Ett grepp som används ovanligt ofta under den här säsongen är det där att ett avsnitt till en början verkar handla om en sak, men sedan egentligen handlar om en annan. Det vill säga, man bluffar lite i inledningen för att invagga tittarna i en falsk trygghet om att de vet vilken typ av avsnitt som väntar, bara för att ändra allt. Åtminstone trodde jag till en början att Final Mission främst skulle handla om Picards medlingsuppdrag på planeten Pentarus V, inte att det skulle vara det ultimata bondingavsnittet mellan Picard och Wesley Crusher. Ett avsnitt där, om man så vill för att knyta det samman till säsongens övergripande tema, Picard för första gången antar rollen som Crushers ställföreträdande far.
De två blir nämligen skeppsbrutna på en ökenplanet tillsammans med en hårdför kapten från en gruvplanet. Efter lite ökenvandring hittar man en grotta där Picard räddar Crusher från några fallande stenar, men själv blir svårt skadad. Sen går väl resten av deras storyline åt till att Crusher ska överlista ett elektroniskt bevakningssystem som skyddar en källa med vatten. Samtidigt, ombord på Enterprise, så måste Riker lotsa bort ett rymdskepp fyllt med farligt avfall för att rädda en planet undan sopornas strålning (avfallsproblematik på en interstellär skala är en imponerande oväntad plot-twist).
Den replik i filmen som förstås tar hårdast på en mitt i livet-krisande man som jag är den när Picard, skadad och (som han själv tror) döende, utbrister i ett “Oh, I envy you, Wesley Crusher. You’re just at the beginning of the adventure. Go on. Get the water. Stay alive. They’ll find you.”. För en gångs skull ett ögonblick där Picard släpper på självkontrollen och säger vad han egentligen tycker, rakt från hjärtat. Att det krävdes att han skulle tro att han låg på sin dödsbädd för att han skulle göra det är ganska typiskt. Det här är också avsnittet där Crusher får reda på att han fått en reservplats på Starfleet Academy (för vilken gång i ordningen). Han borde alltså skrivas ut ur serien inom kort? Ännu mer typiskt, precis när jag börjat vänja mig vid honom!
Det här är ett avsnitt som jag gillar mest på grund av den handfull scener där relationen mellan Wesley och Picard fördjupas. Försöken att komma åt vattenkällan är fyllt av technobabble och är bara en i en rad av gåtor genom åren som involverar automatiska försvarssystem som måste överlistas. Exakt vilken civilisation som lägger ned sådan möda på att skydda en vattenkälla på en i övrigt obebodd ökenplanet får vi förstås aldrig reda på. SOm helhet ett habilt manusbygge som landar på en sjua på grund av en gnutta invävd far-son tematik.
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 185 tv-avsnitt. Det är också mitt tredje inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Ja faktiskt, det här är avsnittet där Weasly lämnar den permanenta ensemblen. Vi kommer få se honom i några avsnitt till i de kommande säsongerna men nu lyckas han faktiskt komma iväg till akademin på riktigt. Anledningen till detta är att Will Wheaton inte ville vara med mer och bad om att få bli utskriven ur serien. Mer om det nedan i hans egna ord:
http://www.wilwheaton.net/faq.php (Hm den länken är inte spoiler fri och då den är från 2005 innehåller den en och annan spoiler för saker hela vägen fram till ST:Nemesis)
Här är den relevanta biten
“Why’d you quit?
The following is reprinted from the best interview I ever did:
Here’s the absolute truth why I left Star Trek. I left Star Trek because it was seriously interfering with my career in feature films. I was in a situation where I was constantly having to pass on really good movie roles because I was on the series. I had a film career before Star Trek. People knew me before Star Trek. As a matter of fact, at Comic Con, a lot of people came up to me and said, “I started watching Star Trek because you were on it and I was fan of yours from Stand By Me and I stopped watching it after you left.” I had a lot of people say that to me.
After something like this had happened a lot of times, this was finally the last straw: I had been cast by Milos Foreman to be in Valmont. I had gone through lots and lots of callbacks, I had met Milos personally a number of times and he was really supporting me and telling me, “I want you in my movie.” I was going to go to Paris and I was going to be in this movie and stuff and what happened was we were going to shoot it during the hiatus and the shooting schedule for Valmont would have carried me over about a week into the regular season schedule into Star Trek. I would have had to sit out the first episode of the year, right. That’s not a big deal, it’s not like I’m the fuckin’ Captain, you know. At that point, I was the guy who pushed buttons and said, “Yes, sir!” So, I said to the people on Star Trek, “I need to be written out of this particular episode, because I’m going to do this movie and my film career’s going to take off.” This is after Gene Roddenberry had died. Had Gene been alive, it would have been no problem at all, because Gene was that kind of guy. Gene would have said, “Great! Go ahead, you do what you need to do,” because he was that kind of person. After Gene died, a very different type of person took over and they said, “We can’t write you out because the first episode of the season is all about you. It focuses entirely on your character and it’s your story…” So, he said to me, “The story is entirely about you, we can’t write you out.” I said, “Well, this really sucks, but I’m under contract to you guys and if that’s your call and if that’s what you say I have to do, I have to do.” I had to pass on the movie.
