Visst var det ett bra tag sedan det var fars-feeling i The Next Generation? Nu är det äntligen dags igen, och lekledare är förstås vår gamla enerverande favorit, Q. Och som vanligt gör han en dramatisk entré – han materialiseras näck på Enterprise brygga. Spritt språngande naken. Och ganska spritt språngande galen, också.
Sist vi såg Q, i Q Who, ville han bli en del av besättningen på Enterprise. Hans argument då var att han behövdes eftersom mänskligheten inte var mogen för vad de skulle kunna upptäcka ute i galaxen. När han inte fick som han ville kastade han skeppet rakt i famnen på borgerna. Nu har han återvänt till Enterprise med ytterligare en jobbansökan i näven, men ur en betydligt sämre position. Q-nätverket har uteslutit honom, tagit ifrån Q hans krafter och förvandlat honom till en vanlig människa som bestraffning för att han burit sig så illa åt i sin kontakter med olika livsformer runt om i galaxen.
Där utvecklades till att bli ett av The Next Generations viktigaste och bästa avsnitt så här långt, så finns det betydligt större utrymme för spex och trams i det här avsnittet. Q upptäcker till exempel successivt sina kroppsliga funktioner som människa, som att han måste sova och ibland äta. Jag är väldigt tacksam för att vi åtminstone inte behövde följa med på toaletten. Data känner sig dock manad att ta hand om Q och introducera honom in i människans värld – han har ju själv kämpat med att bli en integrerad del av släktet – och mellan de två uppstår ett slags vänskap.
Parallellt med att den smått hysteriske Q virrar runt på skeppet och skapar oordning så försöker Picard och Enterprise rädda planeten Bre’el IV. Deras måne har gått ur sin omloppsbana och håller sakta på att dras ned mot planeten, vilket hotar stora delar av deras situation. Som om inte räddningsuppdraget var tillräckligt komplicerat så attackeras så småningom Enterprise av Calamarainerna. De är ett av många folk som Q kränkt tidigare under sin karriär som maktfullkomligt monster, och nu är de ute efter hämnd. Stackars Picard, hans moral tvingar honom att försöka försvara Q, men innerst inne skulle han nog vilja överlämna Q till vem som helst som vill göra honom illa. Samtidigt vet han ju, vis av erfarenhet, att man aldrig kan lita på Q. Närsomhelst kan det visa sig att hela situationen bara är ytterligare ett test på mänsklighetens förmågor.
Fast i själva verket är det Q som testas i det här avsnittet. Q-kollektivet vill pröva hans förmåga att ändra attityd och käka humble pie. Allt som sker övervakas i smyg av Q2 (spelad av Corbin Bernsen – känd från bland annat L.A. Law). När Q har visat att han är beredd att offra sig för Enterprise överlevnads skull får han tillbaka sina krafter. Q fixar i sin tur problemet med den störtande månen, och skänker för ett ögonblick Data förmågan att kunna skratta. Slutet gott, allting gott? Ja, det kanske dröjer ett tag till nästa farsavsnitt åtminstone.
Det här påminner om: Andra Q avsnitt, förstås. Men det här är knäppare. Och mycket roligare.
Det här är nytt: Vi har fått höra att de finns, men det här är första gången vi får se en annan Q! Samt får se att vår vanlige Q inte alls är så allsmäktig som han gärna velat framstå. O
Höjdpunkten är: den mexikanska orkestern som Q trollar fram på Enterprises brygga när han blivit förlåten av de andra Q-medlemmarna. Ändå rätt oväntat, till och med för Q. På plats nummer två på min lista kommer scenen där Whoopi Goldberg sticker en gaffel i Q:s hand för att se om han är mänsklig.
Gillade inte: Upplösningen var lite väl sockersöt för mig. Trots Mariachi-orkestern.
Vad har vi lärt oss? Det är synd om människorna. Och att det finns gränser även för hur illa en Q får bära sig åt på jobbet.
Det är nog tur att det här avsnittet kommer först i säsong 3. Nu har jag vant mig vid Q och kan uthärda hela skalan av hans bisarra uppenbarelser. Men samtidigt som hans farsfasoner känns som ett välbehövligt avbrott från mycket av gravallvaret i The Next Generation, så devalveras förstås samtidigt en del av seriens seriositet med ett sånt här avsnitt. Men i just Déja Q blir det så pass crazy att det faktiskt fungerar. Och så är ju Q så himla mycket mer sympatisk att kolla på när han inte har några superkrafter. Det är först när Q och Q2 börjar tramsa tillsammans som det blir lite för mycket Mork & Mindy över det hela för min smak.
