DS9: Trials and Tribble-ations. Det där Sisko hänger på Enterprise och får besök av tidspolisen.

ds9 trials 8

Äntligen är tribblarna tillbaka, om än i något recyklad form. Jag har en tribble själv hemma, som jag köpt på ett Star Trek-konvent. Den brukar jag använda till att skrämma livet ur folk, genom att exempelvis gömma den någonstans i soffan när jag har gäster – under en kudde eller en filt, Extra bra blir det om vi ska kolla på en skräckfilm och gästen omedvetet kommer åt den, varpå tribblen börjar skrika och gästen med. Blir aldrig trött på det där.

Tycker rent generellt att det är för lite tribblar i Star Trek. Visst, de fanns med på ett härn i Discovery, men fick en alldeles för nedtonad roll. Obegripligt, med tanke på hur mysiga de här gulliga hårbollarna är. Men tribblarna är inte det enda skälet till att jag längtat efter det här avsnittet. Framför allt har jag de senaste åren funderat en massa på hur man skulle lyckas genomföra hela den här idén. Jag menar, det lät som ett så himla märkligt infall, att göra ett avsnitt där Deep Space Nine-crewen återvänder till ett gammalt originalserieavsnitt. Dessutom ett av de gamla avsnitten som jag verkligen tycker om.

Det visar sig att det där inte kändes konstigt alls. Snarare helt naturligt och mysigt. Fast på ett sätt är Trials and Tribble-ations faktiskt revolutionerande. Här når liksom Star Trek-konceptet en helt ny nivå när det gäller hur meta man kan vara. Och hur skojigt man kan ha det med det där metaperspektivet. Tungan är så långt inkörd i kinden att man knappt kan säga något vettigt, glimten i ögat så stark att jag blir bländad. Kort sagt, det är riktigt lyckat.

ds9 trials 5Trials and Tribble-ations är alltså Deep Space Nines bidrag till det 30-årsfirande för Star Trek som pågår hösten 1996 (precis som Voyagers Flashback ). Själva formen, att stoppa in Deep Space Nine-rollfigurerna i scener från ett gammalt Star Trek-avsnitt känns egentligen extremt passande i sammanhanget, när allt kommer omkring. Lite som en auktoriserad fanfilm, eller kanske ett extremt avancerat larp. Dessutom är ju principen ungefär samma som den i ett holodäcksavsnitt. Kan man träffa Einstein eller Robin Hood där, så borde väl kapten Kirk också kunna dyka upp.

Men det verkliga genidraget i Trials and Tribble-ations är nog introducerandet av tidspoliserna. De utgör ramhandlingen till äventyret. Surt och irriterat förhör de Sisko om hur han och de andra hamnade på Enterprise till att börja med. För det där med tidsresor är inte bara något enkelt, roligt och härligt längre inom Star Trek-konceptet. Det är, som det mesta annat inom Federationen och Stjärnflottan, numera reglerat och omgivet av olika föreskrifter och bestämmelser.

ds9 trials 9Ursäkten för att göra en tidsresa i det här avsnittet heter Barry Waddle, en människa som Defiant plockar upp i Cardassien. Fast han heter inte Barry, egentligen och är inte människa heller. Hans verkliga namn är det nordiskt klingande Arne Darvin, den klingon förklädd till människa som är skurken i originalseriens The Trouble with Tribbles. Han använder sig av en magisk bajoransk orb ombord på Defiant för att resa tillbaka till tiden för det där avsnittet, där han tänkt rätta till det som gick fel i hans plan förra gången, och eventuellt spränga Kirk i luften. Men även Sisko och hans crew klär ut sig i originalseriestass och bordar rymdstationen och Enterprise för att hindra honom.

ds9 trials 4I avsnittet varvas nyinspelade scener med att skådespelarna stoppas in i befintligt material. Det är förstås skitkul att se alla i de gamla outfitsen och frisyrerna. Men eventuella konstigheter går inte okommenterade förbi. Dax noterar till exempel hur korta kjolar kvinnorna ombord på Stjärnflottans skepp bar förr i tiden. Och Worf pressas på svar om varför klingonerna på 2200 talet ser helt annorlunda ut jämfört med 2300-talsupplagan.

WORF: They are Klingons, and it is a long story.
O’BRIEN: What happened? Some kind genetic engineering?
BASHIR: A viral mutation?
WORF: We do not discuss it with outsiders.

