TNG: Bloodlines. Det med Picards son som inte är Picards son.

tng bloodlines 2

De verkar ha fått någon slags faderskapsfrossa på The Next Generations manuskontor så här mot slutet av säsongen. I förra avsnittet fick vi se Worf kämpa med papparollen, i Bloodlines får Picard plötsligt reda på att han har en vuxen son. Som dessutom visar sig vara halvkriminell, och inte särskilt imponerad av att ha en stjärnflottekapten som farsa.

tng bloodlines 3Det här är alltså en fortsättning på avsnittet The Battle. Den ilskne ferengin DaiMon Bok dyker upp på nytt för att fortsätta sina försök hämnas sin avlidne son, vars död han hävdar att Picard är ansvarig för. Det tänker Bok göra genom en EXTREMT långsökt och ustuderad plan, som jag härmed tänker spoila.

DaiMon Bok har alltså 1. Spårat upp ett av Picards gamla ligg, som råkar vara ensamstående och ha en son. Och ha dött! 2. Manipulerat dna:t hos sonen, så att det ska se ut som om Picard är pappan. 3. Tagit fram en typ av märkliga sonder som kan teleportera Bok genom underrymmden (kallar man det så?), en teknik som Federationen inte känner till. 4. Teleporterar sig över till Enterprise några gånger för att berätta för Picard att han tänker ta livet av sonen som Picard inte ens känner till att han inte har. 5. Lurar några ferengier att han tänker kidnappa Picards son mot en lösensumma, fast han egentligen tänker döda honom.  6. Kidnappa den unge mannen.

Idén till avsnittet kommer egentligen från Patrick Stewart, som fick frågan av manusförfattaren/producenten Jeri Taylor om det fanns något som han tyckte att hans rollfigur inte fått vara med om i serien, och det var då han drog upp den lösa tråden med DaiMon Bok från den allra första säsongen av serien. Av alla jävla lösa trådar i galaxen, liksom. Men så pass krånglig och invecklad som den här planen är, så kan man i och för sig tänka sig att det tagit Bok en sisådär sex år att förbereda den.

Stewart får i alla fall låta Picard spela lite förvirrad och handfallen. Gång på gång försöker han hitta fram till den han tror är hans son, men trots att han klättrar i berg och försöker skydda honom genom en livvakt så går det väl knappast mer än hyggligt.

tng bloodlinesNej, jag är inget fan av det här avsnittet. Förutom ekon från Suddenly Human så är känns det där hämndmotivet med döda söner också igen från Deep Space Nine-avsnittet Blood Oath.  För att inte tala om ekona ända från originalserien, när Kirk ju lite överraskande inser att han har en son i The Return of Spock. Och detta ständiga otyg, att skriva in en släkting i serien så fort man inte vet vad man ska göra. Men mest av allt är jag kanske egentligen trött på ännu ett status quo-avsnitt. “Picard har en son, men vänta, nej det var visst inte hans son”. Det är fyra avsnitt kvar av serien, våga flippa ut lite nu då! Våga låta något förändras!

(Och, ja, jag har läst att en biologisk son till Picard skulle sabba intrigen i den kommande långfilmen, men exakt varför ska bli spännande att se).

Betyg: 5/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 317 tv-avsnitt.

Suddenly Human. Det som är Star Trek-versionen av Kramer vs Kramer.

tng suddenly 3

Suddenly Human gav mig exakt tre tankar.

Ett:

Suddenly Human är ett slags pendang till originalseriens Charlie X. Bägge avsnitten handlar om en gränslös yngling som hamnar ombord på Enterprise, och som kaptenen för skeppet lite motvilligt måste uppfostra. Sedan finns det förstås många skillnader mellan avsnitten. Kirk verkar inte ha tng suddenly 2haft barnfobi, utan brottades gärna barbröstat med unge herr Charlie. Picard, däremot, verkar bli skraj så fort någon under 30 närmar sig (tydligen var gosandet med brorsbarnet i Family en engångsföreteelse). Men även han drar på sig trikåerna och bestämmer sig för att idrott är fostrande. I det här fallet spelar man rymdsquash. Sån otur att ljudet av squashbollarna väcker upp traumatiska minnen hos pojken han försöker hjälpa. Det slutar med tårar och fosterställning på golvet.

Två:
tng suddenlyJeremiah Rossa har nämligen ett krigstrauma från sin barndom. Hans föräldrar dödades under det Talariska kriget, och han själv adopterades av en talarisk soldat som hittade honom gråtandes intill sin mammas lik. Skälet till att Jeremiah överhuvudtaget finns ombord på Enterprise är att det talariska utbildningsskepp han tjänstgjorde på råkade ut för en olycka och undsattes av Picard och de andra. När besättningen på Enterprise upptäckte att det fanns en människopojke bland talarierna kollades hans dna och identiteten spårades. Nu är Jeremiah/Jono kluven. Vill han tillbaka till avsägsna släktingar som han inte känner, eller ska han stanna kvar hos talarierna och den adoptivpappa som han vuxit upp tillsammans med? Vill han kunna skratta och delta i glasskrig eller ska han ägna sig åt att bli en talarisk krigare och slåss på riktigt. Till sist är Jeremiah/Jono så förvirrad att han verkar vara beredd att göra vad som helst för att slippa välja (blev faktiskt lite chockad över scenen med dolken).

tng suddenly 5Det hela utvecklas till en interstellär version av Kramer vs Kramer, där Picard och mänskligheten fajtas med talarierna och kapten Endar om vem som har rätt till pojken. Fast istället för en rättegång så laddar bägge sidor upp för en väpnad konflkt. Men visst finns det känslor hos alla inblandade. Jag skulle nog säga att Sherman Howard spelar rollen som Endar lite väl känsligt, var det inte sagt att talarierna var ett grymt och skoningslöst folk? Det onda patriarkatet som förkroppsligas här, verkar ändå rätt mjukt och gosigt.

Tre.

Vad är det för fel på besättningen på Enterprise? Varför åker de till ett skepp där besättningen skadas av strålning helt utan några skyddskläder (tänker nostalgiskt tillbaka på den där fina kostymen som Spock hade när han var ute på uppdrag  i originalserien). Däremot: visst är det nytt att The away team översätts med bortalaget från och med det här avsnittet?

Betyg: 6/10
Ett lite lamt avsnitt, trots allt. Hade svårt att hålla intresset uppe efter avsnitt som späckats med både action och känslor på sistone. Det här kändes som mycket väsen för ett problem som kunde lösts enkelt på en gång.

Bonus: 

Den samtida talariska rockmusiken verkar dock ha varit intressant:

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 180 tv-avsnitt.