Jag har ju tidigare klagat på de nästan tvångsmässigt fristående avsnitten i The Next Generation. Att manusförfattarna och producenterna helst inte ville göra några stora, dramatiska förändringar som skulle få konsekvenser som man var tvungna att ta hänsyn till i kommande avsnitt. Nu senast var det till exempel den pågående flirten mellan Picard och Crusher som aldrig kom till något köttsligt avslut, eftersom man inte ville begränsa till exempel Picards handlingsfrihet genom att behöva förhålla sig till en relation med doktor Crusher. Och, visst.
Men så kommer nästa avsnitt, Force of Nature som avslutas med att Federationen av miljöskäl lägger en hastighetsbegränsning på alla sina skepp. Från och med nu får de bara köra i warp 5, om det inte är ett extremt nödläge, eller någonting annat skitviktigt. Med en enda replik i avsnittets sista scen ändrar man alltså förutsättningarna och spelreglerna för hela Star Trek-universumets kommunikationer. Ja, alltså om manusförfattarna nu hade brytt sig om den där regeln även i fortsättningen. Efter vad jag förstått av de artiklar jag läst i ämnet på nätet så ignorerades den där hastighetsbegränsningen ganska omgående, lite som vår tids löften på klimatkonferenser, typ. Eller, det finns en efterkonstruktion som är något i stil med att man snabbt lyckades hitta på ett sätt att köra sina warpmotorer utan att sabba galaxen och därför kunde sätta plattan i mattan som vanligt igen.
Det som tvingar fram de interstellära fartbegränsningarna är upptäckten att ett allt för flitigt användande av warpmotorer så småningom skapar revor i underrymden, subspace rifts. Det är doktor Serova, en forskare från Hekara som upptäcker början till revorna när mängder av rymdskepp passerar hennes hemplanet Den ligger nämligen mitt i en smal passage mellan områden med farlig tetryonstrålning och utsätts därmed av ovanligt mycket strålning (att till exempel Jorden eller andra hubbar i Stjärnflottan inte upplevt liknande saker sägs det ingenting om). När doktor Serova inte lyckas få besättningen ombord på Enterprise att ta hennes teorier på allvar så spränger hon avsiktligt sitt skepp – med sig själv i! Och mycket riktigt, explosionen öppnar upp en reva som läcker farlig tetryonstrålning. Det må ha kostat doktor Serova livet, men till sist fick hon Federationsmännen att lyssna.
Tanken att försöka kommentera miljöförstöringen genom en intrig i Star Trek-universumet hade flutit omkring under arbetet med den sjätte säsongen, men idén hade inte riktigt passat in någonstans. Så här i efterhand kan man nog slå fast att det fanns ett skäl till det. Ibland är sådana där omöjliga historier ett tecken på att man bra ska lägga mer. Dessutom blev avsnittet för kort när man väl gjorde manus av idén. Därför var tvungen att spä ut det med andra, inte särskilt nödvändiga, intrigtrådar.
Det här avsnittet trashas ordentligt av upphovspersonerna själva i boken Captains’ Logs- “I think this is the worst that I collaborated on this season” säger till exempel manusförfattaren och producenten Michael Piller. Och visst är det ovanligt amatörmässigt. Det innehåller till exempel alldeles för mycket technobabble. När man ska försöka låta Enterprise surfa på någon sorts vågor som orsakas av tetryonstrålningen så tar mitt tålamod slut. Dessutom är det enda som liknar en b-handling i avsnittet är några scener som kretsar kring att Data bör uppfostra sin katt bättre. Till det kommer att det miljövänliga budskapet är klumpigt och pekpinneartat. Och nämnde jag de dåliga kattskämten?
Betyg: 4/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 291 tv-avsnitt.
Kan inte annat än hålla med. Ett ganska misslyckat avsnitt från början till slut. 4/10.
