DS9: Meridian. Det där Dax blir kär och Kira undanber sig en holoporrkarriär.

ds9 meridian 3

Det är ovanligt mycket kättja i Meridian. Jo. Visst. Det är väl förstås lite spännande med en planet som pendlar mellan två olika dimensioner, men det är ju den nästan gladporriga kåtheten som är det minnesvärda i det här avsnittet. Hur Meridianen Deral helt ogenerat stöter på Jadzia Dax, och hur hon ganska snabbt bestämmer sig för att inte ha något emot det.

ds9 meridian 4Samtidigt i en parallellhandling så stöter en främmande alien på Kira. När hon avböjer hans inviter så ger han i uppdrag till Quark att skapa ett holoprogram där han kan ha sex med Kira. En storyline som nog inte skulle uppfattas som fullt lika tokrolig idag som man gjorde här, som till exempel scenen där Quark försöker smygplåta Kira med en holokamera. Det här är dessutom det andra avsnittet i rad där ett creep från en främmande planet bestämmer sig för att bli obsessed av Kiras fysiska attribut. Börjar kanske tycka lite synd om Nana Visitor. Här försöker hon skapa en tuff, kompetent och superbutch rollfigur, och det enda manusförfattarna vill är att få henne objektifierad, klä sig i lack i parallelluniversumet  och hamna i  säng med en religiös ledare.

ds9 meridian 5Att både ladiesarna i det här avsnittet dras in i intriger kring kärlek och erotik är kanske ett sätt att försöka vinna över fler i målgruppen unga män till serien. Men det känns precis så krystat som det låter som. Dax lovestory känns dessutom mer som en tonårsfling än den verkligt stora, fantastiska passionen. Och Kira-storylinen (som egentligen är rätt otäck) tramsas bort till förmån för ett moneyshot på slutet (Kiras kropp – dock gjord med en bodydouble – med Quarks huvud på).

ds9 meridianI boken Star Trek Deep Space Nine Companion så verkar det här vara avsnittet som alla mest skäms över och inte vill snacka om. Tycker ändå att själva grundidén med en Brigadoon i rymden hade kunnat bli hur bra som helst, men  det är sällan jag sett technobabble framställas med sån total oinlevelse som i det här avsnittet. Det tillsammans med det lite obehagliga kollektiva kåtslaget i författarrummet gör det här avsnittet försumbart på gränsen till ovärdigt.

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 334 tv-avsnitt.

DS9: Equilibrium. Det där Jadzia Dax hallucinerar och kommer i kontakt med en förträngd värd.

ds9 equilibrium 3

Det börjar bli en egen genre inom Deep Space 9 nu, kanske borde vi kalla den för “The trouble with Trills”. Några avsnitt per säsong viks åt antingen något drama som handlar om hur det är för Jadzia Dax att vara två varelser i en kropp, eller någon intrig som kretsar kring något av Dax tidigare liv eller tidigare värdar. Equilibrium är lite av en kombination av de två: Jadzia Dax plågas av hallucinatiner, mood swings och fallande nivåer av det ämne i kroppen som gör att hon kan ha en annan varelse i magen. Får hon för låga halter av isoboramin måste symbionten i magen opereras ut, och trillen – Jadzia – kommer att dö.

Sisko tankar sitt nya rymdskepp Defiant och drar iväg till trillernas hemvärld för att säka läkarhjälp där. Och det är väl just bakgrundsstoryn och detaljerna kring det system som byggts upp i samhället för att hantera det märkliga och symbiotiska förhållandet mellan de två arterna. Bland annat får vi se de underjordiska bassänger där symbionterna plaskar omkring när de ska para sig (varelser i vatten verkar vara ett litet minitema den här säsongen).

ds9 equilibrium 2Den avslutande vändpunkten i handlingen känns lite krystad och märklig. Det visar sig att symbionten Dax under en kort period var inopererad i en värd som inte var helt lämplig för jobbet. På något sätt var den här operationen ett bevis för att många fler triller än vad myndigheterna har sagt skulle kunna få en symbiont inopererad, utan att för den skull riskera sitt liv, som tidigare sagts. Problemet är bara att symbionterna inte räcker till. Trillernas system kring urvalet till symbiontkandidater är alltså uppbygt kring en löng,  och skulle det komma ut till allmänheten vet ingen vad som kommer att hända.