Worf är däremot betydligt mer verbal när det gäller att förklara sitt hat mot tribblar, och beskriva hur klingonerna slutligen utrotade hela arten. Något som Odo och de andra sedan spolierar när de visst får med sig några tribblar till sin tid. Ett tidsbrott de “glömmer” att berätta om för tidspoliserna.

ds9 trialsHela det här avsnittet är förstås en fest i nostalgi och fandom. En riktigt snygg sådan också. Men allra mest elegant tycker jag nog att den sista scenen ombord på gamla Enterprise är, den där Sisko går fram och tackar Kirk för att han fått tjänstgöra på hans skepp. Scenen som man klippt in Sisko i är ursprungligen en av de där snuskgubbescenerna, där en snygg brud kan föranleda menande blickar och leenden mellan männen. Nu är det istället Sisko som man tycker är lite gullig i sin beundran. Bra jobbat, genusombudsmannen på Star Trek-kontoret.

Betyg: 9/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 5, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 448 tv-avsnitt. 

More Tribbles, More Troubles. Tribblarnas återkomst.

st more tribbles 1Om jag ska tro min testpublik, som såg det här avsnittet tillsammans med mig, så är det här ett avsnitt som är nästan helt obegripligt om man inte sett The Trouble With Tribbles. Eller i alla fall ointressant. Själv blev jag nog mest lite ledsen, eftersom jag älskade tribblarnas första framträdande i Star Trek-universumet. Det här blev mest som en trist repris.

st more-tribbles 2Handling: Det var alltså i ett numera kultförklarat avsnitt i The Original Series som vi först fick möta hårbollarna som kallas för tribblar på svenska och tribbles på engelska. Deras enda kända funktioner är att äta, föröka sig och göra olika ljud. Att just det här avsnittet fick en kultstatus trr jag hängde mycket ihop med en sorts gullighetschock i just det avsnittet, något som kändes väldigt ovanlig i Star Trek. Det var också ett avsnitt som lyckades mjölka all tänkbar komik kring kombinationen av hårbollsvarelser och livet på ett rymdskepp.

Tyvärr måste jag härmed meddela att tribblar är helt ocharmiga när de är tecknade. Hela gosigheten försvinner, liksom. Och av den där chockeffekten märktes heller inget. De passar dessutom in lite för väl i en animerad serie, man förväntar sig liksom lite att det ska komma en rund, hårig varelse rullande när det är tecknat. Sedan undrar jag förstås vem som beslutade att göra tribblarna rosa i det här avsnittet? Och vart tog deras klingonska varningslätet vägen? Det är ju det hjärtskärande varningslätet som gör att klingonerna avskyr de små pälspuffarna.

st more tribbles 4Det här har vi sett förut: Det här är ett rätt underligt avsnitt. Egentligen är det nästan exakt samma intrig som i det första avsnittet om tribblar i originalserien. Samtidigt som man inte riktigt bryr sig om att förklara vem någon är eller varför de är i konflikt med varandra för nytillkomna tittare, som till exempel tribbelexportören Cyrano Jones som här framstår som ännu mer gåtfull än sist han var med i serien. Att man sedan plockat in några direkta bildcitat från det första tribbelavsnittet förstärker känslan av att det här är ett renodlat tributavsnitt till The Trouble with Tribbles.

st more tribbles 3Det här är nytt: Tribblarna i det här avsnittet är framavlade för att inte föröka sig. Istället blir de jättetjocka. Sedan visar det sig att deras sätt att föröka sig på numera liknar spindlar som bär sina ägg med sig. För efter ett tag spricker de tjocka, stora hårbollarna och förvandlas till hundratals små tribblar.

I det här avsnittet introduceras också en tribbeldödare, som Klingonerna avlat fram. Men den står sig förstås slätt mot de där jättetribblarna.

Betyg: 4/10. Jag hade höga förväntningar på det här avsnittet, men blev grymt besviken. Däremot kan man väl se blotta existensen av det här avsnittet som ett bevis på kultstatusen för The Trouble with Tribbles, eftersom man redan 1973 tycker att det är läge att göra ett hyllningsavsnitt på samma tema för fansen. Eller var tanken att barnpubliken, som ju var tänkt som målgrupp för den animerade serien, skulle gilla tribblarna som de gosedjur? Idag skulle jag förstås självklart ha vägt in en merchandisemöjlighet som orsaken bakom att göra ett tribbelavsnitt för barn, men är inte säker på att den sidan av affärsverksamheten var fullt utbyggd på den tiden.

Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 5/16. Avsnitt 85 i min Startrekathon.

The Trouble with Tribbles. Gulliga hårbollar som blir lite för många gulliga hårbollar.

st tribbles 2

Vad finns det att säga om The Trouble with Tribbles? Att det är ett helt oemotståndligt avsnitt. Det kanske bara är precis så enkelt. Det går liksom inte att tycka illa om ett avsnitt med en scen där kapten Kirk öppnar en lucka i en vägg och dränks av levande pälsmuffar. Precis som Uhura i avsnittets början tar med sig en tribbel till Enterprise utan att reflektera över att den kan föröka sig i hyperfart tills hela skeppet är överfullt, lika charmad blir jag när jag ser The Trouble with Tribbles och struntar fullständigt i att hela avsnittet hela tiden ligger och väger – på gränsen till att bli rena rama farsen. Men, som sagt, vem bryr sig? Kirk med tribbel-trubbel – det kan inte bli finare.

st tribbles 3
Men det här avsnittet sticker inte bara ut och är annorlunda för attdet har en massa gosedjur i huvudrollen. Under en säsong där ungefär samma typ av idéer och teman återkommer i avsnitt efter avsnitt så känns The Trouble with Tribbles väldigt annorlunda. Till exempel får vi här reda på lite mer om de interna konflikterna inom federationen. I det här fallet, civila myndigheter som kräver hjälp av Enterprise. Kirk blir kallad till en rymdstation för att göra något så tråkigt som att bevaka en last med utsäde. Det ska nämligen användas på en planet som både federationen och klingonerna gör anspråk på och man är rädda för någon sorts sabotage. Vi kan väl konstatera att Kirk gör det mycket tydligt för alla inblandade att det här är under hans värdighet.
st tribbels 4Någon öppen strid med klingonerna blir det heller inte fråga om. Här hänvisar man till det fredsavtal som slöts i Errand of Mercy. Det betyder i praktiken att fiender som i vanliga fall sitter i varsitt rymdskepp och skjuter på varandra, här sitter och dricker sig fulla på samma bar på rymdstationen. Fast helt utan konflikter förlöper förstås inte samexistensen – något så ovanligt i Star Trek som ett barslagsmål utkämpas mitt bland allt goset med tribblarna. Men till och med ett slagsmål med klingoner är lite skämtsamt i The Trouble with Tribbles, och i efterhand kan man se att det var precis den här typen av manus som gjorde att producenten Gene Coon hamnade i onåd hos Star Treks skapare Gene Roddenberry, och sedan slutade. Det är talande att Roddenberry var bortrest när manuset till The Trouble with Tribbles färdigställdes. För honom var Star Trek inte tänkt att utvecklas till en komediserie.

Sammanfattning: Jag brukar ju, precis som Roddenberry, gilla de lite mörkare avsnitten av Star Trek. Men tribblarna… Det måste vara de största stjärnor som Star Trek någonsin skapat. Jag ska givetvis direkt gå ut på nätet och se till så att jag kan skaffa mig några sådana här att gosa med hemma. För övrigt bryter tribblarna mot alla de där universella reglerna om manligt och kvinnligt som Kirk talade om i tidigare avsnitt. Tribblarna är bisexuell och förökar sig på egen hand, förklarar McCoy i en scen. Det är ju inte min definition av ordet bisexuell, men jag är glad för varje queerifiering av Star Trek jag kan hitta. Betyg: 9/10 (manuset är eventuellt bara värt en fyra, skådespeleriet likaså – men tribblarna!!!)

I väntan på The Trouble with Tribbles

trouble

Det går liksom inte att slarva över The Trouble with Tribbles. Avsnittet där Enterprise och en rymdstation invaderas av levande pälsmuddar som förökar sig supersnabbt. Deras stora fördel är att de spinner när man klappar dem och skriker högt när de kommer i närheten av en klingon. Medan jag filar på inlägget om det avsnittet postar jag bilden på min enda Star Trek-ägodel av rang. The Trouble with Tribbles-minnestallriken. Enjoy!