Jag kände igen handlingen i det här avsnittet ganska snabbt, samtidigt som jag var helt säker på att jag absolut inte sett det tidigare. Efter ett tag insåg jag att jag ju hade hört ett helt podcastavsnitt om First Contact för jättelänge sedan, på den tiden när jag fortfarande höll på att plöja mig igenom originalserien (kanske sju, åtta månader sedan). Då förstod jag bara lite vagt vad det handlade om och vem som var vem i The Next Generation. Men det var någonstans efter just det avsnittet som jag insåg att jag inte kunde lyssna på en Star Trek-podd där man varje gång valde att prata om random avsnitt ur hela Star Trek-produktionen. Spoilerrisken var alldeles för stor, helt enkelt.
Som jag minns det så var i varje fall de där podradiopratarna rätt kritiska till First Contact. Men när jag nu äntligen fick se avsnittet så förstår jag inte riktigt varför. För mig så lyckas det här avsnittet nämligen använda ett ytterst specifikt exempel för att berätta om hur hela Federationen fungerar. Som en del kanske minns så förbjuder ju Generalorder ett/Prime Directive Federationens skepp att ta kontakt med en civilisation som de stöter ute i världsrymden om samhället i fråga inte har haft en teknologisk utveckling fram till motsvarande warp-drift. Jag har alltid tänkt att det där var ett mer alllmänt mått på tekniknivå och samhällelig utveckling. Först när jag ser det här avsnittet så förstår jag att det handlar om ren självbevarelsedrift från Federationens sida. För när en planet får warpteknologi är det också lätt för deras skepp att lämna solsystemet. Risken att ett skepp från Federationen stöter på skepp från en sådan planet innebär också en potentiell väpnad konflikt – framför allt om civilisationen fram tills dess trott att de är ensamma i världsrymden. Alltså är det lika bra att åka dit och säga hej innan man påbörjat en interstellär konflikt med en omogen civilisation. Ur den synvinkeln skulle man kunna se Federationens uppträdande som motsatsen till att kolonisera. Att de egentligen är helt ointresserade av andra planeter, och först när de inte kan undvika deras invånare ute i världsrymden tar man kontakt. Fullt så naiv är jag kanske ändå inte. När det står resurser och taktiskt placerade solsystem på spel så tror jag att Federationen är en smula mer…på.
Fast i just det här fallet finns det lite särskilda omständigheter kring Federationens val att ta kontakt.Riker har åkt ner till Malcor III för att reka läget på planeten, komplett med märkliga knölar i pannan för att smälta in bland befolkningen. Han råkar ut för en olycka och hamnar på sjukhus där man upptäcker att hans organ sitter på fel plats (jämfört med Malcorierna alltså) och att han har fem fingrar. Det är helt enkelt lite brådis för Picard och de andra att ta kontakt, för Riker kan vara i fara på en planet där man tror att man är fast övertygade om att man är skapelsens krona i hela universum. Så Picard transporterar först ner sig till en framstående forskare på planeten, och sedan till dess ledare för att förklara vem man är och vad man vill. Men när Rikers alienskap samtidigt upptäcks på sjukhuset hotar det hela snart att ta en våldsam vändning. Kontakten med Federationen skulle kunna utvecklas till ett slagträ i den politiska kampen mellan traditionalister och förnyare på planeten. Och Picards besök får därför motsatt effekt än den avsedda. Forskningsprogrammet för warp-drift läggs på is och planetens ledare tackar nej till att bli en del av Federationen. Planetens invånare är helt enkelt ännu inte mogna för det steget.
Även i det här avsnittet finns vissa inslag av gubbsjuka, precis som i Devil’s Due. Som när Riker försöker fly från sjukhuset och en sköterska (spelad av Bebe Neuwirth, samma skådespelerska som spelar Lilith i Frasier och Cheers) går med på att hjälpa honom, på ett villkor. Att han ligger med henne. Dock så handlar det kanske inte så mycket om Rikers sex-appeal som att hon alltid drömt om att få ligga med en alien. Finns det ett namn för den fetischen, tro? Själva samlaget (som givetvis inte visas i bild) öppnar också upp för spännande möjligheter till en uppföljare. För vad händer om den där sköterskan skulle bli med barn? Skulle bli svårt för myndigheterna att mörka att det finns intelligent liv på andra platser i universum om det föddes en mini-Riker på Malcor III.
Som helhet ett avsnitt som jag tycker förklarar och utvecklar seriens universum. Manuset är välskrivet. Sen är det kanske lite corny genomfört här och där. Jag var så exalterad i morse att jag var säker på att det skulle bli en nia, men sen kom eftertanken och gjorde att jag fegade lite igen.
Betyg: 8/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 191 tv-avsnitt. Det här är också mitt tionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
Ett bra avsnitt med ett jätteproblem som jag tar sist, Först gillar jag avsnittet som känns som aliens kommer i hemlighet till jorden fast tvärt om, fick också för ett ögonblick för mig att Picard, när han för första gången strålar ner till planeten och oväntat dyker upp på ledaren kontor, skulle säg: “Good evening, my namn is Charles Xavier”. (men det är visst någon annan film). Så långt håller jag med om betyget 8, dock har jag som sagt ett jätte problem med avsnittet.
Riker är inlåst, isolera, skadad och förhindrad att ta kontakt med omvärlden samt vet att han svävar i allvarlig fara. I det här läget kommer någon och säger, Jag hjälper dig ut om du har sex med mig. Vi har en brottsrubricering för sådant. Men efter som det är kvinnokarlen Riker som råkar ut för det så förväntas vi tycka att det hela är komiskt. (också ett trist fall av sexism för om man byter ut Riker mot Troi och har en manlig sköterska i stället skulle ingen någonsin komma på iden att skriva en sådan här scen annat än så läskig som den faktiskt är.)
