian 5Att både ladiesarna i det här avsnittet dras in i intriger kring kärlek och erotik är kanske ett sätt att försöka vinna över fler i målgruppen unga män till serien. Men det känns precis så krystat som det låter som. Dax lovestory känns dessutom mer som en tonårsfling än den verkligt stora, fantastiska passionen. Och Kira-storylinen (som egentligen är rätt otäck) tramsas bort till förmån för ett moneyshot på slutet (Kiras kropp – dock gjord med en bodydouble – med Quarks huvud på).

ds9 meridianI boken Star Trek Deep Space Nine Companion så verkar det här vara avsnittet som alla mest skäms över och inte vill snacka om. Tycker ändå att själva grundidén med en Brigadoon i rymden hade kunnat bli hur bra som helst, men  det är sällan jag sett technobabble framställas med sån total oinlevelse som i det här avsnittet. Det tillsammans med det lite obehagliga kollektiva kåtslaget i författarrummet gör det här avsnittet försumbart på gränsen till ovärdigt.

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 334 tv-avsnitt.

DS9: Equilibrium. Det där Jadzia Dax hallucinerar och kommer i kontakt med en förträngd värd.

ds9 equilibrium 3

Det börjar bli en egen genre inom Deep Space 9 nu, kanske borde vi kalla den för “The trouble with Trills”. Några avsnitt per säsong viks åt antingen något drama som handlar om hur det är för Jadzia Dax att vara två varelser i en kropp, eller någon intrig som kretsar kring något av Dax tidigare liv eller tidigare värdar. Equilibrium är lite av en kombination av de två: Jadzia Dax plågas av hallucinatiner, mood swings och fallande nivåer av det ämne i kroppen som gör att hon kan ha en annan varelse i magen. Får hon för låga halter av isoboramin måste symbionten i magen opereras ut, och trillen – Jadzia – kommer att dö.

Sisko tankar sitt nya rymdskepp Defiant och drar iväg till trillernas hemvärld för att säka läkarhjälp där. Och det är väl just bakgrundsstoryn och detaljerna kring det system som byggts upp i samhället för att hantera det märkliga och symbiotiska förhållandet mellan de två arterna som är mest intressant i det här avsnittet. Bland annat får vi se de underjordiska bassänger där symbionterna plaskar omkring när de ska para sig (varelser i vatten verkar vara ett litet minitema den här säsongen).

ds9 equilibrium 2Den avslutande vändpunkten i handlingen känns lite krystad och märklig. Det visar sig att symbionten Dax under en kort period var inopererad i en värd som inte var helt lämplig för jobbet. På något sätt var den här operationen ett bevis för att många fler triller än vad myndigheterna har sagt skulle kunna få en symbiont inopererad, utan att för den skull riskera sitt liv, som tidigare hävdats. Problemet är bara att symbionterna inte räcker till. Trillernas system kring urvalet till symbiontkandidater är alltså uppbyggt kring en lögn,  och skulle det komma ut till allmänheten vet ingen vad som kommer att hända.

I alla fall, för att Dax inte skulle minnas den misslyckade värden (som nu är död) skapade man någon slags minnesblockering. Det är när den nu börjar släppa som minnena bryter fram som hallucinationer hos Jadzia. Genom en ritual där hon badar i de där källorna och på något sätt tar emot den bortträngda värdens minnen  så löser allt sig till slut.

Tjena, säger jag, som kände att jag inte riktigt lyckades engagera mig i trillernas urvalsprocesser och deras falska symbiontinformation. Det blev lite för mycket snack och prat om saker jag redan visste: att inte alla triller kan få varsin symbiont. Hur man än vrider och vänder på det så kommer någon form av urvalsprocess att behövas. Om man nu inte bara bestämmer sig för att lotta ut symbionterna till folket istället. Det blev hur som helst en rätt lam, konstruerad och invecklad upplösning på ett annars ganska effektivt berättat avsnitt.

ds9 equilibriumNej, då hade jag nog nästan hellre hängt lite längre på den uppsluppna middagsbjudning som Sisko bjuder till i avsnittets början, och där vi får redan på saker som att hans pappa var kock och att Odo inte vet hur man vispar. Det var ju värst vilken mysfarbror Sisko har blivit nu på sistone! Först inredning och nu bjuder han hem hela crewen på middag. Var ska det här sluta? Scrapbooking? En lokal variant på Halv åtta hos mig? Kanske ett övertagande av The Next Generations pokerspelande?

