Reunion. Det där Worf blir pappa (eller får reda på att han är pappa, för att vara exakt).

tng reuntion 5

Och familjetemat fortsätter…den här gången med ett avsnitt som berättar om de mycket konkreta följderna av den där natten av het klingonsk älskog som Worf och K’Ehley hade i avsnittet The Emissary. Och det är en glad överraskning för de flesta. Worf själv , till exempel, hade ingen aning om vad som inträffat. Det är först när K’Ehleyr och en liten klingonpojke transporteras över till Enterprise tillsammans som han inser att han numera är…pappa (även om det tar ett tag innan K’Ehleyr helt och hållet bekräftar det som hänt.

tng reunion 1K’Ehleyr är inte bara ute efter en gullig familjeåterförening på Enterprise, hon är också ombord på skeppet för att utföra ett ganska märkligt diplomatiskt uppdrag. K’mpec, ledaren för det Klingonska imperiets högsta råd, har långsamt blivit förgiftad, och innan han dör vill han försäkra sig om att  kapten Picard ska ta hand om formaliteterna kring att välja en ny ledare. Fast Picards egentliga uppdrag är att undersöka vem det är som förgiftat K’mpec och se till att lönnmördarens plan om att vinna herraväldet över klingonimperiet går om intet.

tng reuntion 7Det hela blir ännu mer delikat och komplicerat i och med att den ene av de två aspiranterna till att leda det klingonska imperiet är Duras, den som beordrade att Picard skulle lönnmördas och som var drivande i att förnedra och vanära Worf i avsnittet Sins of the Father. Och det är just det faktum att Worf numera är utstött från det Klingonska folket som gör att han tvekar inför att ta hans om sin son Alexander – är det ett fadersarv som han verkligen vill föra vidare till sitt barn?

tng reuntion 3Star Treks avsnitt må vara fristående, men jäklar vad mycket kontext och förförståelse det krävs för att greppa allt som händer i det här avsnittet. Minns plötsligt den där paniken när man försökte hoppa in mitt i en Star Trek-säsong någonstans och fattade noll. Förutom den komplicerade backstoryn så är det här också ett betydligt blodigare avsnitt än brukligt. Ett bombattentat, attacken och mordet på K’Ehleyr (även om vi inte får se det i bild) och så Worfs duell på liv och död. Det är med stor sorg jag tar farväl av K’Ehleyr, tänk vilken fart det hade blivit ombord på Enterprise om hon fått en återkommande roll. Säger dock ett glatt välkommen till

tng reunion 6Bäst tycker jag annars om rollfiguren Gowron – det spelar inte någon roll att han inte har så många repliker, det räcker med de där totalt galna ögonen för att jag ska gilla honom. Reunion är överhuvudtaget ett avsnitt där klingonernas jobbigare sidor tonas ner, trots att det handlar om både traditioner och successionsordningar. Jag tycker också att balansen i det här avsnittet mellan den allt mer familjeorienterade Worf kombinerat med våld och ond bråd död känns ytterst väl avvägd (avsnittet är förresten det andra i TNG som regisserats av Riker-skådisen Jonathan Frakes). Det känns liksom som en lite vuxnare version av The Next Generation. Att man sedan måste lägga in en pliktskyldig reprimand mot Worf för att han dödade en klingonsk diplomat ombord på Enterprise – men nöjer sig med att skriva in en liten notis om detta i hans CV – känns däremot mest lite tramsigt.

Betyg: 7/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 183 tv-avsnitt.

11 thoughts on “Reunion. Det där Worf blir pappa (eller får reda på att han är pappa, för att vara exakt).

  1. Hoffa says:

    Det här är ännu ett avsnitt jag gillar. Worf beter sig härligt icke Starfleet. Tv-serie konventionen är ju att i sista stund ändra sig och skona den utslagna fienden men inte här.

