DS9: The Alternate. Det med Odo och hans daddy issues.

ds9 alternate 231 avsnitt in i Deep Space Nine och shapeshiftern Odo är i mångt och mycket fortfarande ett mysterium – även för honom själv. Men i The Alternate börjar man hinta om att gåtan kanske kan få en lösning. Även om avsnittet egentligen mer handlar om ett fadersuppror, Odo ska äntligen få bli vuxen – även i sin plastpappas ögon.

Det börjar med ett oväntat besök. Plötsligt står han bara där, doktor Mora, den vetenskapsman som arbetade med Odo efter att bajoranerna hittat honom drivande i rymden (jag har fortfarande inte riktigt fått reda på hur det där gick till, flöt han runt i ett rymdskepp eller bara som en stor vit mjölkig flytande massa).  Mora pratar gärna om det där, att de inte hade en aning om att Odo var en varelse med en hög intelligens eller att han hade förmågan att byta fysisk form. Så lite mer om processen från blob till Odo får man reda på i det här avsnittet.

ds9 alternate 3Men det visar sig att relationen mellan Odo och Mora inte är helt avslappnad. Kanske för att Mora bär sig åt som en skitjobbig förälder, en sån som kommer med störiga och pinsamma kommentarer om hur man var när man var liten, och hela tiden hittar känsliga saker att anmärka på. Som när Mora först möter Odo på stationen och genast kommenterar det lite klumpiga utseendet på Odos öron. Rude! Eller när han gång efter annan pratar över Odos huvud med de andra på rymdstationen, som om Odo fortfarande vore ett vetenskapligt studieobjekt och inte en person..

Men Mora har fler syften med att dyka upp på Deep Space Nine än att dissa Odo. Han har nämligen hittat en planet som eventuellt har en livsform som skulle kunna vara släkt med Odo. Nu vill han att de två slår följe dit för en undersökning. På planeten hittar man en övergiven stad eller by, mitt i den finns en stor obeliskliknande sten med mystiska tecken på. Obelisken transporteras snabbt vidare till rymdbasen där folk gång efter annan går fram och smeker den, något som eventuellt indikerar att den och dess hemlighet lär återkomma i serien. Dessutom hittar man en mystisk livsform på planeten, exakt hur den ser ut är svårt att säga, eftersom den hela tiden ändrar form och växer.
ds9 alternateSen blir det skaka-kameran-tajm, en jordbävning på den där planeten gör att gas pyser ut ur jorden och alla utom Odo blir medvetslösa. Fast….efter ett tag visar det sig att även han blivit påverkad av den, och att Odo förvandlas till ett aggressivt monster när han ligger och tar igen sig (han regenererar på något sätt sig själv var sextonde timme i en spann). Det hela blir till ett slags materialiserade mardrömmar, dör Odos undermedvetna går bärsärk på rymdstationen (scenerna när Odos ansikte liksom börjar rinna är en ganska bra gestaltning av hur det känns att bråka med föräldrar). Doktor Mora inser efter ett tag att det är han som triggar reaktionen hos den sovande Odo och får vara lockbete när man ska försöka fånga in blobmonstret. Till sist lyckas Mora rensa ut resterna av gasen från Odos kropp, och de två bestämmer sig lite för att börja om på ny kula.

Mycket psykodrama här. Handlingen är inspirerad av SF-klassikern Forbidden Planet (som i sin tur är inspirerad av Shakespeares Stormen). Från början var det tänkt att Odo-skådespelaren Rene Auberjonois också skulle spela Mora, för att göra det ännu tydligare hur präglad Odo var av forskaren som hjälpte honom att utvecklas till.  Men trots all den här undertexten tycker jag att avsnittet på det stora hela är en besvikelse. På ett plan förstod jag väl att serieskaparna inte tänkte ge mig hela Odos hemlighet på en och samma gång, men nu var det mer som att vi fick följa med in i en återvändsgränd i sökandet efter Odos bakgrund. Högst otillfredsställande, liksom.

Däremot suger jag tacksamt åt mig all information om ferengikulturen som Deep Space Nine bjuder på just nu.  I stort sett varje avsnitt innehåller en ny liten godbit ur deras folklore. Den här veckan fick jag till exempel reda på att ferengierna stycker upp sina döda och säljer delarna som reliker. Isch!

Betyg: 5/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 297 tv-avsnitt. 

 

 

 

 

DS9: Rivals: Det om tur, otur och Bashirs tajta träningskläder.

ds9 rivals 2Nej, det här var ju inte en särskilt inspirerad tillställning. Snarare ett dussinavsnitt enligt en redan känd formula i Star Trek-sammanhang: Mystisk främling/alien anländer till rymdstationen med skumraskaffärer i sikte, blir påkommen av säkerhetschefen Odo. Komplikationer uppstår men till sist skipar Odo ordning, reda och rättvisa. Veckans alien, men med en kriminell twist, ungefär.