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 330 tv-avsnitt.

DS9: Blood Oath. Det där Dax åker på hämndresa med en klingonsk PRO-förening

ds9 blood oath 6

Det här var nog tänkt att vara ett Deep Space Nine-avsnitt av det lite maffigare slaget. Jag menar, man har kostat på sig exteriörscener, slagsmål och stuntmän. För att inte tala om hur stor lösskäggsbudgeten måste ha varit för de tre krigiska klingonerna som dyker upp här. Själv blir jag mest förvirrad. Om man nu ska satsa på ett actionavsnitt, måste då fyra femtedelar av huvudpersonerna vara gamla gubbar? Som dessutom alla undervärderar Jadzia Dax (den obligatoriska kommentaren om hur snygg hon är måste tydligen fällas av exakt varenda äldre man som kommer i hennes väg)?.

ds9 blood oathMen så missar jag förstås den egentliga poängen, fandomflirtandet. För alla de tre klingonerna är hämtade från Star Treks orginalserie. Kor från avsnittet Errand of Mercy, spelad på ett mästerligt sätt av John Colicos, Kang från Day of the Dove spelad av Michael Ansara och Koloth från The Trouble with Tribbles, spelad av William Campbell. Att jag inte kände igen dem OMEDELBART kan ju bero på att klingonernas utseende varierat mellan de olika upplagorna av Star Trek, så rollfigurerna har liksom muterats till det klingonlook som var inne 1994. Till skådespelarna förklarade man den nya sminkningen med något i stil med att “ja, men ni är ju mycket äldre nu”.

ds9 blood oath 2Man kan säga att det här avsnittet kretsar kring samma grundproblematik som i Dax, fast tvärtom. På nytt handlar det om vilket ansvar som den nuvarande inkarnationen av Dax, Jadzia, har för saker som andra värdkroppar gjort eller lovat. I det här fallet ett heligt löfte från Curzon Dax  att utkräva en dödlig hämnd på mannen känd som Albinon. En man som i sin tur hämnats på Kang, Kor och Koloths genom att mörda deras förstfödda barn. Det är helt enkelt mycket ära och hämnd och löften i luften när Jadzia nu sammanstrålar med de tre klingongubbarna på Deep Space 9. De har kommit albinon på spåret och är redo för en sista strid. Så vad ska Jadzia göra? Smita från löftet som Dax gav, eller bryta mot allt som Federationen står för och ge sig av för att utkräva blodshämnd?

ds9 blood oath 3Ibland tänker jag att Star Trek kanske inte ens ska bry sig om att försöka göra avsnitt med actioninslag. I alla fall  inte när de är så här dåliga. Kanske ska man inte ens försöka sig på moment som “vi planerar att bryta oss in i ett hus”. Inte när de är så här dåliga. Det är rena rama dagisnivån när de äldre herrarna och Jadzia ska överlägga attacken mot albinons palats. Och under fajtingscenerna satt jag och skämdes i soffan. Maken till långsamma, utdragna och amatörmässiga stridsscener har jag inte sett på länge. Avsnittet kändes också utdraget och märkligt upplagt. Ett tag tänkte jag att det kanske var ett dubbelavsnitt eftersom det skulle pratas så himla mycket om allting innan man ens gav sig iväg till den planet där albinon skulle finnas.

Och förresten, ALBINON? Vad är det för jävla smeknamn? Här är en tv-serie där man reser runt i galaxen och träffar på de diverse bisarra livsformer, men en albino är tydligen en transgalaktisk anomali värd ett särskilt smeknamn.

För första gången känner jag också faktiskt sympati med Deep Space 9-befälhavaren Sisko. Jag menar, det kan inte vara så lätt att vara arbetsledare för ett gäng där folk plötsligt begär tjänstledigt för att uppfylla ett löfte som den förra värdkroppen för masken som lever i ens mage gav. Att Dax inte fick några som helst repressalier när hon kom hem från sin hämndresa, inte ens en liten åthutning, kändes också som ett slags antiklimax.

Blood Oath ska man nog se som ett rent tributeavsnitt, utifrån alla andra perspektiv är det undermåligt, tycker jag. Kan ändå inte ge det här tramset ett högt betyg med gott samvete. Så nördig har jag inte blivit ännu.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 312 tv-avsnitt.