DS9: Field of Fire. Det där Ezra jagar en mördare med hjälp av en psykopatisk Dax-värd.

Det tredje Ezra-centrerade avsnittet i rad. Och den andra kriminalgåtan av de tre. Håller hon på att bli Deep Spaces Nines egna Miss Marple? I så fall en genetiskt något mer avancerad sådan. För att lösa mysteriet i Field of Fire måste Ezra ta kontakt med en av de tidigare Dax-värdarna (alltså en av de tidigare trillarna som burit runt på Dax). Nämligen Joran. Han som blev galen och mördade en massa människor, och som en gång försökte ta över Siskos medvetande för att ställa till med en massa trubbel. Tanken är att Ezra med hjälp av en seriemördare, vars minnen och erfarenheter finns lagrade i symbionten i hennes mage, ska kunna komma en annan seriemördare på spåren. Så kanske är Miss Marple en association som leder i fel riktning. Det är förstås Deep Space Nines egna Clarice Starling som vi får möta i det här avsnittet.

Brottet som hon ska lösa är alltså en rad mord. Tre besättningsmän på Deep Space 9 blir skjutna till döds, men utan några spår efter gärningsmannen. Efter ett tag klurar man ut att det beror på att mördaren dödar genom att teleportera kulorna från sitt gevär (något så gammalmodigt som ett vapen med kulor, fatta så speciellt), vilket förstås gör hen enormt svår att spåra upp. Först efter det tredje mordet kommer Ezra på (eller om det var Joran) att det som binder samman offren är att de har…vänta på det…bilder på glada människor på foton i sina hytter. Varpå alla inser att det måste vara en traumatiserad vulcan som står bakom dåden (ytterligare ett exempel på den uttalade vulcanofobin som jag skrev om efter Gravity). Bara en vulcan skulle få för sig att mörda någon för att de hade en bild där folk visar känslor.

Men så är väl också hela mordgåtan egentligen bara en ursäkt för att få skriva in Joran i ett avsnitt. Ett makabert öde som ju verkligen är underanvänt i den här serien. Ezra frammanar honom genom någon form av ritual, och efter det så piggar han upp det här dramat genom att vara bitsk och aggressiv, men kanske inte fullt lika galen som tidigare i serien. Joran verkar väl egentligen inte heller så intresserad av att hjälpa Ezra att hitta mördaren, utan vill snarare manipulera henne att ta livet av någon. Så han kan få uppleva känslan av att mörda på nytt, typ.

Så mycket till deckargåta blir det inte av den här historien. Ezra identifierar mördaren genom att hon av en händelse delar hiss med en vulcan, som Joran genast är supersäker på är mördaren. Och det här leder oss fram till den scen som är allra mest intressant i hela avsnittet. Den där Ezra står med laddat gevär och genom en särskild exografisk målscanner kan se genom väggarna på stationen. På andra sidan stationen står den misstänkte mördaren, även han med en scanner på ögat och ett vapen i handen. Och han siktar på Ezra. Joran skulle gärna se att Ezra dödat vulcanen där och då, men hon sårar bara honom med sitt skott. Men det räcker för att han i sin tur ska sätta sin kula i väggen, i stället för i Ezra.

Jag är ledsen, men jag tyckte att det här var så tråkigt. Att lösa en mordgåta genom gammalt trillminne kändes sådär, och själva mysteriet var ju jättepinsamt: de har glada människor på ett foto, och eftersom jag är en traumatiserad vulcan måste jag döda dem på grund av det. Inte ett av Deep Space Nines stoltaste ögonblick, det här.

Betyg: 2/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 7, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 584 tv-avsnitt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s