    Jag läste förresten en kommentar till det här avsnittet där någon påpekade att Picard egentligen är rätt nöjd med att vara av med Duras (som hade varit en katastrof för federationen om han blivit ledare för Klingonerna). Men att en sådan här “notice in permanent record” (Vad det nu borde heta på svenska) är lite allvarligare än det ser ut i alla fall i dagens amerikanska militär. Det händer inget direkt men har man en sådan är det i princip omöjligt att bli befordrad och man kommer ofta med tiden att posteras om till något trist ställe.

    Nu finns det ju inget som säger att Starfleet ser på det på det sättet och ärligt talat känns det som manusförfattarna slängde in det hela för att de insåg att någon sorts formellt åtgärd måste drabba Worf men att de egentligen inte var särskilt intresserad av en sådan tråd i handlingen.

    Bra att du gillar Gowron. Honom kommer vi få se igen, Duras kom som sagt från en inflytelserik släkt, den här historien är inte slut med hans död.

    Like

  2. MatsN says:

    Jag märker att det var länge sedan jag såg hela TNG senast. Jag har väldigt vaga minnen av många av avsnitten du skriver om just nu. Men Alexander minns jag med ren och skär fasa. Han klår Wesley Crusher med hästlängder i grenen irriterande barn. Helt sjukt störig karaktär.

    Strålande jobb med bloggen för övrigt. Jag klickar in varje dag och det känns som en liten present varje gång du skrivit något nytt.

    Like

  3. LDL says:

    Ännu ett bra, världsbyggande avsnitt. Framför allt när det kommer till Worf, klingonerna och deras relation till Starfleet. 7/10.

    Det som var mest synd med det här avsnittet var att de dödade K’Ehleyr, och det är även många av fansens reaktion till avsnittet, men Piller tyckte tydligen att det var nödvändigt för att få handlingen dit de ville.
    Det lämnar Worf i en faderskapsroll nu när han har Alexander, men både den rollfiguren och barnskådespelarna som spelar och kommer att spela honom imponerar väl inte direkt på mig. Skådespelaren som spelar Alexander i det här avsnittet kommer nämligen inte tillbaka då de tyckte att han var för blyg och tillbakadragen för att vara en klingon. Men ansvaret kanske inte ligger helt och hållet på skådespelarnas axlar, jag har ju även tidigare varit allt annat än övertygad av hur de skriver barn i serien. Oavsett skådespelare så kommer han bli av en hackkyckling för fansen.

    Duras är ju inget nytt namn, vi fick ju veta i 3×17 Sins of the Father att det var Duras far som var förrädaren som lät Romulanerna utföra en massaker i Khitomer och inte Mogh – Worf far – som fick ta skulden. Då konstaterades att K’mpec inget kunde göra då Duras hus är väldigt mäktig och inflytelserik. Att agera mot dem vore sannolikt att dra igång ett inbördeskrig. Duras hus har dessutom sedan länge varit bland de som slagits för att Klingonerna ska alliera sig med Romulanerna istället och gå emot Federationen, så där hade de dessutom nog fått hjälp. Så Hoffa har ju helt rätt om att både Picard och Federationen inte vill se Duras bli Klingonernas ledare, men att de inte officiellt kan lägga sig i utan att riskera ett bakslag i deras relation med Klingonerna.

    Att Worf fick en prick på sitt Starfleet körkort var ganska löjligt. Inte att det blev konsekvenser för vad han gjorde, det är ju korrekt. Han mördade trots allt någon, en politisk figur i en annan civilisation, en av de främsta utmanarna till att ta över ledarskapet för den civilisationen och dessutom är den civilisationen en allierad till Federationen. Det är ju ganska allvarligt. Men just att allt som hände för det var att han fick en prick är ju ganska löjligt. Det var inte mycket till konsekvenser där inte.

