DS9: Rules of Acquisition. Det med ferengisk kvinnokamp.

ds9-rules-3

Så var det dags för ytterligare ett Ferengi-avsnitt. Och visst har de blivit mer och mer uthärdliga? Ja, till och med rätt roliga, om jag ska vara helt ärlig. Då och då fastnar ändå skrattet i halsen, eftersom ferengierna nu inte bara är fega, falska, förrädiska och giriga. De har också utsetts till ställföreträdande sexister i serien, ständigt kåta på vartenda kjoltyg som kommer i närheten.

ds9-rulesMen det här avsnittet tar ändå itu med en del av sexismen. Quark skaffar sig nämligen en ny medhjälpare: Pel, en ung ferengier med stora ambitioner och en enorm kunskap när det gäller ferengiernas heliga och genomcyniska skrift – the rules af acquisition. Quark och Pel får tillsamman ett hedersuppdrag. De ska företräda ferengierna när det första handelsavtalet någonsin ska slutas med dosierna, ett folk från gammakvadranten. Om ferengiernas förhandlingstaktik är att vara listiga och svekfulla verkar dosierna snarare arbeta med våld och fysiska hot.

ds9-rules-4Men allt är inte som det ser ut. Ganska snart får vi tittare reda på att Pel egentligen är en kvinna. Hon har låtit göra proteser som ger henne större öron – tydligen den stora skillnaden mellan män och kvinnor hos det ferengiska folket (överhuvudtaget verkar det vara storleken på öronloberna som är det som utstrålar verklig manlighet hos ferengierna). Genom sin utklädnad lyckas Pel undkomma den högst konkreta kvinnofälla som finns i ferengikulturen. Att kalla ferengisamhället för ojämställt verkar vara ett understatement. Kvinnorna får inte ens ha på sig kläder där, och Pel är den första ferengikvinnan vi överhuvudtaget fått se i ett Star Trek-avsnitt.

ds9-rules-2Det som hade kunnat bli ett kraftfullt feministiskt statement urartar istället i en Trettondagsafton-liknande historia. Det blir helt enkelt lite flörtigt läge mellan Quark och Pel. Men det som framstår som oroväckande homoerotiska tendenser för Quark är i själva verket gammal hederlig heterosexuell kättja. Insprängt i denna kärlekshistoria med förhinder får vi också se en av de sällsynta glimtarna från livet i den till stor del okända gammakvadranten. Eventuellt kan det bli mer inblickar i vad som finns där framöver, nu när Quark fått de första ledtrådarna in i The Dominion – herraväldet. Det första herravälde eller imperium som jag hört talas om som varit hemligt. Ja, ja. Får väl veta mer så småningom, om nu inte detta bara är en intrigtråd som överges senare.

 

Betyg: 7/10. (Lite extra bonuspoäng för en i det närmaste feministisk intrig i det här avsnittet. Även om Dax förstås agerar könsförrädare och verkar kunna svälja hur mycket gubbig sexism som helst för att få lov att ägna sig åt sitt spelmissbruk.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 288 tv-avsnitt. 

Ménage à Troi. Det där Lwaxana blir bortrövad.

tng menage 4

Det här påminner om: Som alltid när Lwaxana Troi är inblandad så finns det vissa farsartade moment i avsnittet. Addera en kärlekskrank ferengier och du vet att du åtminstone i några scener kommer att uppleva något som bara kan beskrivas som en interstellär version av en friluftsteaterkomedi med Eva Rydberg. Men allt är inte som det brukar. Faktum är att Lwaxanas sexuella hunger för en gångs skulle är något nedtonad, den har här ersatts med den bekymrade mamman-rutinen som går ut på att hon på ett ytterst irriterande sätt försöker få sin dotter, Deanna Troi, bortgift.

tng menage 5Det här är nytt: Just det här avsnittet går från att vara en lättsam komedi till att bli smått obehaglig. Det blir lätt så när någon blir bortrövad av en kärlekskrank alien. Och att vara uppvaktad av en ferengier slutar tydligen lätt med att man ligger i en apparat som ska undersöka ens hjärnvågor på ett sätt som verkar hemskt plågsamt. Så även ni Lwaxana-haters som läser den här bloggen får tugga i er att hon fyller en viktig dramaturgisk funktion i det här avsnittet – den verkningsfulla övergången från fars till gisslandrama. Jag vet inte, kanske är det bara jag som får lite våldtäksvibbar av hela scenariot. Sen är det saker som bara är äckliga. Informationen om att öronen är erogena zoner hos ferengier känns som bland det mest obehagliga som vi fått reda på om universum genom Star Trek.