Problemet som presenteras i avsnittet är ganska knepigt iom att det inte verkar gå ihop med lösningen speciellt bra. Problemet sägs ju uppstå pga att warpdriften skadar subspace, och att det blivit så här illa just på den här platsen beror på att det är en passage där väldigt många skepp passerar genom området. Därmed verkar de ju säga att problemet beror på kvantitet, snarare än hur snabbt man färdas. Det är ganska svårt att tänka sig att snabbare warpdrift skulle vara mer skadligt än långsammare warpdrift, det är ju fortfarande samma sak som händer med rymden. Iaf om man baserar den teorin på någonting i stil med verklighetens teori för warpdrift (se Alcubierre drive). Jag har lite svårt att se det så iaf.
Förändringen som kommer av det här avsnittet, att skepp inte bör färdas snabbare än Warp 5 om det inte är en nödsituation, stör inte kommunikationer. Kommunikationer sägs ofta göras genom genom subspace och färdas betydligt fortare än skeppen kan färdas. Däremot innebär det ju en enorm förändring när det kommer just till att färdas inom territorier och på skepp som respekterar det här. Plötsligt skulle det kunna ta flera gånger längre tid att komma fram till destinationen.
Som du själv läste så blir detta sällan ett problem då det verkar vara uppe till varje enskilt skepp och kapten att avgöra när det är tillräckligt bråttom för att överskrida Warp 5. Så detta blir inget speciellt stort hinder även inom den nära framtiden i universumet. Det sägs faktiskt lite senare att man hittat en lösning på det här problemet, men det har med konstruktionen och positionen för skeppets Warp-naceller, så det är inget man bara kan ändra hursomhelst på redan existerande skepp. Med andra ord, de gjorde här något så sällsynt som att skapa konsekvenser för framtiden, men de verkar mest försöka undvika och ignorera de konsekvenserna i framtiden.
Det känns som om författarna började lite i fel ända med det här avsnittet. Snarare än att ha en bra handling och försöka ha ett tema och en diskussion så hade de ett budskap och försökte sen desperat skriva en oinspirerad handling för att kunna producera det avsnittet. Inte konstigt att det mycket riktigt blev väldigt mycket pekpinne över hela budskapet medan handlingen och avsnittet i sig föll ganska platt.
Premissen till avsnittet, med miljöbudskapet, kom alltså från ett avsnitt skrivet av Joe Menosky redan i S06. Menoskys avsnitt blev dock aldrig av och när de under säsongens gång försökte få med premissen i andra avsnitt så gick inte det heller speciellt bra. Avsnittet och premissen lades därmed på is tills vidare.
I arbetet med S07 så skickade Jeri Taylor författarna Naren Shankar och Brannon Braga på ett möte med en stor översynsgrupp (översättning för watchdog group?) för miljöfrågor. När de kom tillbaka var Shankar väldigt entusiastisk för att plocka upp Menoskys premiss och göra något med det. Han tyckte att budskapet var väldigt viktigt att få ut. Eftersom det bara var själva premissen som överlevde från Menoskys avsnittsförslag så är det också bara Shankar som krediteras för det här avsnittet.
Till en början skulle det handla om hur LaForges syster kom ombord (ännu en släkting i S07) för att hjälpa honom att acceptera och komma över deras mammas bortgång, men det blev för komplicerat. Istället skrev man om så att Geordi hade den här tävlingen med en kollega. Tanken var att han skulle bli den mänskliga komponenten i den konflikten mellan teknologi och miljö, som tittarna då kunde använda som en läns för diskussionen i avsnittet. Till slut blev det alldeles för kort ändå och de fick skriva fler scener, som Shankar själv erkänner hade mer eller mindre noll att göra med a-handlingen. Shankar ångrar att handlingen med Geordis syster övergavs, men han erkänner att han inte blev så nöjd med avsnittet. Även Jeri Taylor berättar att det är väldigt svårt att få till ett manus när man börjar från den ändan som man gjorde här, samt att det var ganska hopplöst att försöka lösa avsnittets problem.
Precis som Roger nämnde så var alla inom produktionen ganska missnöjda med det här avsnittet, däribland Michael Piller. Piller säger att det iaf gjorde att man efteråt satte sig ner och hade flera möten om vart S07 var på väg, då han tyckte att man höll på att låta den glida dem ur händerna.