I alla fall, för att Dax inte skulle minnas den misslyckade värden (som nu är död) skapade man någon slags minnesblockeringe. Det är när den nu börjar släppa som minnena bryter fram som hallucinationer hos Jadzia. Genom en ritual där hon badar i de där källorna och på något sätt tar emot den bortträngda värdens minnen  så löser allt sig till slut.

Tjena, säger jag, som kände att jag inte riktigt lyckades engagera mig i trillernas urvalsprocesser ochderas falska symbiontinformation. Det blev lite för mycket snack och prat om saker jag redan visste: att inte alla triller kan få varsin symbiont. Hur man än vrider och vänder på det så kommer någon form av urvalsprocess att behövas, ja om man inte bara bestämmer sig för att lotta ut symbionterna till folket istället. Det blev hur som helst en rätt lam, konstruerad och invecklad upplösning på ett annars ganska effektivt berättat avsnitt.

ds9 equilibriumNej, då hade jag nog nästan hellre hängt lite längre på den uppsluppna middagsbjudning som Sisko bjuder till i avsnittets början, och där vi får redan på saker som att hans pappa var kock och att Odo inte vet hur man vispar. Det var ju värst vilken mysfarbror Sisko har blivit nu på sistone! Först inredning och nu bjuder han hem hela crewen på middag. Var ska det här sluta? Scrapbooking? En lokal variant på Halv åtta hos mig? Kanske ett övertagande av The Next Generations pokerspelande?

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 330 tv-avsnitt.

DS9: Blood Oath. Det där Dax åker på hämndresa med en klingonsk PRO-förening

ds9 blood oath 6

Det här var nog tänkt att vara ett Deep Space Nine-avsnitt av det lite maffigare slaget. Jag menar, man har kostat på sig exteriörscener, slagsmål och stuntmän. För att inte tala om hur stor lösskäggsbudgeten måste ha varit för de tre krigiska klingonerna som dyker upp här. Själv blir jag mest förvirrad. Om man nu ska satsa på ett actionavsnitt, måste då fyra femtedelar av huvudpersonerna vara gamla gubbar? Som dessutom alla undervärderar Jadzia Dax (den obligatoriska kommentaren om hur snygg hon är måste tydligen fällas av exakt varenda äldre man som kommer i hennes väg)?.

ds9 blood oathMen så missar jag förstås den egentliga poängen, fandomflirtandet. För alla de tre klingonerna är hämtade från Star Treks orginalserie. Kor från avsnittet Errand of Mercy, spelad på ett mästerligt sätt av John Colicos, Kang från Day of the Dove spelad av Michael Ansara och Koloth från The Trouble with Tribbles, spelad av William Campbell. Att jag inte kände igen dem OMEDELBART kan ju bero på att klingonernas utseende varierat mellan de olika upplagorna av Star Trek, så rollfigurerna har liksom muterats till det klingonlook som var inne 1994. Till skådespelarna förklarade man den nya sminkningen med något i stil med att “ja, men ni är ju mycket äldre nu”.

ds9 blood oath 2Man kan säga att det här avsnittet kretsar kring samma grundproblematik som i Dax, fast tvärtom. På nytt handlar det om vilket ansvar som den nuvarande inkarnationen av Dax, Jadzia, har för saker som andra värdkroppar gjort eller lovat. I det här fallet ett heligt löfte från Curzon Dax  att utkräva en dödlig hämnd på mannen känd som Albinon. En man som i sin tur hämnats på Kang, Kor och Koloths genom att mörda deras förstfödda barn. Det är helt enkelt mycket ära och hämnd och löften i luften när Jadzia nu sammanstrålar med de tre klingongubbarna på Deep Space 9. De har kommit albinon på spåret och är redo för en sista strid. Så vad ska Jadzia göra? Smita från löftet som Dax gav, eller bryta mot allt som Federationen står för och ge sig av för att utkräva blodshämnd?

ds9 blood oath 3Ibland tänker jag att Star Trek kanske inte ens ska bry sig om att försöka göra avsnitt med actioninslag. I alla fall  inte när de är så här dåliga. Kanske ska man inte ens försöka sig på moment som “vi planerar att bryta oss in i ett hus”. Inte när de är så här dåliga. Det är rena rama dagisnivån när de äldre herrarna och Jadzia ska överlägga attacken mot albinons palats. Och under fajtingscenerna satt jag och skämdes i soffan. Maken till långsamma, utdragna och amatörmässiga stridsscener har jag inte sett på länge. Avsnittet kändes också utdraget och märkligt upplagt. Ett tag tänkte jag att det kanske var ett dubbelavsnitt eftersom det skulle pratas så himla mycket om allting innan man ens gav sig iväg till den planet där albinon skulle finnas.

