Vad är dealen? Enterprise är på väg mot ett svart hål, men en mystisk strålning gör alla i besättningen mer eller mindre psykotiska. Det yttrar sig som en besatthet av en grej som de håller på med och inte kan släppa. Inte förrän de svimmar av, medvetslösa. Och enkla offer för att sugas in i det svarta hålet.
Manierna är olika för varje person, och varierar också i knäpphetsgrad. Hoshi blir aldrig klar med maten när hon vikarierar som skeppets kock. Tucker är så upptagen med att konstruera den perfekta kaptensstolen åt Archer att han inte har tid för något annat. Och Archer själv kämpar med uppgiften att skriva en introduktion till en biografi om pappan, men det som skulle bli en sida blev visst 15. Doktor Phlox är väl den som blir konstig på farligast sätt. Han ska hjälpa Mayweather med hans huvudvärk, men blir så besatt av att hitta orsaken till det onda att undersökningen aldrig tar slut, och bara blir mer och mer avancerad. När T’Pol avbryter honom är han på väg att sätta en borr i Mayweathers hjärna för att kolla lite eventuella orsaker inuti hans huvud.
T’Pol är den enda som inte blir påverkad av strålningen. Och det är utifrån hennes perspektiv som historien berättas genom flashbacks. Hon sitter på ett skepp där alla i besättningen är medvetslösa, och ska försöka hitta en kurs som för skeppet bort från den farliga strålningen.
Genom att ge kapten Archer en kalldusch (bokstavligen) så lyckas hon få honom så pass kry att han kan hjälpa henne föra skeppet genom en massa bråte. Och det är då som man upptäcker det fiffiga med Reeds “tactical alert”. Att vapnen automatiskt är online så fort man upptäckt att det är fara å färde. Det kommer väl till hands när man ska skjuta sönder stora stenblock i rymden. Det är också det enda av de maniskt genomförda projekten som har ett liv efter att svarta hål-strålningen dött ut.
Vårdslöst beteende? Jo, det är väl själva definitionen av manierna som det svarta hålet framkallar.
Några nya kontakter? —
Matvanor: Hoshi bjuder på den japanska maträtten Oden, ett gammalt familjerecept från hennes farmor. Men när Reed inte är lika entusiastisk som alla andra triggar det igång hennes besatthet. Hon börjar om och börjar om och börjar om, i jakt på att nå perfektion som kock. Så alla får gå hungriga i stället.
Sexytime: Tyvärr är allas besatthet arbetsorienterad. Ingen sexgalning så långt ögat kan se…
Personlig utveckling: Jag tänker att Reed ändå är lite unik i det här sammanhanget, och faktiskt får lite av en revansch. Alla andras psykoser leder till dåliga saker, men hans uppfinning “Red Alert” visar sig vara en bra grej. Manusförfattarna till Enterprise kan dessutom nöjda föra in ytterligare en origin story som de skapat i Star Trek-bibeln.
T’Pol vs Mänskligheten: Hon räddar ju faktiskt allas liv. Kanske inte är så dumt att ha en vulcan ombord?
Det här kändes precis som… om varje Star Trek-franchise innehåller sin egen version av The Naked Time. Det vill säga ett avsnitt där alla i besättningen blir spritt språngandes av någon mystisk orsak. Här är det alltså en mystisk strålning från ett svart hål som framkallar tillståndet.
Jag gillar premissen, men sitter ändå och undrar hur det kan komma sig att just Archer är så lätt att väcka från den här “förtrollningen”. Är det bara så enkelt att han är kapten, och därför av ett annat virke än resten av besättningen? Man kan liksom tycka att manusförfattarna ändå kunde ha skrivit in någon liten grej som förklarar Archers plötsligt överlägsna mentala styrka.
Spritt språngandes-genren är en av mina favoriter. Det blir alltså högt betyg, även om jag gärna hade sett folk tappa det ännu mer i det här avsnittet. Att hela besättningen blev medvetslös efter sin maniska episod är ju faktiskt extremt mesigt påhittat.
Betyg: 9/10.
Star Trek: Enterprise. Säsong 2 avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 696 tv-avsnitt .
