Det här kanske är en impopulär åsikt, men för mig nådde just Picard ett slags lågvattenmärke. Om det är någon förmildrande omständighet så gillar jag inte Ocean’s-filmerna heller. Tycker inte att den där extremt uttänkta planeringen av den perfekta stöten, kombinerat med rollspelsliknande övningar där våra hjältar antar falska identiteter är en särskilt kul grej. Och i det här fallet är jag nästan beredd att tycka att det är direkt kränkande för Patrick Stewart att behöva springa runt i basker och låtsas prata med en jättedålig fransk brytning. Jag blev illa berörd, liksom, ungefär som andra människor reagerade när de såg Ian McKellen dricka mjölk från ett fat i filmen Cats. Förhoppningsvis hade i varje fall bägge gubbarna rätt roligt i vardera projektet. Och folk som gillar holodäcksäventyr tycker säkert att det här är superfab.
Då tycker jag att starten på avsnittet är betydligt bättre. Det hemska slutet för stackars Icheb, ett av de där borgbarnen som var med i slutet av Voyager. Här blir han mer eller mindre slaktad av någon ond människa som strippar honom på borgorgan. Seven of Nine kommer för att rädda honom, men anländer för sent. Och hon tvingas att själv göra slut på hans lidande. Och, alltså, det hemska att som Star Trek-fan tvingas inse att Icheb nu är borta för alltid. Precis när vi fått återse honom efter alla dessa år. Extremt jobbig scen, det där.
Det är i varje fall under detta brutala intro som vi första gången hör namnet Bjayzl – en person som stora delar av den här intrigen kretsar kring. Bjayzl verkar vara någon form av gangsterdrottning i Freecloud. Och det är hon som håller Bruce Maddox, forskaren som troligtvis skapat Datas “döttrar” Dahj och Soji, fången. Det är för att frita Maddox, som hela den här charaden med falska identiter och värsta heist-planeringen genomförs. Man låtsas betala för Maddox med Seven of Nine. Men när när det väl är dags för själva utbytet, så visar det sig att Seven of Nine har egna planer med den här räddningsaktionen. Hon vill hämnas på Bjayzl, som var den som lurade fram informationen om var stackars Icheb fanns från Seven.
Det absolut snyggaste i hela det här avsnittet är faktiskt att Seven avbryter sin hämndaktion och följer med tillbaka till La Sirena tillsammans med resten av gänget – och den trasiga skrutt som återstår av Maddox. Bara för att en liten stund senare på egen hand transportera sig ner till Bjayzls klubb och göra processen kort med henne. Seven of Nine är uppenbarligen en stentuff actionhjälte i den här Picard-inkarnationen. Hoppas hon kommer tillbaka snart. Det är egentligen för Sevens skull som jag sett fram emot den här serien. Kommer att bli mycket besviken om hon inte i alla fall får någon form av semi-återkommande status i Picard.
Bjayzl kommer jag däremot inte att sakna i framtiden, och det faktiskt främst av modeskäl. Den här grejen att skurkar i många SF-filmatiseringar ska bära futuristiska klädkreationer är verkligen en grej som jag gärna skulle se avskaffad. I Bjayzls fall någon form av supertajt kroppsstrumpa försedd med guldfärgade geometriska figurer som utsmyckningar. Däremot gillade jag verkligenVup, han som kunde lukta sig till om folk ljög. En riktigt charmig figur att få bekanta sig med. Även om det blev en kort tid tillsammans.
I övrigt: Doktor Jurati var, precis som alla misstänkt, någon form av dubbelagent från den mörka sidan. Hon dödar sin gamla kille Maddox, och hänvisar till att någon (antagligen den romulanska agenten Oh med solglasögonen) visat henne något fruktansvärt. Något som gör att hon måste döda Maddox. Och där förlorade vi en av de viktigaste pusselbitarna till lösningen på den här gåtan. Som tur var hann Maddox berätta var Soji befinner sig.
Raffi Musiker passar på att träffa sin son när hon besöker Freecloud. Hennes besök är inte uppskattat. Han har tröttnat på att ha en konspirationsteoretiker till morsa, som aldrig slutade att tjata om vad som låg bakom attackerna på Mars. Och han tänker definitivt inte ge henne en ny chans. Säger han och drar sedan iväg med sin romulanska och höggravida fru. En scen som kändes rätt så lösryckt och felplacerad i det här avsnittet.
