Jepp, det är dags för ett semesteravsnitt som utspelas på Risa igen. Jag som precis kommit över det där Picard klädde sig i badbyxor och upplevde olika erotiskt laddade äventyr. Lite av samma air av dekadens finns också i inledningen av Let He Who Is Without Sin…, en lite knullig vibb i luften när Bashir, hans tjej Leeta, Quark, Dax och Worf alla gör sig redo att resa iväg till Risa. Eller, ja, alla utom Worf är förväntansfulla och glada. Han går runt och muttrar och surar genom hela det här avsnittet. Så pass mycket hatar han badorter att han till och med använder semestern åt att gå med i sig en alarmistisk och moraliserande organisation, New Essentialists. Ett slags predikande radikaler som tycker att Federationens medborgare blivit bortklemade, dekadenta och bortskämda – helt oförberedda till exempel för det krig med Dominion, Klingonerna eller någon annan fiende som förr eller senare kommer att anfalla dem. Och eftersom Risa är federationens semestercenter så är det förstås den bästa platsen för att predika om barkbröd och tagelskjortor. Riktiga semestersabotörer och partypoopers, alltså.
Jag tror inte ens att Worf i badbyxor hade räckt för att ge substans åt den här urvattnade historien (dessvärre får vi bara se badbyxorna – Worf hävdar envist att hans uniform är tempererad och fungerar utmärkt även på solsemester). New Essentialists måste vara de minst genomarbetade Star Trek-skummisarna hittills – de används egentligen bara som ett slags verktyg för att fördjupa det glapp i kommunikationen som finns mellan Dax och Worf. Först efter att Worf har gått Jordan B Peterson-bonkers en stund kan han och Jadzia äntligen tala ut. Han berättar då om en traumatiserande barndomsupplevelse där han av misstag råkade döda en kompis i en en nickduell under en fotbollsmatch. Sedan dess har han känt ett tvång att behärska sig (och inte gå klädd i badbyxor?). Som helhet är väl det här avsnittets hela poäng att fördjupa relationen mellan de två. Det är allvar nu, liksom.
I övrigt är det lite märkliga saker jag tar med mig från det här avsnittet. Den bajoranska separationssedvänjan som Bashir och Leeta pysslar med på Risa, till exempel. En ritual som både verkar handla om en del farväl-sex och att ligga runt med andra personer som finns i närheten. En lite mer avslappnad inställning till tvåsamheten än Worfs, mycket av konflikterna mellan honom och Jadzia i det här avsnittet handlar om hans svartsjuka.
En av incidenterna som väcker Worfs irritation är när Jadzia drejar på ett halvsensuellt sätt tillsammans med Arandis – en av Curzon Dax gamla älskare (ni vet, den förra trillen som bar runt på Dax-symbionten). Arandis spelas förresten av Vanessa Williams – första afro-amerikanen som vann miss America och skådespelare i bland annat Ugly Betty och Desperate Housewives. Jag har faktiskt suttit bredvid Williams en gång, på en fri grupp-föreställning av Angels in America i New York (hon kände någon i casten). Jag har alltid undrat när jag skulle kunna göra en grej av denna upplevelse – äntligen kändes det rätt. 
Jag är inte ensam om att vara underväldigad av Let he who is without sin... Det har tydligen röstats fram som det tredje minst omtyckta avsnittet av Deep Space Nine. Tydligen gillar inte ens upphovspersonerna det här avsnittet – och skyller bland annat på att de ville diskutera sex och moral, men samtidigt inte kunde visa något sexigt i avsnittet eftersom avsnittet gick så tidigt på kvällen i vissa delar av USA. Jag kan väl samtidigt tycka att det inte heller är ett avsnitt som låtsas vara något annat än det är: ett försök att skapa lite semester & sex-känsla i Deep Space Nine. Men ett magplask blir det, ändå.
Betyg: 3/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 5, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 450 tv-avsnitt.
450! avsnitt har du sett och skrivit om nu alltså. Otroligt och vilken guldgruva den här bloggen är.
Men tack, det var det snällaste någon sagt om den här bloggen, tror jag. <3