Men, okej då. Om jag sätter på mig mina allra mest positivt slipade glasögon så kan man glädja sig åt det som så småningom blir en ledtråd till Guinans art. Avsnittets bov, Martus Mazur, kommer nämligen från det El Auriska-systemet och ett folk som har väldigt lätt att få personer att avslöja sina hemligheter (från början var det tänkt att han skulle vara Guinans son, men Whoopi Goldberg var inte tillgänglig för att vara med och spela in, så den idén spolades. Att Guinan kommer från samma system ska tydligen sägas i en kommande långfilm). Vi fick också reda på vad Ferengiernas Rule of Acquisition nummer 109 är: “Dignity and an empty sack is worth the sack”. Och så var det förstås superintressant att äntligen få reda på att fenomen som tur och otur tydligen har någon form av samband med på vilket sätt som oladdade elementarpartiklar roterar. Och just tur och otur är också det övergripande temat i det här avsnittet.

ds9 rivals 6Mazur kommer nämligen över en liten spelautomat som verkar ge honom obegränsad tur. Alltså replikerar han den lilla leksaken och öppnar en egen spelhåla ombord på rymdstationen. Men något verkar inträffa när alla de där tur/otur-automaterna finns på en och samma plats. Personer på hela stationen – oavsett om de spelar eller ej – förföljs antingen av tur eller otur. Men inte för alltid, någon gång verkar det alltid vända. Det hela slutar i en rätt trist intrigvändning där Quark och Mazur konkurrerar om kunderna på promenaden. Gäsp.

Själva intrigmomentet med en liten leksaksliknande sak som kan skapa tur och otur hos alla omkring den kändes aningen krystat. Lite för simpelt på något vis. Och sättet som Mazur kommer över mackapären ännu lite märkligare. Jag menar, om en person som sitter i samma cell som dig spelar på en maskin, utbrister i ett “jag vann” och sedan dör – är det verkligen ett spel du vill ge dig in i? Ta över? Bygga din förmögenhet på? Eller så saknar jag bara den där framåtandan som det kanske innebär att vara riskkapitalist eller entrepenör.

ds9 rivals 5Nej, det här avsnittets stora bidraget till Deep Space Nine-serien verkar främst vara att O’Brien tar av sig tröjan i en scen. Utan att vara supervältränad. Kanske ska vi se det som en hommage till kapten Kirks alla tröjlösa scener? Okej då, jag kanske vinklade det där lite orättvist. Tydligen var det Bashirs tajta träningsoutfit som var det här avsnittets mest omtyckta ingrediens.

Det här är den typ av avsnitt jag nog tycker sämst om. En avslutad historia med en gåta som är lätt att förutsäga och vars upplösning inte betyder något för resten av serien. Och det verkar inte som om jag är ensam om åsikten. I boken Star Trek Deep Space Nine Companion utbrister regissören “People just did’nt like it. It was pretty much a piece of fluff, but it was fun. I had a good time doing it”. Tyvärr var det inte lika kul att se på hans färdiga produkt.

Betyg: 4/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 296 tv-avsnitt. 

DS9: Necessary Evil. Det där Odo och Kira är med i ett avsnitt av Columbo.

ds9-necessary-2Ska man bli orolig när Deep Space Nine börjar bygga hela avsnitt på tillbakablickar och flashbacks redan i andra säsongen? Det brukar väl ofta annars vara något man tar till när man inte kan hitta på några nya storylines?  Eller är det snarare så att manusförfattarna till Deep Space Nine varit lite väl snåla med backstories för våra huvudpersoner, och att det kanske borde satsas mer på flashbacks för att få en fördjupning och insikt i hur livet tedde sig på rymdstationen under cardassiernas styre?

ds9-necessaryJa, Necessary Evil triggade igång bägge de där tankarna samtidigt.Här får vi nämligen reda på vilken relation Odo och Kira hade till varandra under Cardassiernas ockupation av Bajor. Genom Odos flashbacks får vi se hur han får i uppdrag av den cardassiske befälhavaren Gul Dukat att utreda ett mord som begåtts ombord på rymdstationen. En av de huvudmisstänkta är Kira, och Odo mer eller mindre räddar henne från att hamna i cardassiernas klor.  Men mot slutet av avsnittet får han till sist, flera år senare, reda på hennes verkliga roll i mordet. Eller ska man kanske kalla det för vad det egentligen var. En ren avrättning, genomförd av de bajoranska rebellerna.