Betyg: 7/10 (tydligen har julefriden gett mig ett generöst sinnelag).
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 163 tv-avsnit
Hoppsan, nu är du visst ett helt avsnitt förbi mig i tittandet! Får försöka ta och åtgärda det snarast och återkomma med någon kommentar. Minns det här avsnittet som ett rätt bra avsnitt, medan sedan gillar jag ju Q också 😛 🙂
alltså, jag har ju precis insett att jag HOPPAT ÖVER ATT SKRIVA OM ETT AVSNITT. Hade hoppats hinna fixa till det där innan du märkte.
Såg just avsnittet. Det var nog lite sämre än min bild av det, skulle nog vilja ge det en 6,5/10. Jag gillar ju verkligen Q och tycker att skådespeleriet av John de Lancie är underbart. Kanske faller det här avsnittet lite för mig just på grund av att Q blir mänsklig och inte kan hålla på med sitt trollande av Picard. Det här avsnittet är nog ett slags mittenavsnitt bland Q-avsnitten… inte dåligt som Encounter at Farpoint eller Hide and Q, men inte heller fantastiskt som t ex Q Who.
nu haaaaar vi inga halva poäng här, asså! 😉 har förresten kompletterat med The Hunted nu, men la in det på publiceringsdatum runt juldagen så det inte blir KAOS i kronologin.
Ännu ett bra avsnitt och ett som jag faktiskt uppskattar väldigt mycket. Jag hade nog också gett den en sjua, på gränsen till en åtta nästan. 🙂
Visserligen så är det återigen en lite tramsigare Q än vad vi fick se i 2×16 Q Who, men jag tycker att de hittar en fin balans i större delen av det här avsnittet. Det är inte ett jättetungt avsnitt med mycket diskussioner, filosofi eller ens stora konsekvenser inom universumet, men det är ändå ett ganska kul och underhållande avsnitt. Framför allt så får vi en hel del rollfigursutveckling för Q, som vi ju egentligen inte känner så bra. För att dyka upp så pass få gånger under seriens gång så ser nog de flesta fansen honom som en ganska fundamental del av serien och en del som var med mer än vad han faktiskt var vid närmare eftertanke. Faktumet att han inte hade sina krafter så att vi istället fick utforska honom som personen, och att han fick bolla lite med Data gjorde bara saken bättre.
Det lite negativa i det här avsnittet, eller det som jag tycker saknas iaf, har mycket med bristen på det jag nämnde tidigare. Jag tycker ju ofta om den typen av avsnitt, så jag saknar att avsnittet inte har lite mer tyngd och ambition på någon nivå. Det känns inte som ett speciellt viktigt avsnitt på något sätt om man tänker efter. Samtidigt så var de tvungna att ha med flera sidohandlingar utöver den med Q, och både handlingen med månen och med Q-nätverket och Q2 känns väl inte som alltför bra. Lite småslafsigt, eller iaf att man inte lade speciellt mycket eftertanke på de.
Rationellt så poppar det upp några frågor om de här delarna. Hur tar Q-nätverket ifrån Q hans krafter bara sådär? Tidigare så har det väl sagts att Q (och de andra) var mycket mer utvecklade än de flesta vi har att göra med och att det skulle vara naturliga förmågor (baserat på kunskap). Exakt hur det här fungerar förklaras ju såklart aldrig, men det är inte helt konstigt att vi aldrig fått en förklaring då de ju som sagt var mycket mer utvecklade. Det hade nog varit svårt för oss att förstå. Men ändå.
Sen vet jag inte riktigt hur en måne, helt plötsligt av vad som verkar vara naturliga anledningar, bara börjar falla mot planeten. Eller var det här Q-nätverkets påverkan för att tvinga fram en svår situation för Q och besättningen? Inget sägs iaf. Ingick den här civilisationen i Federationen, hur går deras försök att rädda dem annars ihop med Prime Directive? Vi har ju diskuterat det här tidigare och i min tolkning så borde det självfallet vara okej att hjälpa till, ännu mer så om de andra faktiskt ber om hjälp. Men den strikta tolkningen som används ibland, PD tolkas ju väldigt inkonsekvent som sagt, så skulle det kunna vara problem. Jag har inte sett avsnittet nu, men jag minns inte om det skulle ha nämnts klart och tydligt att den här världen är utvecklad nog att inte göra det hela till en PD-fråga. I den tolkningen, så borde då våra hjältar ha vänt de ryggen, vilket faktiskt förespråkas i vissa andra avsnitt. 😛