Suddenly Human gav mig exakt tre tankar.
Ett:
Suddenly Human är ett slags pendang till originalseriens Charlie X. Bägge avsnitten handlar om en gränslös yngling som hamnar ombord på Enterprise, och som kaptenen för skeppet lite motvilligt måste uppfostra. Sedan finns det förstås många skillnader mellan avsnitten. Kirk verkar inte ha 
haft barnfobi, utan brottades gärna barbröstat med unge herr Charlie. Picard, däremot, verkar bli skraj så fort någon under 30 närmar sig (tydligen var gosandet med brorsbarnet i Family en engångsföreteelse). Men även han drar på sig trikåerna och bestämmer sig för att idrott är fostrande. I det här fallet spelar man rymdsquash. Sån otur att ljudet av squashbollarna väcker upp traumatiska minnen hos pojken han försöker hjälpa. Det slutar med tårar och fosterställning på golvet.
Två:
Jeremiah Rossa har nämligen ett krigstrauma från sin barndom. Hans föräldrar dödades under det Talariska kriget, och han själv adopterades av en talarisk soldat som hittade honom gråtandes intill sin mammas lik. Skälet till att Jeremiah överhuvudtaget finns ombord på Enterprise är att det talariska utbildningsskepp han tjänstgjorde på råkade ut för en olycka och undsattes av Picard och de andra. När besättningen på Enterprise upptäckte att det fanns en människopojke bland talarierna kollades hans dna och identiteten spårades. Nu är Jeremiah/Jono kluven. Vill han tillbaka till avsägsna släktingar som han inte känner, eller ska han stanna kvar hos talarierna och den adoptivpappa som han vuxit upp tillsammans med? Vill han kunna skratta och delta i glasskrig eller ska han ägna sig åt att bli en talarisk krigare och slåss på riktigt. Till sist är Jeremiah/Jono så förvirrad att han verkar vara beredd att göra vad som helst för att slippa välja (blev faktiskt lite chockad över scenen med dolken).
Det hela utvecklas till en interstellär version av Kramer vs Kramer, där Picard och mänskligheten fajtas med talarierna och kapten Endar om vem som har rätt till pojken. Fast istället för en rättegång så laddar bägge sidor upp för en väpnad konflkt. Men visst finns det känslor hos alla inblandade. Jag skulle nog säga att Sherman Howard spelar rollen som Endar lite väl känsligt, var det inte sagt att talarierna var ett grymt och skoningslöst folk? Det onda patriarkatet som förkroppsligas här, verkar ändå rätt mjukt och gosigt.
Tre.
Vad är det för fel på besättningen på Enterprise? Varför åker de till ett skepp där besättningen skadas av strålning helt utan några skyddskläder (tänker nostalgiskt tillbaka på den där fina kostymen som Spock hade när han var ute på uppdrag i originalserien). Däremot: visst är det nytt att The away team översätts med bortalaget från och med det här avsnittet?
Betyg: 6/10
Ett lite lamt avsnitt, trots allt. Hade svårt att hålla intresset uppe efter avsnitt som späckats med både action och känslor på sistone. Det här kändes som mycket väsen för ett problem som kunde lösts enkelt på en gång.
Bonus:
Den samtida talariska rockmusiken verkar dock ha varit intressant:
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 180 tv-avsnitt.
Det börjar bli lite repetitivt, men jag skulle också ge avsnittet 6/10. Det hade rent av kunnat bli 5/10 för mig, men det undviks eftersom jag faktiskt minns första gången jag såg avsnittet.
Jag tittade på TVn och såg en ung människopojke och konstaterade undermedvetet att han på ett eller annat sätt skulle skickas tillbaka till sina mänskliga släktingar av Picard. Eftersom avsnittet i övrigt inte var speciellt gripande och intressant så tänkte jag inte mer på det. Till mitt försvar så var det ju så som Star Trek nästan alltid har fungerat hittills!
