Saker att lägga märke till i detta avsnitt:

1. I Star Treks universum finns det något som kallas för Hodgkins lag. Ett jättebra påhitt för manusförfattare som desperat söker en förklaring till att planet efter planet som Enterprise upptäcker ser ut precis som Jorden – om än under olika tidsepoker. Lagen handlar om parallell planetär utveckling. Efter Urbefolkningsplaneten och Vuxendödsplaneten i Miri är det nu dags att besöka Romarrikeplaneten. En plats med en kultur som utvecklats likadant som på Jorden, men med den avgörande skillnaden att Romarriket aldrig gick under. Och att man av någon anledning pratade engelska i den här planetens romarrike. (Det är viktigt att notera att Gangsterplaneten och Naziplaneten inte ser ut som de gör på grund av Hodgkins lag, utan är resultaten av jordkulturell nedsmutsning).

2. Kirk har sex (ja, det antyds i varje fall det) med den slavkvinna som tilldelas honom. Ikk!

3. Spock, McCoy och Kirk får slåss mot utvalda kämpar i tv-sända Gladiatorspel, som sänds live på tv och där de medverkande uppmanas att bjuda på en bra show så att tittarsiffrorna inte sjunker. Om jag tidigare antydde att tv-formatet Gladiatorerna har sitt ursprung i Star Trek så vill jag nu å det bestämdaste hävda detta faktum. När det gäller att gladiatorspelen i det här avsnittet främst används som en satir över tv-underhållningens fördumning och tv-bolagens brutalitet så är det bara att sucka djupt och börja sjunga på Alanis Morisettes Ironic.

4. Men eftersom det handlar om tv-underhållningens fördumning och tv-bolagens brutalitet så var det nog bra att Bread and Circuses låg som näst sista avsnitt på säsongen. Förhoppningsvis var serien redan förnyad för ytterligare ett år vid det laget. Eller?

5. Orkar inte ens skriva om att det är det andra avsnittet under samma säsong som inehåller gladiatorspel.

6. Det allra bästa med hela avsnittet är reklamen och produkterna. Som att det finns en sportbil som heter Jupiter 8. Eller att tv-bolaget heter Empire TV,

7. Jesus föddes uppenbarligen även på den här planeten. Den problematiken med parallella Jesusar skulle jag gärna se att Star Trek utforskade ytterligare.

Sammanfattning: Jag tror inte på Hodgkins lag. Det är ett problem när jag ser det här avsnittet. Ett annat är att avsnittet tar sig själv på lite för stort allvar, om man tar hänsyn till de absurda förutsättningarna för storyn. Ett extra plus dock för att Uhura är den som knäcker ordleken med sun och son på slutet. Betyg: 4/10