Det här avsnittet har en intrig som påminner lite om Dorian Grays porträtt. Fast i stället för att låta åldrande och problem överföras till en tavla så raggar ambassadören Malkar från Lumerien upp unga kvinnor som får ta över alla negativ energi och frustration som han upplever, för det blir ju en del sånt om man jobbar som medlare. Och gissa vilken donna iklädd en tajt sparkdräkt ombord på Enterprise som blir hans nästa utvalda offer?
Jo, det är dags för Troi-terror igen. Eller den stackars empaten, som jag nästan vill kalla henne i fortsättningen. Hennes öppna sinne utsätts på nytt för ett övergrepp, och ju mer skit från Malkar som h0n får ta över desto märkligare blir hon, och ju snabbare åldras hennes kropp. Eftersom det här är Star Trek så är givetvis en av bieffekterna av det här att hon blir pilsk. Hon byter raskt ut kroppsstrumpan mot ÄNNU mer avslöjande kreationer, raggar upp en ung besättningsman i hissen och river Riker med sina vassa naglar när han hånglar med henne. Dessutom tröttnar hon på sina klienter som kurator, och säger till folk att de kanske bara skulle kunna skärpa sig och sluta gnälla eller göra slag i saken och byta jobb.
Överspelet och överdrifterna är en ren fröjd att kolla på. Däremot är jag otroligt trött på det här med nedräkningar och tajta deadlines. “Två minuter kvar!” “Tre sekunder kvar!”. Vad jag minns har det så här långt i serien alltid gått vägen, trots att man varit nere på obefintliga marginaler tidsmässigt. Då står det ju faktiskt inget på spel, oavsett hur lite tid det finns kvar tills man typ måste förklara Troi som hjärndöd (Förresten, det här med att man kan återuppliva folk efter att de varit döda i en halvtimme. Amazing, men ge oss gärna en förklaring på det där – även om det bara blir technobabble av det).
Rent generellt, så här tre avsnitt in i den nya säsongen, så tycker jag att det finns en annan stabilitet i avsnitten. De sitter tajtare, dramaturgin håller ihop bättre, historierna är intressantare. Antar att jag kommer att få äta upp det här inom bara några avsnitt, det brukar liksom vara så. Just när du tror att den höga lägstanivån infunnit sig så väntar nästa bråddjup. I det här fallet är det bara sminkningen när Troi åldras som är absurt dålig. Sextiotalsseriens smink var faktiskt bättre än det här tramset. Scenen där Troi står och tafsar sig själv på brösten ger jag inte heller mycket för.
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 231 tv-avsnitt. Det här är mitt femtiosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
6/10. Det är nästan så det blir en femma rent av.
Medan jag verkligen tycker att det är kul att du uppskattar avsnitten mer än vad jag väntat mig så kan jag helt enkelt inte engagera mig för såna här avsnitt. Det är helt enkelt inte min typ av avsnitt och dessutom känns det som vi fått se de här beståndsdelarna så många gånger tidigare. Delvis är det de romantiska undertonerna igen, delvis att Troi återigen blir till ett offer när hon får något att göra och dessutom så är hela pseudovetenskapen bakom det här väldigt konstig. Som du skriver i din recension, man får inte ens någon förklaring rotad i universumets technobabble, det är mer eller mindre magi i allt utan namn.
Inte för att du inte visat vid tidigare skeden under projektets gång att du medvetet eller omedvetet blivit allt mer av ett inbitet Star Trek-fan, men det är ändå så att jag blir lite stolt igen när jag läser att du kräver avsnittet på iaf en technobabble förklaring till det som händer med Troi. 😛
Men för att återgå till avsnittet så blir jag nästan lite förvånad att ni inte verkar ha nämnt det mer på senare tid, det att Troi så ofta förvandlas till ett offer när hon väl får visa upp sig. Det är ganska tråkigt tycker jag. Jag hade mycket hellre sett en större andel avsnitt om Troi där hon får visa sin kompetens och sitt värde för deras uppdrag, precis som Hoffa nämnt ett bra tag nu.
Nä, det blir för mycket som jag inte går igång på helt enkelt. Mycket som vi sett tidigare och för mycket såpopera i vissa delar. Öht undrar jag om det här ens hade kunnat utspela sig om folk faktiskt hade reagerat som man hade kunnat vänta sig av dem. Det känns ju som och förändringarna i både Trois personlighet och sen även utseende var så tydliga att någon borde ha insett att något fuffens kan ha varit på gång.
En förklaring till att det inte blev bättre än så här kan ha varit att det egentligen var nästa avsnitt, 6×04 Relics, som var schemalagd att filmas först. Problem uppstod dock med den kände gästskådespelaren för det avsnittet och därmed så behövde de två avsnitten byta plats på inspelningsschemat. Det gjorde att det här avsnittet fick betydligt mindre tid att skrivas klart och förfinas innan det var dags att filma. Det är p.g.a. detta som processen för manuset blev att var och en av seriens författare snabbt fick skriva en akt och sen fick Frank Abatemarco – en ny författare som jobbade på serien under första halvan av S06 och krediterades för det här avsnittet – sy ihop allt. Bland annat nämns det att idén bakom hur Troi kunde skicka tillbaka energin kom från Shankar, medan idén bakom Trois död som del av lösning kom från Moore och Braga.
Oavsett vilket så var väl processen inte optimal och flera av veteranerna på serien bland författarna stämmer in i det. Braga luftar rent av lite kritik mot Abatemarcos val för avsnittet och att det blev sämre p.g.a. det, medan Taylor påpekar att det var ett dåligt första avsnitt för Abatemarco att ta ansvar för och att han inte alltför många avsnitt senare i säsongen skulle bestämma sig för att inte jobba kvar på serien.
Skrev en kommentar här men det verkar ha ätits upp, Det är helt rätt ett problem att Troi blir offer alldeles för ofta. TNG vill gärna men lyckas inte ta sig loss från en del unkna könsroller och stereotyper och överanvändandet av Troi drabbas av övergrepp är en av dem. Det här tycker jag blir lite bättre i de senare säsongerna. (mitt favorit avsnitt med Troi är i någonstans i mitten av S6 så Roger borde komma dit snart)
Om det här avsnittet har jag inte mycket att säga. Det känns som en blandning av saker de redan gjort och Trois kåtslag är pinsamt, (Mamma upp idagen?) Jag orkar dock inte klaga för mycket för det som är fel här är samma saker som varit fel i andra avsnitt tidigare i serien. 6/10. (Och det för scenerna när Troi ruttnar på sina patienter och ber dem dra åt skogen. Sirtis är riktigt bra när hon får vara elak.)