Och förresten, ALBINON? Vad är det för jävla smeknamn? Här är en tv-serie där man reser runt i galaxen och träffar på de diverse bisarra livsformer, men en albino är tydligen en transgalaktisk anomali värd ett särskilt smeknamn.

För första gången känner jag också faktiskt sympati med Deep Space 9-befälhavaren Sisko. Jag menar, det kan inte vara så lätt att vara arbetsledare för ett gäng där folk plötsligt begär tjänstledigt för att uppfylla ett löfte som den förra värdkroppen för masken som lever i ens mage gav. Att Dax inte fick några som helst repressalier när hon kom hem från sin hämndresa, inte ens en liten åthutning, kändes också som ett slags antiklimax.

Blood Oath ska man nog se som ett rent tributeavsnitt, utifrån alla andra perspektiv är det undermåligt, tycker jag. Kan ändå inte ge det här tramset ett högt betyg med gott samvete. Så nördig har jag inte blivit ännu.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 312 tv-avsnitt. 

 

 

 

 

DS9: Playing God. Det där Jadzia Dax får en praktikant.

ds9 playing god 5

Åh, äntligen ett nytt Trillavsnitt! Ett sånt som tar upp och fördjupar det märkliga samspelet mellan triller och symbionter (symbionterna är den där masken som ligger i trillernas mage). Symbionterna blir ju mycket äldre än trillerna, så varje symbiont avverkar ett gäng triller som värdkroppar under sin livstid, vilket betyder att trillerna i sin tur byggt upp ett urvalssystem för att välja ut vilka av dem som är mest lämpade att ha en symbiont i magen.

ds9 playing god 4Sist vi närmade oss den här problematiken var väl i avsnittet Invasive procedures, där en bitter trill som misslyckats i uttagningen försäkte stjäla Dax, symbionten som ligger i DS9-rollfiguren Jadzias mage. I Playing God får vi istället följa just en del av den där urvalsprocessen för symbiont-prospects. Arjin, en rätt stel och nervös praktikant anländer till Deep Space 9 för att göra praktik hos Jadzia. Skälet till hans oro är Dax rykte som en ökänt hård handledare, han har tydligen skickat hem 57 praktikanter under sin karriär. Därför litar Arjin inte riktigt på Jadzia, som har en mer frejdig och vänlig framtoning. Han väntar bara på att det ska visa sig vara ett test av något slag, medan hon förgäves försäker förklara att hon är Jadzia, en egen person – inte bara en värdkropp åt Dax.

ds9 playing god 3Egentligen är det här det första avsnittet som ger en ordentlig fördjupning av Jadzia. Vi får se henne förlusta sig med både klingoner och ferengier, och i en uppmärksammad scen också hennes intresse för privata fribrottningslektioner med en vältränad instruktör (uppmärksamheten handlade väl lite om att skådisen bara hade på sig en handduk här). Överhuvudtaget verkar hon ha en rätt så lättsam inställning till förhållandet mellan arbete och fritid, något som inte är så vanligt bland arbetsnarkomanerna inom federationen. Här får vi också för första gången reda på att även hon en gång i tiden var praktikant hos Dax – och att hon blev hemskickad. Men genom målinriktat arbete blev hon till sist trillen som fick bli Dax nya värdkropp. Men den där traumatiska upplevelsen göra att hon in i det längsta försöker undvika att dissa Arjins stela attitiyd. En omsorg som snarare försämrar än förbättrar hans chanser, om han inte får veta vad han gör fel, hur ska han då kunna ändra stil?