A couple of days before the season was ready to premiere, they wrote me out of the episode entirely. What they were doing was they were sending me a message. The message was, “We own you. Don’t you ever try to do anything without us.” That was the last straw for me. I called my agents and said, “They don’t own me. It’s time for me to leave this show, it’s time for me to be gone.” That’s what really pushed me over the edge. It’s not worth it anymore. That’s why I left.
But Gene was alive then. You’re a liar!
Many people have pointed this fact out to me, and you’re right. Gene was alive. But he was in poor health, and wasn’t heavily involved in the production of the show at that time. That’s why, when I did that interview, I thought that he had already died. Hey, I make mistakes. Too bad I don’t have FOX News to help me cover them up.”
tack för spoileromsorgen!
Med det sagt, B-handlingen om avfallsskeppet är är verkligen inget vidare, Det är ok att det är mer fiction än Science men här missar de en så uppenbar lösning att det är plågsamt. Allt de behöver göra är ju att få bort den från omloppsbanan runt planeten, så fort det är gjort går den in i en omloppsbana runt stjärnan i stället långt från allt och alla. Där kunde den lugnt lämnats kvar tills de räddat Picard. Jag fattar att B-handlingen den här gången bara är till för att uppehålla Enterprise så att A-handlingen nere på planeten ska funka men lite mer jobb tycker jag de kunde lagt ner.
Jag tycker att delarna som handlar om relationen mellan Picard och Wesley är rätt bra men resten är bara massa technobabble för att hålla kvar handlingen där de vill ha den. Oftast är jag ju väldigt mycket för mysterier som man får lösa i takt med att avsnittet går, men i fallet med fontänen fungerar det faktiskt inte alls. Eftersom det bara är massa technobabble så är det svårt att som tittare bara acceptera och invänta lösningen som de har hittat på. 6/10. Ett helt okej avsnitt, men ett avsnitt som också har en del svagheter.
Jag noterar även att Picard nämnde den visaste personen i Starfleet Academy, vaktmästaren Boothby. Det kommer bli återkoppling till det vid senare skeden. 😉
Det som är viktigast att prata om för det här avsnittet är ju det som ni redan har nämnt, att det var sista avsnittet där Wesley Crusher är ett permanent inslag i serien. Wesley kommer att återkomma ett par gånger, men bara tillfälligt. Avsnittet i sig skrevs bara just för att Wil Wheaton hade bett om att få lämna TNG och precis som när Beverly Crusher tillfälligt skrevs ur serien i säsong 2 så väljer de även här att inta bara ta kål på rollfiguren i Tasha Yar-stil. Det var faktiskt Gene Roddenberry som föreslog att han kunde lämna för Starfleet Academy.
Hoffa har redan citerat vad som förmodligen var främsta anledningen till att Wil tog det här beslutet i sin kommentar, eller iaf det som till sist fick bägaren att rinna över. Men det finns ju med all säkerhet även annat som man bör nämna för kontext.
Wil Wheaton hade ju faktiskt en filmkarriär som barnskådespelare innan Star Trek och den främsta anledningen till att han ville vara med i TNG var ju att han var ett enormt Star Trek-fan. Men det hela gick förmodligen inte så bra som han hoppats. Han blev väldigt hårt kritiserad och rent av hatad av många fans i framför allt de första två säsongerna, när hans rollfigur inte skrevs speciellt väl (enligt både mig och Wil själv). Det fanns redan då hela diskussionsforum på nätet som nästintill var dedikerade till att hata Wesley Crusher och han blev som en symbol för varför “det nya Star Trek” inte kunde tas på allvar. Det här tog ju givetvis väldigt hårt på en tonåring som dessutom älskade Star Trek och var ett Star trek-fan själv.