Det sämsta Picard-avsnittet hittills i mina ögon. Inte ens en ascool Seven of Nine kunde riktigt rädda de skamkänslor som hela de här fritagningsförsöket med utklädnadsverksamhet väckte. Antar att jag faktiskt var så pass paralyserad efter det att jag inte riktigt kunde ta in något annat.
Betyg: 3/10
Star Trek: Picard. Säsong 1, avsnitt 5/10. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 741 tv-avsnitt.
Det här avsnittet är hett omdebatterat på olika forum på nätet. Jag är mest med för att se vad som händer när man möter extremt arga och otrevliga människor genom att vara sval och vänlig tillbaka.
De flesta blir ännu argare men jag har också fått till några riktigt bra samtal till slut.
Nåväl det finns absolut de som tycker att heist-scenerna var extremt töntiga. Men mest vrede har Ichebs öde väckt och också att det var så grafisk body horror i den scenen. Tvåa på arga listan kommer att Seven rensade ut den slemmiga skurken. Så skulle hon minsann aldrig göra, Roddenberrys vision osv…
Varpå andra helt absurt detaljkunniga visar fler exempel på när Seven och andra good guys gjort liknande grejor i de andra serierna genom åren.
Personligen tyckte jag att det var ett helt ok avsnitt, men jo lite får man försöka glömma Picard i ögonlapp.
Hoppas bara att ingen marknadsansvarig för den ziljard spelbolag som redan nu förpestar tilvaron såg de där popup-hologrammen och fick idéer.
Ja, den där heligheten har jag verkligen inte något för. Jag gillar att Star Trek blir lite mer vuxet. Men den där fina roddenberryidealismen har vi nog lämnat för gott. Och det tycker jag är bra, för den blev ju också lite tråkig, eller?
Jag tolkar det lite som att det finns en längtan tillbaka till ett “rent” Star Trek där en moraliskt god besättning flög runt i Universum och fixade veckans problem. Jag tror egentligen inte att detta rena Star Trek funnits fullt ut sedan möjligen originalserien. Jag har i alla fall alltid tyckt att de intressantaste historierna har varit de som gått i gråskalor och att “veckans äventyr”-varianten allt för ofta blivit ganska töntiga.
Det är lätt att prata om att mänskligheten lever i en utopi när man befinner sig på ett rymdskepp långt ut i rymden. Men egentligen har det väl aldrig visats särskilt mycket av hur denna utopi faktiskt ter sig i vardagslivet på jorden. De gånger berättelserna tagit sig hemåt mot jorden har det snarare handlat om något som skavt eller hotat på ett politiskt eller militärt plan.
Tredje säsongen av Enterprise är långt ifrån perfekt men jag tycker ändå att den som säsong sett var betydligt mer intressant än de två tidigare just för att det kom in ett nytt allvar i handlingen och att Archer verkligen fick möta sitt inre mörker och faktiskt gjorde saker som var moraliskt tvivelaktiga på riktigt.
En lång utläggning för att säga att jag helt håller med dig. 🙂
Jag gillar långa utläggningar som handlar om folk som håller med mig. Och jag håller med dig.
Jag kan väl också någonstans tycka att det är härligt med en sf-saga som är utopisk och där man strävar efter att göra det rätta. Men det kan man ju göra även i en värld som är korrupt. Och där folk svär. 😉
Förresten också väldigt kul att Quark nämns vid namn och att man ser skylten Quarks Bar där i Freecloud.
Jag är extremt svag för sådana blinkningar och ser genast fram emot spin offen Star Trek: Quark. 😉
Annars är det mest serien: “Seven and the rangers” folk genast började längta efter. En del tror till och med att det var en back door pilot för den serien vi just såg. Lite långsökt kanske men det verkar ju vara många nya serier på gång så vem vet.
Ibland känns det som att hela den här serien bara finns till för de där blinkningarna. Backdoor pilot, ja DET HADE JU VARIT FAB!
Intressant diskussion! Skrev en kommentar här för några dagar sen som försvann i en dålig uppkoppling… Hade ett par tankar. Först: Oj vilket lågt betyg! Visst, kuppen var ganska fjantig, och betydligt enklare att genomföra än vad de sa först, men ändå!
Sedan: Det känns som Picard själv personifierar ett Roddenberry-ideal, så det är ju ganska kul att ingen lyssnar på honom när han gör det, typ seven i slutet av avsnittet.
Och så: Det känns som om Jurati är ännu lurigare än hon verkar. Hologramreklamen var ju superpersonliga, och hon fick en krigarrobot att slåss mot. Dessutom så sköt hon ju ner folk på vingården tidigare. Hon kommer säkert visa sig vara fullständigt badass snart, eller?