Suddenly Human gav mig exakt tre tankar.

Ett:

Suddenly Human är ett slags pendang till originalseriens Charlie X. Bägge avsnitten handlar om en gränslös yngling som hamnar ombord på Enterprise, och som kaptenen för skeppet lite motvilligt måste uppfostra. Sedan finns det förstås många skillnader mellan avsnitten. Kirk verkar inte ha haft barnfobi, utan brottades gärna barbröstat med unge herr Charlie. Picard, däremot, verkar bli skraj så fort någon under 30 närmar sig (tydligen var gosandet med brorsbarnet i Family en engångsföreteelse). Men även han drar på sig trikåerna och bestämmer sig för att idrott är fostrande. I det här fallet spelar man rymdsquash. Sån otur att ljudet av squashbollarna väcker upp traumatiska minnen hos pojken han försöker hjälpa. Det slutar med tårar och fosterställning på golvet.

Två:
Jeremiah Rossa har nämligen ett krigstrauma från sin barndom. Hans föräldrar dödades under det Talariska kriget, och han själv adopterades av en talarisk soldat som hittade honom gråtandes intill sin mammas lik. Skälet till att Jeremiah överhuvudtaget finns ombord på Enterprise är att det talariska utbildningsskepp han tjänstgjorde på råkade ut för en olycka och undsattes av Picard och de andra. När besättningen på Enterprise upptäckte att det fanns en människopojke bland talarierna kollades hans dna och identiteten spårades. Nu är Jeremiah/Jono kluven. Vill han tillbaka till avsägsna släktingar som han inte känner, eller ska han stanna kvar hos talarierna och den adoptivpappa som han vuxit upp tillsammans med? Vill han kunna skratta och delta i glasskrig eller ska han ägna sig åt att bli en talarisk krigare och slåss på riktigt. Till sist är Jeremiah/Jono så förvirrad att han verkar vara beredd att göra vad som helst för att slippa välja (blev faktiskt lite chockad över scenen med dolken).

Det hela utvecklas till en interstellär version av Kramer vs Kramer, där Picard och mänskligheten fajtas med talarierna och kapten Endar om vem som har rätt till pojken. Fast istället för en rättegång så laddar bägge sidor upp för en väpnad konflkt. Men visst finns det känslor hos alla inblandade. Jag skulle nog säga att Sherman Howard spelar rollen som Endar lite väl känsligt, var det inte sagt att talarierna var ett grymt och skoningslöst folk? Det onda patriarkatet som förkroppsligas här, verkar ändå rätt mjukt och gosigt.

Tre.

Vad är det för fel på besättningen på Enterprise? Varför åker de till ett skepp där besättningen skadas av strålning helt utan några skyddskläder (tänker nostalgiskt tillbaka på den där fina kostymen som Spock hade när han var ute på uppdrag  i originalserien). Däremot: visst är det nytt att The away team översätts med bortalaget från och med det här avsnittet?

Betyg: 6/10
Ett lite lamt avsnitt, trots allt. Hade svårt att hålla intresset uppe efter avsnitt som späckats med både action och känslor på sistone. Det här kändes som mycket väsen för ett problem som kunde lösts enkelt på en gång.

Bonus: 

Den samtida talariska rockmusiken verkar dock ha varit intressant:

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 180 tv-avsnitt.