“För mig så lyckas det här avsnittet nämligen använda ett ytterst specifikt exempel för att berätta om hur hela Federationen fungerar”. Exakt, för mig med. jag tror det här är ett av mina favoritavsnitt i hela serien, mest bara pga att det just berättar och visar hur det går till när de utför sitt primära jobb. kanske inte så mycket för att det är ett bra avsnitt rakt igenom. men scenen när picard och troi besöker “presidenten” på planeten gör mycket. äntligen, tänker man, får man se hur diplomatiska möten ser ut.
håller med helt om sexismen. det känns som ett trendbrott i det här avsnittet: första biten var superbra men efter halva så spårar det ut. helt. man kanske blir så av att vistas på sjukhus förlänge.
/amatör-starktrektittare
Jag skulle också ge det här avsnittet 8/10. Inte den starkaste åttan, men ändå. Mycket av det beror ju delvis på att vi får se något nytt och dessutom något som borde vara en ganska central del av deras uppdrag, men det hjälper också att att de faktiskt lyckas få ihop premissen och storyn så att det faktiskt blir intressant också. Det är ju ett väldigt dialogtungt avsnitt, så det hade definitivt kunnat bli ganska platt och tråkigt annars.
Dessutom så sätts fokus lite mer på den andra civilisationen och vi fick se det som hände från deras sida, vilket också hjälper till att förklara varför Federationen har lagar och regler som Prime Directive. Det är ju en väldigt känslig tid i en civilisationens utveckling, att utveckla Warp-drift och inse att det finns många andra planeter med liv. Just att det här var ett exempel på en first contact som inte gick optimalt gör ju saken mer intressant dessutom, och vi fick se processen mer detaljerat än annars. Väldigt bra avsnitt. 🙂
Jag skulle vilja lägga till än annan motivationskälla för Federationen att försiktigt ta kontakt med nya civilisationer i närheten som är på väg att få Warp-drift. Utöver det du nämnde, med resurser och självbevarelsedrift, så är det ju som sagt en ganska känslig period i en civilisations historia. Olika civilisationer kan reagera olika på att de bara är en av många ute i galaxen, det här kan ju rent av orsaka väldigt stor skada och kaos om det inte hanteras rätt.
Lägg därmed till att de övriga civilisationerna som de kan stöta på förmodligen är mer avancerade och mäktigare än civilisationen i fråga och saker kan gå väldigt fel. Tänk så är de första främmande civilisationerna som de stöter på civilisationer som vill erövra dem eller utnyttja dem. Även om det inte händer så är ju det first contacts som kan ändra på en hel civilisations attityd och mentalitet till det hela. Genom att ta initiativet till att anordna en first contact med dem så fort de är redo så tar Federationen tillfället i akt att se till att de själva tar kontroll över situationen och kan se till att det går rätt till. Lite som att man gärna ger råd och leder dem vidare, men inte är villiga att bara dumpa all deras avancerad teknologi på dem direkt. Dessutom, om man tittar ännu längre fram, så lägger de direkt en bra grund för att den civilisationen senare kan komma att gå med i Federationen. Det finns många positiva saker med att göra det här.
Originalversionen av avsnittet skrevs och pitchades av Marc Scott Zicree, som även har varit involverad i en hel del andra stora SciFi och Fantasy franchiser både på TV och i serietidningar. Det är inte heller sista gången vi ser honom som författare för ett Star Trek avsnitt.
Zicree berättar att han ofta sålde på första eller andra försöket när han pitchade, men att det var otroligt tufft att imponera på Piller & Co. Men han verkar ha haft gott om idéer till avsnitt, så han fortsatte pitcha och det var först efter kanske 15 försök som han pitchade det som kom att bli det här avsnittet. Piller tyckte att det lät som ett väldigt intressant avsnitt och köpte det.
Efteråt fick flera författare och författarpar skriva om manuset och göra sina egna versioner, men länge var det så att avsnittet var tvunget att skrivas ur Picard & Co.s perspektiv. Detta var p.g.a. en oskriven Star Trek-regel, menade Piller. Jag vet inte exakt vilken regel det är, men kan tänka mig att det är någonting som att ” Star Trek utforskar i sin grund mänskligheten och vad vi är kapabla till på egen hand, därmed fokuserar vi alltid på Federationen/Starfleet”.
Piller menar att han respekterade och värdesatte Gene Roddenberrys regler för Star Trek universumet och försökte hålla fast vid dem tillsammans med Berman. Till slut ska han dock ha insett att den regeln, i just det här fallet, höll avsnittet tillbaka. Det hade blivit mer intressant om man kunde berätta från perspektivet att det var Enterprises besättning som var de främmande utomjordingarna. Han lyckades efter några försök att övertyga Berman, som gick med på det så länge det stod klart för tittarna att det här var en engångsgrej som inte skulle repeteras.
Frakes tyckte att avsnittet kunde varit lite starkare om det skrivits ännu bättre. Han tyckte att det fanns lite logiska luckor i handlingen, bl.a. det med sköterskan. Jag håller förövrigt också med er, men det känns som om det finns betydligt grövre missar av den här tiden. Den här gången tyckte jag bara det var det, en sätt att få handlingen dit de ville. Billigt, men inte något jag tänker så mycket mer på.
Fans gillar att kritisera, men det är ofta en hel del överdrifter. I grunden är de ju fans för att de tycker om det, men det betyder inte att vissa aspekter inte kan kritiseras och göras narr av. Dessutom blir det ju förmodligen en mer underhållande podcast om de inte alla älskar allt. 😛