Den här intrigen varvas med en ganska slarvigt hanterad historia där det som först verkar vara lite klet som fastnat på en skyttel visar sig vara ett nytt och expanderande universum. Första reaktionen ombord på Deep Space 9 är att bara förstöra den dör klumpen med protoplasma, men så inser man att det kanske finns intelligent liv där inne någonstans. Upplösningen, där man dumpar det hela på andra sidan maskhålet förstår jag inte riktigt. Kommer inte det nya universumet att sabba en massa där också, när det tränger undan det existerande stjärnsystemet?

ds9 playing god 2Ett helt okej avsnitt, tycker jag. Intressant att äntligen få se rollfiguren Jadzia bli lite fördjupad. Hon har verkligen hamnat i skuggan av sin symbiont, det känns som om Dax och hans förflutna fått lite väl mycket uppmärksamhet hittills i serien. Sen är väl själva praktikanthistorien mest en förevändning för att få göra det. Storyn om det expanderande universumet hade kunnat bli så mycket mer om man vågat sig på att bli lite mer filosofiska. Är kanske vi själva en klump plasma i någon annans universum? Det hade kunnat bli en intressant uppföljning av det här längre fram i tråden, men det hyser jag inte så mycket hopp om. Just nu verkar hela Star Trek-universumet mest bestå av den typen av tappade trådar. Som vad som egentligen hände med råttinvasionen ombord på Deep Space 9 under den kommande parningsperioden. Jag kräver ett svar kring detta!

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 17/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 308 tv-avsnitt. 

DS9: Shadowplay. Det med den mystiska hologramstaden.

ds9 shadowplay 2Den här veckan är det Odo och Dax som får chansen att åka ut och upptäcka galaxen i Deep Space Nine! Och om förra avsnittet av serien kretsade kring en civilisation vars ledare försökt gömma den från Federationen, så hittar man den här veckan en stad som egentligen inte finns. Känslan av att manusteamet är på flykt från det trista livet på rymdstationen gör sig fortfarande påmind hos mig som tittare, även om två av manuset tre storylines (ovanligt många för att vara Deep Space Nine, man brukar nöja sig med max två) faktiskt utspelas på stationen.

ds9 shadowplay 3Till exempel får Kira besök av sin gamla flirt, den religiöse ledaren Vedek Bareil. Men det blir inte bara mys, ganska snart inser Kira att Bareils besök är iscensatt av hennes antagonist Quark, för att avleda hennes uppmärksamhet från en av hans skumraskaffärer. Kira verkar dock inte allt för upprörd över att avbryta romantiken för att ge Quark en näsbränna, vilket i sig kanske är lite oroväckande. Den där tjejen kan aldrig sluta att tänka på jobbet! (himlar med ögonen).

De allt längre intrigtrådarna i Deep Space Nine, som en del av er förvarnat om i era kommentarer syns verkligen både i det stora och det lilla. Det här är till exempel andra avsnittet i rad där stationsbossen Benjamin Siskos oro över sonen Jakes framtid tas upp. Som en direkt följd av ett snack mellan O’Brien och Sisko i förra avsnittet så blir Jake nu prao-elev för att lära sig mer om tekniken ombord på stationen. Men efter att O’Brien berättat en sedelärande historia om hur hans pappa försökt få honom att satsa på att bli professionell cellospelare, så kryper det fram att Jake verkligen inte vill göra karriär inom Stjärnflottan. Och det visar sig – lite förvånande – att pappa Benjamin är okej med det. Nu hoppas jag lite på att Jakes planer på att söka till balettakademien eller en konstskola är nästa vändpunkt i den här storyn.

ds9 shadowplay 4Men huvudintrigen är alltså den där Dax och Odo ska undersöka ett ovanligt partikelfält, och lite överraskande upptäcker en Yaderansk koloni. Den lilla staden verkar idyllisk och rar, men på sistone har folk börjat försvinna spårlöst därifrån. Det tar cirka fem minuter av efterforskningar innan Odo och Dax har svaret på gåtan: Hela staden och alla dess invånare är ett hologram. Det visar sig att den döende byäldsten Rurigan står bakom det hela. Efter att hans hemvärld tagits över av Dominion-väldet så flydde han därifrån. Genom sitt hologram kunde han skapa en avbild och en framtid för den värld han levt i tidigare. Exakt vad Dominionväldet är för något har vi fortfarande ingen aning om, och Dax och Odo ställer inte heller några följdfrågor i ämnet.