Så man kan lugnt påpeka att jag blev ganska tagen av att de plötsligt argumenterade rationellt för att pojken skulle stanna med sin adoptivfamilj. Han ansåg sig höra hemma med Talarierna och rationellt så kunde jag inte direkt argumentera emot slutsatserna som hade nåtts. Förutom just genetiken så hade han ju i stort sett inget gemensamt med människorna och allt gemensamt med Talarierna. Hur kan man då ta honom ifrån sitt adoptivhem och familj bara för att han genetiskt var en människa? Detta fick mig faktiskt att sitta och tänka igenom de här sakerna en stund och fundera på var jag hade gått fel till att börja med i mina tankegångar. Jag hade blivit lurad och hade inte lagt en kritisk tanke på det hela.
Det är ju även detta som avsnittet faktiskt handlar om. Vad är det som skiljer oss från andra arter och civilisationer? När börjar och slutar individer vara “mänskliga”? Var den här pojken fortfarande en människa som hörde hemma hos sina mänskliga släktingar eller vad var rätt för honom? Vilka är ens Picard & Co. för att plötsligt sitta och avgöra en sån sak?
Detta innebär att avsnittet för mig lyfts en aning. 🙂
Detta var första avsnittet som Jeri Taylor hämtades in för att skriva, efter att Lee Sheldon tipsat Berman och Piller om henne. Hon var en erfaren tv-författare som hade väldigt lite erfarenhet med Star Trek eller SciFi. Så hon fick en hel hög band med avsnitt från både TOS och TNG som snabbkurs. Hon beskriver sina styrkor som karaktärsutveckling och relationer mellan rollfigurer.
Piller hade lite kritik för avsnittet, men det handlade mer om att Talarierna verkade vara för mänskliga, vilket inte var så som hade tänkt. Men både Piller och Berman måste ha tyckt om hennes arbete på avsnittet för hon anställdes därefter. De behövde ju också erfarna författare som kunde leda de unga och erfarna kollegorna, som sagt. Så detta var nog precis det som Piller ville ha in.
Det här är ett avsnitt som fick oss att igen undrar hur det är med Trois kompetens, nu är vårdnadstvister kanske inget hon behöver ta i särskilt ofta efter som man inte kan flytta så långt i från varandra på Enterprise men nog borde det tagits upp under hennes utbildning.
Endar/Jeremiah har två familjer vilket han under avsnittet inser själv och det är oerhört grymt att tvinga honom att välja bort den ena. Det är fred mellan Federationen och Talarierna och Endar är i den ålder där han får börja fatta egna beslut så vad är problemet? Ge honom valet att åka och hälsa på sin släkt i Federationen ett tag och låt honom sedan komma fram till var han vill bo, gissningen är väl att han väljer att främst vara Talarier men det behöver inte innebära att han måste bryta all kontakt med sina mänskliga släktingar.
Vi gillade inte att det hela reduceras till en binär fråga där inga alterntiv finns utom de två extremerna, borde de inte vara mer upplysta än så här i Federationen?
Det här är dock inte vår främsta kritik mot avsnittet. En av poängerna är klart att sätta Picard i en för honom ovan situation och på det sättet haka på temat för början av S4 (vilket är familjerelationer) och för det behövde de få Troi och Crusher ur vägen som möjliga stand-in föräldrar då de båda karaktärerna normalt skulle vara första och andrahands val. Manusförfattaren väljer att lösa problemet genom att göra den Talariska kulturen misogyn vilket är tröttsam. Misogynism är en lite för viktig fråga för att slentrianmässigt tas till bara för att man behöver få ihop ett manus. Det hela hade kunnat lösas på andra sätt.
Pga det här är vi kluvna mellan 3 eller 4 som betyg. Det finns en hel del bra i avsnittet, vem gillar inte att se Wesley få glass i ansiktet men det är lite för mycket som inte känns genomtänkt (kostar 1-2 betygssteg) och så som sagt slentrian misogynism (kostar 1-2 betygssteg till)
Det som är lite irriterande är det här är ett avsnitt där problemen hade kunnat arbetas bort, de berör saker som egentligen inte är de centrala i avsnittet. (Poängen är ju Picard i den oväntade rollen som förälder till en utagerande tonåring.)
Hoppsan Endar/Jermiah ska självklart vara Jono/Jeremiah (Finns det någon funktion som låter mig editera mina poster?)