Det finns mycket som man tvingas gå med på när man ska se en SF-serie som Star Trek. En överenskommelse om att se genom fingrarna med orimligheter och technobabble, det är ju trots allt science fiction och inte en dokumentär. Men vissa saker kan jag bara inte acceptera. O’Brien som hemligt agent, till exempel. Mysiga tekniksnillet och mjukispappan ska alltså också vara ett proffs på att infiltrera kriminella syndikat och spåra upp försvunna personer. Nej, det funkar bara inte. Och i det här avsnittet blir det ännu orimligare när han kompletteras med en Ezra Dax som löser en mordgåta. Om jag satsar på maximal välvilja så kan man väl tolka Prodigal Daughter som ytterligare en genreövning inom Deep Space Nines ramar, men just Mord och inga visor känns som en olycklig målbild.
Kanske hade jag köpt den här storyn i lite högre utsträckning om den i alla fall mestadels utspelas på Deep Space 9, och inte på planeten New Sydney. Ute i rymden känns allt genast mycket mer rimligt. O’Brien är i alla fall på den här planeten för att försöka hitta Morica Bilby, änkan efter gangstern Liam Bilby. Han som O’Brien bondade med i avsnittet Prodigal Daughter. Han har hållit kontakten med henne efter Liams död, men nu har hon också försvunnit. Och likaså gör O’Brien efter en kort tid på planeten. Men New Sydney visar sig även vara platsen där Ezra Daxs morsa driver en jättestor gruva. Så Dax drar dit för att se om hon, med lite hjälp från morsans inflytande på planeten, kan hitta O’Brien. Men hon åker inte hem med särskilt mycket entusiasm. Det var tre år sedan hon besökte sin familj, och hon har inte pratat med sin morsa på sex månader.
Vad är det med Star Trek och dominanta och bossiga morsor, förresten? Vi har Lwaxana Troi, Syliva Tillys morsa Siobhan, och så här Janas Tigan. Ezras mamma är en driftig entrepenör, men en sådan som tvingar sina barn att jobba i familjeföretaget och konsekvent bossar runt med dem utan att lyssna eller visa den minsta värme. Så när Ezra kommer hem så är det till den lätt försupne konstnärlige brorsan Norvo (svårt att veta om han eventuellt är bög eller bara intresserad av estetik) och den ansvarstagande men hunsade Janel. Tre syskon sammanstrålar i ett hem där ingen någonsin verkar vara glad.
I just Janels fall är det annat än bara morsan som bekymrar honom. Janel har lånat pengar för att rädda familjeföretaget från det kriminella Orionsyndikatet, och i den uppgörelsen ingick att anställa Bilbys änka. Men när man krävde att hennes lön gång på gång skulle höjas så bestämde sig den andra brorsan, Norvo sig för att göra en insats för företaget. Det slutade med att han mördade Morica Bilby. Allt det här lyckas O’Brien och Ezra klura ut tillsammans i en kriminalgåta om är varken är särskilt klurig. Och som familjedrama får vi inte heller så mycket utdelning av det här manuset. Kombinationen av Norén och Jessica Fletcher är ingen hit, alltså. Och att avsnittets slutsats är att allt egentligen är den krävande och kalla mammans fel känns som en extremt sliten trope.
Näväl, ett extra plus för scenen i början, där Ezra, mer och mer illamående, räknar upp alla typer av Gagh som finns och på vilka olika sätt de kittlar en i halsen när man sväljer dem. Jag tycker också att det är lite roligt när Ezra berättar för sin familj att hon slutat dejta en kille eftersom han påminner om hennes son, det tar ett tag innan de andra förstår att hon menar en av Dax tidigare söner. Men som helhet ett av säsongens absolut sämsta avsnitt så här långt. Bu.
Betyg: 3/10
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 7, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 579 tv-avsnitt.
Jag tycker dock att det är lite oroande att Stefan Löven jobbar för Orion syndikatet under aliaset Bokar…
nu måste du skicka en bild, så jag hänger med….