Det här är den intressanta delen av intrigen i det här avsnittet. Det finns dessvärre också en ramhandling i seriens nutid, det är den som triggar igång Odos minnen från förr. En ganska dålig deckargåta som inte håller måttet. Jag menar, i vilken annan tv-deckare ringer en utpressare upp sina offer från sin privata telefon och låter sedan dem betala in de efterfrågade pengarna direkt på ett konto som lätt går att koppla till utpressaren. Upplösningen på det här fallet kändes som ett barnprogrammanus. Enligt min Deep Space Nine Companion så är det här ett avsnitt som fansen gillar, och en av manusförfattarna brukade jobba på serien Columbo. Hmmm. Det var länge sedan jag såg Columbo (det är alltså en tv-serie som gick på tv när jag var liten), men inte var det väl så här primitivt?

ds9-necessary-3Nej, det är som en utbyggd bakgrundshistoria som Necessary Evil fungerar bäst. Här får vi till exempel en insikt i Odos stenhårda inställning till etik och moral, något som han ser som en ledtråd till sitt okända ursprung. Däremot är jag inte helt säker på att det här avsnittet förklarar den spända relationen mellan Odo och Kira i första säsongen. Jag minns det som att hon var kritisk till Odos position som säkerhetsansvarig, eftersom han tidigare arbetat med Cardassierna. Inte riktigt så man brukar behandla någon som räddat en från fängelse. Eller ska man se det som att hon överdriver sin reaktion för att han inte ska förstå att hon var skyldig till mordet då, för länge sen. Och på tal om brott och straff…det här är ett av Quarks mer misslyckade avsnitt. Han är på nytt ett samvetslöst svin, men den här gången håller han nästan på att stryka med i någon form av instant karma-bestraffning.

Måste också nämna att den bild jag får av själva rymdstationen under Cardassiernas styre är extremt väl genomförd. Det är så deppigt och vidrigt och mörkt och blåtonat och fånglägerliknande att jag är förvånad över att någon som levde på Deep Space Nine på den tiden skulle stanna där en minut längre än de var tvungna till.

Så, för att sammanfatta det hela: bra relationsfördjupning och en bra gestaltning av rymdstationens historia, men en urdålig deckarhistoria som drar ner betyget ordentligt. Och så några pluspoäng ändå, som kompensation, för flera smakprov på ferengiskriket. Det var fantastiskt.

Betyg: 5/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 290 tv-avsnitt. 

DS9: Vortex. Det där Odo förstår att han är en changeling.

ds9 vortex 5

Har nu skrivit om det här inlägget tre gånger. Trots att jag försöker undvika att skriva om den krångliga och komplicerade intrigen i det här avsnittet så hamnar jag ändå mitt i långa beskrivningar och invecklade förklaringar. Trots att det viktiga med Vortex egentligen är något helt annat. Mest handlar det ju om säkerhetschefen på Deep space nine, Odo, och hans hunger efter information om sitt ursprung. Sedan tidigare vet vi att Odo är en shapeshifter och hittades drivande i rymden. Men han har aldrig träffat någon av samma ras, och vet inte var han kommer ifrån.

ds9 vortex 3Så man förstår ju att det är extremt omvälvande när Croden, en flykting från gammakvadranten, plötsligt säger att han känner till Odos sort (Croden har för övrigt det sämsta håret på en alien någonsin i Star Treks historia. Tydligen är det helt okej att ha någon slags sliten rockmansfrilla där borta i gammakvadranten). Croden kallar Odo en changeling och berättar hur Odos ras fördrevs från Crodens planet för hundratals år sedan. Men också att han känner till en plats där andra changelings fortfarande har en koloni. Nu är Croden kanske inte världens mest pålitliga vittne. Han har mördat en man på Deep space nine och är på väg att bli utlämnad till sin hemplanet där ett hårt straff väntar honom. Men Odo kan ändå inte låta bli att spela med. Han måste få veta mer.

Vortex är nog det första avsnittet där Odos rollfigur äntligen tillåts växa till sig. Och precis som det hintats om tidigare så är ursprunget Odos svaga punkt. För att få reda på mer om det är han beredd att gå långt. Till och med låtsas att Crodon har omkommit och låta honom  fly undan sitt straff – ett brott mot reglementet som väl i stort sett aldrig kunnat inträffa bland de präktiga kollegorna i The Next Generation.

ds9 vortexFörutom Odos svaghet och grubblerier så bjöd det här avsnittet inte på särskilt mycket matnyttigt. Quark är på nytt en ond ferengier, även om han i ett svagt ögonblick visar att han faktiskt bryr sig om Odo. Miradornfolkets tvillingpar som lever i symbios skulle kunna vara en intressant företeelse, men är mest generiska skurkar i det är avsnittet. Men Odo, blir mer och mer fascinerad av honom.

Jo, det finns förresten två intressanta saker till. 1. Vi får reda på vad som händer om Odo ändrar form till något som kan gå sönder, till exempel ett glas. Då går han först i tusen bitar och flyter sen samman igen. Weird. 2. Odo får en nyckel av Crodon, gjord av ett material som liknar hans egen dna. En kusin. Både lite obehagligt och gulligt. Lite som ett changelinghusdjur.

Betyg:6/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 12/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 259 tv-avsnitt.