Ytterligare ett Data-avsnitt. Den här gången med en plot som vagt påminner om första säsongens Datalore. Men den här gången är det ingen ond tvilling som försöker stjäla Datas identitet utan en döende vetenskapsman, Ira Graves. Eller för att vara lite mer specifik, Graves är en döende vetenskapsman som är otrevlig, självupptagen och med en skev och grandios självbild. Innan han dör lyckas han tanka över sin egen personlighet till Data, och tar på det sättet kontrollen över androiden. Ytterligare ett bevis för att det interna säkerhetstänket ombord på Enterprise är upprörande dåligt. Är Data inte ens lösenordsskyddad?
Besättningen ombord på Enterprise börjar så småningom misstänka att det är något fuffens på gång. Första gången är när Data på Graves begravning håller ett hyllningstal som aldrig verkar ta slut (här börjar jag förstå charmen med Graves plan – tänk att kunna hålla sitt eget begravningstal istället för att lämna det till andra klåpare). Efter det börjar Data bete sig allt mer irrationellt. Han säger emot när han får order, och när Data drar igång ett svartsjukedrama kring Graves unga assistent Kareen börjar både Picard och Troi förstå att något är fel och börjar undersöka saken. Det visar förresten så småningom att det viktigaste skälet till att Graves velat leva vidare är att han är hemligt kär i Kareen. Jag har inget emot åldersskillnader, men i det här fallet känns det mest creepy. Det verkar Kareen också tycka.
Handlingen i det avsnittet är ganska förutsägbar, och märkligt oengagerande. Det känns som om alla delarna för ett schysst avsnitt finns där, men att något slarvades bort i hanteringen. Och på tal om att slarva bort i hanteringen, jag blir lite deppig när jag inser att avsnittets stora behållning för mig inte är en återkommande rollfigur (även om skådespelaren återvänder i en annan roll). Den vulcanska läkaren Doktor Selar, spelad av Suzie Plakson, är supercool och väcker viss Spocknostalgi när hon helt utan empati levererar beskedet om en dödlig diagnos. Henne hade jag gärna sett mer av. Hon gav mig en aning av den gamla Star Trek-magin.
Lite på samma sätt sörjer jag också det hån som stackars Data måste utstå när han funderar på att skaffa skägg. En tv-serie kan faktiskt aldrig få för många skägg, även om Data i det här fallet kanske mest kopierar förstelöjtnant Riker. Skägg är bra tv – se bara på Game of Thrones.
Betyg: 4/10.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 6/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 134 tv-avsnitt.
Egentligen tycker jag inte så illa om det här avsnittet, det känns som ett stabilt avsnitt. Runt en fyra eller en femma hade jag nog gett det. Däremot är jag väldigt oengagerad i det här avsnittet, vilket kanske får det att kännas sämre än vad det var.
Precis som du säger så påminner ju handlingen i det här avsnittet väldigt mycket om 1×13 Datalore, och det kanske inte är så positivt för det här avsnittet. För, även om jag inte avgudade Datalore så känns det avsnittet betydligt bättre än det här. Säkerhetsaspekten på skeppet och kring Data är ett bra exempel. Man skulle kunna tro att de skulle lära sig av sina misstag, men de gör mestadels om de här. Att ge Graves så mycket tid med Data, när man visste att det var ju st det här som Graves forskade om, är ju inte så smart. Hade Graves bara haft ett mindre ego och varit mer diskret så hade nog ingen någonsin funderat på att det var han som styrde Data. Det är inget bra säkerhetsbetyg för skeppet. 😛
Sen har vi så klart också det faktum att en ren kopia alltid är sämre än originalet, då det känns återvunnet oavsett hur perfekt själva kopian är. Vi vill inte se samma sak förpackas om och serveras till oss igen, vi vill se något nytt eller iaf någon ny variation av det hela. Det finns ett specifikt avsnitt längre fram i det här projektet som jag tänker på där just det här stämmer in. Ett väldigt bra avsnitt, men det går inte att undkomma att det är snäppet under originalet, enligt mig.
Jag skriver under på mer-skägg-kampanjen. Skägg är bra TV.
Ps. I en tidig version av manuset skulle Data tydligen testa att vara flintskallig som Picard, efter att skägget inte gått hem hos de andra. De skippade den scenen. Det var nog ett bra val, jag har svårt att se det fungera. 🙂
Fast det hade varit mer logiskt om de hade kört både skägg och skalligt huvud-skämtet åtminstone. 😉 Vi verkar åtminstone vara överens om det här avsnittet! Det känns braaaa!