Och DÄR kom jag över 200-avsnittsgränsen. Åtminstone enligt mitt sätt att räkna på, där jag ser The Next Generations inledande dubbelavsnitt som två separata episoder av den samlade mängden tv-historia kallad Star Trek. Skönt! Då har jag bara lite mer än femhundra avsnitt kvar av den här bloggen! Inte för att jag egentligen tror att det tar slut då. Jag har nog några år till kvar av att läsa kringlitteratur, doktorsavhandlingar och fanfiction, tänker jag mig.
Romulanerna är verkligen på hugget här i slutet av säsong fyra, och de mysko samarbetena med regimkritiska klingoner fortsätter också. För bara några avsnitt sedan fick vi ju se en federationskritisk klingon bli ertappad med spioneri ombord på Enterprise och några avsnitt innan dess var det en romulansk agent som låtsades vara en vulcansk diplomat. Det som är lite lustigt är att det ju hintades om det här redan i slutet av säsong två och under säsong tre, men att jag trots det känner mig lite överrumplad av att plötsligt vara mitt uppe i värsta kalla kriget-scenariot. Från lite hotfullhet på distans så verkar det nu inte finnas något som romulanerna inte kan göra eller inte känner till. Som här, när man kidnappar och omprogrammerar stackars La Forge till att bli en fjärrstyrd mördare. Ett tryck på en knapp räcker för att han ska döda en i förväg utvald person efter att han blivit hjärntvättad – i det här fallet en klingonsk guvernör. Tanken är att ett sådant attentat skulle skapa en konflikt så stor och allvarlig att förbundet mellan Federationen och klingonerna inte skulle kunna räddas.
Det här avsnittet är i stort sett en enda lång hyllning till filmen The Manchurian Candidate (eller Hjärntvättad, som den fick heta på svenska). Och själva omprogrammeringen är snyggt och obehagligt gjord. Tanken att man kan använda portarna till La Forges visir för att mata hans hjärna full av bilder av tortyr och misshandel känns extremt obehaglig. Han kan inte ens blunda, liksom. I det här avsnittet får vi också, för första gången på länge, se hur La Forge upplever världen genom sitt visir, vilket också är tänkt att bygga på obehagskänslan – La Forge blir på något vis mer maskin än människa i de här point of view-bilderna.
Avsnittet är också ovanligt välskrivet, man bygger successivt på med ledtrådar till vem och vilka som står bakom komplotten ombord på Enterprise. Det är helt enkelt en lång och omsorgsfull uppladdning inför avsnittets klimax, scenen där La Forge ska skjuta ihjäl den klingonske guvernören Vagh. Och som vanligt i den här serien slutar det hela med vad som väl bara kan kallas för ett antiklimax. När La Forge ska avfyra sin phaser (som förresten mest ser ut som en fjärrkontroll till någon enkel elektronisk apparat) så avväpnar Picard honom lite för lätt, som om La Forge vore ett viljelöst barn. Varför blir det så här gång på gång? Här hade man ju för en gångs skull faktiskt lyckats bygga upp lite spänning genom korsklippning och ledtrådar – men ändå känner jag att avsnittet slutar i ett “jaha”.
För nördarna finns här däremot massor med små detaljer att glädja sig åt. Som de olika färgerna i klingonsernas och romulanernas transportörstrålar. Däremot undrar jag ju mycket över exakt hur dålig datorutrustningen i Stjärnflottans skyttlar är. När ett jättestort fiendeskepp materialiseras framför en farkost så borde väl ändå datorn varna för det, snarare än att spela loungemusik och leka frågesport?
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 200 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Hm ja, det rinner ut i en konstig scen. När Data skickar ett kod 1 arrestar La Forge till Worf känns det jättekonstigt att Worf reagera med “Va!” borde inte hans träning säger åt honom att direkt lyda en sådan order. Kod 1 måste ju stå för akut fara. Sedan känns det också märkligt att de Klingonska livvakterna försöker hindra Worf att rusa fram. Känns som helt onödigt och orimligt drama, de borde väl kunna läsa situationen och veta att när någon säkerhets ansvarig kommer rusande för att tackla någon så brukar det vara av en viktig anledning.
Jag håller med om 6:an avsnittet är egentligen en 7:a men tappar på att det slutar i ett så abrupt antiklimax.
Man får väl också säga att Geordi aldrig har någon tur. De avsnitt som fokuserar på honom verkar alltid handla om att han har en extra dålig dag.
(Tusan vad illa jag stavade ovan, får ge tusan i att posta när jag egentligen skulle göra något annat)
Ett bra avsnitt, med lite klingoner och romulaner också. Det är ju nästan så det är ett mysterium, men som tittare som vet man ju vem det är. Så det är ganska underhållande, men inte riktigt ett mysterium trots allt…
Som vanligt med LaForge-avsnitt så lyckas han inte höja avsnittet speciellt mycket för mig. 7/10, knappt. Jag tycker dock om intrigerna med romulanerna och klingonerna. 🙂
Roger nämnde filmen The Manchurian Candidate och avsnittet var faktiskt menat att vara baserat på den filmen. Avsnittet regisserades av David Livingston som verkar ha varit ett fan av filmen och dess regissör John Frankenheimer, och ska till och med försökt få med en av skådespelarna från filmen i bakgrunden i avsnittet. Han lyckades dock inte, så istället blev det scenen där LaForge dödar en holografisk O’Brien som ytterligare en hyllning. Wikipedia nämner också att avsnittet ska ha inspirerats av ett avsnitt av Voyage to the Bottom of the Sea.
Avsnittet skrevs annars av René Echevarria som vi faktiskt inte har sett till på ett tag. Han ska ju ha blivit fast anställd i slutet på förra säsongen men har sedan dess inte blivit krediterad som författare för något avsnitt förrän nu. Kanske har han varit med och skrivit och hjälpt andra med avsnitt, utan att riktigt göra tillräckligt på något av dem för att själv sätta sitt namn på det.
Vi bör också nämna att Larry Dobkin, som spelar den klingonska ambassadören Kell, faktiskt regisserade TOS 1×07 Charlie X.
Frågan efter det här avsnittet måste snarare vara; Visste du vem den mystiska Romulanen som inte visade ansiktet var? Nu har du förmodligen sett vidare, eller läst om det, men visste du när du såg avsnittet?
Apropå detta Geordi La Forge-avsnitt – sammanfaller trevligt nog med bokstaven G i mitt pärlplatte-alfabets-star trek-projekt, i vilket jag utifrån korsstygnsmönster (som jag hittat på nätet, har inte designat dem själv) gör en Star Trek-karaktär på pärlplatta för varje bokstav i alfabetet. När jag lägger ut dem på instagram och facebook passar jag även på att lära folk lite om Star Trek (och det behövs verkligen!). Geordi ser t ex ut såhär: https://www.instagram.com/p/BDIWqUqqopU/ När hela alfabetet är gjort tänker jag sätta upp dem i mitt lilla blygsamma och högst lokala Star Trek-museum som jag håller på att bygga upp i källartrappen i vårt hus. Invigning sker senast 8 september i år (Star Treks 50-årsdag). 🙂
Hoppas på en inbjudan till detta event, förstås!