Deanna Troi har hittills, liksom som de flesta av kollegorna ombord på Enterprise, visat sig vara en extremt stabil person. Det är väl egentligen bara Deannas mamma som kan få hennes humör i gungning (plus det där avsnittet där hon blev vansinnigt förälskad i en främmande empatisk affärsman). Men i det här avsnittet får vi plötsligt se henne vara fullkomligt bonkers. Arg, elak, lättirriterad och självömkande. För i The Loss förlorar Deanna sina empatiska och mentala krafter. Det är alltså slut på att läsa andras tänker och känna av deras känslor.
Orsaken är det mystiska stim av jättesmå rymdorganismer som Enterprise fastnar i. Varelserna är små och nästan osynliga men tillsammans i stimmet är de starkare än Enterprise motorer. Det hade väl varit illa i sig, men de små liven i stimmet runt skeppet är på väg mot ett kosmiskt stråk – eller cosmic string fragment, som det heter på engelska. Och den färden vill inte Enterprise följa med på, det skulle kunna få hela skeppet att gå under. En annan bieffekt av stimmet är att många ombord på Enterprise får svår huvudvärk, och i Deanna Trois fall medför det att hon mister sina mentala superkrafter helt och hållet. Och det är den övergången hon inte riktigt klarar med det goda humöret i behåll. Nu framstår alla omkring henne som tomma och tvådimensionella, klagar hon. Och utan de mentala krafterna vill hon inte heller jobba som samtalsterapeut på skeppet, utan säger upp sig. Att förlita sig enbart på mänsklig intuition är inte något för Deanna Troi. Vilket ju faktiskt får en att tänka att hon inte klarar av jobbet utan att fuska.
Vi kan väl också konstatera att åtminstone Riker inte är aktuell som hennes vikarie. Precis när han insett hur hela Deanna Trois liv är i gungning så bestämmer han sig för att bli lite kränkt av henne. Han tolkar hennes förtvivlan som att hon ser ner på sin mänskliga sida och säger: “You always had an advantage. A little bit of control of every situation. That must have been a very safe position to be in. To be honest, I’d always thought there was something a little too aristocratic about your Betazoid heritage. As if your human side wasn’t quite good enough for you”. Kanske inte riktigt den typ av livssanningar man vill höra när hela ens liv plötsligt gått i kras.
Upplägget på avsnittet är ändå rätt schysst. Upplösningen blir däremot välment, pedagogiskt och moralist uppbygglig. Det är när Deanna Troi inser att även hennes mänskliga instinkt räcker långt i jobbet och livet som hon kan komma till ro med sin nya situation. Då lyckas hon också hitta på ett sätt att avleda uppmärksamheten från stimmet av kosmisk plankton som skeppet befinner sig i. Och när Enterprise äntligen lyckas ta sig loss från stimmet så återfår hon också sina krafter.
Så en stor del av avsnittet var faktiskt intressant. Som vanligt gillar jag ju allt som är lite överdrivet drama i den här kontexten, så en bitchande, ologisk och överreagerande Deanna Troi var ju lite som en dröm. Men den mesiga upplösningen gör att även The Loss fastnar på det betyg som numera blivit lite av mitt favoritomdöme för den här säsongen.
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 186 tv-avsnitt. Det är också mitt fjärde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
När jag var yngre var det här ett ganska mediokert avsnitt, men nuförtiden får jag väl erkänna att den psykologiska aspekten som Troi går igenom väl är lite intressant. Men det är väl också det som avsnittet har, för annars är det inte mycket som står ut för mig. Den här typen av drama fungerar inte riktigt lika bra för mig som för Roger och scifi-handlingen är väl knappast speciellt minnesvärd heller. 6/10, ett okej avsnitt.
Tydligen var det så att Trois handling, eller någonting liknande, hade föreslagits i mer eller mindre alla tidigare säsonger men lagts på is varje gång. När det nu var dags att göra ett Troi-centriskt avsnitt så tog de fram den idén igen. De övriga författarna funderade tillfälligt på att göra det permanent, men till slut bestämde de sig för att ge tillbaka hennes förmågor i slutet på avsnittet. B-handlingen, eller SciFi-handlingen, skrevs tydligen av författarpraktikanten Hilary J. Bader.
Tyvärr tror jag att det här bygger på vissas misstanke gentemot Troi, de som redan kände att hon inte är speciellt kompetent eller ens gör så mycket på skeppet. Hoffa och sambon har ju t.ex. varit inne på det tidigare, så jag är liten nyfiken på hur de förhöll sig till Troi i det här avsnittet.
Hon har ju alltid haft de här empatiska förmågorna, vilket måste ha gjort hennes jobb som samtalsterapeut väldigt mycket lättare än för vanliga människor. När hon nu blev av med dem som tog det inte lång tid innan hon bröt ihop och gav upp.
Jag inser ju att det måste ha känts som en enorm förlust för henne, någonting väldigt nytt och begränsat och även att hon gick igenom alla de här jobbiga stadierna i processen. Men till viss del måste det ändå ligga någon gnutta sanning i att hon måste ha varit väl utbildad för jobbet, oavsett empatiska förmågor, och visst måste hon kunnat göra jobbet ändå. Det inser hon också så småningom, men först får man intrycket att hon inte längre kan göra jobbet alls och hon är själv väldigt snabbt ute med den slutsatsen.
Ja, jo det här byggde mycket riktigt på misstanken att Trois teoretiska kunskaper är rätt grunda. Jag gillar hur hon flippar ur i avsnittet, det är en rimlig reaktion på att förlora ett sinne genom en plötslig och oväntad händelse, det här är ju helt jämförbart med att plötsligt bli döv. Dock borde hon ju ha teoretiska kunskaper i sitt yrke nog för att inse att hon genomgår en normal reaktion på ett plötsligt trauma och att det rimliga vore att sjukskriva sig tillsvidare. (Att hon skulle fortsätta jobba som inget hänt känns lite mycket begärt).
En kommentar värd att göra är att Troi helt uppenbart är den enda psykologen på skeppet, vi har sett att om någon av de andra blir oförmögen att sköta sitt jobb så kliver någon med lite lägre rang in som ersättare men det finns ingen back upp alls för Troi. Det känns inte helt rättvist att Crusher t.ex har ett helt läkarteam komplett med sköterskor och assistenter för att hantera fysiska åkommor medan Troi måste göra allt själv.
Sci-Fi handlingen var mycket riktigt inget vidare här heller, känns lite som de slutat anstränga sig med SF handlingarna.