Saker att lägga märke till i detta avsnitt:
1. I Star Treks universum finns det något som kallas för Hodgkins lag. Ett jättebra påhitt för manusförfattare som desperat söker en förklaring till att planet efter planet som Enterprise upptäcker ser ut precis som Jorden – om än under olika tidsepoker. Lagen handlar om parallell planetär utveckling. Efter Urbefolkningsplaneten och Vuxendödsplaneten i Miri är det nu dags att besöka Romarrikeplaneten. En plats med en kultur som utvecklats likadant som på Jorden, men med den avgörande skillnaden att Romarriket aldrig gick under. Och att man av någon anledning pratade engelska i den här planetens romarrike. (Det är viktigt att notera att Gangsterplaneten och Naziplaneten inte ser ut som de gör på grund av Hodgkins lag, utan är resultaten av jordkulturell nedsmutsning).
2. Kirk har sex (ja, det antyds i varje fall det) med den slavkvinna som tilldelas honom. Ikk!
3. Spock, McCoy och Kirk får slåss mot utvalda kämpar i tv-sända Gladiatorspel, som sänds live på tv och där de medverkande uppmanas att bjuda på en bra show så att tittarsiffrorna inte sjunker. Om jag tidigare antydde att tv-formatet Gladiatorerna har sitt ursprung i Star Trek så vill jag nu å det bestämdaste hävda detta faktum. När det gäller att gladiatorspelen i det här avsnittet främst används som en satir över tv-underhållningens fördumning och tv-bolagens brutalitet så är det bara att sucka djupt och börja sjunga på Alanis Morisettes Ironic.
4. Men eftersom det handlar om tv-underhållningens fördumning och tv-bolagens brutalitet så var det nog bra att Bread and Circuses låg som näst sista avsnitt på säsongen. Förhoppningsvis var serien redan förnyad för ytterligare ett år vid det laget. Eller?
5. Orkar inte ens skriva om att det är det andra avsnittet under samma säsong som inehåller gladiatorspel.
6. Det allra bästa med hela avsnittet är reklamen och produkterna. Som att det finns en sportbil som heter Jupiter 8. Eller att tv-bolaget heter Empire TV,
7. Jesus föddes uppenbarligen även på den här planeten. Den problematiken med parallella Jesusar skulle jag gärna se att Star Trek utforskade ytterligare.
Sammanfattning: Jag tror inte på Hodgkins lag. Det är ett problem när jag ser det här avsnittet. Ett annat är att avsnittet tar sig själv på lite för stort allvar, om man tar hänsyn till de absurda förutsättningarna för storyn. Ett extra plus dock för att Uhura är den som knäcker ordleken med sun och son på slutet. Betyg: 4/10
“Förhoppningsvis var serien redan förnyad för ytterligare ett år vid det laget. Eller?”
Som jag har förstått det så blev det bekräftat efter avsnittet Omega Glory att det skulle bli en tredje säsong, så ja. Det hela skedde dock i en intressant kontext som kan ses som början till vad som kom att ena fansen och senare göra Star Trek till den succén den kom att att bli. Det är absolut intressant att veta, ifall du inte redan läst det någonstans, och ger dig även lite mer kontext för säsong 3.
Det finns olika versioner av vad som faktiskt hände, det jag skriver tar jag från minnet från vad jag läst och hört, så ni får gärna rätta mig om jag har fel om något.
Som jag har förstått och minns det jag läst om detta så var det faktiskt så att de tänkte lägga ner Star Trek vid slutet av säsong 2. Situationen var som sådan att serien hade relativt stor budget och en lojal tittarbas, speciellt bland studenter och personer med utbildning eller stort intresse för teknik och vetenskap (därav fördomarna som skapades om hur Star Trek fans var). Tyvärr var tittarbasen inte så stor som man skulle kunna tro med tanke på hur stort Star Trek kom att bli med åren, och serien hade dessutom börjat tappa tittare under säsong 2.
När det började gå allt mer rykten om att serien kunde läggas ner vid slutet på säsongen, så samlade sig seriens fans och demonstrerade mot det. Framför allt så gjorde de den första – eller en av dem – storskaliga brevkampanjen för att övertyga NBC att inte lägga ner serien. Detta lyckades och Star Trek fick fortsätta ytterligare ett år. Andra variationer av historien säger att serien aldrig verkligen var nära att läggas ner, eller att nya typer av statistik på programs demografi fick cheferna på NBC att inse att Star Trek drog till sig en väldigt “högkvalitativ” skara tittare och lät serien fortsätta.
Oavsett vilket som gällde så fick Star Trek fortsätta in i säsong 3 och de enade fansen kunde glädjas med det. Tyvärr blev detta bara början på slutet för serien.
Efter att först ha pratat om måndag- eller tisdagkväll och större tittarsiffror, så satte NBC istället serien på fredagkväll. Vilket gjorde det väldigt svårt för Star Trek att hålla kvar de unga tittarna och expandera tittarbasen. Vissa av NBCs “affiliates” slutade t.o.m. att sända Star Trek.
Roddenberry var allt annat än glad och påstod att NBC försökte ta kål på Star Trek när de vägrade flytta serien till någon annan dag/tid. Till stor del p.g.a. detta så valde Roddenberry att bli allt mer frånvarande från det dagliga arbetet med serien, även om han officiellt fortfarande var högst delaktig. När tittarsiffrorna började sjunka under säsong 3 så valde NBC även att skära ner på seriens budget vilket fick produktionskvaliteten att bli lidande och begränsa möjligheterna för vilka avsnitt som kunde göras. Trots ett försök till ännu en brevkampanj av fansen, så lades Star Trek ner efter säsong 3.
Vilken fantastisk sammanfattning “ur minnet”. Pluggar på lite nu i These are the voyages för en egen version av detta förlopp inom kort!!