Till och med internt fick han ta en del skit, inte bara från de som tyckte att det inte borde vara barn ombord, men även från en av hans främsta hjältar och förebilder; William Shatner/Cpt. Kirk. Vid ett skede i början på serien så spelade TOS-besättningen in vad som förmodligen var Star Trek (5): The Final Frontier i närheten. Då fixade någon så att Wil blev introducerad för Shatner, där Wil introducerade sig med sin rang och hur många år han “tjänstgjort” bland annat. Shatner vägrade skaka hans hand och avslutade abrupt det korta samtalet med att säga “jag skulle aldrig tillåta barn på min brygga” innan han gick iväg. Vilket följdes av att även Wil gick iväg tillbaka till TNG området helt tårögd. Det är en historia som Wil har återgett många gånger efteråt om första gången han träffade “William F#%cking Shatner”, som han själv uttrycker det.
Säga vad man vill om hur Wesley skrevs i början av serien, eller hur serien i övrigt skrevs, så hade han iaf en beskyddare i form av Gene Roddenberry. Det var ganska känt att Wesley var lite speciell för Roddenberry då rollfiguren representerade en ung Gene Roddenberry, vars mellannamn rent av är Wesley.
Efter säsong 2, då Wesley ironiskt nog började skrivas bättre, så fick han ta allt mindre plats i serien i takt med att Gene Roddenberry var allt mindre involverad i produktionen och det dagliga arbetet med serien. “Den nya personen” som Wil nämner i Hoffas citat är förmodligen Rick Berman som vad jag förstått aldrig var speciellt glad över att ha ett barn ombord, speciellt inte någon som hade blivit så impopulär. Wil fick även i framtiden intrycket att Berman inte tyckte om honom speciellt mycket då han inte bjöds in till återträffar och liknande saker, när t.ex. Denise Crosby fick en inbjudan. Det här ledde till att han blev frustrerad för att serien begränsade hans möjligheter att jobba på annat och bland annat fortsätta hans filmkarriär, utan att ens ge honom chansen att skina som skådespelare. I efterhand så har han sagt att han borde ha insett att i stort sett alla de andra rollfigurerna som inte var de absolut främsta var i en liknande situation.
Efter att situationen som Hoffa nämnde hade hänt fick det vara nog och Wil bad om att bli utskriven ur serien, med målet att ta tag i sin filmkarriär igen. Tyvärr skulle detta vara ungefär när serien tog fart och började bli riktigt populär, samtidigt som hans filmkarriär eller karriär i allmänhet aldrig riktigt tog fart som han hade tänkt sig.
Delvis fick han väl erfara att det som gör en till en populär barnskådespelare kanske inte alltid kan överföras till när man bara är en skådespelare som måste konkurrera med alla andra, men till viss del handlade det förmodligen också om type casting och ryktet han hade utvecklat under tiden på TNG. Innan var han framför allt känd som den populäre killen från Stand By Me, nu såg många honom som killen från TNG som ofantligt många ogillade eller hatade.
Med tiden och utan att karriären tog fart blev det jobbigare och jobbigare för Wil att vara kvar i branschen och till slut slutade han väl mer eller mindre, då han började jobba utanför showbiz ett tag. Han distanserade sig även från sina TNG-kollegor, då han skämdes för att ha lämnat serien och ändå misslyckats efteråt. Han bjöd de inte ens på sitt bröllop. Inte för att han inte ville ha de där, utan för han kände att han inte någon rätt att förvänta sig att de skulle komma.
Inte för att säga att han inte fick några vettiga roller och till och med några pris när han några år senare kom tillbaka till skådespelandet, men ironiskt nog var type casting från Star Trek lite på gott och ont. Som många andra av hans Star Trek-kollegor så hade han kanske svårt med type casting i vissa situationer, men precis som de övriga så öppnade det även några dörrar. Han började få vissa roller, ofta gästroller eller iaf mer tillfälliga roller, mycket tack vare att han var känd från Star Trek. Roller som han annars förmodligen inte hade fått i det stadiet i sin skådespelarkarriär. Speciellt handlade det om serier inom SciFi/Fantasy genrerna, som kanske var lite nördiga i grunden, t.ex. som en återkommande rollfigur i The Big Bang Theory. För att inte tala om alla conventions som ville ha honom då han blivit väldigt populär bland fansen med åren i egenskap av Wil Wheaton. Han har även en serie på Youtube som heter TableTop där han testar/spelar brädspel med olika skådespelare, spelutvecklare och vänner.
I takt med att han omfamnat de här sakerna och blivit mer tillfreds med vad han åstadkommit snarare än vad han inte åstadkommit så har han även återknutit till sina gamla TNG-kollegor genom bl.a. conventions. Det finns väl en specifik vändpunkt när det kommer till det, men vi kan återkomma lite kort till det när vi kommit dit.