Hela avsnittet slutar i ett slags diskussion kring hologrammedborgares rättigheter. Ett ämne som också berördes i samband med avsnitten om Sherlock Holmes dödsfiende Moriarty i The Next Generation. Då flyttade man över Moriarty i en hårddisk, där han fick leva sitt liv utan att veta om att han egentligen var en fånge, utan anslutning till resten av världen. Det här hologramfolket kan bara ta sig en kort sträcka utanför byn, så Odo och Dax tycker att de ska få leva sina liv i lugn och ro där. Det verkar vara okej med hologramexistensernas mänskliga rättigheter – i varje fall så länge de inte kan förflytta sig utanför sin stadsgräns. Eller hårddisk.

ds9 shadowplayDet slutar alltså på ett nästan ruskigt gulligt sätt. Hologramfolket får fortsätta att leva. Kira får både sätta dit skurkar och ligga. Och Jake Sisko får själv bestämma över sitt liv. Ganska… menlöst, alltså. Och det här märkliga ska vi inte heller glömma: att Odo ska bonda med en liten flicka i det här avsnittet, bara sex dagar efter att avsnittet sändes ut där Data gjorde samma sak i The Next Generation (även om Odo får säga hej då på ett lite mysigare sätt)Dessutom utspelades bägge avsnitten i civilisationer med aliens som i stort sett ser  exakt ut som människor från Jorden. Varför får jag en känsla av att alla inblandade i bägge serierna har börjat längta till säsongsavslutningen?

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 306 tv-avsnitt. 

DS9: Invasive procedures. Det med Dax-tjuven.

ds9-invasive-3

I det här avsnittet får jag för första gången koll på fenomenet Dax-avund. Eller,  det korrekta uttrycket borde kanske vara symbiont-avund.

Ombord på Deep Space Nine finns ju rollfiguren Jadzia – en humanoid från Trill som har symbionten Dax inopererad i magen. Tillsammans utgör de en person med en gemensam identitet: Jadzia Dax. Eftersom symbionterna kan bli mycket gamla så hinner de med att avverka en rad triller under sina liv. Men i Invasive procedures vill trillen Verad stjäla Dax från Jadzia.

ds9-invasive-4Det där kanske låter lite invecklat, men det mesta klarnar ganska snart. Det är avsnittet ger oss helt enkelt en snabbkurs in i förhållandet mellan triller och symbionter. Det visar sig att det bara är utvalda individer av Trill-släktet som får en symbiont tilldelad sig. Och att det är hård konkurrens om symbionterna, bara en av tio godkänns av symbiontnämnden. Verad var en av dem som blev kuggad och nu vill ha ta saken i egna händer. Han ser sin chans när större delen av invånarna och besättningen på Deep Space Nine har blivit evakuerade på grund av en plasmastorm. Med hjälp av Quark (som för femtielfte gången förråder sina grannar på stationen utan att bli straffad) tar han sig ombord på rymdbasen tillsammans med sin flickvän och två arga klingoner för att kidnappa Dax. Han har tänkt sig att transportera Dax bort från rymdstationen i sin egen mage, vilket  är det detsamma som en dödsdom för Jadzia – när en trill väl fått en symbiont inopererad och den boat in sig i kroppen så kan inte värdkroppen bli separerad från den.

ds9-invasive-2Även om jag tycker att det här är ett intressant ämne så får det här avsnittet aldrig riktigt upp något tempo. Man pratar på något vis sönder det och allt känns lite feltajmat. De slagsmål som lagts in känns krystade. Och den där rätta spänningen vägrar infinna sig – jag kan inte på något sätt få mig att ens överväga att manusförfattarna tänker skriva ut Jadzia ur serien till förmån för en symbiontkidnappare – hon är ju trots allt DS9:s enda riktiga sexobjekt. Däremot känns det som ny information att trillernas prickar på huvudet fortsätter ner längs kroppen i samma form som ett linne eller en bh. Var slutar prickarna, egentligen?

ds9-invasive-6Trots all information om formaliteterna och urvalet kring triller som blir ett med symbioner, så klargör det här avsnittet inte riktigt själva relationen mellan symbionten och trillen när symbionten väl är inopererad. Vem är den dominanta parten? Vad händer om de två delarna av den nya individen inte är sams, eller rentav tycker illa om varandra? Hur mycket fäster sig en symbiont vid en värdkropp?  Och hur mycket kan symbionten påverka sin värdkropp? Frågorna dyker upp när Dax blir inopererad i Verad. Skillnaden märks direkt. Verads osäkerhet och vekhet försvinner. Ja, till och med hans hållning förbättras. Trots det verkar inte Dax kunna påverka Verad till att ångra sig, och låta Dax återvända till Jadzia innan hon dör.