    Precis som du så är även fansen i allmänhet väldigt förtjusta i Gowron och Robert O’Reilly som spelar honom. Framför allt är det ögonen som får folks uppmärksamhet, men även sättet Gowron spelas. Vänner som tycker om och studerar det klingonska språket som byggts upp har jag dock för mig är lite kluvna till honom på sätt och vis. Tydligen ska Gowrons klingonska uttal vara väldigt annorlunda, till den grad att man fått slå fast att det måste vara någon dialekt snarare än riksklingonska, om jag minns rätt.
    Klingonska, som kommenterar ibland, kanske kan rätta mig på den punkten om jag har fel. 😛

    Avsnittet introducerar även två nya saker för Klingonerna som vi kommer få se mycket av. Det var till det här avsnittet som den klingonska bat’leth först designades. Klingonerna har ju många typer av vapen, men bat’lethen kommer att bli den mest ikoniska.
    De fick också en ny skeppsklass till det här avsnittet, Vor’cha. Fram tills nu hade de mest återanvänt film och modeller för de gamla trotjänarna Bird-of-Prey och K’t’inga och visst att klingonera kanske inte är så high-tech rent allmänt, men de klasserna börjar ju bli till åren nu. Precis som Starfleet har med den nya Galaxy-klassen (Enterprise-D) så är det kul att se att klingonerna allt har nya, moderna skepp i flottan de också.

    Som sagt så regisseras det här avsnittet av Frakes, vilket indikerar att han kanske tog regisserandet lite mer seriöst än många andra. Många av de andra testar kanske på det en gång, bara för att få det gjort, och sen får det vara nog. Men inte Frakes. Innan någon annan ens fått chansen har han redan klivit fram och regisserat sitt andra avsnitt. För att inte tala om att han även var med länge och lärde sig hur produktionen gick till när han inte var regissör.

    Like

  4. Hoffa says:

    Jo, kul att se lite nya Klingonskepp, det är i sig inte orimligt att en fartygsklass hänger med länge, redan idag så händer det att det beräknas gå 80 år mellan att det första skeppet av en klass sjösätts och att det sista fasas ut. (Jag är inte bara startrekfan, jag är en MÖP också.;) ) . Men det bör ju komma till lite nytt under tiden. Det är väl främst av budget skäl vi sett så mycket gamla skepp, de hade ju redan modellerna från tidigare filmer.

    Sedan är det väl så att det vid den här tiden fortfarande officiellt var lite vagt hur lång tid det gått sedan Kirks tid.

    LDL, vet du (eller någon annan) var och när det spikades att tng S1 utspelade sig ca 70 år efter The undiscovered country?

    Like

    • LDL says:

      Bra fråga. Jag tror att när jag började titta ordentligt så var det redan känt, så jag har nog alltid tagit det för givet.
      Jag skulle ha antagit att det konstaterades redan i början på serien någon gång, men enligt Memory Alpha så var det faktiskt först i 1×26 The Neutral Zone som Data nämnde att det var år 2364. Därifrån utgick man att hela första säsongen utspelade sig under det året.

      Innan det avsnittet sändes trodde tydligen många fans att TNG utspelade sig tidigt på 2300-talet. Fast vi fick ju veta redan i piloten att “Bones” var 137 år gammal där, så man borde jag kunna göra några sannolika antaganden om hur många år som har gått sen TOS baserat på det, tycker jag. 🙂

      Like

      • Hoffa says:

        Sant även om det inte rakt ut säger att det är just Bones, Amiralen namnges aldrig i avsnittet. (Av någon skum anledning för det här helt uppenbart).

        Like

  5. Frida says:

    Älskar din blogg! Jag ser just nu TNG för första gången och jag läser dina inlägg efter varje avsnitt. Jag visste att du skulle gilla Gowron med de galna ögonen, samma här! Jag fick faktiskt en tår i ögat i slutet, det var bara så fint med Worf och sonen… VOY är annars min favoritserie även om jag tycker TNG är riktigt bra.

    Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s