Höjdpunkten är: ….eh…..ja, kanske att vi får tillbringa ordentligt med tid på ett ferengiskepp för att se hur de har det. Eller att vi får höra lite märklig alienmusik? Det är i de små detaljerna som den eventuella storheten finns, helt enkelt. Framför allt i en storyline som kanske inte imponerar hela vägen fram till mål.

tng menage 2Gillade inte: Att Wesley Crusher ytterligare en gång var nära att lämna Enterprise, men lyckades klänga sig kvar trots allt. Sen är det ju lite tjatigt i längden, det där med att Star Trek-filosofin bygger på en uppdelning i raser med specifika förutsättningar och psykologiska kännetecken. Det blir framför allt besvärande när det handlar om den här typen av råttliknande, fega och rakt igenom onda varelser. Kanske ska vi börja kalla ferengifobin vid sitt rätta namn?

Att någon gubbsjuk manusförfattare tyckte att det var en bra idé att låta ferengierna sno kläderna från Lwaxana och Deanna – eftersom kvinnor inte är värdiga att ha kläder – känns ju inte heller direkt som någon höjdaridé. Liksom att någon känt sig tvingad att återuppliva Lwaxanas erotiska fixering vid kapten Picard mot avsnittets slut. Med påföljande förnedrande dissning, givetvis.

tng menage 1Vad har vi lärt oss? Att Patrick Stewart tar varje chans han kan att få spela Shakespeare i den här serien. För det där Shakespeareutbrottet på slutet kan väl inte vara manusförfattarnas idé?

Betyg: 7/10 – Ett rätt spretigt avsnitt. På något vis var det ändå bättre än genomsnittet. Kanske för att det handlingen rörde sig på hela skalan från fars till tortyr. I just det här fallet var det faktiskt en bra grej.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 24/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 174 tv-avsnitt.

 

 

The last outpost. Det första med ferengier. Tyvärr inte det sista.

tng last outpost

Allt skulle tydligen inte vara remakes på gamla manus i Star Trek: The Next Generation. Man bestämde sig för att det åtminstone behövdes något nyskapande i utbudet av superskurkar i serien. Det är det som är upprinnelsen till en av Star Treks mest förhatliga innovationer – ferengierna  Ett gäng onda, lögnaktiga, lömska, fega, aggressiva, hariga och backstabbande….ja, vad ska vi dra till med så ni verkligen inser djupet av ondska här…jo, de är kapitalister också! “Ungefär som 1800-talets yankee-traders” är beskrivningen som man ger i avsnittet. Men ferengierna är så himla mycket värre än så.

tng last outpost 2Jag har ju redan skrivit om mina farhågor om att The Next Generation lite för ofta påminner om en barn- eller ungdomsserie. Och Ferengierna är ytterligare ett tecken i den riktningen. I all sin uselhet påminner de mest om något slags råttliknande skurk i en Walt Disney-film Ja, även till utseendet faktiskt, eftersom de sportar en sorts gnagarlook (den ursprungliga inspirationskällan var tydligen att de skulle se ut som fladdermöss). Fast jag gillar i och för sig den här replikväxlingen, när ferengierna ska förklara varför människor är så vidriga och barbariska:

LETEK: They shamelessly clothe their females.
MORDOC: Inviting others to unclothe them. The very depth of perversion.

Mer om detta släktes mycket speciella syn på kvinnor kommer så småningom.

Och som om ferengierna inte var illa nog så är The last outpost ytterligare ett avsnitt som vagt påminner om saker jag redan sett tidigare i serien. Som den automatiska försvarsmekanismen från en redan död civilisation som aktiveras när Enterprise kommer i närheten. Liknande maskinerier finns till exempel i That which survives och For the world is hollow and I have touched the sky. Det finns också ekon från Errand of Mercy här, precis som i det avsnittet sätts både Enterprise och ett fienderymdskepp ur spel av en mäktig kraft på en intilliggande planet. Och scenografin i det här avsnittet känns nästan nostalgisk – vi är tillbaka i det gamla kända “klipp-och berglandskap med tydlig studio-känsla”-konceptet från den gamla serien.

tng last outpost 3Det nya är att den där mäktiga kraften/försvarsmekanismen faktiskt går att diskutera med den här gången. I det här fallet tar den formen av en väktare (som ska se extremt gammal ut med hjälp av en helt fruktansvärd plastmask som sitter helt löst på ansiktet, så dålig sminkning hade de faktiskt nästan aldrig i originalserien) Efter en stunds samtal med försteofficeren ombord på Enterprise, Ryker, bestämmer sig väktaren för att människorna är en intressant och filososfiskt framstående art som han inte tänker ta livet av. Även ferengierna får komma loss ur hans traktorstråle, med förhoppningen om att även de någon gång ska växa till sig som art.

Andra höjdpunkter: Den enda delen av det här avsnittet som jag egentligen uppskattar är den korta stund som både Picard och ferengiernas kapten tror att det är deras motståndare som gör att deras skepp inte kan flytta sig ur fläcken. Och om jag tyckte att det var rafflande så kan ni ju tänka er resten.

Men ganska trist att: det här faktiskt var jättesegt.

Betyg: 3/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 1, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 107 tv-avsnitt.