I stort sett ett halvdant utfört avsnitt, trots ett intressant innehåll. Framför allt irriterar jag mig på scenen där Quark fejkar sjukdom så att doktor Bashir kan söva ner en klingon som står vakt i sjukstugan. Bara ytterligare en variant på “jag är inlåst i en cell men om jag låtsas vara sjuk kan jag övermanna en vakt” som vi sett otaliga gånger i konceptets alla inkarnationer. Visst höll de på med den typen av avancerade tricks i Musse Piggs äventyr i Kalle Anka-tidningen för  i tiden också? Eller blandar jag ihop det med Fem-böckerna?

Betyg: 6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 283 tv-avsnitt. 

 

 

 

DS9: Dax. Det där Jadzia anklagas för ett mord som Curzon är misstänkt för.

ds9 dax

Just det. Jag har inte skrivit så mycket om Dax ännu. Eller ska jag vara lite formell och extra tydlig nu och säga “Jag har inte skrivit så mycket om Jadzia Dax”, så det inte blir några missförstånd? För Dax är ju en symbiont, precis som Odan som Beverly Crusher hade en flirt med i The Host i The Next Generation. Symbionten är helt enkelt en klump som lever i magen på sin värdorganism, som i allmänhet hämtas från planeten Trill där det anses som en stor ära att bli utvald att bära en symbiont. Men eftersom symbionterna lever längre än trillerna så flyttas symbionten över till en ny, ung person när den gamla värdkroppen är utsliten.

ds9 dax 2Det är därför det är lite noga med förnamnet, det hämtas från värdkroppen medan efternamnet är symbionten. Befälhavaren på Deep Space Nine, Sisko, var till exempel polare med snubben Curzon Dax. Nu måste han vänja sig vid att hans gamla killkompis har en ung kvinnas kropp och heter Jadzia. Dax är i och för sig samma klump där inne i magen, men varje värdkropp och symbiont skapar en ny personlighet tillsammans. Ja, det var i alla fall så jag uppfattade det i det här avsnittet – som egentligen är en enda lång backstory-exposition för rollfiguren Dax, om än förklätt till ett rättegångsavsnitt. Dax begärs nämligen utlämnad till planeten Klaestron IV. Men kan verkligen Jadzia Dax ställas inför rätta för ett brott som Curzon Dax misstänks för? Sisko tänker åtminstone göra allt för att rädda sin gamle vän, även om han numera är en hon.

ds9 dax 3I det här avsnittet är det birollerna som är mest intressanta.  Anne Haney är en skådespelare som man sett i massor av roller genom åren. Hon spelar domare här, något som hon också gjorde i min gamla favoritserie LA-Law. Det här var dessutom andra gången vi såg henne i Star Trek, sist var det i avsnittet The Survivors i The Next Generation. Blir mycket nostalgisk när jag ser henne. Tycker hon kan vara hård och bossig på ett sätt som få andra kan.

ds9 dax 5Ett ännu mer välkänt ansikte är Fionnula Flanagan. Hon var ju med i min barndoms stora tv-sensation Familjen Macahan och gör här sitt första av totalt tre inhopp i Star Trek-serier. I det här avsnittet gör hon den ganska otacksamma rollen som änkan efter den man som Dax misstänks ha hjälpt till att mörda. Efter sin död blev hennes man utsedd till martyr och folkhjälte, något som gjort att hon inte kunnat ge Dax det alibi för mordet som han behöver. Dax befann sig nämligen i hennes säng, de två hade en affär bakom mannens rygg.

 

Det här avsnittet börjar ovanligt actionfyllt, med kidnappningen och bortförandet av Dax. När det sedan går över till att bli ett renodlat rättegångsdrama så tappar jag successivt intresset. Det blir lite tjatigt. Det blir för pratigt. Jag vet att inget ont kommer att kunna hända Dax eftersom hon är en av de återkommande rollfigurerna.

Jag är också missnöjd med själva upplösningen som jag tyckte kändes lite mesig. Jag var helt övertygad om att det var frun som låg bakom mordet på sin man nationalhjälten. Att hon ville röja sin man ur vägen för att kunna leva med Dax istället. Men så pass omoraliskt fick det inte bli den här gången, tydligen. Inte ens i DS9. Däremot fick vi i det här avsnittet en föraning om den kommande storyline då Dax könsöverskridande identitet leder till Star Treks första samkönade hångelscen

Betyg: 6/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 8/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 250 tv-avsnitt.